Naturreservatet Ryr i Dalsland har en av Sveriges (i alla fall Västsveriges) bästa förekomst av St Pers nyckar. Reservatet ligger på Ryrhalvön som sticker ut i sjön Svanefjorden i Dalsland. Området ligger inom den så kallad Dalformationen som sträcker sig genom östra sidan av Dalsland. Här finns stora områden med lerskiffer som gör att det blir en mycket varierat och fin flora. 

Större delen av reservatet består av gamla tidens bondeland med ängar och betesmarker. Dessa sköts fortfarande på det gamla sättet vilket gör att floran är mycket artrik. 

St Pers nycklar (Orchis mascula) och gullvivor (Primula veris) är kanske det som först fångar ögat vid denna tid.

Som framgår av ovanstående jämförelse så syns det att även om St. Pers nycklar ser ganska enhetliga ut så varierar blommornas form och färger en hel del. Helvita varianter finns också men det har jag aldrig sett här på Ryr.

Till trots för den hårda vintern vi hade i år, eller kanske just därför, så uppvisar styvmorsviolen (Viola tricolor) en otrolig blomning denna vår.

Lite annat som sågs (hovra över bilderna för att se artnamn).                                                                             

Det är mycket som blommar nu på Kinnekulle. 

Skälet för denna kvällstur till Kinnekulle var främst för att kolla hur långt krutbrännaren (Neotinea ustulata) kommit. Den var som syns på bilden till höger gott i gång. Fortfarande har man inte hittat någon mer planta sedan denna hittades 2021. 
Nu vet jag inte hur det är på Öland i år men tidigare verkade denna på Kinnekulle börja sin blomning tidigare än på Öland. Troligtvis en följd av ett gynnsamt mikroklimat vid lokalen på Kinnekulle.




 

Krutbrännare Neotinea ustulata

Så här i mitten av maj brukar det vara hög tid för Adam och Eva (Dactylorhiza sambucina) och så också detta år. Det varma väder vi haft under senaste tiden har gjort att arten nu passerat bäst föredag. Framförallt gällde det den röda varianten som verkade kommit igång snabbare än den gula (se min förra rapport från Kinnekulle).Högra bilden kan väl ge en bild av skillnaden mellan A&E och St. Per för den som är osäker.

St. Pers nycklar (Orchis mascula) är en trogen följare till Adam och Eva. Blom-mar ungefär samtidigt men är här på Kinnekulle en betydligt vanligare art. 
De två bilderna till höger visar den stora variation i blomfärgen hos arten.

Några plantor hade dock redan fått ut fullt utvecklade blommor. Här ett par exempel hur det såg ut.


Kinnekulle (uppdatering 2024-05-20)

Ett nytt besök på "Kullen" med en god vän som ville se krubrännaren. Som syns har inte mycket hänt sedan senast, kanske någon mer blomma i axen  som slagit ut.

Däremot kunde man se en utveckling på lokalen för guckusko. Nu hade så gott som samtliga blom-mor slagit ut och verkade vara på sitt bästa. Totalt sett verkade det inte var något rekordår för arten detta år. Ganska glest mellan "ruggarna".







 

Guckusko Cypripedium calceolus

Från förra rapporten från Kinnekulle hade jag med en bild på rosettjungfrulin, den vanliga blå varianten. Här ses en rosa variant. Vita förekommer också.











 

Rosettjungfrulin Polygala amarella



 

Nohlmarken 2024-05-21                                                                                 Till toppen av sidan

Nedre delen av naturreservatet Nohlmarken består av fuktiga och blöta marker genom att det rinner ner mycket vatten från de högreliggande områdena ovanför. Här trivs smörbollar (Trollius europaeus) i ofantliga mängder. En oförglömlig syn vid denna tid.

Från Nohlmarken finns rapporter om att man hittat majnycklar här. Eftersom dessa borde kunna vara i blom vid denna tid var detta ett av skälen för vår utflykt denna gång. Det visade sig stämma att det finns majnycklar. Säkert ett 20-tal kunde ses i blöt-are områden. De flesta var dock just i början av sin blomning.

Några av plantorna som sågs blomma nu hade mer eller mindre helt gröna blad. Kanske inte typiska för ängsnycklar men men det var däremot blommorna. Ljusare än majnycklarna och också med det vanliga mönster som man hittar hos ängsnycklarna. Dessutom syntes inte några av de vanliga ängsnycklarna. Möjligtvis kan detta vara en hybrid mellan ängs- och majnyckel.  
Min hybridteori är dock långt från säker. Enligt vissa experter kan majnycklarna variera en hel del i färg och form. 






Nedan ses ytterligare två orkidéer som sågs denna dag. St Pers nyckel (Orchis mascula) som nu var på upphällningen. Den andra är skogsnyckel (Dactylorhiza fuchsii) som ännu har har långt kvar till blomning. Andra trevliga växter var majviva (Primula farinosa), natt och dag (Melampyrum nemorosum) samt liljekonvalj (Convallaria majalis) som här just börjat som blomning.
 

Också vid detta besök på "Kullen", även om skälet för turen var annat, fanns tid för att kolla upp läget för en del orkidéer. Som syns här ovan har nu krutbrännaren så gott som blommat färdigt för året. Tydligen har något/någon varit på de mindre av blommorna för dessa lågt nervikta. Tydligt syns också att frökapslarna har börjat utvecklas. Kan man hoppas att det blir frön frampå sommaren? Och att det så småningom kan dyka upp fler plantor?

Vid Hjälmsäter var det lätt att se att även guckuskon hade blommat färdigt för året. Endast några en-staka blommor fanns fortfarande i gott skick. Att arten har blommat färdigt så här i slutet av maj har jag inte upplevt tidigare (inte under mina dryga 20 år av besök). Det normala vore ju att blommorna just slagit ut vid denna tid!







 

Guckusko Cypripedium calceolus

Denna gången var det Västs-venska Orkidésällskapet, Göte-borg som ville besöka Kinne-kulle. Tyvärr hade mycket hänt under den varma maj som varit. Som syns på bilden så var guckuskorna avblommade.
Tursamt nog så fanns något exemplar i hyfsat skick.

Även Adam & Eva och St Pers nycklar var nu avblommade till största delen. 

Branterna ner mot Munkängarna ger en tydlig bild av att det en gång var havets vågor som eroderade kalkstenen. 

Några av deltagarna ner genom trapporna mot Munkängarna. Tyvärr visade sig att all ramslök som bara för två-tre dagar sedan blommade för fullt nu hade tappat alla blomblad vilket gör att skogsbotten blir enfärgat mörkt grön. Bild två visar att det fann enstaka tuvor kvar i skuggiga partier. Redan vid parkeringen vid Österplana kunde vi studera korallrot (bild 3). Sista tre bilderna visar att ängsnycklarna nu var på gång, samma gällde honungsblomstret och skogsnycklarna. 

Vy från de örtrika slåtterängarna vid Grindsjötorp på Hunneberg. Mest markerat syns här prästkrage, görblomst, grönvit nattviol och skogsklöver.


Nedan ses något av det som blommar nu. Grönvit nattviol är just i början av sin blomning. Samma gäller Jungfru Marie nycklar som finns ymnigt på en del ställen. Bild tre och fyra visar hur Jungfru Marie nycklar kan variera både vad gäller form och blommorna teckningar. Till höger en slåttergubbe som antyder att det är intressanta marker här vid Grindsjötorp.  

Hopamarken är ett litet rikkärr strax utanför Falköping. Kärret har en utmärkt spång som når ut till mitten av kärret där det finns en rastplats. Spången passar bra för rullstolsbundna eller för en rullator som här. Nu i juni är kärret fyllt med olika orkidéer, flugblomster, ängsnycklar, skogsnycklar, blodnycklar och en och annan brudsporre, fast någon sådan sågs inte idag. Likaså finns det gott om kärrknipprot men än så länge har dessa bara små koppar.

En av sevärdheterna är en storvuxen hybrid, troligtvis mellan skogsnyckel och ängsnyckel. Med en höjd på ca 80 cm är den ett imponer-ande syn. På bilden till höger syns en vanlig, ganska stor ängsnyckel (gröna blad) strax till höger om de tre stora. 













Hybrid mellan skogsnyckel och ängsnyckel, Dactylorhiza fuchsii x incarnata.



Nedan ses ett axplock av vad som sågs i kärret. De tre första bilderna visar ängsnycklar, Dactylorhiza incarnata. På bild 2 och 3 kan man se hur blomfärgen varierar. Nästa bild är en skogsnyckel, Dactylorhiza fuchsii. De flesta flugblomster var mer eller mindre överblommade. Slutligen en av de många kärrknipprötter som sågs och som hade kommit längst mot blomning.

Från Hopamarken tog vi turen vidare mot Dimbo och Lammevadskärret. Molnen drog i hop sig altmer och någon regnskur fick vi också tåla. Vad som gör Lammevadskärret (också kallat Prästgårdskärret) intressant är den stora förekomsten av vaxnycklar, en underart till ängsnyckeln (Dactylorhiza incarnata subsp. ochroleuca). 

Vaxnycklar finns ibland i rikkärr men inte på många lokaler finns den i sådan mängd som här i Lammevadskärret. Antalet varierar från år till år men alltid i stor mängd.

Vi råkade på två orkidéarter under vår överfart över Kroppefjäll. Området är inte känd för någon större orkidérikedom, så vi får vara nöjd med våra två fynd. 
Till vänster ses grönvit nattviol, Platanthera chlorantha som sågs som enstaka exemplar. Arten var nog på väg att blomma över som kanske framgår av bilderna.











 

Grönvit nattviol, Platanthera chlorantha

 

Den andra arten vi såg var Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata). Denna sågs i betydligt större antal. Växte mestadels i vägkanterna där vägen gick genom myrmarker, d.v.s. våta marker intill vägen.

Det finns beskrivet en underart till Jungfru Marie nycklar som gärna växer i sådana fattiga områden, Fattig Maria nycklar, Dactyl-orhiza maculata subsp. elodes. Detta skulle kunna vara denna underart men bestämningen är osäker. 

Ett snabbt besök på lokalen för purpurknipprot vid Stallbacka blev det denna gång. Det uppehåll i regnandet som lockade iväg mig blev inte så långvarigt. Hann dock in i skogsdungen där knipprötterna brukade finnas och de fanns där även detta år, i hundratal. Det visade sig att även detta år, som föra året, var 60-70 % av blomaxen avbitna. Troligtvis är det rådjur som passerar och tycker att knopparna/blommorna smakar bra. Arten kallas ibland för vaniljknipprot eftersom den sägs lukta vanilj, så kanske smakar de också som godis. Hur som helst med så många plantor så finns det gott om fina exemplar.

För den orkidéintresserade är Skogatorp ett måste. Just nu är det orkidén brudsporre som fångar ögat. Finns i tusental. Natur-reservatet innehåller, till trots för dess ringa storlek, många naturtyper, torrbackar, fuktängar, blötmarker, bäckar och branter, vilket gör att det finns en otolig mängd växter. Reservatet är därför värd ett besök från tidig vår till långt in på hösten. 

I reservatet finns en sällsynthet, luktsporre. Den finns endast på två ställen på svenska fastlandet, här och vid Ombergslidens naturreservat i Östergötland. Bilden visar denna bredvid en vanlig brudsporre. Båda tillhör släktet Gymnadenia. Som synes så är lukt-sporren vanligtvis en mycket mindre släktingen.
















 

Luktsporre Gymnadenia odoratissima, här med brudsporre Gymnadenia conopsea

För den som inte är så van med orkidéer kan det vara svårt att se skillnad på en stor luktsporre och en liten brudsporre. Bilden till höger visar dels en luktsporre (vänster) dels en brudsporre (höger). Tydligaste skillnaden mellan dessa är hur blommornas läpp är format.

Brudsporren är en av orkidéerna som belönar insekterna för jobbet med pollinering. Den smala sporren är till ca 1/3 del fylld med nektar. Det är därför bara de med lång sugsnabel som når ner till godsakerna, i huvudsak bara fjärilar. Här ses en rapsfjäril som tryckt ner snabeln i sporren tillräckligt långt för att nå nektarn och därmed fått pollenklubborna fästa på övre delen av snabeln. Efter några minuter böjer dessa sig och kommer då att passa mot märket på en annan blomma och pollineringen är ett faktum.

Som framgår av bilden till höger så var skogsnyckeln (Dactylorhiza fuchsii) en av arterna som var på väg att blomma av. 
Rapsfjärilen var dock intresserat av blommorna som var kvar.























 

Skogsnyckel Dactylorhiza fuchsii

    Jag avslutar med denna bild som visar vilket artrikt område Naturreservatet Skogatorp är (på bilden finns t.ex. fyra orkidéarter).

Årets koll av hur det gått med Englandsnycklarna gjordes nu. Redan 2017 flyttades ett stort antal exem-plar hit till den nya lokalen. Med tanke på hur tidigt allt annat varit detta år kom mitt besök kanske lite sent. Förväntat var därför att plantorna skulle börjat blomma av nu så här i mitten av juli och så var det också. Men en hel del fanns kvar i skapligt skick för att fota. 
Det verkade som om det i huvudsak var varianten med prickiga blad som blommade (var. junialis). Endast ett fåtal med rent gröna blad sågs






Äkta Englandsnycklar, Dactylorhiza majalis subsp. inte-grata

Intill det nya området dit Englandsnycklarna flyttats finns ett kärr/en damm. Runt detta finns stora mängder orkidéer som troligtvis också det är Englandsnycklar. Dessa har funnits i lång tid, långt innan flytten från lokalen vid Lidans utlopp gjordes. Fröspridning? 
Också nu fanns det mycket orkidéer i området även om de flesta var på väg att blomma av. Plantor med både prickiga och oprickade sågs även om majoriteten även här var de med prickiga blad. Här och var fanns också plantor med rejäl höjd. Plantan på bilden till höger mätte säkert 80 cm.