Samos orkidéer

Nedanstående lista tar upp samtliga orkidéer på Samos. Däremot finns bild endast av de arter jag själv sett och fotograferat där. Övriga har en enkel teckning av den aktuella blomman. Bilder av dessa, från andra områden, samt fler bilder av övriga, finns i bildgallerierna. Arter utan länk till ett galleri har jag inte sett och länk saknas därför helt. Reviderat: 2019-11-08

Klicka gärna på bildikonen för att få upp en större bild.

 

Cephalanthera epipactioides Fisch. & C.A. Mey.

Arten är nära släkt med C. kurdica, som växer i Turkiet, även om denna har röda blommor och en del anser att C. epipactoides bara är en variant av denna. Det är en robust planta som kan bli upp mot 1 m hög med ett ax som kan ha upp till ett 50-tal vita/krämvita blommor. Växer på kalkrika marker i öppen till halvskuggig pinjeskog upp till 1 200 m. På Samos är den mycket ovanlig ovanlig och finns endast på några enstaka lokaler inom centrala, östra delen. Det är dock osäkert om den finns kvar på Samos efter den stora skogsbranden år 2000. Blomning: Maj.

Cephalanthera longifolia (L.) Fritsch

Vit skogslilja. Detta är en art känd här hemifrån. Skiljer sig från C. damasonium genom de till antalet fler, längre och smalare bladen. Stödbladen är också mindre och de kritvita blommorna ger därför axet ett större och ståtligare utseende. Öppen skogsterräng främst inom de centrala och västra områdena av ön. Från sluttningarna rund Ampelos och västerut. Blomning: April–maj.

Till bildgalleri

Cephalanthera rubra (L.) L. C. Rich.

Röd skogslilja är ytterligare en av våra inhemska arter som har rapporterats från Samos. Aven detta är en mycket sällsynt orkidé på ön. Det är främst runt Kerkis som den har observerats under senare år. Möjligtvis har bestånden Ambelos lidit av den stora skogsbranden år 2000. Växer i öppen skogsterräng främst inom de centrala och västra fjällmassiven på ön. Blomning: Slutet maj–juni.

Till bildgalleri

Epipactis densifolia  Hahn, Passin & Wegener

Detta är en högväxt, robust art, upp till 90 cm hög. Stjälken har ett stort antal breda blad med vågiga kanter. Axet kan ha upp till 65 ganska stora blommor, skära till röda som kan ha inslag av grönt. Växer i öppen till halvskuggig kalkrik mark gärna på gamla terrasser, upp till 1 600 m. Finns på Samos i huvudsak inom de inre delarna men har på senare år mest setts från västsidan av Ampelos och vidare västerut mot Kerkis. Troligtvis har skogsbranden år 2000 påverkat förekomsten längre österut. Detta är troligtvis den vanligast förekommande knipproten på Samos. Känd i övrig från syd-centrala delarna av Anatolien. Blomning: Slutet maj–juni.
 

 

Epipactis microphylla  (Ehrhard) Swartz

Småbladig knipprot. Få och små blad, kölade och placerade i spiral runt stjälken. Blommorna är något klocklika; grönvita inuti och rödaktig grön på utsidan och hänger i ett ganska glest, ensidigt ax, ofta självpollinerande. Ganska fåblommig, upp till 30. Höjd 15–45 cm. Växer i skugga på kalkgrund, oftast i blad-fällande skogar, mer sällan i barrskog. Mycket ovanlig med få lokaler på nordvästra delen av Samos. Blomning: Slutet maj–juni.

Limodorum abortivum  (L.) Swartz.

Sparrissyssla är det svenska namnet på denna saprofytiska eller delvis parasitiska orkidé. Finns spridd över större delen av Samos. Som blåvioletta sparrisstjälkar växer dessa upp i torra till halvtorra lägen, gärna i barrskog men också i maccian. Höjd 30–80 cm. Axet har 6–20 violetta blommor som slår ut en efter en underifrån. Finns spridd över större delen av ön. En rosafärgat variant, var. rubrum, tidigare endast känd från södra Turkiet finns även på Samos noterat från områden vid Karlovassi. Här finns också en nästan helt vit form, f. albiflorum, noterat från Ampelos. Dessutom sägs det att man kan hitta nästan vilken övergång som helst mellan dessa färger. Blomning: Mitten april - maj.

Till bildgalleri

Spiranthes spiralis  (L.) Chevallier

 Skruvaxet är den orkidé som blommar senast av alla orkidéer. Vi känner den från en liten förekomst på Öland (inplanterad). Blomaxet har gett den namnet “spiralis” eftersom de små, vita blommorna (3–4 mm) sitter i spiralform runt stjälken. Ovanlig men kan ha förbisetts p.g.a. den sena blomningstiden och plantornas storlek, 6–30 cm. Arten har dock gått starkt tillbaka p.g.a. jordbrukets brukningsmetoder. Arten finns på Samos i huvudsak inom kustnära områden. Blomning: Oktober.

Till bildgalleri

 

Dactylorhiza kalopissii subsp. phytagorae (Gölz & H.R. Reinhard) Kreutz

Detta är en art som hittade först 1989 och beskrevs senare som D. phytagorae vilket senare har reviderats och den betraktas idag som en underart till D. kalopissii, en annan art från Balkan.  Höjd 20–50 cm. Blomstjälken är ganska tjock med 4–7 smala, rent gröna blad. Blommorna är ljust rosa. Läppen har en långt utdragen mittflik och har några mörkare streck och prickar. Typisk är också den tjocka, svagt nedåtriktade sporren. Denna för Samos endemiska art har bara påträffats på en lokal på Ampelos norrsluttning. Uppgifter om att den har försvunnit helt har förekommit men troligtvis finns den ännu. Det fordras dock specifik kunskap om lokalen för att hitta plantorna. Blomning: Juni–början juli.


 

Dactylorhiza romana (Sebast.) Soó

Liksom Adam & Eva har denna orkidé fått sitt svenska namn efter ett par, Romeo och Julia. Den finns också i två färgformer, gul-vit resp. röd. Rosa övergångsformer finns ibland. Detta är den enda art på Samos av detta annars så artrika släkte. Det finns dock inga förväxlingsrisker mellan dessa två.  Höjd 15–30 cm. Bladen ofläckade, blomman enfärgat utan prickar på läppen, sporren starkt uppåtriktat. Denna, i övriga grekiska övärlden väl utbredda art, finns på Samos ganska frekvent men endast i områdena runt Ampelos. Blomning: Mars–april.

Till bildgalleri

Neottia ovata (L.) Brown
Tvåbladet är ju här hemma en av våra vanligaste orkidéer. Ganska oansenlig med sina små gröna blommor även om höjden kan bli upp till 75 cm. I Medelhavsområdet är däremot denna orkidé en stor raritet och mycket sällsynt. Detta är en orkidé som man kan hitta på nästan alla typer av underlag, dock sällan i södra Europas vintergröna ekskogar. I bergstrakterna går den upp till 2 400 m. Förekommer på Samos på ett fåtal lokaler inom de centrala och östra delarna men är mycket ovanlig även om den där den finns kan vara talrik. Blomning: Maj–början juni

Till bildgalleri

Platanthera chlorantha subsp. holmboei H. Lindberg
Man ser denna nattviol ofta beskriven som en egen art, Platanthera holmboei. Det är kanske i första hand blomfärgen som avviker. Den är grön och inte grönaktigt vit som hos P. chlorantha, men läppen (7-10 mm) och sporren är också kortare Den växer i området från 800–1 600 m och i den nedre delen ser den ofta ut som en vanlig grönvit nattviol men grön. Högre upp får den mer det typiska utseendet för subsp. holmboei med en något buktat (slingrande) blomstjälk. Ovanlig art som förekommer inom högre liggande områden. Höjd 15–40 cm. Blomning: Maj.
P.g.a. sin isolerade förekomst, långt från de huvudsakliga utbredningsområdena för både subsp. chlorantha och subsp. holmboei samt att det finns skillnader i blommorna mot båda dessa, har de isolerade förekomsterna på Lesbos och Samos nyligen (2010) beskrivits som en egen art, Platanthera lesbiaca Devillers-Tersch., Devillers, Dedroog, Baeten & Flausch.

Till bildgalleri

Serapias bergonii E.G. Camus 
Tidigare gick denna art under namnet S. vomeracea subsp. laxiflora eller S. laxiflora. Detta är den vanligaste Serapias-arten på Samos. Den är dock ovanlig på högre höjder även om den vid Ampelos ibland kan ses upp till 900 m medan den på västra delen av ön inte hittas över 300 m. Långsträck och ganska glest ax. Blommornas stödblad är lika långa som blomman eller når strax över denna. Läppen är 12–18 mm, röd-violett med två små “knölar” vid basen; oftast bakåtböjd in under blomman. Hybridiserar ibland med S. orientalis vilket gör bestäm-ningen besvärlig. Utbredningen är östlig. Höjd 15–45 cm. Blomning: April–maj.

Till bildgalleri

Serapias cordigera L.
Håriga satyrnycklar. Den breda (16–23 mm, längd 19–29 mm), nästan hjärtformade, och kraftigt håriga (violetta hår) läppen är det karakteristiska vid denna art. Läppfärgen är oftast mörk, brun eller rödbrun. Växer i sol till halvskugga på sura underlag, fuktig gräsmark, garrigue, gammal odlingsmark (terrasser) och öppen skog upp till 1000 m. S. cordigera är mycket ovanlig på Samos men rapporter finns från området längst i öster. Höjd upp till 35 cm. Blomning: April–maj.

Till bildgalleri

Serapias orientalis subsp.orientalis (Greuter) H Baumann & KünkeleDetta är en storblommig art. Den växer ofta i grupper. Blommorna sitter oftast i ett kort och hoptryckt ax. Läppen blir upp till 30 mm, ganska spetsig och inte lika hårig (vita hår) som hos närbesläktade S. cordigera. Färgen är också ljusare, ofta gulaktig vilket också skiljer den från underarten carica. Ett kännetecken är att de mörka sidoloberna på läppen når utanför hjälmen. Höjd 15–30 cm, lägre i torra miljöer. Växer i öppna ängs- och översvämnings-marker. Utbredningen på Samos är i stort samma som för underarten carica men med huvuddelen av förekomsterna i sydöst. Blomning: Mars - april.

Till bildgalleri

Serapias orientalis subsp.carica H Baumann & Künkele
Detta är en storblommig art. Vanligtvis knubbigt ax med blommorna tätt ihop. Läppen blir upp till 30 mm, ganska spetsig och på övre delen täckt av vitaktigt (oftast) hår. Färgen är oftast mörkt röd till skillnad från subsp. orientalis som är ganska ljus, ofta gulaktig. Ett kännetecken är att de mörka sidoloberna på läppen når utanför hjälmen. Höjd 15–30 cm, lägre i torra miljöer. Växer i öppna ängs- och översvämningsmarker. Den har en något uppdelat utbredning på Samos med lokala förekomster längst ute i sydväst och samt på den östra delen medan den däremellan nästan inte förekommer als. Blomning: Mars - april.

Till bildgalleri

Serapias parviflora Parlatore
Småblommiga satyrnycklar är en i Medelhavstrakterna vida spridd art. Hjälmen är vitaktigt violett med mörka strimmor. Läppen är liten, 8–12 mm, oftast starkt bakåtböjd in under blomman. Färgen är brunröd. Höjd upp till 35 cm. Växer på många olika underlag, fuktig gräsmark, garrigue, buskmarker och öppen skogsterräng. På Samos förekommer den i huvudsak inom de sydöstra delarna på lägre höjder. Arten förväxlas ibland med småväxta exemplar av S. bergonii (se ovan). Blomning: April (maj).

Till bildgalleri

Serapias politisii Renz (Pro hybr.)
Småblommiga satyrnycklar är en i Medelhavstrakterna vida spridd art. Hjälmen är vitaktigt violett med mörka strimmor. Läppen är liten, 8–12 mm, oftast starkt bakåtböjd in under blomman. Färgen är brunröd. Höjd upp till 35 cm. Växer på många olika underlag, fuktig gräsmark, garrigue, buskmarker och öppen skogsterräng. På Samos förekommer den i huvudsak inom de sydöstra delarna på lägre höjder. Arten förväxlas ibland med småväxta exemplar av S. bergonii (se ovan). Blomning: April (maj).

Till bildgalleri

Serapias vomeracea (N. L. Burman) Briquet
Allmänna satyrnycklar är spridd över stora delar av Medelhavsområdet och allmän inom de flesta områdena. På Samos är den dock den minst vanliga av Serapias. Ett tydligt kännetecken för S. vomeracea är att den har ett mycket långt stödblad, upp till 70 mm; mycket längre än blomman och av samma färg som denna.  Läppen är 18–30 mm lång och ljust röd till purpurröd; den inre delen (hypochilen) är starkt hårig. Epichilen mer eller mindre nedåtriktad. Höjd 25–60 cm. Växtplatsen är grässlänter, garrigue, olivlundar och öppen skog upp till 1 000 m. Förekomsten på Samos är i huvudsak begränsat till den sydöstra spetsen av ön som gränsar till Turkiet. Blomning: April–maj.

Till bildgalleri

Neotinea lactea (Poir.) R.M. Bateman, Pridgeon & M.W. Chase   
Bleka pricknycklar. Denna art förs ibland som underart till N. tridentata. För den ovane är det svårt att skilja på dessa. Blommorna är dock oftast ljusare med en vit grundfärg samt blomaxet vanligtvis längre och cylindriskt medan det hos N. tridentata är mera klotrunt. Kalkbladen som bildar hjälmen är grön/röd strimmiga medan den treflikiga läppen, 6-11 mm, har små bruna prickar. Mittfliken är mycket grunt kluven och både den och sidoflikarna är tandade i kanten. Sidoflikarna är mer eller mindre bakåtböjda. Tidigt blommande. Finns ofta i högre liggande områden, Mycket ovanlig på Samos men rapporter finns från lokaler längst ute i öster respektive väster.  Blomning: Mars–april.

Till bildgalleri

Neotinea maculata (Desfontaines) Stearn 
Denna art, som på svenska har fått namnet tätyxne, förs av en del till släktet Orchis, då under namnet O. intacta,  (t.ex. Delforge 2005). Den är oansenlig (och lätt förbigången) men på Samos ganska vanlig. Blomställningen är smal, kort och ganska tät med små (6 mm) vita, gulvita eller svagt rosa blommor som knappt öppnar sig. Bladen hos den röda formen har rödaktiga prickar eller fläckar medan de hos den vita är helt gröna. På Samos finns den allmänt spridd över den östra delen. Höjd 10–30 cm. Blomning: April–början maj. 

Till bildgalleri

Neotinea tridentata Scopoli
Pricknycklar har sin huvudsakliga utbredning inom östra Medelhavet. Tät blomställnig, nästan klotrund. Blommor med skärt/lila randiga, spetsiga kalkblad, oftast betydligt kraftigare färgad än de två föregående arterna. Läppen (7–12 mm) är tredelad och mer eller mindre starkt rödprickig, ofta ljusare än hjälmen. Mittfliken är delad med en “tand” i mitten, ibland odelad. Både sido- och mittflikarna är oftast rundade, sällan tandade. Bladig stjälk där de övre är slidliknande. Höjd 15–40 cm. Växer på basiskt till lätt surt underlag; fattig gräsmark, garrigue och öppna skogsområden upp till 1 600 m. På Samos endast på den östra delen. Blomning: April–maj.

Till bildgalleri

Anacamptis coriophora subsp. fragrans (Pollini) Bateman, Pridgeon & Chase 
Näbbnycklar som denna heter på svenska är ett passande namn. Arten är en ganska vanlig orkidé på Samos och finns spridd över större delen av ön Den tillhör de sent blommande Anacamptis-arterna och på Samos får man kanske in i maj för att vara säker på att få se denna. Blommorna är vitrosa med gröna/bruna inslag. Det svenska namnet har den fått efter de i spets utdragna blombladen som bildar hjälm. Starkt neråtböjd sporre. Artnamnet har den fått av blommornas angenäma doft av mandel och vanilj.   Växtplatserna är garrigue och andra öppna gräsmarker med låg vegetation. Höjd 10–30 cm. Blomning: Maj.

Till bildgalleri

Anacamptis laxiflora (Lam.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase
Paradnycklar. Elegant, högrest orkidé, upp till 80 cm. Ganska gles blomställning. Blommorna är röda - rödvioletta med vitt fält runt sporrens mynning och neråt läppen. Läppen odelad eller svagt tredelad. De starkt nedvikta sidorna skiljer den klart från A. palustris utbredda läpp. Oftast hittar man denna art i våta gräsmarker men den kan också sällsynt finnas i macchian eller andra torra miljöer upp till 700 m. Arten har gått starkt tillbaka p.g.a. dränering för jordbruk. På Samos hittar man den i uteslutande i våtmarker i sydost. Blomning: April–maj

Till bildgalleri

Anacamptis morio subsp. caucasica (K.Koch) H.Kretzschmar, Eccarius & H.Dietr.
På Samos finns endast denna variant av A. morio (göknycklar). Underarten caucasica ser man ofta i litteraturen med namnet subsp. albanica eller som A. picta subsp. caucasica.  Jämfört huvudarten, subsp. morio, är detta en mycket spinkigare växt. Axet är glesare och innehåller 5–15 blommor. Dessa är vanligtvis mycket ljusare också, vita eller ljust rosa, sällan mörkt rödlila som hos subsp. morio. Läppen har oftast ljusa fläckar. Finns på Samos huvudsakligen på östra halvan. Utbredningen i övrigt är osäker men centrum för denna är centrala Albanien. Växer i sol till halvskugga i många olika miljöer. Blomning: Slutet mars–början maj.

Till bildgalleri

Anacamptis palustris subsp. elegans  (T.Stephenson) Bateman, Pridgeon & Chase
Huvudarten av kärrnycklar förekommer inte på Samos. Subsp. elegans är till förväxling lik huvudarten men är normalt större och kraftigare (höjd 50-80 cm). Även bladrosetten är kraftigare med bredare blad. Blommorna är vanligtvis starkare färgat. Läppen är hel eller svagt tredelad med smalare sidoflikar som är utbredda. Det vita mittfältet har färre prickar. Ett annat kännetecken är att högbladen är längre än fruktämnet. Utbredningen är oklar men centrum troligtvis över norra Balkan. Förekommer på Samos endast i våtmarker i låglandet i sydost. Blomning: Maj–början juni.

 

Anacamptis papilionacea subsp. aegaea  (L.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase
Detta är den enda varianten av fjärilsnycklar som finns på Samos. Plantorna är robusta och växer ofta i grupper. Det klotformade blomaxet kan ha upp till 15 blommor. Den stora, ofta hjärtformade, läppen mäter upp till 20 mm och har en grundfärg från vit till rosa med mörka strimmor. Sepaler och petaler bildar en lös, ganska öppen hjälm över pelaren, färgen är mörkare än läppen. Vita färgvarianter förekommer. Växplatsen är torra marker, phrygana och öppna ekskogar. Fjärilsnycklar finns huvudsakligen på östra/sydöstra delen av ön. Blomning: Mars–april. 
 

Till bildgalleri

Anacamptis pyramidalis  (L.) L.C.M. Richards
Salepsroten känner vi igen från utbredningsområdets nordliga utposter, Öland och Gotland. Närmare beskrivning behövs inte. Rent vita färgformer förekommer, var. albiflora. Undersökningar har visat att plantor med mörkare färger blommar tidigare än de ljusa färgformerna. På Samos är salepsroten ganska vanlig över hela ön förutom i högre liggande områden runt de två stora bergsmassiven. Växtplatser är garrigue, öppen tallskog och ofta ser man den växa på vägkanter. Det har genom tiderna beskrivit flera varianter av salepsroten. Den variant som i huvudsak förekommer på Samos är den som beskrivits som var. brachystachys. Den har ett ganska glest, nästan runt ax och ljus blomfärg. Även en variant var. serotina finns noterat från ön, sen blomning, kort, ljust rosa blomax. Höjd 20–60 cm.  Blomning: Slutet april–maj.

Till bildgalleri

Anacamptis sancta  (L.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase
På Samos anses den vackra helgonnyckeln vara den vanligaste orkidéarten, den finns över hela ön förutom på de högsta topparna. Arten blommar dock ganska sent och rapporteras därför inte så ofta av de som letar efter Ophrys. A. sancta är nära släkt med A. coriophora subsp. fragrans men blommorna är betydligt större. Blommorna har samma utdragna spets men läppen är enfärgad från ljust till kraftigt rödviolett och utan prickar. Växtplatsen är torrmarker och buskig phrygana. Höjd 15–45 cm.  Blomning: Maj. 

Till bildgalleri

Orchis anatolica  Boiss
Anatoliens nycklar är en östlig art. Den känns lätt igen på den mörkt röda blomstjälken och det glesa axet med rödvioletta blommor. Läppens mittparti är nästan vitt med mörkröda prickar ordnade i två rader. Den långa koniska sporren pekar nästan rakt uppåt. Bladrosetten vid stjälkens bas är prickig. Den är inte kalkkrävande. Växer ofta i steniga branter och phrygana i öppna lägen upp till 800 m. Finns spridd över större delen av ön. Blomning: April.

Till bildgalleri

Orchis anthropophora  (L.) Allioni 
Spökyxne. I och med att denna art flyttades över till Orchis har släktet Aceras försvunnit.  Ganska ovanligt förekommande art på Samos men finns från Ampelos sluttningar och vidare österut. Den täta blomställningen går i gult och grönt med inslag av rött i kalkbladens kanter och på läppens flikar. Läppen påminner även här om en människokropp men här hänger den lugnt och stilla jämfört med ap- och borstnycklarnas spretiga “gubbar”. Ingen sporre. De ofläckade bladen är samlade i en rosett vid stjälkens bas. Höjd upp till 40 cm men oftast mycket lägre. Växer i torra, kalkrika gräsområden, garrigue och buskterräng upp till 700 m. Hybrider med O. italica och simia förekommer. Blomning: April–maj.

Till bildgalleri

Orchis italica  Poir. 
Borstnycklar. Allmän art som man ofta träffar på i stora kolonier. Bra “landmärke” när man söker efter orkidéer, de syns väl och oftast finns andra arter i samma områden. O. italica tillhör en grupp av Orchis som har människoliknande blommor, där läppen har ”armar och ben” (som t.ex. våra Johannesnycklar). Detta ger blomställningen ett borstlikt utseende. Blomfärgen är vanligtvis ljust violettröd men färgformer förekommer bl. a. vit. Växer inom kalkområden på steniga gräsmarker, garrigue, öppna busk- och skogsmarker upp till ca 500 m. Vanlig inom de södra - sydöstra delarna av ön, sällan på nordsidan. Blomning: Slutet mars–maj.

Till bildgalleri

Orchis mascula subsp. pinetorum  (Boiss. & Kotschy) E.G.Camus 
Barrnycklar är en art från östra Medelhavet, Grekland, Makedonien, Turkiet och Mindre Asien. Växer i ljusa löv- och barrskogar, buskage och skogsbryn upp, oftast på basiska underlag. Totalutbredningen är osäker då den förväxlas med andra mascula-former. Den har ett ganska glest men rikblommigt ax. Blommorna är dock ljusare färgade än vår O. mascula, läppen ofläckad eller med små fläckar och med en längre utdragen mittdel. Stängeln är 20–60 cm hög. Basbladen är äggformigt lansettlika, oftast ofläckade. På Samos är arten vanlig men endast lokalt runt de större bergsområdena. Blommar: April.

Till bildgalleri

Orchis provincialis  Balbis ex Lamarck & DC. 
De ganska breda bladen hos denna art har bruna fläckar, till skillnad mot övriga gulblommande nycklar. Blommorna är blekt gula (som gullvivor) med några små, röda prickar på läppen. Den ganska långa sporren (13-19 mm) kröker uppåt och avslutas med en uppsvälld ände. Arten verkar inte speciellt kalkkrävande utan växer i nästan alla typer av miljöer. Arten är inte vanlig på Samos men förekommer lokalt i högre liggande områden.  Höjd 15–35 cm. Blomning: April.

Till bildgalleri

Orchis sima Lam. 
Apnycklar. Även denna, på Samos mycket ovanliga orkidé, tillhör gruppen med människoliknande blommor, vilket också har gett den namnet. Med de typiskt apliknande blommorna är detta en orkidé som man inte misstar sig på även om färgen kan variera något. Oftast är dock läppens flikar starkt röda. Vita färgformer finns. En egenhet är att blomningen börjar från axets topp. Växtplats terrasserade ängsmarker, buskig phrygana och barrskog. På Samos finns apnycklarna huvudsakligen rapporterade från enstaka lokaler öster om Ampelos. Blomning: April.

Till bildgalleri

Himantoglossum comperianum (Steven) P. Delforge 

Skäggnycklar har denna sällsynta orkidé fått heta på svenska. Den är kanske mest känd under namnet Comperia comperiana men har på senare år överförts till Himantoglossum. Blommorna har en säregen form med fyra långa skäggtömmar, upp till 10 cm långa, från läppens tre flikar. Blommorna är annars ganska lika fjärilsnycklarnas men oftast något brunare. Det är en ståtlig orkidé som kan nå en höjd av 70 cm. Arten har en östlig utbredning, Mindre Asien, Iran Syrien och Libanon. Små förekomster på några av de östra grekiska öarna utgör västgränsen. På Samos finns ett antal lokaler spridd över ön, den är dock mycket ovanlig. Växer på nivåerna 200–700 m i gles barr- eller blandskog. Blomning: Slutet april–maj.

Till bildgalleri

Himantoglossum robertianum (Loiseleur) P. Delforge 

Jättenycklar. Vanlig. En av de tidigaste arterna. Redan i januari kan man hitta denna storvuxna orkidé på olika ställen runt Medelhavet. Men eftersom den går upp till 1200 m hittar man den ända till slutet av april på skuggiga ställen. Mycket variabel i både höjd och färg. Färgen varierar från vitt/grönt, grå-rosa/grönt till nästan purpursvart. Rent vita blommor förekommer mycket sällan. På Samos detta en ganska vanlig art men endast från de sydliga – sydostliga, lägre liggande områdena. Växer gräsmarker, garrigue och buskmarker. Höjd 25-80 cm. Blomning: Februari–mars (april).

Till bildgalleri


Ophrys - Sektion Pseudophrys
 

Ophrys phryganae J. Devillers-Terch. 

Arten verkar successivt ersätta O. lutea inom de östra delarna av Medelhavet men utbredningen är dåligt känd p.g.a. sammanblandning med O. sicula och O. lutea. Växer ibland ihop med O. sicula och hybridisering är inte ovanligt. Blommorna liknar mycket O. lutea-blommorna och har samma vinkling av läppen som hos denna men är mycket mindre, 8–13 mm, och är oftast starkt hårig. Ett annat kännetecken är att stigmat är högre och smalare hos O. sicula vilken den mycket lätt kan förväxlas med. Blommornas storlek är ungefär som O. sicula. Växtplats som för O.sicula. Arten är mycket ovanlig på Samos och förekommer i huvudsak i lägre liggande områden utefter sydkusten.  Blomning: Mars–april.

Till bildgalleri

Ophrys sicula Tineo

Denna art förväxlas på många håll med O lutea (gul ofrys). Detta är dock inget problem på Samos där O. lutea inte finns men istället finns risk för sammanblandning med O. phrygana. Ibland ser man den under namnet O. lutea subsp. galilaea. Arten finns spridd och vanlig över hela Samos med de högsta topparna undantagna. Blommorna är ganska små. Läppen är 8–13 mm lång, även här kantad av en gul bård men smalare än hos O. lutea. Centrala delen är brun med två blå-grå fläckar mot basen. Det bruna formar på främre delen av mittfliken ett omvänd “V”. Typiskt är också läppens mer eller mindre horisontella ställning. Höjd 5–40 cm. Växer i garrigue, fuktiga ängar, gles barrskog på kalk upp till 500 m. Blomning: Mars–april.

Till bildgalleri

Ophrys bilunulata subsp. punctulata P. (Rentz) Paulus

Denna art gick tidigare under namnet Ophrys leucadica en art som numera är delat på två (2014) där de som finns på Samos tillhör subsp. punctulata.
Läppen är medellång och ganska platt. Speculum har formen av två halvmånar delat av en smal fåra. Mycket smal och ojämn läppkant i brungult. Sidoloberna är rundade, mittloben mycket längre och tvådelat längst ut. Större delen av läppen är ibland fläckiga (som O. parosica). Växer i olivlundar, tidigar odlingsmark, garigue och öppen skogsterräng upp till 600 m., i huvudsak på den östra delen av ön. Blomningstid: Februari – april.

 

Till bildgalleri

Ophrys pelinaea P. Delforge

År 2007 beskrevs denna art från Chios. Namnet har den fått från berget Pelinaio på Chios. Höjd upp till 20 cm. Ganska stora blommor, läpplängd 13–20 mm. Läppen är tredelat med en ganska stor rund främre lob som påminner om O. omegaifera. Sidoloberna är ofta böjda neråt. Färgen på läppen är nötbrun med två blågrå fält upp mot basen dessa skils från främre delen av läppen av ett tydligt vitt band i form av ett " ω"-märke. Det V-formade spår vid basen har en tydlig förlängning neråt läppen till skllnad mot O. sitiaca som den kan förväxlas med. Finns på Samos spridd utefter sydsidan av ön i första hand. Blomning: April–(början maj).

Till bildgalleri

Ophrys meropes P. Delforge

År 2009 beskrevs denna art, då från Kos. Den finns numera också noterat från Samos. Det är en robust planta, 10-20 cm, med 2-6 blommor. Blomman liknar mycket O. pelinaea men meropes läpp är mer krökt än hos den. Den V-formade gropen vid läppens bas fortsätter nerefte läppen fram till omegamärket. Läppens främre del är också mer ”bullig” och påminner om arterna i omegifera-gruppen. Sidoflikarna är vanligtvis mer  utåtriktade. Omegamärket avgränsar den gråaktiga övre delen från läppflikarnas mörkt bruna håriga delar.
Blomning: Mars–början april.
En revition 2015 av några av de östliga "fusca"-typerna visade att O. meropes borde betraktas som en avvikande form av O. pelinaea och därför är ett synonym för denna.

Till bildgalleri

Ophrys blitopertha Paulus & Gack

Artnamnet kommer från pollinatören som är en skalbagge.  Det här är troligtvis den enda Ophrys-art som pollineras av skalbaggar. Typiskt är den oftast platta, utbredda, rödbruna läppen som har en bred, gul rand. Det är en liten planta sällan över 15 cm hög. Växtplatsen är full sol på kalkrik mark, garrigue och öppna pinjeskogar upp till 400 m. Den är väderkänslig och kan vissa år börja blomingen först halvvägs in i april. Ovanlig art på Samos men finns noterat från lägre nivåer i sydost samt längst ute i sydväst. Blomning: Mars–april.

Till bildgalleri

Ophrys cinereophila Paulus & Gack

Detta är en ganska spenslig planta, 10–25 cm, 2–11 små blommor. Sepalerna är ovala, gröna med uppböjda kanter. Petalerna är grön-bruna. Läppen treflikig (7,5–11 mm), neråtböjd från mitten med ett typiskt ”knä”, rödbrun, ofta med en gul kant, silvergrå/blåaktig övre del. Växer i öppen barrskog eller garrigue med tillräcklig fuktighet, på basiskt underlag upp till 500 m. Arten är ganska ovanlig på Samos och finns huvudsakligen på den östra delen utanför de höga bergsområdena. Blomningstid: Slutet mars–april

Till bildgalleri

Ophrys iricolor Desf.

Denna vackra orkidé är en av de vanligaste Ophrys-arterna på Samos. Den finns över större delen av ön förutom inom de högre liggande områden runt Ampelos och Kerkis. Växer på kalkrika lokaler i garrigue, olivlundar och på gärna övergivna odlingsterasser. Total-utbredningen för arten är östra Medelhavet. Höjd upp till 25 cm. 2–5 blommor. Sepalerna gröna, den övre framåtböjd. Petalerna rödaktigt gröna (bruna). Läppen tre-flikig, mörkt brun med kraftigt blåfärgad övre del. Ett säkert kännetecken för arten är att undersidan på läppen är rödtonad. Upp till 600 m.  Blomningstid: Slutet mars–april.

Till bildgalleri

Ophrys apollonae Paulus & M. Hirth

Denna Ophrys-art beskrevs så sent som 2009. Framtiden får utvisa om O. apollonae kommer att accepteras som art. Det är en småblommig och småväxt art som blommar mycket tidigt, redan mitten av februari kan man hitta den. Den 6-9 cm höga växten har oftast bara en blomma, i undantagsfall två eller tre. Blommorna liknar O. basilissa mycket i färg och form men är mycket mindre, läpplängd 11–13 mm. Läppen pekar oftast uppåt. Sepalerna är gröna medan petalerna är mörkare, brunaktiga med mörkare kanter. Utbredningen på Samos är inte känd. Blomning: Februari – mars.

Till bildgalleri

Ophrys basilissa C.Alibertis, A.Alibertis & H.R.Reinhard

Arten har en av de största blommorna inom Ophrys-släktet, läppen kan bli upp till 30 mm lång. Plantan kan nå en höjd av 30 cm men är oftast lägre. Läppen är uppåtböjd från basen men hänger sedan i en båge neråt. Främre delen är korthårig, mörkt brun medan den ovanför den typiska ” ω”-markeringen är kal och ljusare. Växer i öppet på ängsmarker och gräsig phrygana. På Samos är O. basilissa mycket ovanlig och finns noterat från endast en lokal längst ute på den sydöstra udden. Blomning: Början februari till mars (april).

 

Ophrys omegaifera H. Fleischmann

Denna orkidé är en av de ovanligaste av alla Ophrys-arter på Samos. År 1989 hittades den för första gången på sydkusten nästan längst ute i väster. Fortfarande är detta den enda lokal, tillsammans med en lokal längst ute i sydost, som är känd för arten. Höjd 15–25 cm. 2–4 (sällan upp till 6) blommor. Sepalerna ovala, gröna. Petalerna gröna med rödaktiga kanter. Läppen (15–21 mm), som har en markant böjning strax efter basen, är brun och rundad, treflikig med grå markeringar och en vit, blå eller gulaktig ”ω”-markering. Denna markering är utmärkande för arter inom denna grupp. Växtplats är buskig phrygana, öppen barrskog upp till 700 m. Blomning: Mars–(april).

Till bildgalleri

Ophrys polycratis P. Delforge

Det fanns länge diskussion om en sent blommande ”omegifera” på Samos. Föreslagna arter har varit O. omegaifera men på Samos slutar den blomma redan i Mars. O. basilissa, som också varit på tal, har mycket större läpp och blommar tidigare än O. omegaifera. År 2008 beskrevs denna som O polycratis.  Arten är mycket lik omegaifera men läppen är mer hårig än hos denna, nästan som O. fleischmanni. Det är framförallt denna karaktär och att den blommar ca 4 veckor efter O. omegaifera som skiljer ut den. Den finns på Samos på enstaka lokaler på sydkusten längst ute i väster. Blomning: April.
Kommentar
Under arbetet med beskrivningen av O. apollonae kom Paulus & Hirth fram till att O. polycratis har samma stekel som pollinatör som O. omegaifera har på Kreta. De anser därför att O. polyctatis inte är en egen art utan skall betraktas som synonym till O. omegaifera.

 

Ophrys sitiaca C. Paulus & A. Alibertis

Höjd 7–20 cm. 1–4 blommor. Mycket variabel art. Sepalerna gröna. Petalerna gröna med rödaktiga kanter. Läppen treflikig, ljust brun med grå markeringar och en vit, blå eller gulaktig ”ω”-markering. Påminner en del om O.omegaifera men har inte alls den skarpa knäcken som hos denna. Den har dessutom den ”V”-formade urgröpningen vid basen även om den inte är så markant som hos de typiska ”fusca”-arterna. Förekommer spridd utefter kusterna runt Samos men är mycket lokal och anses därför som ganska ovanlig. Växer i barrskog och phrygana. Blomning: Slutet februari–mars.

Till bildgalleri


Ophrys - Sektion Euophrys
 

Ophrys speculum Link

Spegelofrys är kanske den till utseendet mest spektakulära av alla Ophrys-arter. Med sitt stora runda speculum, som också gett den namnet, lyser den som små diamanter nere i gräset.  Sepalerna är gröna, den övre framåtböjd över pelaren; petaler bruna, korta och bakåtböjda. Läppen är tredelad, fransig av tjockt brun-rött hår. Sidoflikarna korta och breda, större delen av mittfliken består av en stor blå, glänsande “spegel” som avgränsas mot den håriga kanten av en gul eller gulgrön rand. Växtplats är torra, soliga, kalkpåverkade gräsmarker, garrigue, tidigare odlingsmarker, busk- och öppen skogsterräng. Höjd 5–25 cm. Arten är ganska vanlig på Samos men endast inom den östra delen. Blomning: Slutet februari–mars (april).
O. speculum pollineras, inom de östra delarna av Medelhavet, av en underart till den stekel som vanligtvis är pollinatör. Honan till denna underart är mycket mörkare än honorna inom västra Medelhavet. Detta förklarar att O. speculum oftast har en mörkare färgton inom östra Medelhavet än vad som är fallet längre västerut. Denna form kallas ibland O. speculum subsp. orientalis (Paulus) Paulus & Salk.

Till bildgalleri

Ophrys regis-ferdinandii  Renz.

Denna spegelofrys är ganska lik föregående men med en mycket smalare läpp då sidorna är starkt ner-/invikta så att den håriga kanten endast syns i spetsen. Även sidoflikarna är längre och ihoprullade. Växer i öppna till halvskuggiga lägen, torra till fuktiga kalkmarker, fattiga gräsmarker och öppen pinjeskog upp till 450 m. Rhodos utgör huvudområde för utbredningan av denna art som i övrigt finns inom ett smalt band över de östra öarna i Egeiska havet samt  västra Turkiet. På Samos är den ovanlig och växer i huvudsak endast utefter centrala delen av sydkusten. Blomningstid Mars–april.

Till bildgalleri

Ophrys bombyliflora  Link.

Humle-ofrys. Om nedanstående tenthredinifera-arter tillhör de vackraste inom Ophrys så är den här en av de mest oansenliga. Det är lätt att gå förbi utan att upptäcka den. De runda sepalerna är gröna. Petalerna är små, håriga och rödaktig gröna. Läppen är brun med ett par blågrå märken vid basen. Sidoflikarna bildar starkt håriga utväxter vid vardera sidan av läppens bas. Arten är spridd över stora delar av Medelhavet och är ganska allmän men på Samos tillhör den de ovanliga med några spridda lokaler i öst och sydöst. Höjd upp till 25 cm. Blomning: Mars–april.

Till bildgalleri

Ophrys leochroma  P. Delforge

Artnamnet leochroma betyder ”likt en lejonman”. Detta är absolut en av de vackraste Ophrys-arterna. Mycket karakteristisk med sina runda sepaler som kan variera starkt i färg från rent vitt till starkt rosa, oftast med en grön mittnerv. Läppen är brett rektangulär med ett brunt fält över mittdelen och en bred, gul och kraftigt hårig kant runt om; hos leochroma saknas den för tenthredinifera så typiska hårtofsen runt den gula, uppåtvikta spetsen längst fram. Färgerna kontrasterar starkt mot det blå fältet närmast läppens bas. Läppens sidor är oftast starkt nedvikta. Detta är ingen vanlig art på Samos utan finns endast längst ut mot öster. Höjd 10–40 cm. Blomning: Mars–tidig april.

Till bildgalleri

Ophrys korae  M. Hirth & H.F. Paulus

Denna andra av tenthredinifera-arterna på Samos beskrevs först 2012 och är nog den som gett upphov till noteringar om den småblommiga O. villosa på Samos. O. korae kännetecknas av just små blommor. Som ett ungefärligt mått kan man använda att läppen inte är längre än den övre sepalen. Typiska kännetecken är läppens hårighet. Oftast finns en obruten krans av långa, vanligtvis gula, hår runt läppen. Den, för de västliga arterna så typiska hårtofsen ovanför spetsen längst ut på läppen, saknas dock. Sepaler och petaler är oftast starkt färgade. Utbredningen är östra Medelhavet. Även denna är ovanlig på Samos och finns rapporterat endast från några få lokaler längst ut mot öster. I fält kan det vara svårt att skilja denna från subsp. tenthredinifera där dessa möts Blomning: Mars.

Till bildgalleri

Ophrys apifera  Hudson

Bi-ofrys. Denna vackra Ophrys-art är ganska lätt att känna igen med sin bulliga läpp med klart gula markeringar. Läppen har vid basen två koniska sidoflikar, små “horn”. Sepalerna är ovanligt stora jämfört med läppen, oftast rosafärgad men varierar från rent vitt, alltid med en grön mittnerv; den övre viker bakåt efter en tid. Växer på många olika typer av mark, fuktiga ängar, betesmarker, garrigue, tallskog upp till 400 m men oftast där marken är fuktig. Man ser därför ofta att O. apifera växer tillsammans med Orchis laxiflora. Arten är spridd över stora delar av Samos men överallt ovanlig. Vanligast kanske i fuktiga låglänta områden i sydost. Höjd 20 - 65 cm. Blomning: Mitten april - maj.Varianter: O. apifera är ofta självpollinerande och ger därför också ofta upphov till avvikande former som lätt etablerar sig. Nedanstående är varianter beskrivna efter läppens variation:

O. apifera var. bicolor har en markant delning av läppen där övre delen är ljus och nedre delen mörk. Sepalerna oftast ljust rosa.
O. apifera var. chlorantha saknar de vanliga färgerna. Läppen är gröngul och sepalerna vita.
O. apifera var. nigra har en mycket kraftigt färgat läpp, nästan svart.
O. apifera var. trollii har läpp med långt utdragen spets som inte viks in under läppen

Till bildgalleri

Ophrys cerastes var. cerastes  Gölz & H.R. Reinhardt

Artnamnet ”cerastes” betyder med horn och det förstår man när man ser en sådan. Det är just de mycket långa smala hornen som utmärker denna art, ibland nästan lika långa som läppen. Arten har annars den typiska scolopax-formen med getingkropp. Läppen är medelstor för typen, 6,5–12 mm och har ett mer eller mindre komplicerat mönster i blågrått med gulvita kanter på en ljusbrun botten. Sepaler och petaler varierar från ljust- till mörkt rosa. Sepalerna böjer sig ofta bakåt.  
Inte speciellt vanlig på Samos men finns noterat från ett antal lokaler inom östra resp. västra delarna men saknas i de centralt liggande områdena. Växer inom kalkområden i gräsig garigue, olivodlingar, busk- och öppen skogsterräng. Totalutbredningen är öarna i östra Egeiska havet, eventuellt även turkiska fastlandet, Anatolien.  Blomning: Mitten april–maj.
OBS: O. cerastes är upptagen som ett synonym för O. oestrifera i ”Atlas of the Greek Orchids” som jag använd för denna samman-ställning. 
Det finns ett antal beskrivna, småblommiga arter i oestrifera-gruppen spridd över större delen av Grekland och dess öar, O. minutula, cornutula, cerastes, minuscula,minutula, dodecanensis, orphanidea, m.fl. Även erfarna botanister har svårt att definiera och hålla isär arterna. Olika åsikter som framkommer i olika litteratur gör det svårt att få en korrekt uppfattning.

Till bildgalleri

Ophrys ceto  Devillers, J. D. Terschuren & Delforge

Ytterligare en ganska ny beskriven art. En del av de fynd som rapporterats skulle kanske föras till arten O. minutula (se nedan), medan en del robusta plantor som hittats passar in på beskrivningen av O. bremifera.  Den arten finns dock numera angiven som ett synonym till O. ceto. Blommorna liknar mycket på O. scolopax men är något mörkare i färgen. Sidoloberna bildar även här horn men är inte så långa, 2-4 mm. Sepalerna är rosa till mörkt lila, petalerna har oftast samma färg men är mindre, som utdragna trekanter. Läppen (10–15 mm) är rödbrun och bullig med ett mönster som bildar ett tjockt X eller H. Även här formar mönstret ofta en medaljong. Spetsen bildar en kraftig, gul ”tand” som pekar snett uppåt. Det gråsvarta stigmat är avskilt från läppen med en markant ribba. Höjd 10-30 cm. Växer inom kalkområden i garigue, gammal odlingsmark, busk- och öppen skogsterräng upp till 700 m. Ovanlig art med få lokaler spridd över ön. Blomning april – maj.
Denna art finns inte angiven för Samos i boken ” The Bee Orchids of Greece”.

Till bildgalleri

Ophrys cornutula  H.F. Paulus

Detta är en spinkig men ofta högväxt art 15–50 cm. Blommorna har det typiska oestrifera-utseendet med de mycket långa hornen men läppen är mycket liten, 6–9 mm. Arten beskrevs ursprunglig från södra Rhodos men har numera hittats på flera ställen. Sepalerna är ljust rosa till vita med en grön mittrand. De trekantiga petalena har samma färg. Läppen har det typiska scolopax-mönstret och kan förväxlas med O. dodekanensis men blommar senare än denna och har mindre läpp och oftast längre horn. Växer i kalkhaltig phrygana och gles barrskog upp till 700 m. Få lokaler men spridd över större delen av ön. Blomning: Mars – april.

Till bildgalleri

Ophrys dodekanensis  H. Kretzschmar & Kreutz

Detta är en ganska liten men robust planta, höjd 7-20 mm. Bladrosetten är förhållandevis kraftig med blad som kan bli upp till 20 cm.  Blommorna liknar mycket på O. scolopax men med läpplängd 8–9 mm. Sepalerna är vita till ljust lila, petalerna oftast samma färg men mindre. Läppens sidolober bildar små horn, 1–3 mm. Färgen är mörkt brun med ett ganska enkelt mönster i ljusare färger. Spetsen bildar en kraftig, gulgrön ”tand” som pekar snett uppåt. Det gråsvarta stigmat är avskilt från läppen med en markant ribba. Detta är den av oesrtifera-arterna som oftast förekommer på Samos. Finns över större delen av ön utom i de centrala norra delarna. Växer inom kalkområden i phrygana, gammal odlingsmark, busk- och öppen skogsterräng upp till 700 m.            
                               Blomning: Mars–april.

Till bildgalleri

Ophrys minutula  Gölz & Reinhard

Som artnamnet antyder är detta en art med mycket små blommor (minutula = väldigt små). Läppens längd 6,5–9 mm. Sepalerna, vita till mörkt purpurfärgade med en grön mittstripa, viker bakåt som övriga arter inom gruppen. Petalerna är små och trekantiga. Hornen, som sidoflikarna bildar, är små, 1–3 mm. Läppens teckning är lika övriga inom oestrifera-gruppen. Typiskt för arten är stigmat, som är grönaktigt till orange. Höjd 14-35 cm.  Växer inom kalkområden i gräsig garigue, olivodlingar, busk- och öppen skogsterräng upp till 650 m. Totalutbredningen är öarna i östra Egeiska havet, Lesbos, Chios, Samos, Skyros, eventuellt även turkiska fastlandet. Blomning: Slutet mars–maj.

Till bildgalleri

Ophrys oestrifera  Steven

Denna art har tidvis hetat O. cornuta. Namnet ”cornuta” betyder hornförsedd och det är lätt att förstå att det var ett passande namn. Det finns få orkidéer som kan mäta sig med den i formgivning och färgprakt. Blommorna är små underverk med sina långa smala läpputskott och vackra mönster i brunt, gult och blått (läpp 10-15 mm). Sepaler och petaler är rosa men kan variera från rent vitt. Växer inom kalkområden i garigue, gammal odlingsmark, busk- och öppen skogsterräng upp till 1700 m. Höjd 20–50 cm. Finns över större delen av ön. Blomning april – maj.

Till bildgalleri

Ophrys holoserica subsp. ethemeae Kreutz
Denna orkidé beskrevs 2011 från Kos men anses nu finnas även på Samos. Det är en ganska högvuxen planta. Blommorna har rosa sepaler och petaler, petalerna är små och trekantiga. Läppen oftast utbredd (vekar fyrkantig) med ”horn” i varierande storlek. Färgen är mörkt brun med ett blågrått, ganska enkelt mönster med gula kanter. Utbredningen på Samos är osäker då denna ofta förväxlas med O. samiotissa. Blomning: April.
 

Till bildgalleri

Ophrys samiotissa  M. Hirth & Paulus

Denna “nya” art för Samos finns beskriven i Journal Europäischer Orchideen Vol. 43 (4) december 2011. Om det behövs ytterligare en art för att beskriva denna typ av orkidéer i området runt östra Egeiska havet kan man fundera på. Enligt kommentaren ovan är det dock inte O. heterochila eller O. dodekanensis som kan komma ifråga, kanske O. oreas från Rhodos? Ophrys samiotissa har lånat sitt artnamn från en i Grekland känd folkvisa ”Flickan från Samos”. Det är en slank, ganska högväxt planta, upp till 50 cm. Den får upp till 9 blommor, där de nedre 1-3 blommorna sitter långt från varandra, fullt utblommat kanske 10 cm mellan dessa. Sepalerna är ljust till mörkt rödvioletta och nästan trekantiga. Petalerna är små och trekantiga med samma färg som sepalerna. Läppen (10-14 mm) är nästan lika bred som lång och ger ofta ett fyrkantigt intryck; ibland tredelat där sidoloberna bildar mer eller mindre långa horn; färgen är nötbrun med ett typiskt mönster för fuciflora-oestrifera-arterna oftast rödaktigt med tydliga gulvita kanter. Längst ut på läppen sitter en uppåtriktat, gul/ljusbrun, tretandat spets. Växtplatser är ängar och phrygana. Alla kända noteringar är från nivåer under 200 m. Än så länge inte noterat från andra ställen.  Blomning: April–början maj. 

Till bildgalleri

Ophrys samia  P. Delforge

Nyare rön har visat att Ophrys heldreichii pollineras av ett bi som endast finns på Kreta och arten skulle därför endast finnas där. Spridd över stora delar av Samos växer en snarlik orkidé med stor trapetsliknande läpp. Under 2008 beskrevs denna och gavs namnet O. samia, uppkallat efter ön. Blommorna är stora, läpplängd 16–19 mm, färgen är nötbrun med det ”vanliga gulvita fuciflora-mönstret. Sepaler och petaler är rosa i olika nyanser, petalerna mycket små och trekantiga. Arten kan knappast förväxlas med något annat vid den tid då den blommar. Mycket lokal men rapporter finns från ett antal lokaler runt om på ön. Blomning: Slutet april–maj.
Denna art finns inte upptageni boken ” The Bee Orchids of Greece”.
Delforge beskrev arten ursprunglig som O. episcopalis var samia men ändrade detta 2011 och gav den då rang som art. Detta har inte accepterats av alla och det formellt accepterade namnet idag är Ophrys fuciflora subsp. oblita (Kreutz, Gügel & W.Hahn) Faurh., H.A.Pedersen & S.G.Christ.

 

Se notering om ovanstående bild i bildgalleriet.

Ophrys calypsus  M.Hirth & H.Spaeth

Denna ansågs tidigare vara en variant av Ophrys heldreichii. Den har dock en mera fyrkantig läpp. Arten har ganska spinkiga plantor, 9–27 cm men rätt stora blommor. Den är mycket variabel och flera varianter är beskrivna. Sepalerna är skära till purpurfärgade. Petalerna har samma färg och formen av utdragna trekanter. Läppen, 10,5–15 mm, är oval och konvex vilket ger den ett runt och bulligt utseende. Sidoflikarna bildar mer eller mindre välutvecklade horn. Teckningarna på läppen bildar ett komplicerat mönster med elfenbensvita linjer, ibland helt uppsprucken i marmorering. Växer inom kalkområden i gräsig garrigue, gamla terrasser, busk- och öppen skogsterräng upp till 600 m. Blomning: April–(maj). 
Viss osäkerhet finns om O. calypsus och dens varieteter finns på Samos och att de rapporter som finns skall föras till någon av övriga arter. Arten finns t.ex. inte omnämnd i Delforges rapport från Samos (2008). 

Till bildgalleri

Ophrys calypsus var. pseudoapulica (P. Delforge) P. Delforge

Uppdelningen av O. calypsus i de två variteterna har gjorts med läppformen som kännetecken. Var. pseudoapulica är som namnet antyder lik den storblommiga Ophrys apulica från Gargano. Läppen är här stor (16 mm) och utspridd vilket ger den ett trapetsformat utseende. Växtplatser och blomningstider som för huvudarten. 

Till bildgalleri

Ophrys calypsus var. scolopaxoides (P. Delforge) P. Delforge

Denna känns igen på den mindre och smalare läppen (11–14 mm) där sidorna oftast är nerböjda eller böjda in under läppen. Detta ger den ett utseende som påminner om, som namnet antyder, arterna inom O. solopax-gruppen även om ”hornen” här är mycket mindre, oftast bara ett par mm. Hela planta är oftast under medelstorlek för huvudarten. Växtplatser och blomningstider som för huvudarten.

Till bildgalleri

Ophrys homeri  Hirth & Spaeth

O. homeri ansågs tidigare vara endemisk för Chios men har senare hittats på flera av de grekiska öarna. Även denna är en ganska spinkig planta, 15–36 cm. Sepalerna är mörkt rosa till rosa. Den övre ofta krökt framåt över kolumnen. Petalerna har samma färg och är förhållandevis stora. Läppen, 7,5–11 mm, är rund eller ibland trapetsformad. Sidoflikarna bildar ganska små horn som är mer eller mindre runda i formen. Teckningarna på läppen omges av gröngula kanter i ett mer eller mindre uppsprucket mönster. Växer inom kalkområden i gräsig garigue, gamla terrasser, busk- och öppen skogsterräng upp till 700 m. Ovanlig art på Samos med enstaka lokaler längst i väster. Blomning: Andra halvan april–maj.

Till bildgalleri

Ophrys umbilicata  Desfontaines

O. umbilicata är en ganska vanlig orkidé på förutom i de inre högre liggande områden. Finns i övrigt över hela ön.  Sepalerna är rosa till grönaktigt vita. Den övre är böjd starkt framåt över pelaren. Petalerna har samma färg som sepalerna men oftast något mörkare. Den något rödbruna och kraftigt konvexa läppen (7–12,5 mm) har ett ”bulligt” utseende med ett komplicerat mönster som oftast täcker nästan hela läppen, bredast mot spetsen.  Sidoflikarna är starkt koniska och pekar framåt som två horn. Starkt hårig utsida medan insidan är ljusare och nästan hårlös. Höjd 10–25 cm. Växer oftast i områden med garrigue, betesmarker, ängar och gles pinjeskog upp till 400 m. Blomning: Mars–april.

Till bildgalleri

Ophrys reinholdii  H. Fleischmann

Ännu en ofrys med östlig utbredning. Detta är en inte en vanlig art på Samos, men lokala förekomster finns nordost om Kerkis samt nord och norost om Ampelos. O. reinholdii kännetecknas av den svarta, kilformade till ovala läppen med vita teckningar, ibland grå med vit kant. Sidoloberna pekar framåt och är helt täckt av  ljust brunt till svartbrunt hår, utsidan dock ofta vitgrå. Sepalerna är rödaktiga, ofta med inslag av grönt. Finns på kalkhaltiga, torra gräsmarker, garrigue, busk- och skogsområden upp till 800 m (föredrar gles tallskog). Blomning: Mars–april.

Till bildgalleri

Ophrys lesbis  Gölz & Reinhard

Artnamnet ”lesbis” har den fått efter ön Lesvos (Lesbos) och tidigare ansågs den vara endemisk där. Men man har senare hittat den på flera av de egeiska öarna och även inom Anatoliens västkust. Detta är en medelstor planta 10–28 cm. Sepalerna är vita, rosa eller ljust röda, den övre något framåtböjd. Petalerna är något mörkare och ganska långa. Läppen (13–16 mm) är odelat, bullig och trapetsformad. Grundfärgen är ljust till mörkt rödbrun med ett gråblått märke mitt på som formats av två kantiga punkter som ofta hänger ihop och bildar en hästsko. Växer i gräsmarker, gräsig garrigue, buskmarker och öppen ekskog upp till 320 m. Från Samos finns den noterat endast ett fåtal gånger och från ett mycket begränsat område längst ute på den östra ändan av ön. Blomning. Mars – april. 

Till bildgalleri

Ophrys ferrum-equinum   Desfontaines

Hästskoofrys som denna opfrys heter på svenska är en översättning av det latinska artnamnet. Ferrum betyder järn och equinum betyder hästsko. Namnet avser den oftast stålgrå, hästskoformade markeringen (utan vit kant) på läppen. I övrigt är läppen purpurbrun, oftast med en ljusare kant och saknar läpputskott vid basen. Övriga kronblad varierar från vitt till rosa och rött. Utbredningen är östlig. På Samos är detta lokalt en ganska vanlig art med huvudutbredning längst i öster samt ett område utefter sydvästra kusten. Växer på betesmarker, garrigue, busk- och öppna skogsmarker upp till 500 m. Blomning: Mars–april (–maj).

Till bildgalleri

Ophrys herae  Hirth & Spaeth

Synonym: O. pseudomammosa. Mycket lik O. mammosa men oftast något spensligare och inte så robust till växten. Växer ofta i grupper. Sepalerna gröna oftast med den nedre halvan av sidosepalerna mer eller mindre tonat i violett. Petaler mörkare grön-gul till brunaktig. Läppen oval (9-14 mm, oftast mindre än hos. O. mammosa), starkt konvex, svart-brun - rödbrun och med blågrå markeringar. Ibland med en tunn gul kant. Utskotten vid basen mindre framträdande än hos O. mammosa. Höjd 15 - 50 cm. Mycket lokalt förekommande på Samos inom den östligaste delen av ön. Blomning: februari–april. Tidigare än andra i O. mammosa-gruppen.

Till bildgalleri

Ophrys mammosa  Desfontaines

Även om O. mammosa finns noterat från större delen av ön är den inte vanlig. Vanligast är den  längst inom östra delen och utefter sydkusten. O. mammosa är en mycket variabel art och kan lätt förväxlas med andra i samma gurpp. På Samos bör det inte finnas någon risk förväxling då det bara är O. herae som liknar denna. Sepalerna är gröna till grön-rosa där framförallt den nedre halvan är starkare färgat, petalerna rödaktig gröna med vågiga kanter. Den relativt stora läppen (12–17 mm) är mörkt brun med en blå/silvergrå markering i form av ett H eller två parallella linjer. Vid basen finns på vardera sidan ett mer eller mindre välutvecklat utskott. Höjd 15–70 cm. Växtlokalen är vanligtvis på kalk, ängar, garrigue och öppna skogsmarker upp till 700 m.
                                Blomning: Mars - april. 

Till bildgalleri