Även detta år tänker jag göra noteringar här allt eftersom jag besöker olika orkidélokaler. Förmodligen kommer det inte bli några långresor utomlands utan mina planer avser i huvudsak mitt närområdet, kanske med några lite längre resor inom landet (ev. Norden). 


En tur till Djupadalens naturskyddsområde, ca 15 km nordost om Falköping, för att kolla backsippor som här brukar vara ymnigt förekommande. Det var de även i år, ja kanske väl så många som det vanligtvis brukar vara.
Djupadalen är en kanjon med branta kalkstensbranter på båda sidorna, 14 m som högst. Vad gäller backsipporna så är dessa flest på det plana området norr om kan-jonen. Men hela området har en intressant flora.

Bladrosetter av St Pers  nycklar Bladrosetter av St Pers nycklar

Vi hade inga förväntningar på att hitta orkidéer denna tidiga vårdag. Men här bland backsipporna fanns ett antal bladrosetter av St. Pers nycklar. Det lär nog dröja några veckor till innan man får se dessa i blom. Men trevligt i alla fall att se dessa första antydningar om den orkidé-säsong som nu kommer.



Nedan syns något av det som sågs, bild 1 visar en vy av Djupadalens kanjon som i ändan är vattenfylld. En liten bäck rinner ner i och ner genom ravinen. Bild 2 stor mängd backsippor i motljus. Bild 3 Smalbladig lungört en annan av områdets rariteter. Bild 4 och 5 visar backsippor, dels den vanliga formen och dels en vit variant.

St. Pers nycklar, Orchis mascula subsp. mascula St. Pers nycklar, Orchis mascula subsp. mascula

Årets första tur till Kinnekulle var tänkt som en koll för att se hur långt Krutbrännaren hade kommit, troligtvis för tidigt för knoppar. Det visade sig dock att både St Per och Adam & Eva var på gång. Tidigt kanske tyckte vi med tanke på att våren varit kall även om senaste veckan varit utan nattfrost och att vi haft ett par rejält varma dagar senaste helg.

Efter grundlig studie av plantan, som nu är på sitt fjärde år efter upp-täckten 2021, kunde det konsta-teras att det i alla fall blir tre blom-stjälkar om allt går bra. Redan nu kunde de svartröda knopparna skymtas i bladrosetterna. Men ännu behövs ett par veckor innan det blir blomning.

Krutbrännare Neotinea ustulata

Några andra arter som sågs denna fina vårdag.
Från vänster vit- resp. gulsippor på var sin kant. Vårärten når lite över annan växtlighet vid denna tid och syns därför tydligt även om den är tunn och späd. De starkt rödlila blommorna övergår ganska fort till blått innan de vissnar. Gullvivan känns lätt igen och bildar nu på våren riktiga mattor. En syn för gudar! Vårfingerörten bildar också mattor men på en helt annan nivå när de trycker sig ner mot marken där det är tunt till berget under och övrig växtlighet inte orkar upp. Adam och Eva är vår tidigaste orkidé tillsammans med St. Pers nycklar. Enstaka av sistnämnda hade redan fått ut ett antal blommor. De två sista bilderna visar att arten kan ha plantor med fläckiga eller rent gröna blad i bladrosetten.

Ryr naturreservat 2024-05-11                                                                      Till toppen av sidan

Naturreservatet Ryr i Dalsland har en av Sveriges (i alla fall Västsveriges) bästa förekomst av St Pers nyckar. Reservatet ligger på Ryrhalvön som sticker ut i sjön Svanefjorden i Dalsland. Området ligger inom den så kallad Dalformationen som sträcker sig genom östra sidan av Dalsland. Här finns stora områden med lerskiffer som gör att det blir en mycket varierat och fin flora. 


Större delen av reservatet består av gamla tidens bondeland med ängar och betesmarker. Dessa sköts fortfarande på det gamla sättet vilket gör att floran är mycket artrik. 





 

St Pers nycklar (Orchis mascula) och gullvivor (Primula veris) är kanske det som först fångar ögat vid denna tid.

Dagens tur var mest för att kolla hur långt St. Pers nycklar hade kommit. Mycket av dessa var bara just i början av blomningen men en del plantor var på god väg mot full blomning. Framför allt gällde detta plantor som växte i de solöppna sluttningarna på västsidan ner mot sjön.








St. Pers nycklar (Orchis mascula) i siluett mot solglittret i Sva-nefjordens lätt krusade vatten

Som framgår av ovanstående jämförelse så syns det att även om St. Pers nycklar ser ganska enhetliga ut så varierar blommornas form och färger en hel del. Helvita varianter finns också men det har jag aldrig sett här på Ryr.

Till trots för den hårda vintern vi hade i år, eller kanske just därför, så uppvisar styvmorsviolen (Viola tricolor) en otrolig blomning denna vår.

Lite annat som sågs (hovra över bilderna för att se artnamn).                                                                             

Kinnekulle 2024-05-17                                                                                   Till toppen av sidan

Det är mycket som blommar nu på Kinnekulle. 

Skälet för denna kvällstur till Kinnekulle var främst för att kolla hur långt krutbrännaren (Neotinea ustulata) kommit. Den var som syns på bilden till höger gott i gång. Fortfarande har man inte hittat någon mer planta sedan denna hittades 2021. 
Nu vet jag inte hur det är på Öland i år men tidigare verkade denna på Kinnekulle börja sin blomning tidigare än på Öland. Troligtvis en följd av ett gynnsamt mikroklimat vid lokalen på Kinnekulle.





 

Krutbrännare Neotinea ustulata

Så här i mitten av maj brukar det vara hög tid för Adam och Eva (Dactylorhiza sambucina) och så också detta år. Det varma väder vi haft under senaste tiden har gjort att arten nu passerat bäst föredag. Framförallt gällde det den röda varianten som verkade kommit igång snabbare än den gula (se min förra rapport från Kinnekulle).Högra bilden kan väl ge en bild av skillnaden mellan A&E och St. Per för den som är osäker.

St. Pers nycklar (Orchis mascula) är en trogen följare till Adam och Eva. Blom-mar ungefär samtidigt men är här på Kinnekulle en betydligt vanligare art. 
De två bilderna till höger visar den stora variation i blomfärgen hos arten.

Ytterligare ett par orkidéer sågs men bara i knopp. Bild ett visar det som om någon dryg vecka kommer att ses som skogsnyckel (Dactylorhiza fuchsii). Nästa bild visar den lilla orkidén korallrot. Nu bara med minimala knoppar men blommorna är inte mycket större bara 3-4 mm. Den är en saprofyt, det.vill säga den har inget eget klorofyll och litar hela livet på att en symbios med en svamp skall fungera. Den vägen får den näring den behöver. 
OBS: Förväxla inte denna med knoppställningen på Pyrola (bild tre), inte helt olik i knoppstadiet.
Till sist ett par andra växter. Först ängsbräsma (Cardamine pratensis). Arten är en av värdväxterna för aurorafjärilen. Sist ses rosettjungfrulin (Polygala amarélla), vanlig på torra marker som på Österplana.

Ett kort stopp gjordes också vid Hjälmsäter och guckusko-lokalen. Det visade sig att också guckuskon (Cypripedium calceolus) var på god väg att börja sin blomning. De flesta plantor hade dock bara knoppar än även om dessa till stor del var på väg att spricka upp. 



















Guckusko (Cypripedium calceolus)

Några plantor hade dock redan fått ut fullt utvecklade blommor. Här ett par exempel hur det såg ut.


Kinnekulle (uppdatering 2024-05-20)

Ett nytt besök på "Kullen" med en god vän som ville se krubrännaren. Som syns har inte mycket hänt sedan senast, kanske någon mer blomma i axen  som slagit ut.

Däremot kunde man se en utveckling på lokalen för guckusko. Nu hade så gott som samtliga blom-mor slagit ut och verkade vara på sitt bästa. Totalt sett verkade det inte var något rekordår för arten detta år. Ganska glest mellan "ruggarna".







 

Guckusko Cypripedium calceolus

Kattfot är en vanlig art vid denna tid på Österplana hed där den trivs på de torra, kortväxta gräsmarkerna. Kattfoten hör till de arter som har skilda han- resp. honväxter. Blommorna varierar i färg från vitt till rött. Det går dock inte med säkerhet säga färg för han- resp. honblommorna eftersom detta kan variera. På bilderna till höger syns hanblommorna som vita nästan runda blommor med ståndarna som sticker upp. Honblommorna (röda till vänster) är lite mer cylindriska i formen.









Kattfot Antennaria dioica

 

Från förra rapporten från Kinnekulle hade jag med en bild på rosettjungfrulin, den vanliga blå varianten. Här ses en rosa variant. Vita förekommer också.











 

Rosettjungfrulin Polygala amarella



 

Nohlmarken 2024-05-21                                                                                 Till toppen av sidan

Nedre delen av naturreservatet Nohlmarken består av fuktiga och blöta marker genom att det rinner ner mycket vatten från de högreliggande områdena ovanför. Här trivs smörbollar (Trollius europaeus) i ofantliga mängder. En oförglömlig syn vid denna tid.

Från Nohlmarken finns rapporter om att man hittat majnycklar här. Eftersom dessa borde kunna vara i blom vid denna tid var detta ett av skälen för vår utflykt denna gång. Det visade sig stämma att det finns majnycklar. Säkert ett 20-tal kunde ses i blöt-are områden. De flesta var dock just i början av sin blomning.

Nedan ses några exempel på plantor som sågs och som bedömdes vara majnycklar (Dactylorhiza majalis subsp. majalis). 

Några av plantorna som sågs blomma nu hade mer eller mindre helt gröna blad. Kanske inte typiska för ängsnycklar men men det var däremot blommorna. Ljusare än majnycklarna och också med det vanliga mönster som man hittar hos ängsnycklarna. Dessutom syntes inte några av de vanliga ängsnycklarna. Möjligtvis kan detta vara en hybrid mellan ängs- och majnyckel.  
Min hybridteori är dock långt från säker. Enligt vissa experter kan majnycklarna variera en hel del i färg och form. 






Nedan ses ytterligare två orkidéer som sågs denna dag. St Pers nyckel (Orchis mascula) som nu var på upphällningen. Den andra är skogsnyckel (Dactylorhiza fuchsii) som ännu har har långt kvar till blomning. Andra trevliga växter var majviva (Primula farinosa), natt och dag (Melampyrum nemorosum) samt liljekonvalj (Convallaria majalis) som här just börjat som blomning.

 

Kinnekulle 2024-05-29                                                                                   Till toppen av sidan

Krutbrännare, Neotinea ustulata Krutbrännare, Neotinea ustulata

Också vid detta besök på "Kullen", även om skälet för turen var annat, fanns tid för att kolla upp läget för en del orkidéer. Som syns här ovan har nu krutbrännaren så gott som blommat färdigt för året. Tydligen har något/någon varit på de mindre av blommorna för dessa lågt nervikta. Tydligt syns också att frökapslarna har börjat utvecklas. Kan man hoppas att det blir frön frampå sommaren? Och att det så småningom kan dyka upp fler plantor?

Vid Hjälmsäter var det lätt att se att även guckuskon hade blommat färdigt för året. Endast några en-staka blommor fanns fortfarande i gott skick. Att arten har blommat färdigt så här i slutet av maj har jag inte upplevt tidigare (inte under mina dryga 20 år av besök). Det normala vore ju att blommorna just slagit ut vid denna tid!







 

Guckusko Cypripedium calceolus

Mer väntat var att St Pers nycklar (Orchis mascula subsp. mascula) skulle vara avblommat. Den finns dock i så stor mängd och i olika lägen så det går att hitta friska exemplar ganska länge. Så också nu i skuggiga lägen.
Bilden till vänster antyder dock att de flesta är ganska torra vid denna tid. Men också för St Per är detta tidigt att vara överblommat. 








St.Pers nycklar, Orchis mascula subsp. mascula


Men den orkidéintresserade behövde inte gå hem lottlös även om ovanstående arter mestadels var över för detta år (ytterligare en som var över var Adam & Eva). Nedan syns ett antal som just börjat sin blomning. 

Bild 1: Den lilla och svårhittade korallroten (Corallorhiza trifida) är i full blom nu.
Bild 2: Tvåblad (Neottia ovata) finns lite här och där. Här i sällskap med en skogsnyckel i knopp.
Bild 3: Flugblomster (Ophrys insectifera) verkar blomma för full nu.
Bild 4: Blodnyckel, (Dactylorhiza incarnata subsp. cruenta). Mycket lik ängsnyckel (bild 5) men detta är den enda av alla Sveriges               orkidéer som har prickar både på över och undersidan av bladen.
Bild 5: Ängsnyckel (Dactylorhiza incarnata) finns ganska gott om i fuktiga områden på Kinnekulle.
Bild 6: Skogsnyckel (Dactylorhiza fuchsii). De flesta av dessa var endast i knopp nu men en och annan hade börjat slå ut.

Annat vackert denna dag var alla fjärilar som flög runt i blomsterängarna. Framförallt gällde det de öppna ytorna på Österplana. Nedanstående tre är som följer: Puktörneblåvinge, kanske den vanligaste blåvingen hos oss. Tisterfjäril, troligtvis första generation som flugit in från kontinenten. Slutligen en av de tidigaste fjärilarna på våren, sorgmantel, som fortfarande var aktiv men rejält sliten i vingarna vilket antyder att den varit igång en tid.

Denna gången var det Västs-venska Orkidésällskapet, Göte-borg som ville besöka Kinne-kulle. Tyvärr hade mycket hänt under den varma maj som varit. Som syns på bilden så var guckuskorna avblommade.
Tursamt nog så fanns något exemplar i hyfsat skick.

Även Adam & Eva och St Pers nycklar var nu avblommade till största delen. 

Branterna ner mot Munkängarna ger en tydlig bild av att det en gång var havets vågor som eroderade kalkstenen. 

Några av deltagarna ner genom trapporna mot Munkängarna. Tyvärr visade sig att all ramslök som bara för två-tre dagar sedan blommade för fullt nu hade tappat alla blomblad vilket gör att skogsbotten blir enfärgat mörkt grön. Bild två visar att det fann enstaka tuvor kvar i skuggiga partier. Redan vid parkeringen vid Österplana kunde vi studera korallrot (bild 3). Sista tre bilderna visar att ängsnycklarna nu var på gång, samma gällde honungsblomstret och skogsnycklarna. 

Vy från de örtrika slåtterängarna vid Grindsjötorp på Hunneberg. Mest markerat syns här prästkrage, görblomst, grönvit nattviol och skogsklöver.


Nedan ses något av det som blommar nu. Grönvit nattviol är just i början av sin blomning. Samma gäller Jungfru Marie nycklar som finns ymnigt på en del ställen. Bild tre och fyra visar hur Jungfru Marie nycklar kan variera både vad gäller form och blommorna teckningar. Till höger en slåttergubbe som antyder att det är intressanta marker här vid Grindsjötorp.  

Hopamarken är ett litet rikkärr strax utanför Falköping. Kärret har en utmärkt spång som når ut till mitten av kärret där det finns en rastplats. Spången passar bra för rullstolsbundna eller för en rullator som här. Nu i juni är kärret fyllt med olika orkidéer, flugblomster, ängsnycklar, skogsnycklar, blodnycklar och en och annan brudsporre, fast någon sådan sågs inte idag. Likaså finns det gott om kärrknipprot men än så länge har dessa bara små koppar.

En av sevärdheterna är en storvuxen hybrid, troligtvis mellan skogsnyckel och ängsnyckel. Med en höjd på ca 80 cm är den ett imponer-ande syn. På bilden till höger syns en vanlig, ganska stor ängsnyckel (gröna blad) strax till höger om de tre stora. 













Hybrid mellan skogsnyckel och ängsnyckel, Dactylorhiza fuchsii x incarnata.



Nedan ses ett axplock av vad som sågs i kärret. De tre första bilderna visar ängsnycklar, Dactylorhiza incarnata. På bild 2 och 3 kan man se hur blomfärgen varierar. Nästa bild är en skogsnyckel, Dactylorhiza fuchsii. De flesta flugblomster var mer eller mindre överblommade. Slutligen en av de många kärrknipprötter som sågs och som hade kommit längst mot blomning.

Innan vi lämnar Hopamarken fär jag ta med denna blå jungfruslända som poserade i solen.

                                          Innan jag slutar från Hopamarken får jag ta med denna blå jungfruslända som poserade i solskenet.
 

Till toppen av sidan

Stor och maffig förekomst av vallört och kirskål vid nerfarten till kärret. Stor och maffig förekomst av vallört och kirskål vid nerfarten till kärret.

Från Hopamarken tog vi turen vidare mot Dimbo och Lammevadskärret. Molnen drog i hop sig altmer och någon regnskur fick vi också tåla. Vad som gör Lammevadskärret (också kallat Prästgårdskärret) intressant är den stora förekomsten av vaxnycklar, en underart till ängsnyckeln (Dactylorhiza incarnata subsp. ochroleuca). 

Vy från Lammevadskärret. Det finns spångar som går runt en stor del av kärret. Det går därför bra att njuta av orkidéerna utan att behöva ta sig ner i det blöta. För blött är det, speciellt efter en regnperiod. 
På bilden syns vaxnycklar tillsammans med den vanliga röda ängsnyckeln. Bilden domineras annars av gräsull och diverse fibblor.

Vaxnycklar finns ibland i rikkärr men inte på många lokaler finns den i sådan mängd som här i Lammevadskärret. Antalet varierar från år till år men alltid i stor mängd.

Även den vanliga röda ängsnyckeln finns i stor mängd i kärret. Här ses en liten sådan tillsammans med släktingen vaxnyckel. 

Flugblomstret hade varit i gång tidigt detta år. så man fick leta innan man hittade ett någotsånär värd ett foto..















 

Sumpnyckel (Dactylorhiza majalis subsp. lapponica) finns i kärret men med få ex.

Vi avslutar dessa mina noteringar om Lammevadskärret vid Dimbo med en bild som togs på väg dit. Sångsvanparet hade tre småttingar som skulle övervakas. Här dock bara en av dessa med mamma som bevakar.

Till toppen av sidan

Kroppefjäll 2024-07-02 - jakten på aspfjärilen
Ett nytt försök att får se den eftertraktade aspfjärilen gjordes genom att köra över Kroppefjäll. Den var rapporterat från området men tyvärr sågs den inte under vår resa. Det blev i stället en del andra fjärilsarter.
Inte heller blev vi utan orkidéer vilket gör att turen omtalas här. 


 

Vi råkade på två orkidéarter under vår överfart över Kroppefjäll. Området är inte känd för någon större orkidérikedom, så vi får vara nöjd med våra två fynd. 
Till vänster ses grönvit nattviol, Platanthera chlorantha som sågs som enstaka exemplar. Arten var nog på väg att blomma över som kanske framgår av bilderna.












 

Grönvit nattviol, Platanthera chlorantha

 

Den andra arten vi såg var Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata). Denna sågs i betydligt större antal. Växte mestadels i vägkanterna där vägen gick genom myrmarker, d.v.s. våta marker intill vägen.

Det finns beskrivet en underart till Jungfru Marie nycklar som gärna växer i sådana fattiga områden, Fattig Maria nycklar, Dactyl-orhiza maculata subsp. elodes. Detta skulle kunna vara denna underart men bestämningen är osäker. 

Fattig Maria nycklar, Dactylorhiza maculata subsp. elodes?

Typisk miljö för områden där vi såg den förmodade fattig Maria nyck-lar. Myrmark med ris och tallar. Plantorna fanns utefter vägen på båda sidorna av vägdiket.    

Fattig Maria nycklar, Dactylorhiza maculata subsp. elodes?

Fattig Maria nycklar, Dactylorhiza maculata subsp. elodes?

I brist på aspfjärilar fick en del andra arter duga som fotoobjekt. Här nedan ses från vänster luktgräsfjäril, vitgräsfjäril, skogs-pärlemorfjäril, silverstreckat pärlemorfjäril och de två sista visar skogsnätfjäril. 

Ett snabbt besök på lokalen för purpurknipprot vid Stallbacka blev det denna gång. Det uppehåll i regnandet som lockade iväg mig blev inte så långvarigt. Hann dock in i skogsdungen där knipprötterna brukade finnas och de fanns där även detta år, i hundratal. Det visade sig att även detta år, som föra året, var 60-70 % av blomaxen avbitna. Troligtvis är det rådjur som passerar och tycker att knopparna/blommorna smakar bra. Arten kallas ibland för vaniljknipprot eftersom den sägs lukta vanilj, så kanske smakar de också som godis. Hur som helst med så många plantor så finns det gott om fina exemplar.

För den orkidéintresserade är Skogatorp ett måste. Just nu är det orkidén brudsporre som fångar ögat. Finns i tusental. Natur-reservatet innehåller, till trots för dess ringa storlek, många naturtyper, torrbackar, fuktängar, blötmarker, bäckar och branter, vilket gör att det finns en otolig mängd växter. Reservatet är därför värd ett besök från tidig vår till långt in på hösten. 

I reservatet finns en sällsynthet, luktsporre. Den finns endast på två ställen på svenska fastlandet, här och vid Ombergslidens naturreservat i Östergötland. Bilden visar denna bredvid en vanlig brudsporre. Båda tillhör släktet Gymnadenia. Som synes så är lukt-sporren vanligtvis en mycket mindre släktingen.
















 

Luktsporre Gymnadenia odoratissima, här med brudsporre Gymnadenia conopsea

En annan raritet vid Skogatorp är praktsporren som också blommade nu. Den är till alla delar som en brudsporre men mycket större. Den kan ibland nå upp till 80-90 cm. Även bladen vid basen är mycket större och bredare. Blommorna är dock ungefär lika med den vanliga brudsporren men oftast många fler. Praktsporren blommar vanligtvis något senare än brudsporren. 
















Praktsporre, Gymnadenia conopsea subsp. densiflora. .

För den som inte är så van med orkidéer kan det vara svårt att se skillnad på en stor luktsporre och en liten brudsporre. Bilden till höger visar dels en luktsporre (vänster) dels en brudsporre (höger). Tydligaste skillnaden mellan dessa är hur blommornas läpp är format.

Brudsporren är en av orkidéerna som belönar insekterna för jobbet med pollinering. Den smala sporren är till ca 1/3 del fylld med nektar. Det är därför bara de med lång sugsnabel som når ner till godsakerna, i huvudsak bara fjärilar. Här ses en rapsfjäril som tryckt ner snabeln i sporren tillräckligt långt för att nå nektarn och därmed fått pollenklubborna fästa på övre delen av snabeln. Efter några minuter böjer dessa sig och kommer då att passa mot märket på en annan blomma och pollineringen är ett faktum.

Flera av orkidéerna i Skogatorpsreservatet var redan avblommade men en som vid denna tid, vanligtvis andra halvan av juli, blommar för fullt var kärrknipprot. Dessa sågs i mängd nu. En del började redan vissna i axet vilket är mycket tidigt för arten.

















Kärrknipprot, Epipactis palustris 

Som framgår av bilden till höger så var skogsnyckeln (Dactylorhiza fuchsii) en av arterna som var på väg att blomma av. 
Rapsfjärilen var dock intresserat av blommorna som var kvar.
























 

Skogsnyckel Dactylorhiza fuchsii

    Jag avslutar med denna bild som visar vilket artrikt område Naturreservatet Skogatorp är (på bilden finns t.ex. fyra orkidéarter).

Årets koll av hur det gått med Englandsnycklarna gjordes nu. Redan 2017 flyttades ett stort antal exem-plar hit till den nya lokalen. Med tanke på hur tidigt allt annat varit detta år kom mitt besök kanske lite sent. Förväntat var därför att plantorna skulle börjat blomma av nu så här i mitten av juli och så var det också. Men en hel del fanns kvar i skapligt skick för att fota. 
Det verkade som om det i huvudsak var varianten med prickiga blad som blommade (var. junialis). Endast ett fåtal med rent gröna blad sågs







Äkta Englandsnycklar, Dactylorhiza majalis subsp. inte-grata

Till vänster ses varianten av Englandsnycklarna som numera heter leopardnycklar, d.v.s. varianten med prickiga blad. Det var denna som såga mest av vid mitt besök. De flesta var dock ganska småväxta och endast några få exemplar visade den höga formen som var vanlig på den ursprungliga platsen. 











Leopardnycklar, Dactylorhiza majalis var junialis

Intill det nya området dit Englandsnycklarna flyttats finns ett kärr/en damm. Runt detta finns stora mängder orkidéer som troligtvis också det är Englandsnycklar. Dessa har funnits i lång tid, långt innan flytten från lokalen vid Lidans utlopp gjordes. Fröspridning? 
Också nu fanns det mycket orkidéer i området även om de flesta var på väg att blomma av. Plantor med både prickiga och oprickade sågs även om majoriteten även här var de med prickiga blad. Här och var fanns också plantor med rejäl höjd. Plantan på bilden till höger mätte säkert 80 cm. 

Efter Englandsnycklarna gjordes ett försök att hitta knottblomstret (Malaxis monophyllos) på lokalen på Kinnekulle. Tyvärr hittades inget. Det fanns inte mycket annat heller i det aktuella kärret som vid denna tid borde vara fylld med blommande kärrknipprot. Nu fanns bara några enstaka i lite skuggigare lägen (bild1). Bild 2 visar hur det mesta av kärknipprotens plantor såg ut, full fart på att utveckla fröskidor. Att ängsnycklarna skulle vara i frö vid denna tid var mer väntat (bild 3). På väg genom skogsridån innan kärret sågs flera ex av skogsknipprot. Dessa hade dock säkert någon vecka kvar innan det blir blomning.

Knärot (Goodyera repens) är en sent blommande art. Förmodligen översett på många håll då den, oftast ca 10 cm höga växten, med sina små, vita blommor väcker föga uppståndelse. Som bilden här ovan antyder så blommar den ungefär samtidigt som blåbären mognar och kallas därför ibland för blåbärplockarnas orkidé. 

Arten har fått det svenska namnet "knärot" på grund av sitt sätt att växa. Bladrosetten, som blomstjälken växer ut från växte fram redan förra som-mar/höst. På bilden syns det som skall bli nästa års planta. Årets blommande skott sätter en utlöpare (stolon) som växer parallelt med jordytan och som längst ut böjer uppåt (knäet) och bildar det nya skottet. På detta sätt kan det ibland bildas mattor av nya skott.
Se: Sveriges orkidéer 2023




















 

Knärot Goodyera repens

Det ofta ganska rikblommiga axet hos knäroten består av små, 3-4 mm stora blommor. Som bilden visar så öppnas blommorna succesivt upp genom axet. Blommorna pollineras, till trots för sin litenhet, vanligtvis av humlor som söker föda i det lilla nektargömmet i blomman. 
Se: Orkidéernas pollinering (skrolla neråt en bit för att hitta knärot med humla).


















Knärot Goodyera repens

De små blommorna är täckta av hår.
















 

Knärot Goodyera repens

Till toppen av sidan

Åter till Startsidan