Klicka gärna på bilderna för att få upp en större bild.
Två år hade nu gått sedan vi senast besökte Öland. Vi tyckte därför att det nu var dags att göra en åter-visit. Då som nu var det en sensommartur med bland annat målsättningen att kolla upp skruvaxet. Men som alltid har Öland mycket mer än orkidéer att bjuda på. Nedanstående berättelse är en sammanfattning i bild och ord av vårt korta besök. Allt vi upplevde har därför inte kommit med.
Väl framme installerade vi oss på Äleklinta Gård där vi hade bokat rum.
Eftersom detta med skruvaxet (Spiranthes spiralis) hade hög prioritet på resan valde vi att redan denna första eftermiddag göra ett besök på lokalen. Det visade sig dock att vi var ute lite i tidigaste laget för skruvaxet, så här sista dagarna av augusti. De flesta av exemplaren som hittades hade endast några få blommor utslagna. Någon planta såg dock riktig hygglig ut så den fick bli vårt fotoobjekt.
Det verkade dessutom som om det var ett dåligt år för arten. För två år sedan räknade vi in ca 50 plantor medan vi nu hittade endast 8-10 st.
OBS: Senare rapporter från oktober anger dock att det funnits något hundratal plantor i år. Tydligen var det inte ett dåligt år för skruvaxet, fast kanske ett sent.
Även om de flesta av Ölands många blommor vid denna tid hade blommat av fanns det en hel del som man kunde njuta av.
En av dessa, som man behöver till Öland (eller Gotland) för att få se, är den ganska sällsynta gullborst-en, som här på den kalkrika jorden fanns i stor mängd.
Gullborste, Crinitaria linosyris
En annan blomma som ingen som besöker Öland frampå sommaren kan missa är cikoria. Vägkanterna är överallt fulla av dessa himmelsblå blommor. Möjligtvis ett ogräs men ack så vackert.
Cikoria, Cichorium intybus
Efter en god middag i Sandvik valde vi att köra den smala men mycket vackra kustvägen tillbaka till Äleklinta. Här fick vi se en magnifik solnedgång över Kalmarsund.
Magnifik solnedgång över Kalmarsund. Stenrester från gamla stenbrott har här staplats i hundratals torn utefter vägen.
2017-08-30
Efter en god natts sömn vaknade vi till soligt fint väder men frukosten var inte färdig förrän dimman svepte in och lade sig som ett lock över Öland. Resten av dagen blev ganska grå men med fin temperatur, 20-22 grader.
Väderkvarnarna är typiska för Öland och ibland funderar man över hur många det varit en gång i tiden, för även om man ser dessa överallt så är väl inte alla bevarade?
Det beslöts att vi skulle åka norrut även denna dag. Denna gång utan några bestämda mål, bara göra avstickare där vi tyckte det passade. En sådan passande avstickare blev udden med Högby fyr öster om Löttorp.
Högby fyr med den tidigare fyr-vaktarbostaden längst ute på udden. Solen lyser svagt genom dimmorna i horisonten och ger det rödaktiga skenet.
Vy från längst ute på udden vid Högby fyr. Även om det inte blåser speciellt mycket rullar dyningarna in från öppna havet utanför och bryts mot land.
På väg till och från fyren kunde man studera stor-skarvar som satt på varenda sten som fanns utefter udden.
Det samma gällde även resten av den kuststräcka vi åkte utefter på östra sidan. Överallt, så fort det fanns något att sitta på, fanns det skarvar. På västsidan sågs inte alls så många utan mestadels var det ejder och skrak man såg där.
Ytterligare en avstickare gick till Böda Sand dock inte till campingen utan till ett litet lugnare område. Här vid Böda finns kilometer efter kilometer med fin sandstrand.
Efter att ha passerat Grankullavik längst i norr bar det nu av söderut igen. Men först efter at ha unnat oss en fikastund.
Från Byxelkrok valde vi att köra den smala vägen som föjer den västra kusten. Vägen är visserligen smal men går genom ett trevligt landskap med vacker utsikt över Kalmar sund.
Efter några kilometer syns Blå Jungfrun i horisonten. Sett på detta avstånd förstår man varför den fått epitetet ”blå”.
Vem har lagt den där?
Ytterligare ett vanligt mål vid Ölandsbesök är Byrums raukar. Kanske inte lika spektakulära som de på Got-land men ändå ett intressant exempel på naturens krafter.
Efter att ha nått Sandvik, där vi ännu en gång valde att äta middag, var det inte mycket kvar av dagen så det blev att köra raka vägen tillbaka till Äleklinta.
2017-08-31
En ny dag kom med riktigt fint sommarväder, i alla fall så länge vi var på Öland. För nu var vår Ölandsresa slut och vi skulle sätta kursen hemåt igen.
Men först ville vi kolla upp ett par lokaler för de nybeskrivna knipprötterna, tall-knipprot respektive sandknipprot, som skulle finnas här. Vid denna tid var det dock alldeles för sent för att hitta blommande sådana men fina exemplar av tallknipprot fanns med fruktställning. Det t.o.m. fanns ett par halvt vissnade blommor i toppen på ett av exemplaren.
Andra sent blommande växter som sågs var:
Fältsippa, Pulsatilla pratensis
Tallknipprot, Epipactis helleborine subsp. orbicularis
Backnej-lika, Dianthus deltoides
Halvvägs vissnat blomma på tallknipprot..
Rödklint, Centaurea jacea med liten guldvinge
Slåtterblomma, Parnassia palustris, med sina intrikat uppbyggda blommor.
Efter en sista fikastund i solen lämnade vi Öland och via bron tog vi oss över till fastlandet. Efter en hel och två halva dagar kunde vi se tillbaka på en mycket trevlig Ölandsresa. Men visst finns det mycket mer att se och undersöka på ön så återbesök kommer att göras.
Ölandsbron - en detalj
Till toppen av sidan