S.orientalis subsp. orientalis, Kreta, 2007-04-16

Bildgalleri för Serapias orientalis

(se nedan)

 

S. orientalis subsp. apulica

 

S. orientalis subsp. carica

S. orientalis
subsp. carica var. monantha

 

S. orientalis subsp. levantina

 

S. orientalis subsp. orientalis

 

S. orientalis subsp. siciliensis

 

 

Serapias orientalis subsp. orientalis (Greuter) H.Baumann & Künkele

Tidigare har denna gått under namnet S. vomeracea subsp. orientalis. Den är tillsammans med S. bergonii en östlig art. Det är en robust planta med ett ganska kort tätpackat ax med 3-8 stora blommor. Stödbladen är här ungefär lika långa som blommorna och har samma färg som dessa ganska ljust röda med mörkröda strimmor. Hjälmens utsida är grönaktigt grå. Läppen 14-26 mm och oftast bredare än hos S. vomeracea; ljust brungul till laxröd med vit hårighet nästan till spetsen; något tillbakaböjd. Höjd 10–30 cm. Växer i kortväxta, fattiga gräsmarker, fuktiga ängar och garrigue upp till 1 000 m. Utbredningens centum är Kreta och södra Grekland p.g.a. sammanblandning med andra arter är totalutbredningen osäker. Blomning: Mars–april.



Serapias orientalis subsp. apulica H.Baumann & Künkele

Apuliens satyrnyckel skulle man kunna kalla denna art. Den är endemisk inom landskapet. På Gargano hittar man den i huvudsak utefter den varma, torra sydkusten oftast i grässluttningar. Det är en robust planta, höjd 12-25 cm, med ett ganska kort tätpackat ax med 2-7 stora blommor. Stödbladen är ungefär lika långa som blommorna eller något längre och har samma färg som hjälmen, ganska ljust röda med mörkröda strimmor. Läppen (epichilen) är 18-28 mm; orangeröd till purpurviolett och kraftigt hårig på övre delen mot hypochilen. Ibland finns variationer inom arten som överlappar S. vomeracea resp. S. cordigera vilket gör bestämningen osäker. Nivå upp till 300 m. Blomning: Mars –april.



Serapias orientalis subsp. carica H.Baumann & Künkele

Också detta är en storblommig art. Läppen blir upp till 30 mm, ganska spetsig och på övre delen täckt av vitaktigt (oftast) hår. Färgen är oftast mörkt röd till skillnad från subsp. orientalis som är ganska ljus, ofta gulaktig. Ett kännetecken är att de mörka sidoloberna på läppen når utanför hjälmen. Höjd 15–30 cm, lägre i torra miljöer. Växer i öppna ängs- och översvämningsmarker. På Rhodos finns endast denna underart av S. orientalis där den har den sin huvudsakliga utbredning på öns södra del. Utbredningen är från Anatoliens kust mot Egeiska havet samt de östra egeiska öarna (Lesbos, Samos och Rhodos)  Blomning: Mars–april.

Det finns en variant av subsp. carica beskriven, Serapias orientalis subsp. carica var. monantha. Varianten utmärks av att den endast har en blomma. I övrigt ser den likadan ut, som genomsnittet kanske något kortare än huvudarten. Växer i samma miljö som carica och oftast tillsammans med denna, ibland som enstaka exemplar men sällan som egna populationer. Utbredning och blomningstid är samma som för huvudarten. Man kan säkert ifrågasätta om detta är en variant eller endast småväxta exemplar av subsp. carica.



Serapias orientalis subsp.levantina (H.Baumann & Künkele) Kreutz

Detta är ytterligare en östlig underart av orientalis med utbredningsområde från Cypern och österut. Växtplatserna är lika som för S. vomeracea, upp till 150 m-nivån. Det är en sällsynt. subsp. som liknar S. vomeracea i mycket är men betydigt mindre; i många av karaktärerna är den ett mellanting mellan S. bergonii och S.orientalis subsp. orientalis. Framtida studier får visa om den är en egen art eller inte. Stödbladen lika långa som blommorna; hjälmen grålila utsida med violetta ränder; läppen 14-25 cm; djupt röd med långt, tätt violett hårighet vid basen. Höjd 25-30 cm. Blomning: Mars – april.



Serapias orientalis subsp. siciliensis Bartolo & Pulv.

Att urskilja denna Siciliens satyrnyckel som egen underart anses mycket tveksamt av många som tycker att den ryms inom den naturliga variationen inom S. orientalis subsp. orientalis. Det är en robust planta med ett ganska kort tätpackat ax med 3–8 stora blommor. Stödbladen är ungefär lika långa som blommorna och har samma färg som dessa, ganska ljust röda med mörkröda strimmor. Hjälmens utsida är grönaktigt grå. Läppen (epichilen) är 20–31 mm. Arten är endemisk för Sicilien och förekommer huvudsakligen inom de södra delarna, där den lokalt kan vara ganska vanlig. Inom Palermo-distriktet finns dock populationer som påminner mycket om S. neglecta. Växtplatser är garigue, olivlundar, gamla odlingsterrasser på kalkhaltig grund, upp till 1 100 m. Höjd: 10–30 cm. Blomning: Mars–april.