Danmarks orkidéer
Nedanstående lista tar upp samtliga orkidéer noterade från Danmark. Däremot finns bild endast av de arter jag själv sett och fotograferat där. Övriga har en enkel teckning av den aktuella blomman. Bilder av dessa, från andra områden, samt fler bilder av övriga, finns i bildgallerierna. Arter utan länk till ett galleri har jag inte sett och länk saknas därför helt.
Danskt namn finns inom parantes () efter det svenska namnet. Ordningen i nedanstående beskrivningar förjer boken "Danmarks vilde orkidéer", 47 uppslag.
1 Cypripedium calceolus L.
Guckusko (Fruesko) känner nog de flesta igen. Detta är den av Europas orkidéer som har störst blomma och kanske den enda som kan mäta sig med de tropiska arter som vi vanligtvis odlar hemma. Det latinska artnamnet, calseolus, betyder "liten sko" och syftar på läppen. Guckuskon tillhör en grupp orkidéer som anses mer primitiv än övriga. Den har t.ex. inga pollinier utan pollenet finns som klumpar som insekterna får på sig. Den stora gula "pungen" är läppen som har förvandlats till en fälla för insekterna som endast kan ta sig ut via öppningar vid läppens bas. Där stryker de sig först förbi märket och sedan pollenmassan för att komma ut och får på det sättet pollen med sig till nästa blomma. Övriga kalkblad är bruna. Petalena är långa och smala och oftast vridna som spiraler. Det är ståtliga plantor som kan nå en höjd på upp till 70 cm. Varje blomstjälk bär 1–3 blommor. Ofta växer guckuskon i täta grupper vilket gör helhetsintrycket ännu pampigare. I Danmark är arten mycket sällsynt och finns endast inom ett par lokaler i Östhimmerland, Nordjylland, i ljusöppen bokskog. Alltid på kalkrik mark. Blomning: Slutet maj–början av juni.
2 Cephalanthera rubra (L.) L.C.M. Richard
Röd skogslilja (Rød skovlilje) är en av Danmarks tre skogsliljor. Någon förväxlingsrisk med andra orkidéer finns knappast för denna art med sina stora rosaröda blommor, även om det finns rapporter om vitblommande exemplar. C. rubra är en ståtlig växt som kan bli upp till 65 cm och ha ett 10-tal blommor. De rosenröda blommorna öppnar sig vanligtvis mycket mer än C. damasonium resp. longifolia. Den spetsiga läppen har ett vitt fält med gula strimmor. Vid igenväxning kan C. rubra överleva underjordiskt i åratal och återkomma när förhållandena blir gynnsamma igen. I Danmark är arten mycket ovanlig och finns endast inom tre områden. Förutom på Møn, där den är ganska vanlig, finns den inom ett område i Østhimmerland respektive ett område på Sjælland. Hybrider med C. longifolia finns sällsynt där arterna möts. Total-utbredningen är Europa och den tempererade delen av Asien. Växtplatsen är oftast torr, öppen skogsterräng, huvudsakligen på kalk. Blomning: Juni–juli.
3 Cephalanthera damasonium (Miller) Druce
Stor skogslilja (Hvidgul skovlilje) finns i Danmark sällsynt i skogar på mittre och södra Sjælland samt på öarna Lolland Falster och Møn. De breda ganska korta bladen övergår successivt i blommornas stödblad som är dominerande och delvis skymmer blommorna i det glesa axet. De gräddvita blommorna (3–15) öppnar sig dåligt och har ett mer liljelikt utseende vilket också framgår av det namnet. Läppens mittparti är gult. Man tror att arten i huvudsak är självpollinerande. Växer oftast halvskuggigt på torr, kalkrik, kustnära skogsmark. Totalutbredningen är större delen av Europa och en del av Asien men överallt ganska sällsynt. Blomning: (Maj) - juni.
4 Cephalanthera longifolia (L.) Fritsch
Vit skogslilja (Sværd-skovlilje) skiljer sig från stor skogslilja genom de till antalet flera, längre och smalare bladen. Stödbladen är också mindre och de kritvita blommorna med de gulmarkerade läpparna ger därför axet ett större och ståtligare utseende (8–30 blommor). Blommorna är vanligtvis också vitare än hos stor skogslilja. Växtplatser är öppen skogsterräng, skogsbryn och ibland i fuktiga gräsmarker. I Danmark hittas den nästan bara i bok- och blandat lövskog med mullrik botten. Eftersom svärdsysslan klarar av olika miljöer verkar den i viss mån vara gynnad av dagens brukningsförhållanden. I Danmark är vit skogslilja mycket ovanlig och finns endast på några lokaler på mittre - och södra Sjælland samt västra Jylland. Totalutbredningen är Europa och den tempererade zonen av Asien. Blomning: (Maj) - juni.
Sidans topp Till bildgalleriet
5 Neottia ovata (L.) Bluff & Fingerhuth
Tvåbladet (Ægbladet Flikllæbe) är en av Danmarks vanligaste orkidéer. Ganska oansenlig med sina små gröna blommor även om höjden kan bli upp till 75 cm. Namnet tvåblad har den fått från de två stora ovala bladen som står mitt mot varandra på den nedre delen av stjälken. Blommorna, som sitter på den övre halvan av stjälken, bildar ett långt, glest ax. De är gulgröna med en ganska lång, tvåkluven läpp. Detta är en orkidé som man kan hitta på nästan alla typer av underlag, gärna i lundar och lövängar men även i barrskog. I bergstrakterna går den upp till 2 400 m. Arten finns i stort sätt i hela landet men vanligast på öarna och i Östjyl-land Totalutbredningen är så gott som hela Europa. Blomning: Maj–juni.
6 Neottia cordata (L.) L.C.M. Richard
Spindelblomstret (Hjertebladet Flikllæbe) i huvudsak knuten till norra delen av Danmark, främst nordvästra Jylland samt östra Mittjylland. Yterligare ett par lokaler på norra Sjælland men har minskat där. Med en höjd på 5–15 cm och spinkigt ax är den dock svår att upptäcka i övrig vegetation. Bladen är små och hjärtformade och sitter mot varandra mitt på stjälken. Blommorna (3–10) är små och purpurgröna och sitter i ett kort, glest ax i toppen. Läppen djupt kluven med spetsiga utåtböjda flikar. Även övriga blomblad är ganska smala och står rätt ut åt sidorna och ger blomman en stjärnform. Växer i skuggig skogsterräng. Totalutbredningen är cirkumpolär, genom mellersta och norra Europa, Asien och Nordamerika. Blomning: Maj–juni.
7 Neottia nidus-avis (L.) L.C.M. Richard
Namnet nästrot (Rederot) har den fått för sitt rotsystem som ser ut som ett näste. Även nidus-avis som betyder fågelbo och syftar på den rikt förgrenade jordstammen. Även om nästroten har något litet, knappt synligt klorofyll så är den helt beroende av sin svamppartner för näringsupptagningen och räknas därför som saprofyt. Höjden på denna helt bruna växt blir vanligtvis 15–35 cm. Den har inga blad utan bara några bruna, slidliknande sådana runt nedre delen av stjälken. Blomaxet består av ett stort antal gulbruna centimeterstora blommor. Växtplatserna gör att den inte upptäcks så lätt, skuggig, fuktig bok- och blandlövskog på basiskt till neutralt underlag. Förekommer I Danmark i huvudsak på öarna och östra delen av Jylland. Totalutbredningen är Europa och Asien så långt österut som till Japan. Blomning: Maj–juli.
8 Epipactis palustris (L.) Crantz
Kärrknipprot (Sump-Hullæbe) har denna orkide fått heta och både det svenska och danska såväl som det latinska artnamnet syftat på växtplatsen. Den är ganska vanlig inom kalkrika våtmarker och man kan ibland se den i tusental i rikare områden. Den når en höjd av 30–50 cm och har i toppen ett något ensidigt ax med upp till femton blommor. Blommorna som ofta hänger något neråt är grönaktiga/bruna på utsidan medan insidan är betydligt rödare. Den mest iögofallande delen är den stora, vita, hjärtformade yttre delen av läppen. Denna har, in mot mitten, två gula ribbor. Växtplatsen är kalkkärr, fuktiga ängsmarker och andra våta miljöer med kalkpåverkan. Förekomsterna i Danmark har dock minskat med utdikningen av våtmarker samt upphörande av bete med efterföljand igenväxning. Finns dock över större delen av landet utom de centrala delarna av Jylland. Totalutbredningen är central-eurasiatisk. Blomning: (Juni) - juli.
9 Epipactis atrorubens (Hoffman ex Bernhard) Besser
Purpurknipprot (Rød Hullæbe) är namnet på denna orkidé. Höjd 15-60 cm. Breda korta blad som ofta är, precis som stjälken, starkt rödfärgade. Purpurröda blommor i ett ensidigt ax. Kallas ibland vaniljknipprot då den sägs dofta vanilj. Ibland kan man hitta exemplar där det röda färgpignentet saknas ocg blommorna blir då gröna. Växtplatser är väldrenerade marker, kalkhaltiga marker, skogsbryn och öppna sluttningar. På Møn kan man se den växa solöppet på rent kritunderlag på Klinten. Purpurknipproten finns i princip bara å Møns Klint därutöver på en lokal på Nordjylland. Totalutbredningen är större delen av Europa, Sibirien och Centralasien. Blomning: Juli.
10 Epipactis helleborine (L.) Crantz
Skogsknipperot (Skov-Hullæbe) behöver knappast någon närmare presentation. Den är den vanligaste "knipprot" med ett mycket stort utbredningsområde. Arten, som är mycket variabel, når en höjd av 30–80 cm. Den har ganska breda strödda blad uppefter stjälken. Blomaxet kan ha upp till 100-talet blommor och upptar ca en tredjedel av plantans höjd. Blommorna är gröna på utsidan medan insidan är brunaktig/violett men variationen är som sagt stor. Växer oftast i lövskog på lerig, mullrik mark, Finns både i ljusöppna såväl som skuggiga lägen. Utbredningen av arten är i stort sätt i hela Danmark med undantag för delar av västra Jylland. Totalutbredningen Europa och Asien. Blomning: Juli–augusti.
11 Epipactis helleborine subsp. neerlandica (Verm.) Buttler
Dynknipprot (Hollandsk Hullæbe) har denna fått heta. Ett passande namn då den i huvudsak finns i miljöer med sanddyner ibland även i öppna skogsområden i dessa miljöer. Det danska namnet kommer från att den först beskrevs från Holland. Höjd 10-50 cm med ett ofta mångblommigt ax. Blommorna grönaktiga med röda inslag, mycket lik blommorna hos huvudarten. Arten finns spridd utefter Atlantkusten i Europa, från Normandie till norra Holland men alltid ovanlig och alltid i de speciella miljöer nämnt ovan. I Norden finns den endast utefter Jyllands västkust förutom några noteringar från sydligaste Norge. Finns också raporterat från Wales (GB). Blomningstid: Juli–Augusti.
Epipactis helleborine subsp. neerlandica var. renzii (Robatsch) J. Claess. Kleynen & Wielinga
Skagenknipprot (Skagen Hullæbe) har denna fått heta. Den finns nämligen endast på Skagen i Danmark där den växer i dynlandskapet utefter Skagens kuster. Den liknar mycket på huvudarten, som också finns i samma område men som har ett större utbredningsområdei västra Europa. Största skillnaden är att blommorna hos Skagenknipproten saknar rostellum/viscidium (eller starkt reducerat). Detta gör att den i huvudsak är självpollinerande då det vanligtvis är rostellum som hindrar pollinerna att falla ner på märket hos orkidéerna.
Det är ganska små plantor, sällan mer än 25-30 cm. Blommorna är grönaktiga med röda inslag och sitter i en tät blomställning. Blomning: Slutet juli - augusti
Denna varihar inte fått ett eget uppslag i boken "Danmarks vilde orkidéer" utan omnämns i artikeln om subsp. neerlandica.
12 Epipactis purpurata Sm.
Mångblommig knipprot (Tætblomstret Hullæbe). Denna känns lättast igen genom sin kraftiga blomstjälk som har en håreig övre del. Stjälken har ett antal ganska små blad som är mer eller mindre violett på undersidan. De många blommkorna är vitaktigt gröna med insidan av läppen (hypochilen) svagt violett.
I Danmark växer arten endast i gammal bokskog på leriga områden. Även utefter skogsvägar där grävda diken har gjort att leran kommit i dagen. Förekommer sällsynt i östra delarna av Jylland, i övrigt finns den på Fyn, Nordvästsjälland och Falster. Totalutbredningen är stora delar av Mellan-Europa. Blomning: Augusti
§13 Epipactis phyllanthes G. E. Sm.
Kal knipprot (Nikkende Hulläbe) finns numera delat i minst två underarter (flera underarter finns beskriv-na beroende på hur blommorna är uppbyggda): Denna uppdelning är inte gjort i boken "Danmarks vilde orkidéer". Arten kan hittas på öarna och inom östra delen av Jylland. Blomning: Mitten juli - början augusti
Dansk knipprot (Glat Hullæbe), Epipactis phyllanthes subsp. confusa, upprätta, öppna blommor
Detta är en underart som beskrevs 1996 från Danmark. Det är en ganska lågväxt art, 15-40 cm. Långsträckt ax med glest mellan blommorna. Hängande till mer el. mindre upprätta blommor som öppnar sig helt; fruktämnet sväller inte i knoppstadiet som hos pendula. Sepaler utsträckta och spetsiga, läppen har ofta inslag av rött till blålila. Växtplats är mullrik skogsmark ofta mycket nära rinnande vatten men inte alltid.
Engelsk knipprot (Nikkende Hullæbe), Epipactis phyllanthes subsp. pendula, hängande, slutna blommor.
Det är den nästan helt kala stjälken som gett namnet kal knipprot. "pendula" syftar på blommornas hängand läge i axet. Det är en spinkig växt, som visserligen kan bli upp till 60 cm, som ser smal och färglös ut med sitt glesa, ofta ensidiga ax med gröna hängande, halvt slutna blommor. Arten är vanligtvis självpollinerande. Växtplatser är kalkrik skuggig sandmark i lövskogar och skogsbryn.
14 Epipactis leptochila (Godfrey) Godfrey
Grön knipprot (Storblomstret Hullæbe). Arten finns i Norden enbart i Danmark. Skills från övriga knipprötter genom att övre delen av stängeln är dunhårig, de relativt stora och breda bladen, de spetsiga petalerna och den långa yttre framåtriktade delen av läppen (5 mm, längre än bred). växer normat i bokskog på kalkrik grund gärna i skuggiga lägen. Arten är vanligtvis självpollinernade. Grön knipprot finns sällsynt i Danmark på de sydöstra delarna, säkraste bestånd finns på Mön. Totalutbredning en är från England vidare österut genom mellaneuropa. Den danska förekomsten ses som en nordlig utpost. Blomning: Juli - augusti
15 Epipogium aphyllum Swartz
Skogsfru (Knælæbe) är känd som en mystisk växt. Den kan plötsligt dyka upp ett år för att sedan försvinna och inte synas till under många år. Skälet är att detta är en saprofyt som lever underjordiskt i symbios med en svamppartner och har därför inget eget klorofyll, d.v.s. gröna blad. Endast när förhållandena blir de rätta blommar den och då dyker den "plötsligt" upp igen. Detta kan ske ganska långt från där den blommade förra gången. Roten med de koralliknande utväxterna delar sig och gamla delar dör bort. På det viset flyttar den sig underjordiskt. Blomstjälken blir 5–20 cm hög och är ljust rosa med några hinnlika bladslidor längst ner. Blommorna, 2–5 stycken, hänger "upp och ner". De har sporren och läppen uppåt och övriga kronblad neråt. Blombladen är mjölkvita/gulvita, nästan transparenta, läppen och sporren har några lila markeringar. Skogsfrun växer i fuktig, mullrik och kalkhaltig mark i skuggiga bokskogar men kan även finnas i annan mossrika lövområden. Förekommer sällsynt på östra Sjælland och Møn. Totalutbredningen är de tempererade delarna av Europa och Asien österut till Japan. Blommar: Juli - augusti.
16 Corallorhiza trifida Chátelain
Korallrot (Koralrot) har blivit namnet på denna lilla orkidé. Det är roten som avses. Den ser ut som en korall med alla sina korta förgreningar. Korallroten är en saprofyt och har inga egna gröna blad utan lever i symbios med en svamp som ger den den näring den behöver. Överjordisk tillvaro har den endast då den skall blomma och sätta frö. Blomstjälken blir 10–25 cm och är omgiven av bruna bladslidor. Det glesa axet i toppen bär upp till ett 10-tal små, gulgröna blommor. Läppen är dock vit med några röda strimmor. Korallroten finns i så gott som hela landet. Den växer i fuktiga, skuggiga pil- och björkbuskar, ej kalkbunden. Störst förekomst inom Nordvästjylland men kan sporadiskt hittas i större delen av Danmark. Totalutbredningen är norra halvlotets barrskogsområden. Blomning: Maj–början juni.
17 Hammarbya paludosa (L.) O. Kuntze
Myggblomster (Hjertelæbe). Släktet Hammarbya är uppkallat efter Linnés bostad utanför Uppsala, Hammarby. Det är ett monospecifikt släkte med denna art som den enda. Det finns dock botaniker som anser att arten skall tillhöra det stora släktet Malaxis, med över 300 arter, mestadels tropiska arter. Myggblomster är en av våra allra minsta orkidéer, 3–15 cm. Man får se sig noga för om man skall upptäcka denna i all annan växtlighet. Vid basen sitter oftast ett par gulgröna, ovala blad. Kollar man noga ser man ofta att det i bladkanterna sitter små groddknoppar, ett sätt för arten att vegetativt föröka sig. Även blommorna tillhör de mindre, 3–5 mm. Blommorna, som upptar nära hälften av den nåltunna stjälken, är blekt gulgröna. En egenhet som dessa har är att det förhållandevis långa fruktämnet vrider sig ett helt varv och läppen hamnar därför uppåt igen. Växtplatsen är fattigkärr och gungflyn, oftast i mattor av vitmossa. I Danmark finns arten i huvudsak utefter västkusten av Jylland samt små förekomster inom de östliga öarna. Totalutbredningen är cirkumpolär inom den tempererade delen. Blomning: Juli–augusti.
18 Liparis loeselii L.C.M. Richard
Myggnycklar eller gulyxne har denna kallats på svenska (Mygblomst). Det är en liten och föga iögonfallande planta. Helt grön, eventuellt med lite gulgrönt i de spretiga blommorna. Vid basen finns två tunglika, upprättstående blad, Blomstjälken är ganska kort jämfört bladen och har i toppen 1–10, en centimeter stora, ljust gulgröna blommor. Fruktämnet vrider sig hos denna ett helt varv och läppen hamnar därför uppåt. Övriga kronblad är mycket smala och ger blomman ett spretigt utseende. L. loeselii är en mycket ovanlig växt och växer endast på kalkrik våta underlag som i kalkkärr, gungflyn och liknande områden med kort vegetation. Till större delen på kustnära marker. Arten har gått tillbaka kraftigt i Danmark p. g. a. utdikning och uppodling av lämpliga lokaler. Finns idag på ett tiotal lokaler spridd över landet. Totalutbredningen är större delen av Europa men inte längst i norr respektive längst i söder. Blomning: Juni–juli.
19 Spiranthes spiralis (L.) Chevall.
Skruvaxet ((Skrueaks) är den orkidén som blommar sist av alla våra orkidéer. Vi känner den från en liten förekomst på Öland. Det är en liten, späd planta, inte mer än 10-15 cm hög. Vid basen av stjälken finns en bladrosett med 2-3 cm stora, äggrunda blad. Denna vissnar efter blomningen och en ny rosett växer upp under hösten och står grön över vintern. Det är altså förra årets tillväxt som man ser under blomningen. Blomaxet har gett den namnet spiralis eftersom de små, vita blommorna (3–4 mm) sitter i spiralform runt stjälken. Närmaste naturliga förekomst är (var) i Danmark där den numera troligen är utgången. Arten har påverkats starkt av jordbrukets ändrade brukningsmetoder. Växer i lågväxande gräsmarker. Totalutbredningen är atlantisk-mediterran, östeut till Iran. Blomning: Augusti–september (oktober).
20 Goodyera repens (L.) R. Brown
Knärot (Knærot) Det latinska artnamnet kommer från det latinska ordet för "krypa" och syftar på växtsättet hos knäroten. Från rotstammen växer det ut utlöpare som böjer uppåt och bildar bladrosetter. Det är också detta som givit det svenska namnet som syftar på det knä som bildas när utlöparen böjer uppåt.. Bladrosetten växer fram efter blomningen och står gröna över vintern. Rosetten man ser vid blomstjälkens bas är därför förra årets tillväxt som vissnar när blomningen är över. Med tiden kan dessa utläpare bilda riktiga mattor. Bladen är vackert nätådriga. Blomstjälken blir 10–30 cm och i toppen finns ett tätt och finhårigt ax, med blommorna ofta ordnade ensidigt. De små, vita blommorna är helt ludna av fina körtelhår. Knäroten växer i frisk, humusrik mark i gammal tall- och granskog. I Danmark finns knärot i huvudsak på Bornholm samt sällsynt på västra Jylland och nordöstra Själland. Totalutbredningen är norra Europas barrskogsfält. Blomning: Juli–augusti.
21 Herminium monorchis (L.) R. Brown
Honungsblomstret (Pukkellæbe) har fått sitt svenska namn efter doften på blommorna som sägs dofta honung. Det är en lite växt som kan nå en höjd av 25 cm men oftast inte mer än 10 och knappt det. Det latinska artnamnet syftar på att honungsblomstret bara har en knöl, i alla fall när den blommar. Efter blomningen växer det ut utlöpare som i spetsen bildar nästa års knöl. Honungsblomstret flyttar på det sättet på sig ganska snabbt. De små, gulgröna, klocklika blommorna sitter i en gles klase. Läppen är tredelad med mittfliken mycket längre än sidoflikarna. Även övriga blombladen är utdragna i spetsarna och ger blomman ett spretigt utseende. Växtplatser är tuviga, kalkrika våtmarker, betesmarker och andra lågväxta gräsmarker. I Danmark är arten mycket sällsynt men finns inom Nordjylland, Själland och Mön. Totalutbredningen är Europa och Asiens tempererade områden, österut till Japan. Blomning: Juni–juli.
22 Pseudorchis albida subsp. albida (L.) Á.Löve & D.Löve
Vityxne (Hvid Sækspore) växer vanligtvis på hedliknande marker där betning föregår. Det är en späd planta, höjd 15–30 cm, med ett ganska kort ax fullt av små gulvita blommor. Blommorna är endast halvöppna och får därför en klockform med endast läppen som sticker ut. Läppen är tredelad och hos subsp. albida är mittfliken längre än sidoflikarna. Sporren är kort och klubblik och arten kallas på en del håll för "klubbsporre". Arten är hos oss inte kalkberoende men har gynnats av forna tiders jordbruk. Därför har den i de odlade delarna av landet nästan helt försvunnit. Arten noteras numera endast från några få lokaler på östra Nordjylland medan den anses försvunnen från övriga lokaler i övriga Danmark. Blomning: Juni–juli.
Ibland kallas detta släkte Leucorchis. Man kan också se i en del litteratur att arten har förts till Gymnadenia (Delforge 2005).
23 Platanthera bifolia subsp. bifolia (L.) Rchb.
Ängsnattviol (Bakke-Gøgelilje) tillhör en av de vanligaste orkidéerna och växer inom många olika miljöer, oftast i hedmarker och ängar. Den är inte kalkkrävande, även om den gynnas av kalk, och finns därför även utanför kalkområden. Den har dock blivit allt ovanligare allt eftersom de gamla brukningsmetoderna försvunnit. Artnamnet, bifolia, betyder två blad och syftar på att den har endast två blad vid basen. Blomstjälken blir upp till 30 cm och har ett långt ax med spretiga, gulvita blommor. Den nektarfyllda sporren blir upp til 2,3 cm och är en karaktär som skiljer den från subsp. latiflora som har en längre sporre, drygt 4 cm kan den bli. En annan karaktär som skiljer bifolia från chlorantha är pollinernas placering. Hos bifolia sitter dessa paralellt och täcker nästan ingången til sporren medan de hos chlorantha sitter vinklade från varandra och lämnar därmed sporrens ingång helt öppen. Nattviolen finns i stort sett över hela Danmark även om den har gått starkt tillbaka p.g.a. ändrade jordbruksmetoder. Inom de östliga öarna är den numera ovanlig. Totalutbredningen är Europa och österut till centrala Sibirien, ovanlig i de södra delarna. Blomning: Juni–juli.
24 Platanthera bifolia subsp. latiflora (Drejer) Løjtnant
Skogsnattviol (Langsporet Gøgelilje) är en lite uppmärksammat växt då den oftast förväxlas med subsp. bifolia. men växer oftast i näringsrik mark i gles lövskog men ses också i bokskog.Den har dock något större blommor och axet är lite glesare. Lättast är det kanske att se skillnaden på sporren, som hos denna vanligtvis är över centimertern längre, upp till 41 mm. Växtplatser är näringsrik skogsmark vilket också skiljer den från bifolia som oftast växer i öppna marker. I danmark är den ovanlig och finns endast på några lokaler i östra Jylland och i ett skogsområde på mittre Sjælland. Utbredningen är inom de flesta länder i Europa dåligt känd p.g.a. sammanblandning med huvudarten men troligtvis är den ganska vanlig. Blomning: Juni.
25 Platanthera clorantha (Custer) Rchb.
Grönvit nattviol (Skov-Gøgelilje) har i Danmark, som här hemma, blivit vanligare medan den "vanliga" har gått tillbaks. Detta beror till dels på att den grönvita tål mer igenväxning och har därför i viss mån gynnats av nyare brukningsmetoder. Grönvit nattviol liknar mycket den vanliga men är vanligtvis större och robustare. Aven denna har de typiska två bladen vid basen. Blomstjälken kan i gynnsamma fall nå en höjd av 60 cm. Blommorna är större än hos bifolia och grönvit, vilket gett den namnet. Pollinerna, som hos chlorantha sitter vinklade mot varandra, är ett säkert kännetecken för att skilja den mot bifolia. Växer i fuktig, näringsrik skogsmark som lövskog, lundar och betesmarker. Föredrar skuggigare lägen än bifolia. Utbredningen är i princip hela Danmark förutom västligaste Jylland. Totalutbredningen är atlantisk/mediterran. Blomning: Juni–(juli).
26 Gymnadenia conopsea (L.) R. Brown
Brudsporre (Langakset Trådspore) känns lätt igen på sina smala spetsiga blomax. Färgen är från rent vitt, alba-former, till nästan purpur. Vid basen sitter några jämnsmala, ofläckade blad. Höjden är 10–40 cm, varav axet utgör ca en tredjedel. Blommorna är små och jämt färgade. Läppen har tre rundade flikar, varav den mittre ofta är något längre. Typiskt för arten är den trådsmala sporren som ofta når rakt genom axet. Växtplatser är slåtterängar och andra kalkrika, öppna och örtrika marker. På grund av ändrade brukningsmetoder inom lantbruket har arten gått tillbaka och finns möjligtvis kvar på en enstaka lokal på Nordöstsjälland. Brudsporren hör annars hemma i de centrala och norra delarna av Europa där den är en av de vanligare arterna. Ju längre söderut man kommer ju mer sällsynt blir den. Blomning: Juni–juli.
27 Gymnadenia conopsea subsp. densiflora (Wahlenb.) K. Richt.
I en del extremrikkärr växer en sent blommande och kraftigare variant av brudsporren. Praktsporre (Tætblomstret Trådspore) har den fått heta och den gör skäl för sitt namn. Den kan nå en höjd av över 70 cm och med ett tätblommande ax som kan få upp till 150 blommor. Bladen är också mycket bredare och längre än hos subsp. conopsea. Förutom storleken och den sena blomningen skiljer den sig i övrigt inte från den vanliga brudsporren. Oftast växer den i våtare miljöer än subsp. conopsea. I Danmark finns arten endast på ett par lokaler inom nordvästra Själland. Blomning: Juli–augusti
.
28 Coeloglossum viride (L.) Hartm.
Grönkulla eller grönyxne (Poselæbe) Denna ganska lilla, gröngula växt, 8–25 cm, är lätt att gå förbi. Den fåbladiga rosetten har lansettlika till äggrunda blad. Blommorna små, gulgröna till gröna med en kort, påslik sporre. Förekomsterna i fjälltrakterna är oftast kortare och mörkare i färgen. I Danmark har arten inte hittats sedan 1950-talet och anses därför utdöd där även om många fortfarande hoppas på ett återfynd.
Totalutbredningen är det cirkumboreala området. Blomning maj – augusti.
29 Dactylorhiza sambucina (L.) Soó
Adam och Eva (Hylde-Gøgeurt), detta par i gult och rött, är välbekant för de flesta. Arten har en kustnära, östlig utbredning hos oss i Sverige. Den gula formen anses vara den typiska och på många ställen den enda. Det finns teorier om att under gynnsamma växtförhållanden förekommer den röda formen i större mängd och tvärt om att under sämre förhållanden blir bara den gula kvar. Det är en robust planta med ett knubbigt ax med antingen rödvioletta eller gula blommor. I Danmark hittar men arten på Borholm, nordvästra Sjælland och enstaka lokaler inom östra Jylland. Växtplatser är hedliknande lokaler med kort vegetation. Utbredningenhar dock gått starkt tillbaka eftersom denna typ av lokaler ofta brukas för odling. I södra Europa är den arten en typisk bergsväxt och finns upp till 2 500 m och sällan under 500 m. Utbredningen är Europa från central Spanien till Krim, söderut till Sicilien. Blomning: (April) - Maj.
30 Dactylorhiza incarnata subsp. incarnata (L.) Soó
Ängsnycklar (Kødfarvet Gøgeurt), som är en av de vanligare orkidéer, är en robust planta med ganska smala långa blad uppefter hela stjälken. Bladen är kölade och upprättstående. Huvudformen har ofläckade blad men fläckade blad förekommer. Höjd 15-60 cm. Blommorna, ganska små sitter i ett tätt cylindriskt ax. Färgen varierar från ljust rosa till mörkt rödviolett, mörkare markeringar på läppen. Läppen är svagt treflikig med sidorna mer eller mindre nervikta. Ängsnycklarna är mycket variabla och det har genom tiderna beskrivits ett antal olika underarter, varianter och former. Växtplatser är fuktiga ängar och stränder, våtmarker och kärr. Den är inte kalkbunden men förekommer oftast i större omfattning inom kalktrakterna. Finns på lämpliga lokaler över så gott som hela Danmark. Totalutbredningen är Europa och sydvästra Asien. Blomning: (Maj)-Juni–(juli).
Dactylorhiza incarnata subsp. ochroleuca (Wüst-nei ex Boll) P.F. Hunt & Summerh.
Vaxnycklar (Hvidgul Gøgeurt) gör skäl för sitt namn. Som vita (gulvita) ljus står de i fuktängar och våtmarker, ofta tillsammans med de vanliga ängsnycklarna. Detta är inga albinoformer av subsp. incarnata utan en egen färgform (kritvita albinoformer av incarnata finns, men sällsynt). Förutom färgen på blommorna ser man ingen skillnad på vaxnycklarna jämfört ängsnycklar. Blommorna är benvita med lite anstrykning av gult på läppen. Växtplats för vaxnycklar är extremrikkärr. I Danmark finns den endast på två lokaler, en på Jylland respektive en på Sjælland. Totalutbredningen är, förutom Skandinavien, Centraleuropa. Blomning: Juni–juli.
I boken "Danmarks vilde orkidéer" har denna betraktats som en variant av ängsnyckeln och finns inte som eget uppslag.
31 Dactylorhiza incarnata subsp. lobelii (Verm.) H. A. Pedersen
Knubbnycklar (Klit-Gøgeurt) är mycket lik incarnata men känns igen på det kompakta växtsättet där längsta bladets längd är klart över halva växtens höjd. Blommorna är till formen mycket lik incarnata men till skillnad mot denna har knubbnycklarna så gott som alltid ljusa, rosafärgade blommor. Växer endast i fuktiga kalkrika marker. Arten är mycket ovanlig i Danmark och hittas endast utefter Nordjyllands västkust. Totalutbredningen är utefter Nordsjöns södra och östliga kuster, från Nederländerna till sydvästligaste Norge. Blomning: Slutet juni–mitten juli.
32 Dactylorhiza fuchsii subsp. fuchsii (Deuce) Soó
Skogsnycklar (Skov-Gøgeurt) når normalt en höjd av 30–60 cm. Blad långsmala, fläckiga, nedersta bladet med rundad spets. Rödvioletta blommor med mörkare täckningar på den djupt treflikade läppen, mittfliken lika stor som sidoflikarna, vilket är den karaktär som man lättast skiljer den från D. maculata med. Koniskt ax. Växer, som namnet antyder i öppen skog och skogsbryn men man kan även hitta den på solöppna ytor som betesmarker och ängar. Den är knuten till kalktrakter. Arten hybridiserar flitigt med andra arter inom släktet. Hybrider med ängsnycklar ger stora plantor som ibland växer i stora grupper och är en imponerande syn. Arten finns spridd på Mön och Lolland i övrigt ovanlig.Totalutbredningen är oklar p.g.a. sammanblandning med andra närstående arter men med en trolig koncentration inom västra och centrala Europa. Blomning: Juni–juli.
I "Den nya nordiska floran" anges denna som Dactylorhiza maculata subsp. fuchsii. Även i Checklista för Nordens kärlväxter har fuchsii förts som underart till D. maculata.
33 Dactylorhiza maculata subsp. maculata (L.) Soó
Jungfru Marie nycklar eller fläckigt nyckelblomster, som det också kallas, (Plettet Gøgeurt) är tillsammans med nattviol kanske den vanligaste orkidén, i alla fall utanför kalktrakterna. Plantorna, som kan nå upp till 60 cm höjd, har ganska smala, starkt fläckiga blad. Det nedre är ganska spetsigt, en karaktär som skiljer den från D. fuchsii där det nedre bladet är trubbigt, rundat framtill. Tydligare framträder kanske skillnaden i blommorna där subsp. maculata är mycket grunt tredelat med en mycket liten mittflik, medan D. fuchsii har tre mer jämnstora stora flikar. Jungfru Marie nycklar har störst utbredning i norra och västra Jylland. I övriga delar av Danmark äden ovanlig eller sällsynt p.g.a. att lämpliga lokaler har dyrkats upp. Totalutbredningen är dåligt känd p.g.a. sammanblandning med närliggande arter men huvudutbredningen är inom Nord- och Centraleuropa. Blomning: Juni–mitten juli.
34 Dactylorhiza majalis subsp. majalis (Reichenb.) P.F. Hunt & Summerhayes
Majnycklar (Maj-Gøgeurt) är en robust växt, 20–40 cm hög. Bladen är stora och breda, bredast mot mitten och kraftigt fläckade på ovansidan. Det täta blomaxet är cylindriskt eller äggformat, blommorna är oftast skarpt purpurfärgade med mörkare teckningar. Läppen, grunt tredelad, är oftast utbredd och inte hopvikt som hos ängsnycklarna. Blommornas stödblad är längre än blomman. D. majalis ingår i ett artkomplex på samma sätt som D. incarnata och flera andra arter räknas ibland till majalis (D. purpurella, D. praetermissa). Växtplats är ofta översilningsängar, fuktiga kalkkärr och liknande miljöer. I Danmark finns arten spridd i stort sett hela landet även om den på många håll har gått tillbaka p.g.a. dikning och uppodling av tidigare växtplatser.. Totalutbredningen är Nord- och Centraleuropa. Blomning: Maj–början juni.
35 Dactylorhiza majalis subsp. lapponica (Hartm.) Sund.
Sumpnycklar och lappnycklar (Traunsteiners Gøgeurt) ansågs tidigare vara två olika arter men nyare rön har visat de tillhör en och samma underart till majalis. Arten tillhör ett formkomplex av arter från olika områden som det nästan är omöjligt att hålla isär. Det har också genom tiderna beskrivits ett stort antal taxon. Många av dessa har aldrig accepterats utan betraktats som synonymer till andra. Många av dessa populationer har gått starkt tillbaka eller försvunnit helt p.g.a. den omfattande torrläggning av våtmarker som gjorts inte bara i vårt land utan över hela Europa. Sumpnyckeln är en spenslig växt, upp till 40 cm hög, med smala fläckiga blad. Det ganska korta axet har rätt stora, rosa/purpurröda blommor. Den mycket svagt tredelade läppen har mörkare teckningar i form av band och prickar. Sporren är tjock och pekar rakt bakåt. Arten anses vara försvunnen feån Danmark men gamla herbarieexemplar visar att den har funnits. Totalutbredningen är osäker på geurt)av sammanblandning med närstående arter. Blomning: Juni–juli.
36 Dactylorhiza majalis subsp. purpurella (T. & T. A. Stephenson) D.M. Moore & Soó.
Strandnyckeln gör skäl för namnet. Den växer sällan långt från strändernas sandiga områden. Miljön är neutrala till kalkrika fuktängar, kärr och även vägkanter. Det är en ganska lågt växande art som ofta är under 20 cm även om den ibland kan nå dubbla den höjden. Bladen är rent gröna och ganska breda och bildar en markant rosett varifrån den korta stjälken växer upp. De rödlila blommorna sitter i ett tätt och knubbigt ax. Blomfärgen kan variera från mörkt till ljusare toner. Läppens teckningar är slingor och prickar i mörkare ton. Utbredningen är Jylland och västra Norges kustområden, Färöarna samt Irland och Wales. Blomning: Juni–juli.
Dactylorhiza majalis subsp. purpurella var. cambrensis (R. H. Roberts) H.A. Pedersen
Fläckiga strandnycklar (Vendsyssel.Gøgeurt) liknar majnyckel mycket med fläckiga blad och rödlila blommor i ett ofta kraftigt ax. Läppens teckningar är även den som hos majnyckeln med mörkt magenta slingor. Växtplatsen skiljer sig dock då arten oftast växer på neutrala till kalkrika fuktängar, ofta ihop med strandnyckel vilket säkert bidragit till det svenska namnet. Växer i Norden endast på norra Jylland. I övrigt finns den på norra Irland, Wales och Skottland. Blomning: Juni–juli
Denna har i boken "Danmarks vilde orkidéer" inte fått ett eget uppslag utan omnämns i artikeln om strandnycklar.
37 Dactylorhiza majalis subsp. integrata (E.G. Camus) H. A. Pedersen
Englandsnycklar (Priklæbet Gøgeurt) är mera känd under namnet Dactylorhiza praetermissa. Arten har stora robusta plantor, 30 − 70 cm, ibland ända upp till 90 cm. Bladen beskrivs vanligtvis som gröna utan prickar men inom större delen av utbredningen förekommer exemplar med prickar och ringformade mönster blandat med övriga. Dessa är beskriven som en varietet av huvudarten, var. junialis (Verm.) H. A. Pedersen. Blommorna varierar från ljust rosa till rödviolett. Läppen är platt utbredd och svagt tredelad. Det ganska svaga mönstret består av mörkare prickar och streck. Var. junialis har dock det mer vanliga Dactylorhiza-utseendet med streck och slingor på läppen. Växtplatsen är oftast kalkrika ängsmarker och kärr men förekommer också på andra fuktiga underlag som sanddynor och kalkklippor. Utbredningen är nordvästra Europas kuster, England, Frankrike, Belgien och Danmark där den är spridd över stora delar av landet men överallt ovanlig med lokala förekomster. Blomning: Juni–juli (aug).
Under 2011 presenterade den danska botanikern H.A. Pedersen en utredning där han visar att den tidigare D. praetermissa är en underart till D. majalis. Artnamnet "praetermissa" anses också felaktigt och han gav arten namnet Dactylorhiza majalis sub-sp. integrata (E.G.Camus) H.A.Pedersen. Arten delas in i två varieteter, var. integrata som motsvarar huvudarten och var. junialis som är den med fläckiga blad. Denna ändring har dock inte accepterats internationellt än och man ser ofta arten benämnt som D. praetermissa.
38 Dactylorhiza majalis subsp. sphagnicola (Höppner) H.A. Pedersen & Hedrén
Typiskt nog har denna art fått heta mossnyckel på svenska (Mos-Gøgeurt). Även det latinska artnamnet, som syftar på Sphagnum (vitmossa), antyder vilken miljö arten finns i. Det finns inte många andra orkidéer att välja på om man hittar denna nyckel i myrar och mossar tillsammans med vitmossa och sileshår. Det har genom tiderna funnits många åsikter om var mossnycklarna hör hemma men för tillfället är det som underart till majnycklarna. En del tycker nog att den bättre skulle passa hos ängsnycklarna med sina ofläckade, rakt uppåtstående blad. Blommorna är rosa men betydligt ljusare än majnycklarnas purpurfärgade. Läppen, som oftast hålls utbredd, har ett mörkare mönster som ofta består av enbart prickar, den har nästan ingen tredelning utan bara en spets längst ut. Växtplatser är solöppna till halvskuggiga, våta/fuktiga, sura myrar, ofta i vitmossa. I Danmark är detta en mycket ovanlig art och finns endast på ett par lokaler på Läsö samt söderut på Jylland. Utbredningen är atlantisk från franska Atlantkusten till Skandinavien. Blomning: Juni–juli.
39 Dactylorhiza majalis subsp. calsifugiens H.A. Pedersen
Thynyckel har blivit det svenska namnet på denna vitblommiga art (Thy-Gøgeurt). Den är endemisk för Danmark och finns där endast inom den nordvästra delen av Jylland. Den knappast kan förväxlas med andra arter. Blommorna är helt vita utan teckningar på läppen. Bladen är helt gröna, långa, inte ovanligt att de når upp i hela axets höjd. Höjd vanligtvis runt 20 cm även om den kan nå det dubbla. Växer på fuktiga till våta sandyner på sura underlag. Blomning: Juni-juli.
40 Neotinea ustulata (L.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase
Krutbrännare (Bakkegøgeurt) är den enda representant i Norden för släktet Neotinea. Den hette tidigare Orchis ustulata men med DNA-teknik har man konstaterat att den står närmare arterna i Neotinea än Orchis-arterna och flyttades därför dit. Det är en ganska liten art, höjd 10–20 cm. Vid basen finns några grågröna blad och i toppen ett ganska kort men tätblommande ax. Knopparna är mörkt röda, nästan svarta i början, medan de utslagna blommorna domineras av den vita läppen som har små, röda prickar. Detta får axet att se ut som om det var svedd i toppen vilket också har påverkat det svenska namnet. Växtplatserna är oftast torra, öppna och solbelysta områden, gärna mager, kortvuxen gräsmark. I Danmark finns krutbrännare endast på några enstaka lokaler inom nordöstra Jylland. På övriga lokaler, där den tidigare funnits, har den inte registrerats under nyare tid. I södra Europa är krutbrännare en bergsväxt och saknas i kustnära områden. Blomning: Slutet maj - juni.
41 Orchis purpurea Huds.
Stornycklar (Stor Gøgeurt) är en ståtlig orkidé, 30-90 cm hög, som hos oss i Norden endast förekommer i Danmark, vilket också utgör nordgräns för utbredningen. Den har en lång cylindrisk blomställning, som är tät upptill men glesnar nedåt. Blomfärgen påminner om en tänkt korsning mellan krutbrännare och Johannes-nycklar. Vita färgformer förekommer inte så sällan. Blommornas kalkblad är brunvioletta/purpurfärgade och sluter sig som en hjälm runt läppen. Läppen är gubbformad. Figuren är gammalmodigt klädd i pluderhosor, korta vida byxor, som var högsta mode på senare delen av 1500-talet. Läppen är överdragen med ojämnt placerade, rödbruna prickar. Den finns på kalkrik mark och växer i ljusare lövskogar, i skogsbryn och busksnår. Arten är mycket ovanlig i Danmark. Främst är det Mön som störst förekomst men den finns ockaå inom sydöstra Jylland och nordvästra Fyn. Utbredningen totalt är framför allt Syd- och Centraleuropa ned till Medelhavet. Huvudutbredningen sammanfaller i stort med Johannesnycklarnas. Blommning: Maj–juni.
42 Orchis militaris L.
Johannesnycklar eller hjälmnycklar (Ridder-Gøgeurt) är en ståtlig orkidé med ett robust växtsätt. Vid basen finns en rosett av breda, kraftiga blad. Axet i toppen av den gröna stjälken är yvigt och tätblommande. Blombladen bildar en hjälm över pelaren. Hjälmen är gråvit med anstrykning av lila medan insidan är strimmig. Johannesnycklar tillhör en grupp inom Orchis där läppen har en människoliknande form. Läppen är tredelad med två tunna sidoflikar, som bildar "armarna" på "gubben", mittfliken som är mycket större bildar kropp och den tvåkluvna främre delen bildar ben. Mittre delen är vit/ljust rosa medan flikarna längst fram är purpurfärgad. Växtplatser är kalkrika ängar, betesmarker, vägrenar och skogsbryn. Arten anses utdöd i Danmark numera. Sågs senast på 80-talet vid en lokal som senare planerades ut för industribehov. Totalutbredningen är större delen av Europa, ovanlig i Medelhavstrakterna. Blomning: Juni.
43 Orchis mascula subsp. mascula (L.) L.
Sankt Pers nycklar (Tyndakset Gøgeurt) är välkänd från stora delar Danmarks kalkområden. Vid basen finns ett antal gröna blad, ibland har dessa brunröda fläckar. De innersta bladen ligger som en strumpa runt nedre delen av stjälken. Detta är typiskt för Orchis och kan vara ett sätt för den ovana att se skillnad på Orchis och Dactylorhiza. De ganska stora blommorna sitter i ett långsmalt ax, färgen är karminrosa med ett vitt område runt sporrens mynning, färgen kan dock variera kraftigt. Från sporrens mynning och neråt läppen finns oftast ett antal röda prickar. Sankt Pers nycklar har ofta en doft som påminner om katturin. Arten är knuten till kalkpåverkade marker men växer annars i många olika miljöer, ängar, backar, lundar, skogskanter och även på kulturpåverkade marker. Arten är vanlig på Bornholm men finns spridd även inom östra Jylland samt övriga öar. Den har ett mycket stort utbredningsområde, från polcirkeln till Medelhavet. Flera underarter har beskrivits och en del betraktar några av dessa som egna arter. Detta gör att utbredningsområdet för O. mascula är något osäkert p.g.a sammanblandning med dessa underarter/arter, framför allt söder och österut. Blomning: (April) maj.
44 Anacamptis pyramidalis L.C.M. Richard
Salepsrot (Horndrager) känner vi igen från utbredningsområdets nordliga utposter, Öland och Gotland. Det latinska artnamnet har den fått för för pyramidformen på blomaxet, speciellt innan alla blommorna slått ut är det väldigt toppigt för att sedan bli mera äggrunt. Blommorna är små och sitter tätt i axet. Sporren är lång och trådtunn, i mynningen finns en ribba på vardera sidan som hjälper till att styra snabeln på näktarsökande fjärilar rätt. Läppen är tredelat men formen på flikarna kan variera kraftigt mellan olika lokaler. Det samma gäller färgen som varierar från starkt ceris till ljusrosa, rent vita färgformer förekommer också. Dessa variationer har gjort att det finns ett antal varianter/former beskrivna. Höjd 20–60 cm. Växtplatser är oftast kustnära, magra gräsmarker, gamla betes- och åkermarker, ängar och öppna lövskogar. Salepsrot är mycket ovanlig i Danmark och finns numer endast inom ett område på Mön. I övrigt finns den i stort sett hela Europa. Blomning: (Juni)-juli-(augusti).
Sidans topp Till bildgalleriet
45 Anacamptis morio (L) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase
Göknycklar (Salepgøgeurt) är kända här hemma från Skåne, Öland och Gotland. I Danmark är arten sällsynt och förekommer endast på de sydöstliga öarna och med några lokaler inom östra- / sydöstra Jylland.
Det är en robust planta med oftast ett kompakt ax. Blommorna är rödlila men kan variera kraftigt. Från den kraftiga sporren och framåt finns ett vitt fält med röda fläckar. Sepalerna är rödstrimmiga med gröna inslag. Vita färgformer förekommer också. Läppen är svagt tredelat och sidoloberna är nedvikta men viker man ut dessa ser man att läppen är betydligt bredare än lång. A. morio har ett mycket stort utbredningsområde, som täcker större delen av Europa och österut till Iran. Söderut är gränsen oklar p.g.a. sammanblandning med A. picta som inom en del områden helt kan ersätta den. Arten har gått tillbaks nästan överallt p.g.a. utvecklingen inom jordbruket. Blomning: Maj–juni.
46 Ophrys insectifera (L.)
Ophrys är i särklass det största orkidésläktet i Europa. I Danmark finns dock endast två arter O. insectifera och nedanstående O. apifera. Men det är knappast någon av alla dessa Ophrys-arter som bättre härmar en fluga än just flugblomster (Flueblomst). Det är inte bara steklarna som pollinerar dessa som misstar sig utan även för vårt mänskliga öga kan det se ut som om det var flugor som radat upp sig på ett strå. Linné uttryckte det så: "Blommorne äro så lika de blå spyflugor, at ei mer tycks fattas, än at de allenast kunna surra".
Flugblomstret har en rosett med lansettliknande blad vid basen. Blommorna är säregna och liknar insekter med läppen som kropp och petalerna, ombildade till smala spröt, som antenner. Den dominerande läppen är brun med ett blått/vitt band tvärs över, sepalerna är gröna. I Danmark är flugblomstret mycket ovanligt och finns endast inom ett område på mittre Själlland. Blomning: Maj-juni.
47 Ophrys apifera (Huds.)
År 2004 upptecktes den första förekomst av biofrys, Ophys apifera, (Biblomst) i Danmark på en lokal i mittre, östra Jylland. 2009 hittade en ny förekomst av arten. Denna gång vid Roskilde. Arten verkar nu ha etablerat sig och anses som bofast i landet. Biofrys har en rosett med lansettliknande blad vid basen. Karakteristiskt för blommorna är att läppen är liten jämfört sepalerna. Sepalerna är rosa i olika nyanser. Petalerna är små och grönaktig. Läppen verkar bullig då kanterna rullar in sig under läppen. Den vanliga tanden längst fram är knappt synlig. Sidoloberna formar små horn som hänger på vardera sidan. Färgen är mörkt brun med gula teckningar. Eftersom den stekel som kan pollinera biofrys endast finns i södra Europa sker pollineringen hos arten med självpollinering. Kort tid efter att blommorna öppnat sig faller pollinerna ur sitt läge i kolumnen medan klibbskivorna sitter kvar. Allt eftersom "skaftet" torkar kröker pollinerna sig neråt och når till slut märket. Biofrys är kanske den mest spridda Ophrys-arten i Europa men överallt lokal och ganska ovanlig. Blomning: Juni-mitten juli.