O. sphegodes, Sicilien 2012-04-25

Bildgalleri för Ophrys sphegodes

 

Ophrys sphegodes subsp. sphegodes

Ophrys sphegodes subsp. panormitana

 

Ophrys sphegodes subsp. praecox

 

Ophrys sphegodes subsp. tarquinia

Ophrys sphegodes subsp. sphegodes Miller

Redan år 1768 beskrevs denna spindelofrys från en lokal i Kent i England. O. sphegodes har ett mycket stort utbredningsområde inom centrala och västra Europa men p.g.a. sammanblandning med olika andra arter är det svårt att dra gränserna. Österut ersätts O. sphegodes av arter tillhörande O. mammosa-gruppen. Ljust gröna till vitaktigt gröna sepaler, ofta krökta framåt. Petalerna är mörkare, gröngula till olivgröna eller brunaktiga med vågiga kanter. Läppen är oftast odelat, ljust till mörkt rödbrun. Sidan runt läppen är täckt av brunt hår, yttersta kanten är kal och ljusare, ofta gulaktig, kan ibland vara böjd in under läppen, ibland böjd utåt. Centrala delen är konvex och har ett blågrått/blått "H" eller "X"-märke. Kan sakna utskott vid basen men ibland finns välutvecklade sådana. Växer på kalkgrund, ängar, garigue, busk- och öppen skogsterräng upp till 1 300 m. Blomning: Mars–april.



Ophrys sphegodes subsp. panormitana (Todaro) Kreutz

Detta är en av Siciliens endemier. Den största skillnaden mot huvudarten är att den har en mer utbredd och oftast klart tredelad läpp. Sidoflikarna har ibland små utskott. Större delen är täckt av tjockt rödbrunt hår, kanterna något ljusare rödbrun. Märket är ett blått "H", ofta med en tunn vit kantlinje. Andra, mindre iögonfallande skillnader är att sepalernas kanter inte är lika "inrullat" (bakåtvikta); petalerna är bredare och kortare och har nästan alltid en mörkare vågig kant. Lägre och tunnare stjälk upp till 40 cm samt fåblommigare blomställning (4–8). Växtplatserna är som för huvudarten, alltid på kalkgrund. Ganska vanlig. Blomning: Mars–april.



Ophrys sphegodes subsp. praecox Corrias

Ytterligare en av Sardiniens/Korsikas endemier. Namnet praecox betyder tidigt och avser den tidiga blomningstiden, den är kanske den första av orkidéerna att blomma inom utbredningsområdet. I en del litteratur finns den som Ophrys praecox eller som underart till O. panormitana från Sicilien. Oftast tredelad läpp där större delen är täckt av tjockt rödbrunt hår, kanterna något ljusare rödbruna. Märket är ett blått "H", ofta med en tunn vit kantlinje. Sepalerna är vitaktiga, ibland med rosa toning, alltid med gröna nerver. Petalerna har ca 2/3 av sepalernas längd och samma färg men med en mörkare vågig kant. Höjd upp till 40 cm. Den sardiska förekomsten finns i huvudsak inom provinsen Sassari, norra Sardinien. Växer i låglandet på kalk till lätt sura underlag, vanligtvis något rikare marker, olivlundar, vägkanter, ödemarker och liknande under 400 m. Blomning: Januari–april.



Ophrys sphegodes subsp. tarquinia (P. Delforge) Kerutz

Denna räknas som en endemisk art för Toscana och Lazio även om noteringar finns från Gargano också. Det är ofta en robust planta med en blågrön bladrosett vid basen och en ganska tjock stjälk. Blommorna, upp till 11 st, är ganska stora med vitgröna sepaler som ibland kan gå åt det röda hållet. Övre sepalen har bakåtrullade kanter som ger den ett smalt utseende. Petalerna är gul-, oliv- eller brungröna med starkt vågiga kanter. Läppen, 11–16 mm, är oval och hel eller svagt tredelad; avsaknad av eller små utväxter vid basen. Färgen är brun med rödbrunt hår runt kanten; märket är ett blågrått "H" eller "X" men mycket variabelt och ibland uppbrutet i ett oregelbundet mönster; oftast med vita kanter. Växer i många olika miljöer som vägslänter, övergiven odlingsmark, gräsmarker, skogsbryn och liknande upp till 900 m. Vanligtvis en bit från kusten. Blomning: April–maj.