Miljö för O. subfusca subsp. archimedea med Etna i bakgrunden.

Bildgalleri för Ophrys subfusca


O. subfusca subsp. archimedea


O. subfusca subsp. flammeola


O. subfusca subsp. laurensis


O. subfusca subsp. numida

Ophrys subfusca subsp. archimedea  (P. Delforge & M. Walravens) Kreutz

Blomman på subsp. archimedea påminner om en förstorad O. sicula. Olik denna är dock den rödbruna färgen på läppen och oftare en smalare gul kant och att markeringarna på läppen går mot violett. Läppens längd 10–15,5 mm. Skiljs från subsp. flammeola genom att det nästan inte finns någon öppning mellan sido- och mittloberna. Petalerna hos flammeola är också längre, 6–8,5 mm mot 4–6 hos archimedea. Relativt vanlig i de sydöstra delarna av Sicilien (Monte Iblei) på kalkunderlag i garrigue. Upp till 1 350 m. Endemisk för Sicilien. Blomning: Mars–maj.



Ophrys subfusca subsp. flammeola  P. Delforge

Ophrys subfusca subsp. flammeola P. Delforge
Även subsp. flammeola är endemisk för Sicilien. Den har en medelstor till stor läpp, 11–16,5 mm. Främre ändan på den välvda läppen är ofta böjd uppåt så som hos O. lutea. Färgen är mörkt brun som tonar av mot den gula, ganska smala randen runt kanten. Finns upp till 700 m. Lokalt ganska vanlig (södra Sicilien). Blomning: April–maj.



Ophrys subfusca subsp. laurensis  (Geniez & Melki) Kreutz

Denna Ophrys är känd från regionen Monte Lauro nära Buccheri (Monte Iblei) och anses som endemisk för denna region. Mycket enhetligt utseende med en starkt färgad och ganska flat läpp, mörkt rödbrun med en distinkt gul kant (2 mm); något större än O. sicula, 10–15 mm. Växer på basalt inom nivåerna 875–970 m ö h och blommar därför också något senare, mitten April–maj.



Ophrys subfusca subsp. numida  (Devillers-Tersch. & Devillers) Kreutz

Detta var en underart som ursprungligen beskrevs från Nordafrika och tillhör Ophrys subfusca-gruppen. Den är mycket lik O. sicula men har oftast en mjuk gyllenbrun (rödaktig) övergång mellan det bruna mittfältet på läppen och den gula ytterkanten; läppen något längre än hos sicula. Oftast också en kraftigare blomstjälk. Den skiljer sig från subsp. flammeola genom att läppen är betydligt mindre och genom den rödaktiga övergången till gult. Höjd 10–30 cm. Förekommer mycket lokalt och sällsynt på Sicilien. Tidigare rapporter om O. melena från Sicilien avser troligtvis denna art. Utbredningen är Tunis, Algeriet och Sicilien men överallt ganska sällsynt. Blomning: Mars–maj.
I boken "Orchidee d'Italia" är O. numida endast kort omnämnd men där inte fört som underart till O. subfusca.