Samos läge alldeles intill den turkiska kusten Samos läge alldeles intill den turkiska kusten

Samos ingår i Nordegeiska öarna som är en av Greklands 13 regioner eller periferier som det också heter. Den ligger söder om Chios, norr om Patmos och Dodekaneserna (Tolvöarna), mot öster är det inte mer än knappt 2 km till Mindre Asiens västra kust där udden Mykale (nu Samsun dağı i Turkiet) sticker ut. 

HISTORIA

För 33 miljoner år sedan strövade det noshörningar, elefanter, giraffer och andra exotiska djur runt på det som är Samos idag. Den intresserade kan studera skelett efter dessa på det paleontologiska muséet i Mytilini.
Människor har det funnits på Samos sedan ca 2000 år f Kr. Under antiken var ön en av de mest välmående öarna i Egeiska havet. På 600-talet f Kr styrdes ön av tyrannen Polykrates och under hans styre blev Samos en rik och mäktig stat, till stor del med hjälp av sjöröveri. Ön blev också bas för flera kända intellektuella: filosofen Epikuros, astronomen Aristarchus, barden Aesop och matematikern Pythagoras. Den sistnämnde flydde till Italien. Väl där kläckte han, som all världens skolbarns fått erfara, Pythagoras sats.

Rester från Hera-templet Rester från Hera-templet

Under Polykrates tid uppfördes många praktfulla byggnader som t.ex. Hera-templet utanför staden Samos. Än idag kan man se resterna av detta. Men av de över 100 kolonner, som fanns då, återstår en idag. Även den 1040 m långa Eupialinos-tunneln byggdes då. Tunneln går under ett berg och ledde vatten från källor väster om staden Pythageoreion in till staden. Den är ett ingenjörsmässigt storverk med tanke på vad man hade för teknik på den tiden och är det första försöket i Europa att i stor skala förse en stad med vatten. Tunnelbygget startades från båda ändarna och möttes någonstans på mitten med endast en liten skillnad i höjdläge.  
Århundrandena som följde präglades av krig, uppror och erövringar och ett otal olika härskare har passerat genom tiderna.
Mot slutet av 1400-talet styrdes Samos av genuesiska handelsmän från grannön Chios. Ön lämnades vind för våg och utsattes för ständiga plundringar av turkar, araber och sjörövare. Nästan hela befolkningen flydde och från ca 1475 var ön så gott som obebodd under ca 100 år. Under det senare ottomanska styret blev Samos åter igen befolkat mot slutet av 1500-talet. Vid Greklands självständighet år 1830 följde inte Samos med som en del av det nya Grekland utan blev en fristående provins under det osmanska riket. Först efter ett uppror 1912 kunde Samos proklamera att de tillhörde Grekland. Det dröjde dock ända till Lusannefreden 1923 innan ön formellt accepterades som en del av Grekland.

GEOGRAFI / NATUR
 

Samos är den av Greklands öar som ligger närmast Turkiet och i en förhistorisk tid var troligtvis ön fast förbunden med Mindre Asien. Under de stora nerisningarna sjönk havsnivån i Medelhavet med uppåt 100 m och Samos har troligtvis också då haft fast förbindelse med Mindre Asien. Allt detta gör att flora och fauna till mycket stor del är samma som på turkiska fastlandet.
Ön är 43,5 km lång och 22,5 km på det bredaste. Förutom själva huvudön finns ett tiotal mindre öar utanför som räknas tillhöra ön. Samos består till stora delar av bergiga landskap. Endast innanför kusten i sydost, mellan städerna Ireo och Pythagorio, finns sammanhängande låglandsslätter. Här finns också öns flygplats. Centralt på den västra delen av ön ligger det hösta berget, Kerketeas, med toppen Kerkis som når 1434 m. Det andra och något större bergsmassivet, Ampelos, ligger mitt på ön men når inte riktigt lika högt (Profitis Ilias 1153 m). Båda dessa bergsmassiv anses vara en fortsättning på den turkiska udden, Mykale. Öster om Ampelos domineras landskapet av lägre kullar på ca 200-400 m. Söder om Ampelos sträcker sig en bergsrygg ner mot sydkusten med höjder på upp till ca 700m.Det finns teorier om att öns namn kommer från det feniciska ordet för hög, sama, på grund av bergen. 

På båda sidorna av bergskedjan breder slätter och pinjeskogar ut sig. Ca 20 % av öns yta är täkt av pinjeskog. Inom de högsta delarna (>850 m) är svarttall (Pinus nigra) dominerande. Högre upp, över 900–1 000 m blir det andra arter som tar över och som exempel kan nämnas cypressarter som Junipherus phoenicea, Junipherus oxycedus. Här uppe finns också Samos-endemier som stenörten Alyssum samium, timjan Thymus samius, nejlikväxten Silene samia, den lilla pärlhyacinten Muscari kerkis, m.fl. En rolig notering man kan göra är att Muscari kerkis är beskriven och namnat av en svensk, Thomas Karlén.  I den för Medelhavet typiska buskvegetationen (upp till 3 m), som finns från havsnivå upp till 6-700 m, hittar man vild oliver, ceder, Johannesbrödträd, m.m. Lågväxande buskmarker (phrygana) hittar man främst i steniga/klippiga bergssluttningar och i skogsområdena. Det är kanske framförallt i denna miljö man hittar orkidéer.    
Kusterna växlar mellan klippiga områden och stränder, ofta är det klapperstensstränder men det finns också många fina sandstränder som har blivit populära badstränder.  Totalt har Samos en strandlinje på ca 130 km.
Samos anses bördigare och grönare än de flesta av övriga grekiska öar. Jorden är fruktbar här och stora mängder cypressträd hjälper till att behålla fuktigheten. Framförallt är den södra sidan av ön bördig eftersom det på den sidan finns många vattenströmmar och källor med sötvatten. 
I juni år 2000 drabbades den södra sidan av ön av en mycket omfattande skogsbrand som ödelade stora delar av pinjeskogarna på den sidan. Stark vind och temperaturer på närmare 40° C försvårade släckningsarbetet och bidrog till den omfattande ödeläggelsen.  Även om mycket har börjat växa upp igen tar det lång tid innan skogsbeståndet är tillbaka på den nivå som var innan branden.  

Däggdjur: Djurlivet på Samos är i stort det samma som man hittar inom närliggande områden på turkiska fastlandet (Mindre Asien). Några av däggdjuren som förekommer är: kanin, schakal, vildsvin, fladdermus och grävling. I havet runt Samos finns sälar och tre olika delfiner. Sälarten är den numera akut hotade munksälen, som på Samos förekommer inom Nationalparken, Megalo Seitani, nordost om berget Kerkis.

Reptiler: Av reptiler kan man hitta två olika landsköldpaddor och på stränderna inom nationalparken Megalo Seitani förekommer också oäkta karettsköldpadda, Caretta caretta. Ett antal ormar finns också, varav den största är en trädorm som kan bli över till 2 m. Några av öns ormar är giftiga, ungefär som vår huggorm.

Ödlor: Det finns också många arter av ödlor på ön som t.ex. gecko, kameleont och egeisk ödla Lacerta anatolica, som bara kan hittas här samt utefter kusten av Mindre Asien.

Lyftar man på stenar är det inte ovanligt att hitta skorpioner.




                                                         
                                                          Den endemiska ödlan Lacerta anatolica 
       http://naturaanimaliablog.blogspot.se/2008/08/lacerta-anatolica.html


KLIMAT


Samos har ett varmt och fuktigt klimat typiskt för öar i denna del av Medelhavet, varma, torra somrar och fuktiga, milda vintrar. Det finns en liten skillnad i det generella klimatet mellan den norra sidan som har ett något svalare sommarklimat än de södra och östra delarna. Detta beror på att det nästan konstant blåser nordliga vindar under sommaren, lokalt kallat ”meltemia”, som kyler den sidan av ön och som p.g.a. de höga bergen tvingas uppåt och då lämnar sin fuktighet. På sydsidan blir resultatet en uppvärmd och mycket torrare vind. På vintern är det framförallt sydvindar som för med sig regnen, men vindriktningen är inte alls lika stabil som under sommaren. Ca 60 % av årsnederbörden faller under dec. – feb. medan under sommaren endast ca 4%. Från mitten av april till mitten av oktober är regn ovanligt.
Totalt sett får Samos ganska rikligt med regn, dels därför att det är en ö och dels p.g.a. de, relativt sätt, höga bergen. Öns genomsnittliga årsnederbörd är 918 mm. Som jämförelse kan nämnas att Västsverige har årsgenomsnitt på 700-1000 mm.   
Av nedanstående tabell kan man utläsa att vintertemperaturen håller sig, som snitt, på ca 6-7 grader även om det i ovanliga fall kan bli minusgrader. Lägst uppmätta temperatur någonsinn är -4,3° C. Sommartemperaturen går upp till ca 28° C som snitt. Det går också utläsa att det under april, som är den tid då vi besöker ön, normalt sett finns 7-8 dagar med regn.
Samos räknas också till en av Europas solrikaste platser vilket har gjort den till ett omtyckt mål för semestrande turister.


ORKIDÉER

De första noteringarna om floran på Samos gjordes redan 1702 av Joseph Pitton de Tournefort som under sin resa till Levanten kom till ön. Men om det fanns någon orkidé noterad därifrån går inte att fastställa eftersom det inte klart framgår varifrån de olika noteringarna gjordes. De kan vara från Chios eller någon annan av de östra öarna. Första säkra anteckningar om orkidéer från Samos är gjord av C.J. Forsyth-Major åren 1886-88. I dessa noteringar finns beskriven ett 10-tal orkidéer från ön.
Genom åren har det sedan gjorts många undersökningar och beskrivningar av orkidéfloran på Samos och antalet arter har ökat undan för undan. I början av nittotalet var man uppe i 52 arter. Den senaste genomgången gjordes av Pierre Delforge 2008 och finns presenterad i Les Naturalistes Belges, Volym 89 (2008) s 71–252. Här anges antalet taxon till 64. Han beskriver där två nya arter, endemiska för Samos, Ophrys episcopalis var. samia och Ophrys polycratis. Den förstnämnda beskriver han sedan som egen art 2011 under namnet Ophrys samia. Inte heller detta blir särskilt gammalt då Faurholt m.fl. samma år beskriver denna som Ophrys fuciflora subsp. oblita, vilket verkar vara det accepterade vetenskapliga namnet.
Ytterligare en orkidé har beskrivits från Samos, Ophrys samiotissa Hirth & Paulus spec. nov. Se vidare kommentarer i avsnittet med orkidébeskrivningar.
Samos berg består främst av metamorfa bergarter som marmor, kristallin skiffer och lavastenar. Dalarna mellan bergen består av konglomerat, märgel, tuffs och travertin, blandat med kalk, sand och lera. Detta innebär att större delen av ön har en basisk berggrund och därför lämplig för många orkidéer. Nedanstående karta illustrerar hur väl spridd förekomsterna av orkidéer är över ön. OBS: Kartan visar inget om hur mycket orkidéer eller hur många arter som finns inom respektive ruta. 

Kartan är lånad från Pierre Delforges rapport från 2008 och visar med en prick i varje 1 x 1 km-ruta om det påträffades orkidéer i det området.

Nedanstående diagram visar att det är april som är bästa månaden för att söka orkidéer på Samos. Det finns dock arter som man måste dit både tidigare och senare för att få se. För många av de tidigaste blommande arterna som t.ex. O. sitiaca, O. basilissa och H. robertianum är den säkraste tiden mars om man vill se dessa. Andra som A. sancta, C. epipactioides och A. palustris subsp. elegans behöver man in i maj för att vara säker på att hitta. Och är man ute efter Epipactis är det juni som gäller.

Man får dock inte bortse från att vädret under höst, vinter och vår påverkar både antal plantor som blommar och tiden när de blommar. Det är inte onormalt att det kan skilja ett par veckor mellan olika år. Diagrammet till vänster skall därför ses som ett gynnsamt normalår. Kommer våren tidigt kan ett antal arter börja och flera också avsluta sin blomning i mars. Samma gäller för ett år med sen vår, då får man kanske in i maj för att hitta sådana som normalt börjar blomningen i april. Det bergiga landskapet på ön kan också göra att arter, som är avblommade på lägre nivåer, kan vara i blom högre upp i bergen. Orkidéåret avslutas även på Samos med Spiranthes spiralis i oktober.


Många av Samos dryga 60 orkidéer har mycket liten spridning och utan kännedom om växtlokaler för dessa är det inte troligt att man hittar dem. 
 

Upp till sidans början