O. bertolonii subsp. bertolonii x biscutella, Gargano, Italien, 2011-04-29

Noteringar om Ophrys bertolonii-gruppen
Det finns lite oordning i denna grupp. Taxonomerna är inte överens om hur O. bertolonii och dennas närstående arter och underarter skall klassificeras. 
I boken Orchidee d'Italia (2009) finns följande upptagit för Italien:
Ophrys bertolonii subsp. bertolonii, Italien söderut från Toscana/Marche (Syn. Ophrys romolinii)
Ophrys bertolonii subsp. benacensis, norra Italien norr om Toscana/Marche (Syn. subsp. aurelia)
Ophrys bertolonii subsp. bertoloniformis, endemisk för Gargano och Abruzzo
Ophrys bertolonii subsp. drumana, endast västra Ligurien mot Frankrike
Ophrys bertolonii subsp. explanata, endemisk för Sicilien
I boken finns inte subsp. saratoi upptagen som art för Italien

I den nyutkomna Ophrys d'Italia (2012) tas följande upp:
Ophrys bertolonii, centrala delarna av norra Italien samt Ligurien och sydöstra Piedmont (Syn. subsp. benacensis). 
Ophrys bertolonii subsp. bertoloniformis, endemisk för Gargano
Ophrys bertolonii subsp. saratoi, endast västra Ligurien mot Frankrike (Syn. subsp. drumana)
Ophrys bertolonii subsp. explanata, endemisk för Sicilien
Ophrys romolinii, södra Italien från Toscana och södra delarna av Emilia-Romagna (i ovanstående är detta subsp. bertolonii)  

I P. Delforge's bok (2005) finns följande taxa upptagna:
Ophrys bertolonii, utbredning som i Orchidee d'Italia
Ophrys aurelia, sydöstra Frankrike och Ligurien till Portofinohalvön
Ophrys benacensis, delar av centrala norra Italien
Ophrys saratoi, endemisk för de franska föralperna
Ophrys drumana, inre delarna av sydöstra Frankrike
Ophrys bertoloniformis, endemisk på Gargano
Ophrys explanata, endemisk på Sicilien

Delforge redovisar också arter från Kroatien, Spanien och Malorca.  


 

Ophrys bertolonii subsp. bertolonii  Moretti

Läppens form har gett denna Ophrys det svenska namnet toffel-ofrys. Den mörka, starkt ludna läppen är starkt framåtböjd med en blå, sköldformat spegel på den främre hälften; oftast utan men ibland med antydning till sidoflikar. Läppen avslutas med en gul, uppåtriktat spets längst fram. Sepalerna är oftast rödlila men kan också gå mot vitt. Petalerna långa, spetsiga oftast starkare färgat än sepalerna. Typiskt kännemärke för denna art är formen på märket i underkant av könspelaren, det har alltid formen av en rektangel på högkant (höjden större än bredden). Huvudutbredning är inom öppna, magra betesmarker, garigue och glesa buskområdenupp till 1450 m. Utbredningen är centrala Medelhavsområdet från Sicilien till ön Corfu i Grekland. Höjd 10–30 cm. Blomning: April–maj.


Hybrider
"Olyckor" i naturen sker ibland även hos Ophrys-släktet som ju annars är mycket specialiserat vad gäller pollinering just för att förhindra att pollen kommer på avväga. Nedanstående visar en sådan korsning med O. bertolonii och O. biscutella från Gargano. Vid ett annat tillfälle vid en resa i Abruzzo, Italien, stötte vi på några svårbestämda Ophrys:ar. Det visade sig vara hybrider mellan O. bertolonii och O. incubacea. Vidare finns några bilder på korsningar med Ophrys neglecta, också det från Gargano.



Ophrys bertolonii subsp. aurelia  P. Delforge, J. Devillers-Terschuren & P. Devillers

Av underartena för O.bertolonii är det denna som har störst blommor men variationen gör att detta är en svår karaktär att gå efter. Som snitt är läpplängden (15-21 mm) ca 2,5 mm längre än hos subsp. bertolonii. Sepaler och petaler är skära, i ovanliga fall vitaktiga. Läppen är hel eller svagt tredelat och helt täckt av brunsvart hår förutom det blågrå märket som har form av en sköld, ibland som en hästsko eller delat i två droppar. Läppen är mer eller mindre sadelformad. Stigmat är bredare än hög (tvärt imot hos subsp. bertolonii). Den främre spetsen på läppen är spetsig, trekantig (rundad hos bertolonii) Växer öppet på torra kalkmarker, garrigue och gamla odlingsterasser upp till 700 m. Utbredningen är dåligt känd p. g. a. sammanblandning med övriga underarter men troligtvis finns den inom bergsmassiven innanför kusten av sydöstra Frankrike och Genovabukten. Höjd 12-34 cm. Blomning: Mars-april (maj). 
I den nyutkomna boken om Italiens Ophrys (Ophrys d'Italia: Romolini & Souche) behandlas O. bertolonii subsp. aurelia som en synonym till O. bertolonii subsp. bertolonii.



Ophrys bertolonii subsp. bertoloniformis  (O. Danesch & E. Danesch) H. Sund

Denna underart till toffelofrys, O. bertolonii, är endemisk för Gargano. Där är den betydligt vanligare än huvudformen, subsp. bertolonii. Sepalerna är gröna, sällan vita eller rosa. Petalerna olivgröna eller brunaktigt rosa, vanligtvis starkare färgade än sepalerna. Odelad läpp, konvex, ger ett långsmalt intryck, bredare mot basen. Läppen är till skillnad mot subsp. bertolonii rak eller bara svagt bågformad, ibland med små utskott vid basen. Hela läppen är täckt av tjockt hår som är längre utefter kanterna. Blågrått, glänsande, oftast sköldformat märke. Säkraste skiljetecken mot subsp. bertolonii är att bertoloniiformis har något mindre blommor, en rakare läpp samt att märkesytan underkant pelaren alltid är bredare än hög (hos subsp. bertolonii högre än bred). Växtplatser som för huvudarten. 
Ovanstående taxon accepteras inte av alla utan synpunkter finns att alla "icke bertolonii" inom gruppen skall föras som underarter/varieteter till O. pseudobertolonii Murr, en art som beskrevs redan 1898, i detta fall O. pseudobertolonii subsp bertoloniiformis.

Ophrys bertolonii subsp. explanata  (Lojacono) Soca

Denna underart av toffel-ofrys är endemisk för Sicilien, känd från några lokaler i Palermodistriktet, från Gela och Syracusa området. Sepaler rosa till lila, ibland mörkt lila eller i ovanliga fall vita. Petalerna samma färg som sepalerna eller mörkare. Odelad läpp, konvex, bågformat, ger ett långsmalt intryck, bredare mot basen. Hela läppen är täckt av tjockt hår som är längre utefter kanterna. Blågrått, glänsande, sköldformat märke mitt på läppen, ibland med en vit rand runt kanten. Säkraste skiljetecken mot O. bertolonii är att bertolonii har något större blommor, en mer krökt läpp samt att märkesytan, underkant pelaren, alltid är högre än bred (hos subsp. explanata är den alltid bredare än hög). Höjd: 10–20 cm. Blomning: Mars–april (börjar blomma ca 3 veckor innan O. bertolonii).
Ovanstående taxon accepteras inte av alla utan synpunkter finns att alla "icke bertolonii" inom gruppen skall föras som varieteter till O. pseudobertolonii Murr, en art som beskrevs redan 1898. I detta fall O. pseudobertolonii var. explanata.
Troligtvis har denna art hybridursprung, möjligtvis O. bertolonii x O. panormitana och har också haft namnet Ophrys x explanata. Eller om man inte accepterar panormitana som artnamn utan i stället anser att det skall vara O. bertolonii x O. sphegodes och därför ha hybridnamnet Ophrys x flavicans.

Ophrys bertolonii subsp. saratoi  (E.G.Camus) Soca

Osäkerhet finns om denna skall betraktas som underart till bertolonii eller som en hybrid mellan O. bertolonii och O. sphegodes och i så fall heta Ophrys x flavicans. Subsp. saratoi är till förväxling lik bertolonii men läppen vanligtvis något mindre och mindre krökt. Märket i underkant av könspelaren verkar, sett framifrån, vara kvadratiskt. Till skillnad mot bertolonii har saratoi sidoväggar under könspelaren. Petaler och sepaler är rosa i olika toner, sällan vita. Växer på solöppna kalkmarker, garrigue och gamla odlingsterrasser inom nivåerna 200–900 m. Endemisk inom de franska föraplerna. Höjd 9–24 cm. Blomning: Maj.