Serapias bergonii E.G. Camus
I äldre litteratur finns denna art under namnet S. vomeracea subsp. laxiflora eller bara S. laxiflora. Detta är en ganska vanlig art runt Medelhavet, särskilt på kalk. Kanske den vanligaste av Serapias-arterna. Blommornas stödblad är lika långa som blomman eller når strax över denna; läppen 12–18 mm, rödviolett med två små "knölar" vid basen; oftast bakåtböjd in under blomman. Snarlik och förväxlas ibland med S. vomeracea då variationen inom dessa arter är så stor att gränserna flyter ihop. S. bergonii är därför ifrågasatt om den verkligt skall anses vara en egen art. Utbredningen är östlig och Sicilien får anses vara västgränsen. En del menar att den form av S. bergonii som finns på Sicilien är en speciell form och endemisk för Sicilien där den är begränsat till öns södra delar. Höjd: 15–45 cm. Blomning: Mars–maj.