Italien (övrigt)

Till höger ser man den typiska "stöveln" som den Italienska halvön bildar på kartan. Italien är omgiven av tre havsområden. På västra sidan Liguriska respektive Tyrrenska havet och på östra sidan Adriatiska havet som skiljer Italien från Balkan. Norrut gränsar Italien mot Frankrike, Schweiz och Österrike. Gränsen skär mitt genom Alperna. Detta gör att Italien har klimatzoner från högalpina områden i Alperna till nästan subtropiska områden längst i söder.  
Det är dock inte bara i norr som man hittar höga berg. Ner genom stort sett hela italienska halvön sträcker en bergskedja, Apenninerna, som inom regionen Abruzzo når upp till nästan 3000 m. 
De röda områdena på kartan finns med egna beskrivningar:
Toscana          Gargano           Sardinien          Sicilien

Vy från Abruzzerna med Adan och Eva, Dactylorhiza sambucina, i förgrunden. Vy från Abruzzerna med Adan och Eva, Dactylorhiza sambucina, i förgrunden.

De stora skillnaderna i klimat från högalpina zoner till havsnivån ger också stora varia-tioner i växtligheten. Lägger man dessutom till skillnaderna som beror på avståndet från norr till söder så förstår man fort att möjliga växtzoner är många. Detta återspeglas också av att det totalt finns över 7000 växtarter i Italien (att jämföra med Sveriges ca 2500).
Vad gäller orkidéerna så är också dessa mycket talrika inom landet. Totalt anses det finnas närmare 200 arter/underarter i Italien och är därmed det land i Europa med flest arter.

Här nedan följer en uppdelning av "övriga Italien" med mina resor som grund. Det är inte en komplett förteckning av orkidéarterna inom respektive område utan i huvudsak det jag sett.

 

Alperna

Alperna delas ofta in i Väst- respektive Östalpena där gränsen mellan dessa går eft-er linjen Hinterrhein-Splügenpasset-Comosjöns östsida. 
Dessutom görs en uppdelning även på längden där föralperna (Prealps) är de lägre delarna norr respektive söder om högalperna (High Alps) och som avgränsar bergskedjan mot låglandet.
Italienska Alperna inklusive föralperna är alldeles för stort för att, om man inte har mycket god tid på sig, hinna över på en resa. Men i det sammanhanget kan jag nämna fyra områden inom nordöstra Italien som jag funnit mycket intressant ur orkidésynpunkt. Monte Bondone, ett bergsområde mellan Garda och Trento, Monte Baldo på östra sidan Gardasjön, Monte Grappa som ligger något längre österut samt Val Venegia något längre norrut (se kartan till höger). Dessa fyra ligger inom ett område som man kan nå på rimlig tid. Lämplig tid för ett besök i dessa områden är mitten av juni.



Val Venegia

Italien. de röda områdena finns beskrivna i egna kapitel, Toscana, Gargano, Sardinien och Sicilien. Den södra delen (gul) har jag inte besökt.
Italiens bergskedjor. Förrutom Alperna i norr syns Apeninnerna som sträcker sig ner genom hela Italien ända fram till "tån" och över till Sicilien.





Efter en kort promenad från parkeringen öppnar sig dalen med de mäktiga Dolomiterna i fonden, en hisnande vacker syn.

Val Venegia är en liten dal i den nedre delen av naturparken Paneveggio Pale di San Martino. Naturparken är belägen i den sydligaste delen av Dolomiterna. Bra promenadvägar och stigar finns upp genom dalen.    


















Stora öppna ängar möter en i dalen, varav en del ganska fuktiga. Här ses en svag sluttning fylld med Dactylorhiza majalis subsp. alpestris. 


Nedan ses ytterligare några arter som kan ses i området. Från vänster ses först tre bilder på Gymnadenia (Nigritella) rhellicani, sedan krutbrännare, Neotinea ustulata, bild fem visar dels en brudsporre, Gymnadenia conopsea, och Dactylorhiza majalis subsp. alpestris. Slutligen syns förutom N. rhellicani ett tvåblad, Neottia ovata
För artbeskrivningar se respektive art i "Galleri".

Monte Bondone

Monte Bondone ingår i naturskyddsområdet Riserva Integrale Tre Cime del Monte Bondone. Högsta toppen når 2180 m. Området är känd för sin rika förekomst av växtarter, bland annat orkidéer. 
Bilden ovan visar den rikliga förekomsten av paradislilja, Paradisea liliastrum, som man träffar på här runt midsommar. 















Bollyxne eller klotyxne, Traunsteinera globulbosa, är en av orkidéerna man hittar här uppe. Den hittas vanligtvis först efter att man kommit över trädgränsen. Här ses den tillsammans med paradisliljor.



Några fler arter som man hittar inom området är nedanstående. Från vänster syns vityxne (Pseudorchis albida subsp. albida), grön-kulla (Dactylorhiza viridis), bollyxne (Traunsteinera globulbosa) samt två bilder av rödkulla (Gymnadenia rubra). Slutligen två som vi känner igen här hemmifrån, Adam & Eva (Dactylorhiza sambucina) och brudsporre (Gymnadenia conopsea)
För artbeskrivningar se respektive art i "Galleri".

Monte Grappa

Anemone narcissiflora hittas frekvent på Monte Grappa. I dimman längre bort syns vägen vidare upp mot toppen (1775 m.ö.h.).

Monte Grappa är för många mer känd för att vara den punkt där de italienska trupperna under första världskriget först satte stopp för de ungersk-österrikiska angriparna (The Battle of Monte Grappa).
För andra kanske Grappa förknippas med den italienska spritdrycken Grappa som är destillerat från pressrester efter vinframställning. Sägnen säger att detta från början gjordes inom distriktet här.
På grund av det geografiska läge som Monte Grappa har, nära den venetianska slätten nedanför och alpina områden mot norr, finns en mycket rik och intressant flora i området. 





Skyttegravarna som grävdes ut i det mjuka kalkberget under första världskriget kan fortfarande ses. Direkt utanför (till vänster i bilden) stupar berget brant mot de lägre nivåerna nedanför där de ungersk/österrikiska trupperna försökte ta sig fram.  

Högst uppe på toppen av berget finns ett stort minnesmonument över alla fallna soldater under första världskriget. För den som letar orkidéer är det nog sluttningarna på vägen upp som ger bäst resultat. 






Karakteristisk i de högre liggande områdena är rododendron (Rho-dodendron ferrugineum) som kan täcka sluttningarna.


Bildgalleriet här nedan visar några av de orkidéer som går att hitta på Monte Grappa. De fyra första bilderna visar arter som sågs på lägre nivåer på väg upp. Röd skogslilja (Cephalanthera rubra), stor skogslilja (Cephalanthera damasonium), purpurknipprot (Epipactis atrorubens) och skogsnycklar (Dactylorhiza fuchsii). Högre upp hittar man Adam och Eva, både den gula och röda formen (Dactylorhiza sambucina), Alpernas variant av St. Pers nycklar (Orchis mascula subsp. speciosa) bild 7 och 8. Slutligen ser man också här bollyxne (Traunsteinera globulbosa).

Monte Baldo









Idyllisk vy från vägen upp mot toppen av bergskedjan.

Monte Baldo är en bergskedja som sträcker sig utefter Gardasjöns ostsida. Gardasjön ligger på nivån 65 m.ö.h. och har ett mycket milt klimat. Därifrån till Monte Baldos toppar, där flera når över 2000 m, finns många klimatzoner. Bergskedjan anses också vara ett riktigt blomsterparadis. Det sägs bland annat att det skall finnas ca 60 orkidéarter där. Men för att hitta ett antal som närmar sig detta behöver man nog besöka området ett antal gånger under växtsäsongen.
 
















Bergpeon (Paeonia officinalis) är en praktfull växt som man hittar i halvskuggiga sluttningar i juni.

Ovan här ses åtta orkidéarter jag hittade på min väg upp mot toppen. Noteras bör att jag inte var ända upp denna gång.
I övre raden från vänster ses brudsporre (Gymnadenia conopsea), skogsnyckel (Dactylorhiza fuchsii), stor skogslilja (Chepalanthera damasonium) och Johannesnyckel (Orchis militaris). 
Nedre raden från vänster: Vanlig nattviol (Platanthera bifolia), Grönvit nattviol (Platanthera clorantha), salepsrot (Anacamptis pyramidalis) samt ett något avblommat ex av (Neotinea tridentata)
Förutom ovanstående sågs avblommade exemplar av sparrissyssla (Limodorum abortivum) samt nästrot (Neottia nidus-avis) och en underart till St. Pers nycklar (Orchis mascula subsp. speciosa). 

 
Fortsättning kommer..............