O. tenthredinifera, Toscana, 2010-04-14

Bildgalleri för Ophrys tenthredinifera

 

O. tentherdinifera

 

O. aprilia

O. dictynnae

 

O. neglecta

Ophrys tenthredinifera Willdenow

Prakt-ofrys. Detta är absolut en av de vackraste Ophrys-arterna. Mycket karakteristisk med sina runda sepaler som kan variera starkt i färg från rent vitt till starkt rosa, oftast med en grön mittnerv. Läppen är brett rektangulär med ett brunt fält över mittdelen och en bred, gul och kraftigt hårig kant runt om; särskilt långhårigt är området runt den för arten typiska gula, uppåtvikta spetsen längst fram. Färgerna kontrasterar starkt mot det blå fältet närmast läppens bas. Läppens sidor är oftast starkt nedvikta. Höjd 10–40 cm. Växer i fattiga gräsmarker, garrigue, busk- och öppna skogsmarker upp till 1 800 m. Efter att tidigare O. tenthredinifera numera är delat i ett antal olik arter anses arten vara en västlig art. Utbredningen är oklar p.g.a. gränsdragning mot övriga inom tenthredinifera-komplexet. Blomning: Mars–april.

Ibland hittar man exemplar där det mesta av färgpigmenten i blommorna saknas. Man ser dessa ofta kallade för var. ochroleuca eller var. chlorantha.

 

 

En grupp bestående av Pierre Devillers, Jean Devillers-Terschuren and Daniel Tyteca publicerade 2003 en uppdelning av O. tenthredinifera. Efter noggranna studier av herbarie-material och levande plantor kom de fram till att det går att urskilja ett antal arter varav de flesta av dessa var kända redan under 1800-talet men sedan "glömts" bort. Den sardiska "tenthredinifera'n" skall enlig denna uppdelning tillhöra O. neglecta Parlatore. Det är också denna art som dominerar på den italienska halvön. De noterar dock att det finns plantor på Sardinien som mera liknar några av de övriga arterna och en noggrannare studie behövs för att avgöra om det finns flera arter på ön eller för att fastställa vilken art det är. P. Delforge (2005) anser, t.ex. i sin bok över de europeiska orkidéerna, att även arten O. aprilia P. Devillers, J Devillers-Terschuren finns i det sardiska beståndet.Det är annars en art (underart) som beskrivits från Korsika. Den storblommiga tenthredinifera som man hittar på Sicilien förs numera till Ophrys grandiflora Ten. 

Framtiden får utvisa om denna uppdelning kommer att hålla och i så fall vilka arter som finns var.

Samtliga bilder i galleriet ovan visar plantor från Toscana och Gargano och det betyder enligt den nya uppdelningen att flera av dessa tillhör O. neglecta men det finns också flera som jag inte tycker passar in på den beskrivningen. 

 

 Ophrys aprilia P Devillers, J Devillers-Terschuren

Detta är en art som beskrivits från Korsika och som anses av många som endemisk där. Det finns dock rapporter om att den finns på Sardinien också. Blommorna liknar O. neglecta men är större, läpplängd 12,5–18 mm. Även denna har ofta en bred gul, hårig rand runt läppen men inte sällan är även denna brun. Den har också den typiska hårtofsen över läppens spets. Blommar tidigare än O. neclecta, mars till mitten april.

 

 Ophrys dictynnae 

Detta är en art som beskrivits från Korsika och som anses av många som endemisk där. Det finns dock rapporter om att den finns på Sardinien också. Blommorna liknar O. neglecta men är större, läpplängd 12,5–18 mm. Även denna har ofta en bred gul, hårig rand runt läppen men inte sällan är även denna brun. Den har också den typiska hårtofsen över läppens spets. Blommar tidigare än O. neclecta, mars till mitten april.


Ophrys neglecta Parlatore

Om man följer den uppdelningen som gjordes 2003 är det denna art som dominerar på Italienska fastlandet, i alla fall från Toscana och söderut. Även på Sardinien och Korsika är det den vanligaste. Arten har ganska små blommor, läpplängd 9–13 mm; sidorna är starkt nervikta, mittre delen är brun med ett blågrått märke med en mer eller mindre vit kant. Den breda, gula kanten runt hela läppen är starkt hårig och typiskt för arten är den hårtofs som bildas ovanför den kraftiga, gula spetsen längst ute på läppen. Blomning: Mars–maj.