Anacamptis morio Gargano 2011-04-24

Bildgalleri för Anacamptis morio

A. morio subsp. morio

A. morio subsp. caucasica

Anacamptis morio subsp. morio (L.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase


Göknycklar behöver knappast någon närmare presentation, känd som den är här hemma från Skåne, Öland och Gotland. Det är en robust planta med oftast ett kompakt ax. Blommorna är rödlila men kan variera kraftigt. Från den kraftiga sporren och framåt finns ett vitt fält med röda fläckar. Sepalerna är rödstrimmiga med gröna inslag. Vita färgformer förekommer också. Läppen är svagt tredelat och sidoloberna är nedvikta men viker man ut dessa ser man att läppen är betydligt bredare än lång. O. morio har ett mycket stort utbredningsområde, som täcker större delen av Europa och österut till Iran. Söderut är gränsen oklar p.g.a. sammanblandning med A. picta som inom en del områden helt kan ersätta den. Arten har gått tillbaks nästan överallt p.g.a. utvecklingen inom jordbruket. Hybrider med A. papilionacea är ganska vanlig där dessa finns inom samma områden. Blomning: Mars–juni.


Anacamptis morio subsp. caucasica (K.Koch) H.Kretzschmar, Eccarius & H.Dietr.


Göknycklarna finns ofta indelat i tre underarter, varav den ena är subsp. picta som här har förts som egen art, Anacamptis picta. Så ett visst problem kan man skönja om man i fält skall skilja dessa åt. Underarten caucasica ser man ofta i litteraturen med namnet subsp. albanica. Jämfört huvudarten, subsp. morio, är detta en mycket spinkigare växt. Axet är glesare och innehåller 5–15 blommor. Dessa är vanligtvis mycket ljusare också, vita eller ljust rosa, sällan mörkt rödlila som hos huvudarten. Läppen har oftast ljusa fläckar. Utbredningen är osäker men centrum för arten är centrala Albanien. Det anses att inom många av de östra öarna i Grekland är det endast denna underarten som finns. Växer i sol till halvskugga i många olika miljöer. Blomning: Slutet mars–början maj..