Inga direkta lokalangivelser eller koordinater anges i nedanstående. Är du intresserat och vill veta sådant kan du kontakta mig via "Kontakt" i menyn.
Samtliga bilder är "klickbara" och ger då en större bild.
Äntligen blev den av, vår Gotlandsresa! Efter att i flera år fun-derat på om vi inte skulle åka tillbaka till Gotland blev det till slut av i år, 2016. Vårt förra besök var i början av 80-talet och då blev det inte mycket orkidéskådning. Dock kommer jag ihåg vårt besök på Stora Karlsö och de mattor av Adam & Eva som vi såg där. I många år har vi dock prioriterat andra orkidérika områden som mål för våra årliga vårresor. Ofta har det blivit södra Europa men nu valde vi att tillbringa en vecka på denna vår östliga utpost.
Utresan gick från Oskarshamn, 3 timmar i fint sommarväder. Väl framme i Visby kunde vi leta oss fram till den beställda stugan strax utanför Stenkyrka på norra Gotland. Denna blev sedan vår bas för våra exkursioner.
Vår vecka startade med högsommarväder men slutade i hällande regn. Enligt ortsbefolkningen var dock regnet välkommet. Det hade varit väldigt torrt under större delen av våren vilket man också kunde se ute i markerna. Det som skulle varit våtmarker var till stora delar helt upptorkat. Detta hade också gjort att det blivit en tidig blomning bland orkidéerna. Att Adam och Eva, alpnycklar och St. Per skulle vara över var väntat (även om det här och var i skuggan fanns fina exemplar av St Per), Men att vit skogslilja så gott som helt var överblommat var en överraskning. Samma gällde stor skogslilja som man fick leta länge efter för att hitta i bra skick. Ytterligare en överraskning var att kärrnycklarna, som normalt blommar från slutet i juni och under juli, nu var på sitt bästa.
Måndag 13 juni
Vår första exkursion gick norrut mot områden där alpnycklarna skall finnas. Hoppet var att kanske kunna hitta något sent blommande exemplar på någon skuggig plats. Det visade sig dock ganska fort att detta förblev en önskan. Däremot fanns en och annan St Per fortfarande i blom på sådana ställen.
Ovan syns tre av de arter vi såg vid vårt första stopp. Från vänster syns ängsnattviol, Platanthera bifolia subsp. bifolia, vaxnycklar, Dactylorhiza incarnata subsp. ochroleuca och sist en St Pers nyckel, Orchis mascula.
Härligt sommarväder präglade vår första dag och man förstod fåren som sökt skugga för middagssolen under trädet.
Hall
Vårt första försök att hitta alpnycklar gjordes vid Hall. Här, efter någon kilometers promenad kommer man ner till några fina strandängar med tallskog innanför. Redan här kunde man konstatera att det torra klimatet som rått under våren hade gjord att det knappast fanns några av de eftersökta nycklarna kvar. Dock fanns det gott om vissnade nycklar men inte så att det gick att bestämma om det var alp- eller St Pers nycklar. I skogen innanför fanns det gott om nästrot och det fanns även några röda skogsliljor som just börjat blomma.
Ängsnycklar vid Harudden
Harudden
Ett nytt försök att hitta en sent blommande alpnyckel gjordes vid Harudden men med samma nedslående resultat. Det fanns däremot gott om ängsnycklar på strandängarna, inklusive ett par exemplar av helvita ängsnycklar. Även i det kärr som finns strax innanför kusten fanns många ängsnycklar. Här vid Harudden stötte vi för första gången på salepsrot som nu var just i början av sin blomning.
Ovan syns några av det som hittades vid Harudden. Längst till vänster finns en salepsrot (Anacamptis pyramidalis) som just börjat blomma. Övriga tre bilder visar olika färgvarianter av ängsnycklar (Dactylorhiza incarnata). Den sista är en alba-varietet som inte skall förväxlas med vaxnycklar.
Här nere vid stranden är det inte bara blommor som fångar uppmärksamheten. Rödbenan följer en hela vägen med sitt envetna klippande läte. Silvertärnorna låter inte mycket men imponerar med sin flygförmåga där de söker föda i de grunda vattnen invid land.
Efter ett kort besök vid Halshuk fiskeläge startade vi på hemvägen. Men efter bara några få kilometer uppmärksammade vi ett fält på höger sida av vägen med massor av nattviol och vi gjorde därför et stopp. Här fanns inte bara hundratals nattvioler utan också gott om brudsporre, Johannesnycklar, flugblomster och tvåblad.
Tisdag 14 juni
På lite dåliga skogsvägar kom vi ner till stranden vid Gylviken.
Gylviken
Vår andra exkursion tog oss österut till kusten söder om Slite. Här finns flera lokaler för de så kallade Gylviksnycklarna som numera anses vara en underart till majnycklarna och fått namnet Gotlandsnycklar (Dactylorhiza majalis subsp. elatior).
Strax söder om Sju Strömmar finns en lokal där man kan hitta Gotlandsnycklar som återkorsats med ängs eller skogsnycklar. Dessa får ibland fläckiga blad till skillnad från den vanliga som har ofläckade, rent gröna blad. Ängsnycklar sågs det en hel del av på några av lokalerna men inga skogsnycklar. Möjligtvis var dessa något senare och därför upptäcktes inte i allt annat grönt
Gotlandsnycklar med rent gröna blad.
Gotlandsnyckel med fläckiga blad.
På vår väg vidare söderut kom vi förbi Klinteklinten raukfält. Detta är raukar som inte ligger vid havet utan en bit in på ön.
Viklau
Längre söderut och mera mitt på Gotland ligger Viklau. Härifrån är Viklaunycklarna omnämnda. Efter lite letande och en promenad genom en kohage med ystra ungdjur hittades till slut orkidéerna. Även dessa är bestämda att tillhöra samma underart av majnycklar som de tidigare, nämligen Gotlandsnycklar. Vissa olikheter kan dock ses både i växtmiljö och utseende. Medan Gylviksnycklarna växer i naturliga miljöer i kanter av agmyrar, hittar man Viklaunycklarna i kulturpåverkade marker i näringsrika miljöer. Utseendemässigt är det blommornas teckningar som skiljer. Gylviksmycklarna har ett läppmönster bestående av linjer och bågar medan mönstret hos Viklaunycklarna mest består av prickar.
Från Viklau satte vi kursen ut mot ostkusten igen. Nu mot Östergarn. Vid Östergarns Prästänge tog vi vår lunch innan en närmare titt togs på detta Gotländska änge. Här skulle det finnas grönkulla men någon sådan sågs inte. Däremot fanns en hel del St Pers nycklar i hyfsat kondition.
Turen gick sedan mot Ljugarn, Vitvar och Folhammar raukområde innan vi började återresan till vår stuga.
Fantastiska färger utefter vägkanterna
Onsdag 15 juni
Dagens tur gick ner till Kinnarstugan och vidare mot Lummelunda i ett försök att hitta stor skogslilja. Vi avslutade exkursionen med en tur till Nybroviken i ett försök att hitta baltnycklar. Men först gjordes en avstickare till Landträskdammen. Här hittades Johannesnycklar, tvåblad, vanlig nattviol, flugblomster och vit skogslilja men ingen stor sådan som fanns noterat från lokalen.
Lokalen vid Landträskdammen var det enda stället där vi såg vit skogslilja, Cephalanthera longifolia, som inte börjat vissna.
Vi fortsatte vårt sökande efter stor skogslilja och körde ner mot Kinnarstugan. Här halvvägs ner hade vi bättre lycka. I skogen till höger fanns några exemplar. Men vi kunde ana att den varma våren hade gjort att även denna var på väg att blomma av, vilket vi kom att erfara senare i veckan.
Stor skogslilja, Cephalanthera damasonium.
Lokalen vid Lummelunda gav inget, förutom ett antal kaniner som sprang lite varstans. Kaniner verkade det finnas gott om på ön för vi såg dessa överallt vilket ibland förorsak-ade tvära inbromsningar för att undvika olyckor.
Nybroviken
Vi avslutade dagen exkursion med et tur ut till Nybroviken och Asunden, ön utanför. Vid Nybroviken fanns en lokal varifrån balt-nycklar (Dactylorhiza majalis subsp. baltica) finns rapporterat. Baltnycklar är en östlig art som på svenska fastlandet endast finns rapporterat från Piteåtrakten. På Gotland finns den på några få lokaler. Förutom baltnycklar fanns här också blodnycklar, ängsnycklar och dessutom något som var en möjlig korsning mellan ängs- och baltnycklar.
Asunden
Ensam storskrakhona med ett 20-tal ungar i släptåg!
Asunden är en fårbetat ö vid inloppet till Nybroviken. En land-tunga förbinder den nästan med "fastlandet", bara en smal öppning i denna finns längst ute vid ön. Bilväg finns med bro över till ön där man får parkera. Bilturen över till ön ger goda möjligheter att studera fågellivet i de grunda vattnen utefter landtungan.
Bilderna här intill och nedanstående bildspel visar något av vad vi såg, storskrak knölsvan, häger och gravand.
Duniga svanungar väl påpassade av mamman
På Asunden finns ett av Gotlands mest sevärda raukfält med mer än 25 raukar som är högre än två meter.
Ön är annars starkt präglat av fårbetet. Den dominerande växten vid tiden för vårt besök var tulkört, som dock inte såg ut att gillas av fåren.
Det finns mycket få träd eller buskar på ön men de få skugg-ande trädkronorna som fanns var alla utnyttjade av får som sökte svalka denna soliga dag.
Torsdag 16 juni
Så långt hade alt visat att växtligheten var före sin normaltid. Vi beslöt därför att vi skulle kolla upp om det inte också gällde kärrnycklarna, Anacamptis palustris. Vädret hade nu ändrat sig och dagen började med regn men prognoserna sa att södra Gotland skulle klara sig bättre. Så vi startade vår färd mot rikkärren där kärrnycklarna skulle finnas. Vi gjorde dock först ett stopp vid Klinte kyrka för att leta efter stor skogslilja i sluttningarna upp mot Klinteberget. Det visade sig att dessa fanns i hundratal men också att de flesta var så gott som helt överblommade. Ett antal av den röda skogsliljan fanns också. Denna verkade nu vara på höjden av sin blomning.
Stor skogslilja, Cephalanthera damasonium
Arten öppnar sällan upp blommorna helt.
Röd skogslilja, Cephalanthera rubra
Röd skogslilja, Cephalanthera rubra
Vårt första försök att hitta kärrnycklarna var vid Esketräsk i den utdikade stormyren Mästarmyr. Här sägs det att kärrnycklarna blommar som tidigast. Det gjorde de också nu. Men det visade sig sedan då vi besökte Krakvät, som hyser det kanske största beståndet på Gotland, att de även där var i full blom.
I Esketräsk fanns ett fåtal exemplar i blom medan på lokalen vid Krakvät fanns troligtvis flera hundra.
Krakvät tillsammans med Sävvät och Hägsarve kärräng är na-turreservat som alla har kärrnyckeln som sin största klenod även om det finns ett antal andra orkidéer också. Vid Kraktvät hittade vi t.ex. en fullt utslagen kärrknipprot, Epipactis palus-tris, som i alla fall för mig var rekord i tidig blomning.
Kärrknipprot, Epipactis palustris
Mot slutet av dagen återkom regnet även på den södra delen av ön. Här en något blöt kärrnyckel vid Krakvät.
Kärrnyckel, Anacamptis pal-ustris, från Esketräsk
Miljö vid rikkärret Krakvät
Kärrnyckel, Anacamptis pal-ustris, från Krakvät
Kärrnyckel, Anacamptis pal-ustris, från Krakvät
Miljö från Esketräsk som verkade vara ett torrare område än Krakvät. Vid vårt besök var kärret helt upptorkat.
Fredag 17 juni
Miljö från Krakvät. Här var vegetationen betydligt lägre förutom i de blötaste partierna med agväxt. Även om det inte var mycket "kärr" vid vårt besök verkade området våtare än vid Esketräsk.
Johannesnycklar en av karaktärsväxterna i Hässleänget
Hessleänget
Fredagen kom med riktigt bra väder igen. Vi valde att åter igen ta en tur norrut, denna gång upp mot Bläse och området upp mot det gamla kalkbrottet där. Vi passerade därför Hässleänget och gjorde ett stopp där. Detta var ett mycket fint område med många arter. T.ex. fanns här skogsnattviol, Plantanthera bifolia subsp. latifolia och något som var en misstänkt hybrid mellan denna och grönvit nattviol, Platanthera clorantha, som också fanns här.
Skogsnattviol, Platanthera bi-folia subsp. latifolia, glesare ax och längre sporre.
Skogsnattviol, Platanthera bi-folia subsp. latifolia. Lägg märke till den mycket långa sporren.
Möjlig hybrid mellan nattviol (skogsnattviol?) och grönvit nattviol
Närbild på blomman.
Pollinerna är nästan parallella men med avstånd mellan dessa.
I nedanstående bildspel syns ytterligare några av de arter vi såg i Hessleänget.
Bläse
Ibland behöver man inte gå så långt för att hitta sällsyntheterna.
Nu var området vid det gamla kalkbruket vid Bläse nästa mål för dagens exkursion. Kanske också Grindhammarsmyr öster om kalkbrottet. Förhoppningen om att finna hybriden mellan vit och röd skogslilja visade sig slå in utan att söka sig ner till myren. I den glesa tallskogen strax innan man kommer fram till bommen vid kalkbrottet fanns massor av röd skogslilja och också något 10-tal exemplar av hybriden. Vit skogslilja fanns det också gott om men samtliga var avblommade nu. Den röde var dock på sitt bästa. Hybriden, som blir ljust rosa, verkade i avseendet blomningstid också vara någon mellanting mellan föräldrarna, inte helt avblommad men längre kommen än den röda.
Det steniga och väldränerade underlaget i den glesa tallsko- gen passade tydligen sysslor- na bra.
Röd skogslilja eller rödsyssla, som den ibland kallas, Ceph-alanthera rubra.
Röd skogslilja eller rödsyssla, Cephalanthera rubra.
Röd skogslilja eller rödsyssla, Cephalanthera rubra. Svår att gå förbi utan att ta en bild.
Ett tiotal plantor av hybriden Cephalanthera longifolia x rubra sågs. Utseendet varier-ade mellan blomformen hos den röda, som här ovanför, och formen hos den vita.
Här ett exemplar som starkt påminner om den vita skogs-liljan i blommorna.
Typisk mellanting av de två föräldraarterna.
Det fanns också en hel del purpurknipprot, Epipactis atro- rubens, i skogen. Dessa var dock inte i blom nu och sågs inte heller någon annanstans i blom under vår vecka.
På väg tillbaka körde väg 691 utefter Kappelhamnsviken. Bara någon km från skylten om Industrimuseum i Bläsinge stannade vi för att fika vid ett rastbord på stenvallen innanför vattenbrynet. Den lilla ytan mellan vägen och stranden, kanske 50 x 50 m blev ett av de artrikaste områden vi besökte. Totalt fanns ett 10-tal arter och det kanske tätaste beståndet av flugblomster jag har sett.
Ett otroligt tätt bestånd med flugblomster
Lördag 18 juni
"Mamma, pappa, barn". En grupp salepsrot från vår sista lokal för denna dag.
Vy från Husrygg naturreservat
Lördagen började med hällande regn. Men prognoserna sade att det skulle hålla upp på södra delen av ön efter lunch. Så efter lunch valde vi därför göra en sightseeing runt södra udden av Gotland. Hoburgsgubben brukar ju vara ett måste för de som besöker Gotland. Besöker du Gotland rekommenderar vi att åka den smala vägen från Kättleviken till Hoburgen. Idylliskt och vackert landskap där vägen löper fram genom det smala området mellan stranden och de branta vallarna (kustklint täckt av vittringsgrus) innanför. Vägen går genom Husrygg och Vaktbackar naturreservat.
Ett kort stopp gjordes vid Muskmyr på vägen hemåt, ett område som verkade vara mycket orkidérik.
Söndag 19 juni
Vår Gotlandsvecka närmar sig sitt slut. Idag reser vi hem igen. Men eftersom avresan inte var förrän vid fyratiden hann vi med lite sightseeing även denna dag. Lickershamn och de ståtliga raukområdena där blev vårt första mål.
Den ståtliga "Jungfrun", Gotlands högsta rauk, når 27 m
över havsytan.
Strax innan man kommer nertill hamnen finns ett sevärd rauk-fält som "växer" upp ur gröngräset.
Idyllisk plats för en fikastund
Vårt sista stopp innan vi vände mot Visby blev Sigsarve strand. Här i slänterna ner mot stranden hade det funnits gott om St Pers nycklar och fortfarande kunde man hitta några i hyfsat skick trots den tidiga vårblomning.
Den sista orkidéen att fotas under vår vecka blev, på samma sätt som den första, en St. Pers nyckel. Denna var dock en vit variant, som till stora delar var avblommad, men inte en albino eftersom den fortfarande hade de röda läppfläckarna.
Visby
Innan färjeavgången han vi göra ett stopp vid ringmuren runt Visby. Ett imponerande byggnadsverk.
Gångport i muren
Man förstår att muren en gång verkade respektingivande på eventuella fiender
Orkidéer eller inte, Gotland har myck-et att erbjuda av både natur- och kul-turupplevelser. Så lägg gärna en vecka av din lediga tid på att göra ett besök.
Med denna bild, från en idyll på insi-dan av muren, avslutas berättelsen om vår Gotlandsresa.