Lesvos (Lesbos)
Lesvos orkidéer Litteratur & länkar Orkidéernas blomningstider
Legenden säger att Lesvos har fått sitt namn efter en av de grekiska gudarna, son till Lapides, som hette just Lesvos. Han uppmanades av oraklet i Delphi att bege sig till ön för att gifta sig med en prinsessa där. På så sätt fick ön sitt namn. Som med många andra grekiska ortsnamn är det inte alltid klart hur öns namn skall stavas med latinska bokstäver. Man ser ofta öns namn skrivet som Lesbos. Det sägs också att det är detta namn som gett namn till lesbisk kärlek. På 600-talet f.Kr. fanns det en kvinnlig vislyriker, Sapfo, som startade en skola för unga kvinnor i staden Eresos på Lesvos. Det sägs att hon med sina dikter vände sig till dessa kvinnor.
Lesvos är Greklands tredje största ö efter Kreta och Eubea. Den har, som många av de grekiska öarna, utvecklats under de senaste decennierna till att bli ett stort turistmål men eftersom det här inte finns några spektakulära minnesmärken från antiken har inte Lesvos fått den uppmärksamhet som flera av de andra öarna fått. Det är dock inte bara solsemestrar som lockar turister till ön. Den är även känd som en bra plats för fågelskådning och på senare år också för dess rika orkidéflora.
GEOGRAFI / NATUR
Lesvos är en av öarna i den östra delen av Egeiska havet. Den ligger inte långt från den turkiska kusten (ca 9 km) som den gränsar till i norr och öster. Geologerna anser att Lesvos är en del av en landbrygga som, i geologiskt perspektiv, inte för så länge sedan förband Sydeuropa med Mindre Asien (Turkiet).
Ön har en nästan trekantig form men från syd-/sydost-kusten skär två vikar in i ön. Den västra, Kalloni-gulfen, når in genom drygt halva ön (21 km) och bildar en lagun innanför den smala öppningen mot havet. Det samma gäller den östra, Geras-gulfen, men den är inte lika stor som den i väster (15 km).Lesvos är en bergig och till stora delar skogklädd ö. Den domineras av två bergstoppar, Lepetymnos, 968 m, innanför kusten på den norra delen och Olympus, 967 m, centralt belägen på den sydöstra delen av ön. Även den västra halvan har höga toppar
Grovt kan man säga att den delen av Lesvos som ligger väster och norr om Kalloni-gulfen är av vulkaniskt ursprung medan den östra delen till större delen består av sedimentära bergarter. Av ovanstående bild över de växtregioner, som man ibland delar in ön i, kan man se att berggrunden starkt har påverkat växtligheten. I den västra och norra delen domineras trädbestånden av bladfällande ek (Quercus ithaburensis) medan den östra delen är mycket mer varierad och karakteriseras av vintergröna ekar, pinje, kastanj och inte minst av olivodlingar som med den omfattning som finns här bildar veritabla skogar. Det sägs att det finns 11 miljoner olivträd på ön.
Mätt från väst till öst är Lesvos ca 70 km och i nord-sydlig riktning ca 47 km. Större delen av ön är bergig och slättland finns endast som mindre områden utefter kusterna. Större sammanhängande slättland finns runt de två lagunerna, Kalloni och Gera. Inom de centrala och östra delarna finns fortfarande relativt stora skogsområden, mestadels tall och/eller hög macchia. Den västra delen är däremot till stora delar kal, präglat av eroderade, vulkaniska bergarter som skapat ett mycket torrt landskap. Endast i skyddade dalgångar och sluttningar finns skog. I dessa områden finns t.ex. den enda förekomsten i Grekland av Rhododendron luteum, guldazalea.Totalt sett har den stora variationen av miljöer skapat förutsättningar för det mycket stora antalet växtarter på en ö av denna storlek (ca 1 400 arter/underarter).
Öns vulkaniska ursprung gör sig påmind genom ett antal varma källor. Strax öster om Kalloni-gulfen, vid Polihnitos, finns t.ex. en av Europas varmaste. Vattnet här håller en temperatur på 67–92 grader.Ett annat exempel på den vulkaniska aktivitet som funnits är den förstenade skogen ute på den västra spetsen av ön. Här finns världens i särklass största förekomst av förstenade träd. Träden (rötter och stammar) begravdes av vulkanisk aska under Miocen (för ca 20 miljoner år sedan) och förstenades sedan under de gynnsamma förhållanden som rådde här
KLIMAT
Lesvos östliga läge gör att den ligger i ett övergångsläge mellan ett typiskt Medelhavsklimat och ett förasiatiskt steppklimat. Detta ger inte bara årliga, utan också dagliga, temperatursvängningar och ändringar i luftfuktigheten. Områden med skog eller skogsliknande (olivodlingar) miljöer och dalgångar, främst på östra delen, dämpar dock dessa svängningar.
Det mesta av nederbörden faller under vintern, årsgenomsnittet är 739 mm. Men även våren och försommaren får en hel del regn, ofta i form av åskväder. Stora skillnader mellan dag- och nattemperatur ger också mycket fuktighet i form av daggbildning på nätterna, framförallt utefter kusterna. En bra bild av fördelningen av nederbörden på ön ger antalet och storleken på floder/bäckar som rinner ner mot havet. Av detta kan man se att det i första hand är de östra och centrala delarna som får mest.
Sammantaget präglas Lesvos av ett östmediterrant klimat där ytterligheterna mildras av svala nordvindar under sommaren och varma, fuktiga sydvindar under höst, vinter och vår. Maxtemperatur under sommaren är 35-37º C och mintemperaturen under vintern nära 0, sällan under 0.
ORKIDÉER
De första noteringarna om floran på Lesvos gjordes redan 1703 av Joseph Pitton de Tournefort som under sin resa till Armenien gjorde ett kort stopp på ön. Han nämner dock inga orkidéer, i alla fall inte med namn som kan tydas som sådana. Inte heller i flera rapporter som finns från 1800-talet, som handlar om Lesvos flora, tas det upp några orkidéer. Det är först under åren 1889-99, då de franska botanikerna far och son Candargy gjorde en omarbetning av Lesvos flora, som orkidéerna dyker upp. De beskrev 27 arter på ön.
Lesvos har dock inte varit känd som någon orkidéö under 1900-talet. Först mot slutet av 70-talet började botanisterna få upp ögonen för den stora artrikedom som fanns här. Antalet arter ökade under några år lavinartat och är idag uppe i 92. Begreppet arter i detta fall är kanske inte korrekt då man inte är överens om vad som skall räknas som sådan. Begreppet ”taxon” beskriver nog detta bättre eftersom det innefattar vetenskapliga beskrivningar antingen det är art, underart eller varietet.
En del av de noteringar som finns för ön avser sådana som idag kanske inte längre finns där. T.ex har stor resp. röd skogslilja (Cephalanthera damasonium / rubra) inte setts på många år. Samtidigt anser en del att det fortfarande kan finnas nya arter att upptäcka, arter som finns på andra ställen inom det Egeiska området, t.ex. Ophrys calypsus, heterochila, phrygia med flera.
Med sitt läge har Lesvos många arter i floran som kommer från den östliga floraregionen, så också bland orkidéerna. Exempel på detta är Himantoglossum-arterna affine, comperia och montis-tauri och inom släktet Ophrys finns t.ex. bucephala, umbilicata, homeri, med flera.
Lesvos egen orkidé Ophrys lesbis, uppkallad efter ön, ses ibland angiven som endemisk men finns även på några andra av de egeiska öarna samt i närliggande delar av Turkiet. Bland Lesvos orkidéer är det ingen som är endemisk för ön.
Som tidigare nämnts så påverkar bergarterna, som bygger upp Lesvos, kraftigt hur artrikedomen fördelar sig över ön. Av ovanstående karta framgår att detta i högsta grad också gäller orkidéerna. Även om kartan är dryga 15 år gammal, och både nya arter och nya lokaler för tidigare arter har upptäckts sedan dess, så visar den tydligt att det finns en kraftig övervikt för de kalkrika områdena i sydost.
Några områden med högre artantal i nordväst markerar kalksten som här finns i mindre områden. Här finns t.ex. kända lokaler för Lesvos egen ofrys, Ophrys lesbis.
Lesvos har en ganska lång växtperiod för orkidéerna. Men som man kan se av nedanstående diagram är det mars-maj som är huvudmånaderna. Vill man se så många som möjligt av de 36 Ophrys-arter som finns så är det april som gäller. Det finns dock Ophrys som börjar sin blomning redan i januari, som t.ex. den nybeskrivna Ophrys sancti-isidorii. Den har nog redan blommat färdigt när man kommer i april. Andra som man kanske skulle välja mars för att säkert få se är O. dodeka-nensis och O. mesaritica.
Vill man se de sällsynta, östliga Himantoglossum-arterna, då är det andra halvan av maj och början av juni som gäller. Den spectakulära Himantoglossum comperianum (tidigare Compe-ria comperiana) blommar under maj.
En annan mycket sällsynt, östlig art är Platanthera holmboei som man också måste vänta till maj för att hitta.
Orkidéåret fortsätter sedan med de fem Epipactis-arterna som finns på Lesvos. Samtliga blommar under juni (börjar i slutet av maj för några). Den sällsynta E. persica blommar andra halvan av juni och en bra bit in i juli. Orkidéåret avslutas som på de flesta håll i Europa med Spirantes spiralis som här blommar i oktober. Noteras kan att även om man är på ön vid rätt tidpunkt så är det inte säkert att man hittar det man söker. Många av de upptagna arterna har mycket liten spridning och hittas sporadiskt.
Orkidéer kan man hitta inom en rad olika biotoper på Lesvos, från extremt fuktiga/våta områden i kustmiljöer till mörka kastanjeskogar och torra solbelysta phrygana/macchiaområden. Den naturtyp som ofta framhålls är olivodlingar, och då gärna övergivna sådana. Men även i aktiva odlingar finns möjligheter. Artrika områden finns även i kalkområden med ljusa skogar, i torra lägen med barrskog och i fuktigare områden bland kastanj och andra lövträdsarter.Artfattigast är områden med vulkaniskt underlag och tunt jordtäcke, främst i väster. Här finns stora områden utan orkidéer. Endast på fläckar med gynnsammare miljö hittar man Anacamptis sancta och ibland även Serapias bergonii, två arter som tillhör de tåligaste.
BOENDE
Vill man nå över hela ön under sitt besök är det lilla samhället Skala Kallonis längst uppe i Kallonigulfen ett bra val. Där finns flera hotell att välja mellan men det jag har bott på och därför kan rekommendera är Malemi Hotel & Spa (email: malemi@otenet.gr). Här fanns möjligheter att, förutom frukost och middag, också få tillagat lunchboxar för för att ta med vid dagsutflykter, ett mycket uppskattat alternativ.
Skala Kallonis är också ett utmärkt läge som bas för fågenskådning eftersom det ligger ungefär mitt på ön. Det finns dessutom fina fågellokaler alldeles intill byn då det rinner ut en älv på vardera sidan av samhället.