Cypripedium calceolus, Björkskognäs 2011-06-05

Bildgalleri för Cypripedium
med färgformer

 

Cypripedium L.

Cypripedium calceolus L.
Guckusko känner nog de flesta igen. Detta är den av Europas alla orkidéer som har störst blomma och kanske den enda som kan mäta sig med de tropiska arter som vi vanligtvis odlar hemma. Guckuskon tillhör en grupp orkidéer som anses mer primitiv än övriga. Den har t.ex. inga pollinier utan pollenet finns som klumpar som insekterna få på sig. Den stora gula "pungen" är läppen som har förvandlats till en fälla för insekten som endast kan ta sig ut via öppningar vid läppens bas. Där stryker de sig förbi märket och sedan pollenmassan för at komma ut och får på det sättet pollen med sig till nästa blomma. Övriga kalkblad är bruna. Petalena är långa och smala och oftast vridna som spiraler. Det är ståtliga plantor som kan nå en höjd på upp till 70 cm. Varje blomstjälk bär 1–3 blommor. Ofta växer guckuskon i täta grupper vilket gör helhetsintrycket ännu pampigare. Hos oss finns guckuskon i huvudsak från Väster-/Östergötland och norrut, alltid i kalktrakter. Totalutbredningen är Centraleuropa och österut in i Asien. Inom de södra delarna av utbredningsområdet är den en bergsväxt. Blomning: Juni–juli.
Ytterligare två arter inom släktet räknas till Europa. Det är C. guttatum, som finns i Ryssland/Vitryssland och österut till Japan, och C. macranthum, som finns från Sibirien och österut (lite tveksamt om den tillhör den europeiska floran). Ytterligare ett antal arter finns i Nordamerika och kanske framförallt i Kina som har mång unika arter.


Färgformer
Guckusko är en stabil art. Det finns inga arter i vår europeiska flora som den naturligt kan hybridisera med och den ser därför lika ut var man än träffar på den. I sällsynta fall förekommer dock färgformer. Kloner där även sepaler/petaler är mer eller mindre gula finns rapporterade från flera ställen. Det finns också en variant där skon är vit och sepaler och petaler är betydligt rödare än den vanliga bruna.