O. fuciflora, Toscana, 2010-06-15

Bildgalleri för Ophrys fuciflora

Inom delar av sydöstra Frankrike (Vaclause, Alpes de Haute-Provence, Bouches-du-Rhône och troligen norrut till Var) finns en variant av smyckeofrys som än så länge inte har beskrivits och därför går under namnet "Ophrys tardif du Vaucluse". Man hittar den på nivåerna mellan 50 och 320 m. Framtiden får visa om denna skall anses vara en egen art/underart.

Ophrys fuciflora (F.W. Schmidt) Moench

Namnet "smyckeofrys" som denna art fått heta på svenska är inte helt fel. Det är en mycket vacker och iögonfallande art med stora blommor. Artnamnet kan översättas med "humlelik blomma" och det är heller inte fel, med den stora läppen som går i brunt och gult är det lätt att komma att tänka på en humla. De breda sepalerna varierar i färg från vitt till starkt rosa/rödviolett med grön mittnerv. Petaler har oftast samma färg men är små trekantiga och ludna. Läppen är stor, fyrkantig, brun med gula teckningar och två små horn vid basen. Förekommer inom kalkområden i garigue, gammal odlingsmark, busk- och öppen skogsterräng upp till 1 000 m. Utbredningen är inom västra och centrala Europa upp till Kent i England. Blomning: Maj–juni.

I litteraturen finns O. fuciflora ofta benämnd som Ophrys holoserica (eller holosericea) och fortfarande är inte botanisterna eniga om vad som är det korrekta namnet för denna. 


Ophrys holocericea subsp. paolina Liverani & Romolini

Frågetecken har funnits om huruvida rapporterna om O. fuciflora (holosericea) från Gargano verkligen avser fuciflora. År 2010 beskrevs denna fuciflora-variant som en ny underart. Den skiljer sig främst genom att läppen vanligtvis är större och att petalerna är kortare än hos huvudarten. Den blommar också något senare än huvudarten. Blomning:  Maj.