O. mascula subsp. mascula, Ryr, Dalsland, Sverige, 2010-05-25

Bildgalleri för Orchis mascula

(se nedan)

O. mascula subsp. mascula
     Mutationer
     Hybrider

O. mascula subsp. icnusae

O. mascula subsp. pinetorum

O. mascula subsp. speciosa
     Mutationer

Orchis mascula subsp. mascula (L.) L.

Någon närmare presentation av denna orkidé behövs väl egentligen inte. Sankt Pers nycklar är välkänd från stora delar av vårt lands kalkområden. Inte sällan ser man stora kolonier av denna färgstarka orkidé. Vid basen finns ett antal gröna blad, ibland har dessa brunröda fläckar. De innersta bladen ligger som en strumpa runt nedre delen av stjälken. Detta är typiskt för Orchis och kan vara ett sätt för den ovana att se skillnad på Orchis och Dactylorhiza. De ganska stora blommorna sitter i ett långsmalt ax, färgen är karminrosa med ett vitt område runt sporrens mynning. Från denna och neråt läppen finns oftast ett antal röda prickar. Sankt Pers nycklar har ofta en doft som påminner om katturin. Arten är knuten till kalkpåverkade marker men växer annars i många olika miljöer, ängar, backar, lundar, skogskanter och även på kulturpåverkade marker. Hos oss finns subsp. mascula på Öland/Gotland samt i Götaland och Svealands kalktrakter. Den har ett mycket stort utbredningsområde, från polcirkeln till Medelhavet. Flera underarter har beskrivits och en del betraktar några av dessa som egna arter. Detta gör att utbredningsområdet för O. mascula är något osäkert p.g.a sammanblandning med dessa underarter/arter, framför allt söder och österut. Blomning: Slutet april–maj.


Mutationer
Ibland sker mutationer i växterna som ger avvikande former. Peloria är en sådan mutation som ger upphov till ändrade blomformer. Ofta ger detta blomman en mera symetrisk form vilket gör att blommorna ser mer ut som "vanliga" blommor där de flesta blombladen ser likadana ut. Nedan ses exempel på O. mascula subsp. mascula där petalerna har utvecklats till läppar. Blomman har därför tre läppar. 


Hybrider
Inom släktet Orchis uppstår inte sällan hybrider där de olika artena möts. Nedan ses ett sådant exempel på en hybrid mellan O. mascula och O. pauciflora. Detta är en hybrid som man ofta ser omnämnd i litteraturen och den finns också beskriven under namnet Orchis x colemanii Cortesi. Resultatet av en sådan korsning blir ofta mycket delikata blommor i rött med inslag av gult på läppen men variationen kan vara stor. Oftast blir det dock en mellanting mellan föräldrarna. Bilderna nedan visar den stora spridning i färg som kan förekomma. 

Orchis mascula subsp. ichnusae Corrias

Flera underarter av O. mascula har beskrivits varav några idag har fått rang som egen art. Detta gör att utbredningsområdet för O. mascula är något osäkert p.g.a. sammanblandning med dessa nya arter, framför allt söder och österut. Sardiniens O. mascula anses tillhöra en underart som fått namnet O. mascula subsp. ichnusae och är endemisk för ön. Där förekommer arten i bergsmiljö på kalkgrund inom en zon som sträcker sig från sydvästra delarna över till de centrala östra delarna. Arten är variabel i utseende men man anser att det endast är subsp. ichnusae ur mascula-komplexet som finns på Sardinien och att det därför är variationer inom arten som man ser. Arten är mycket lik subsp. mascula men är i alla delar mindre än denna. Läppen är också något konvex. Växer i fattiga gräsmarker, garigue och buskmarker upp till 1 200 m. Höjd 15–30 cm. Blomning: Slutet mars–början juni.

Orchis mascula subsp. pinetorum (Boiss. & Kotschy) E.G.Camus

Detta är en växt från östra Medelhavet, Grekland, Makedonien, Turkiet och Mindre Asien. Den växer i ljusa löv- och barrskogar, buskage och skogsbryn upp till 2 400 m, oftast på basiska underlag. Utbredningen är osäker då den förväxlas med andra mascula-former. Den påminner närmast om spaniennycklar och har ett ganska glest men rikblommigt ax. Blommorna är dock ljusare färgade, läppen ofläckad eller med små fläckar och med en längre utdragen mittdel. Stängeln är 20–60 cm hög. Basbladen är äggformigt lansettlika, oftast ofläckade, 6–15 cm långa och 1,6–3,3 cm breda. Blomning: Mars–juni.

Orchis mascula subsp. speciosa (Mutel) Hegi

Latinets speciosa betyder "vacker" eller "imponerande" men oftast är denna underart något mindre än vår Sankt Per. I en del floror hittar man den under synonymen Orchis ovalis. Det är en kraftig och mångblommig orkidé, 20–60 cm hög. Den enskilda blomman är också stora, violetta med blåaktiga stänk. Läppen är äggformig men något tredelad och grovtandad i kanten. Sepalerna är uppåtriktade och spetsigt utdragna i ändarna vilket ger axet ett flikigt utseende. Bladen är breda och glänsande och bildar en rosett i markplanet. Bladbasen, både under och översida, samt nedre delen av stängeln har små mörkvioletta streck, ett bra kännetecken för at skilja den från subsp. mascula.Förekommer i huvudsak inom subalpina och alpina områden i Centraleuropa och österut med östra Frankrike och Korsika som västgräns Utbredningsområdet är dock något oklart p.g.a. sammanblandning med subsp. mascula. Blomning: April–juni.

Mutationer
Förändringar i blomformen kan ses hos många av orkidéerna. I nedanstående exempel hos Orchis mascula subsp. speciosa har petalerna omvandlats till något som liknar läppen.