Bildgalleri för Calypso bulbosa
På den sista av ovanstående bilder syns tydligt att blommans fruktämne inte har den vanliga vridningen som behövs för att få läppen att peka neråt. Nornan gör detta trick på ett annat sätt. När knoppen skall till att slå ut, med läppen uppåt, tippar den rakt bakåt och därmed öppnar sig blomman med läppen neråt så som hos de flesta av orkidéerna.
Calypso Salisb.
Släktet har endast en art i Norden, Calypso bulbosa. Utbredningen är norra delen av Sverige och Finland. I Norge har den inte hittats. Totalutbredningen är i övrigt Ryssland, Nordamerika och Japan men dessa förekomster anses tillhöra andra arter. Hos oss är nornan beroende av blåbäret. Det blommar samtidigt med nornan och pollineras av humlor som söker näktar i blåbärsblommorna. Eftersom nornan inte har något eget nektar pollineras de av humlor som "av misstag" söker nektar i blommorna som har samma färg som blåbärens.
Calypso bulbosa (L.) Oakes
Nornan är den av våra orkidéer som efter guckuskon har den största blomman, ändå säger de flesta som ser den för första gången "...men är den inte större". Detta beror nog på plantans höjd som kan nå ca 20 cm men är oftast betydligt kortare än så. Nornan tillhör norra Sverige och Finlands flora. I Norge saknas den. Släktnamnet, Calypso, har den fått från den grekiska mytologin, efter den sköna nymfen Kalypso, dotter till Atlas. Artnamnet, bulbosa, avser rotknölen.
Plantorna har en stängel med en blomma, vid basen finns ett äggrunt, nätådrigt blad. Stängeln har på nedre delen bruna bladslidor och högst upp blommans rosaröda stödblad. Blomman är rosaröd förutom läppen som har en främre vit, platt del och en bakre del som är fördjupat till en skål med brunröda strimmor. Framåt förlängs denna till två grunda sporrar. Växer i fuktiga mossiga och inte för täta barrskogar. Blomning: Juni, ev. juli beroende på snösmältningen.