Även detta år tänker jag göra noteringar här allt eftersom jag besöker olika orkidélokaler. Förmodligen kommer det inte bli några långresor utomlands utan mina planer avser i huvudsak mitt närområdet, kanske med några lite längre resor inom landet (ev. Norden).
En tur till Djupadalens naturskyddsområde, ca 15 km nordost om Falköping, för att kolla backsippor som här brukar vara ymnigt förekommande. Det var de även i år, ja kanske väl så många som det vanligtvis brukar vara.
Djupadalen är en kanjon med branta kalkstensbranter på båda sidorna, 14 m som högst. Vad gäller backsipporna så är dessa flest på det plana området norr om kan-jonen. Men hela området har en intressant flora.
Bladrosetter av St Pers nycklar
Vi hade inga förväntningar på att hitta orkidéer denna tidiga vårdag. Men här bland backsipporna fanns ett antal bladrosetter av St. Pers nycklar. Det lär nog dröja några veckor till innan man får se dessa i blom. Men trevligt i alla fall att se dessa första antydningar om den orkidé-säsong som nu kommer.
Nedan syns något av det som sågs, bild 1 visar en vy av Djupadalens kanjon som i ändan är vattenfylld. En liten bäck rinner ner i och ner genom ravinen. Bild 2 stor mängd backsippor i motljus. Bild 3 Smalbladig lungört en annan av områdets rariteter. Bild 4 och 5 visar backsippor, dels den vanliga formen och dels en vit variant.
St. Pers nycklar, Orchis mascula subsp. mascula
Årets första tur till Kinnekulle var tänkt som en koll för att se hur långt Krutbrännaren hade kommit, troligtvis för tidigt för knoppar. Det visade sig dock att både St Per och Adam & Eva var på gång. Tidigt kanske tyckte vi med tanke på att våren varit kall även om senaste veckan varit utan nattfrost och att vi haft ett par rejält varma dagar senaste helg.
Efter grundlig studie av plantan, som nu är på sitt fjärde år efter upp-täckten 2021, kunde det konsta-teras att det i alla fall blir tre blom-stjälkar om allt går bra. Redan nu kunde de svartröda knopparna skymtas i bladrosetterna. Men ännu behövs ett par veckor innan det blir blomning.
Krutbrännare Neotinea ustulata
Några andra arter som sågs denna fina vårdag.
Från vänster vit- resp. gulsippor på var sin kant. Vårärten når lite över annan växtlighet vid denna tid och syns därför tydligt även om den är tunn och späd. De starkt rödlila blommorna övergår ganska fort till blått innan de vissnar. Gullvivan känns lätt igen och bildar nu på våren riktiga mattor. En syn för gudar! Vårfingerörten bildar också mattor men på en helt annan nivå när de trycker sig ner mot marken där det är tunt till berget under och övrig växtlighet inte orkar upp. Adam och Eva är vår tidigaste orkidé tillsammans med St. Pers nycklar. Enstaka av sistnämnda hade redan fått ut ett antal blommor. De två sista bilderna visar att arten kan ha plantor med fläckiga eller rent gröna blad i bladrosetten.
Naturreservatet Ryr i Dalsland har en av Sveriges (i alla fall Västsveriges) bästa förekomst av St Pers nyckar. Reservatet ligger på Ryrhalvön som sticker ut i sjön Svanefjorden i Dalsland. Området ligger inom den så kallad Dalformationen som sträcker sig genom östra sidan av Dalsland. Här finns stora områden med lerskiffer som gör att det blir en mycket varierat och fin flora.
Större delen av reservatet består av gamla tidens bondeland med ängar och betesmarker. Dessa sköts fortfarande på det gamla sättet vilket gör att floran är mycket artrik.
St Pers nycklar (Orchis mascula) och gullvivor (Primula veris) är kanske det som först fångar ögat vid denna tid.
Dagens tur var mest för att kolla hur långt St. Pers nycklar hade kommit. Mycket av dessa var bara just i början av blomningen men en del plantor var på god väg mot full blomning. Framför allt gällde detta plantor som växte i de solöppna sluttningarna på västsidan ner mot sjön.
St. Pers nycklar (Orchis mascula) i siluett mot solglittret i Sva-nefjordens lätt krusade vatten
Som framgår av ovanstående jämförelse så syns det att även om St. Pers nycklar ser ganska enhetliga ut så varierar blommornas form och färger en hel del. Helvita varianter finns också men det har jag aldrig sett här på Ryr.
Till trots för den hårda vintern vi hade i år, eller kanske just därför, så uppvisar styvmorsviolen (Viola tricolor) en otrolig blomning denna vår.
Lite annat som sågs (hovra över bilderna för att se artnamn).
Det är mycket som blommar nu på Kinnekulle.
Skälet för denna kvällstur till Kinnekulle var främst för att kolla hur långt krutbrännaren (Neotinea ustulata) kommit. Den var som syns på bilden till höger gott i gång. Fortfarande har man inte hittat någon mer planta sedan denna hittades 2021.
Nu vet jag inte hur det är på Öland i år men tidigare verkade denna på Kinnekulle börja sin blomning tidigare än på Öland. Troligtvis en följd av ett gynnsamt mikroklimat vid lokalen på Kinnekulle.
Krutbrännare Neotinea ustulata
Så här i mitten av maj brukar det vara hög tid för Adam och Eva (Dactylorhiza sambucina) och så också detta år. Det varma väder vi haft under senaste tiden har gjort att arten nu passerat bäst föredag. Framförallt gällde det den röda varianten som verkade kommit igång snabbare än den gula (se min förra rapport från Kinnekulle).Högra bilden kan väl ge en bild av skillnaden mellan A&E och St. Per för den som är osäker.
St. Pers nycklar (Orchis mascula) är en trogen följare till Adam och Eva. Blom-mar ungefär samtidigt men är här på Kinnekulle en betydligt vanligare art.
De två bilderna till höger visar den stora variation i blomfärgen hos arten.
Ytterligare ett par orkidéer sågs men bara i knopp. Bild ett visar det som om någon dryg vecka kommer att ses som skogsnyckel (Dactylorhiza fuchsii). Nästa bild visar den lilla orkidén korallrot. Nu bara med minimala knoppar men blommorna är inte mycket större bara 3-4 mm. Den är en saprofyt, det.vill säga den har inget eget klorofyll och litar hela livet på att en symbios med en svamp skall fungera. Den vägen får den näring den behöver.
OBS: Förväxla inte denna med knoppställningen på Pyrola (bild tre), inte helt olik i knoppstadiet.
Till sist ett par andra växter. Först ängsbräsma (Cardamine pratensis). Arten är en av värdväxterna för aurorafjärilen. Sist ses rosettjungfrulin (Polygala amarélla), vanlig på torra marker som på Österplana.
Ett kort stopp gjordes också vid Hjälmsäter och guckusko-lokalen. Det visade sig att också guckuskon (Cypripedium calceolus) var på god väg att börja sin blomning. De flesta plantor hade dock bara knoppar än även om dessa till stor del var på väg att spricka upp.
Guckusko (Cypripedium calceolus)
Några plantor hade dock redan fått ut fullt utvecklade blommor. Här ett par exempel hur det såg ut.