E. aphyllum, Idkerberget, Dalarna 2011-08-04

Epipogium J.G. Gmelin ex Borkhausen

Släktet Epipogium består av fem arter, varav en är vår skogsfru. De ändra arterna är tropiska orkidéer som finns i Asien, Afrika och från Malaysia till Australien. Arterna är saprofyter med koralliknande rötter, som endast när de skall blomma, skickar upp något över markytan. I övrigt lever de i symbios med en svamp som ser till att näring finns tillgänglig.

 

Epipogium aphyllum Swartz
Skogsfru, som arten heter på svenska, är känd som en mystisk växt. Den kan plötsligt dyka upp ett år för att sedan försvinna och inte synas till under många år. Skälet är att detta är en saprofyt som lever underjordiskt i symbios med sin svamppartner och har därför inget eget klorofyll, d.v.s. gröna blad. Endast när förhållandena blir de rätta blommar den och då  dyker den "plötsligt" upp igen. Detta kan ske ganska långt från där den blommade förra gången. Roten med de koralliknande utväxterna delar sig och gamla delar dör bort. På det viset flyttar den sig underjordiskt. Blomstjälken blir 5–20 cm hög och är ljust rosa med några hinnlika bladslidor längst ner. Blommorna, 2–5 (8) stycken, hänger "upp och ner". De har sporren och läppen uppåt och övriga kronblad neråt. Blombladen är mjölkvita/gulvita, nästan transparenta, läppen och sporren har några lila markeringar. Sällsynt kan helvita blommor förekomma. Skogsfrun växer i fuktig, mullrik och kalkhaltig mark i skuggiga gran och bokskogar men kan även finnas i tall- och fjällbjörkskog. Förekommer sällsynt i nästan hela landet. Totalutbredningen är de tempererade delarna av Europa och Asien österut till Japan. Blommar: Augusti–september (uppgifter finns om senare blomning, okt.-nov., från Estland).

 

Åter till Galleriöversikt