Epipactis helleborine (L.) Crantz
Skogsknipperoten skulle väl knappast behöva någon närmare presentation här. Den är en av våra vanligaste "knipprötter" med ett mycket stort utbredningsområde. Arten, som är mycket variabel, når en höjd av 30–80 cm. Den har ganska breda strödda blad uppefter stjälken. Blomaxet kan ha upp till 100-talet blommor och upptar ca en tredjedel av plantans höjd. Blommorna är gröna på utsidan medan insidan är brunaktig/violett. Växer i halvskuggiga till skuggiga områden i gles barr- och lövskog, hällmarker, vägkanter och liknande. Utbredningen i Sverige är allmänt upp till Jämtland-Medelpad. Totalutbredningen Europa och Asien. Blomning: Juli–augusti.
I sällsynta fall kan man hitta exemplar av Epipactis som saknar klorofyll. Det ända som då blir kvar är de röda färgämnena på läppen och eventuellt på kronbladens kanter. I övrigt är plantan vit. Troligtvis får dessa plantor sin näring från svampartnern i marken eftersom den inte kan producera egen näring.
Man kan ibland se dessa plantor under varietetsnamnet "rosea".
Epipactis helleborine subsp. neerlandica (Verm.) E. Buttler
Dynknipprot har denna fått heta på svenska. Ett passande namn då den i huvudsak finns i miljöer med sanddyner ibland även i öppna skogsområden i dessa miljöer. Höjd 10-50 cm med ett ofta mångblommigt ax. Blommorna grönaktiga med röda inslag, mycket lik blommorna hos huvudarten. Arten finns spridd utefter Atlantkusten i Europa, från Normandie till norra Holland men alltid ovanlig och alltid i de speciella miljöer nämnt ovan. I Norden finns den endast utefter Jyllands västkust. Finns också raporterat från Wales (GB). Blomningstid: Juli–Augusti.
Epipactis helleborine subsp. neerlandica var. renzii (Robatsch) J. Claess. Kleynen & Wielinga
Skagenknipprot har denna fått som svenskt namn. Den finns nämligen endast på Skagen i Danmark där den växer i dynlandskapet utefter Skagens västkust. Den liknar mycket på dynknipprot, E. helleborine subsp. neerlandica, som också finns i samma område men som har ett större utbredningsområdei västra Europa. Största skillnaden är att blommorna hos Skagenknipproten saknar rostellum/viscidium (eller starkt reducerat). Detta gör att den i huvudsak är självpollinerande då det vanligtvis är rostellum som hindrar pollinerna att falla ner på märket hos orkidéerna.
Det är ganska små plantor, sällan mer än 25-30 cm. Blommorna är grönaktiga med röda inslag och sitter i en tät blomställning. Blomning: Slutet juli - augusti
Epipactis helleborine subsp. orbicularis (K.Richt.) E.Klein
Tallknipprot är en ganska kraftig, robust planta, 30-100 cm. Stjälkens blad på nedre delen är ganska små, nästan runda och rakt utstående medan de längre upp hänger neråt. Blomaxet är mycket tätblommande. Blommorna öppnar sig helt och är riktade utåt eller lätt hängande. De breda kalkbladen är rödbruna - rödgröna. läppens yttre del är svagt böjd och spetsig. Utbredningen är något osäker men arten finns i Skåne och på Öland. Det har dock på senare tid konstaterats att den även finns i Dalsland, d.v.s. betydligt längre norrut än tidigare antagits. Blomningstid: Juli–Augusti.