Gotland 28-31 maj 2019
Då hade tiden kommit för att göra ett återbesök på Gotland. Vid vårt senast besök där, 2016, missade vi alpnyckeln som då var helt överblommat. Nu hade vi tidigarelagt vårt besök med ett par veckor jämfört den gången, vilket borde ge större chans för att lyckas med att hitta den eftersökta orkidén. Vårt besök var dock mycket kortare nu, bara två dagar plus lite tid på ankomst- respektive avresedagen så det gällde att utnyttja tiden.
Precis som 2016 valde vi att ta färjan från Oskarshamn och med en avgångstid frampå förmiddagen kom vi fram till Gotland vid tretiden på eftermiddagen, en bra tid att anlända på eftersom vi både hann installera oss och göra en första tur i omgivningarna. Vi hade vald att boka rum (bed & breakfast) vid Visby Gustavsvik, en semesteranläggning vid kusten strax norr om Visby. Även om rummet vi hyrde var ganska litet så verkade anläggningen helt OK. Bilden till höger visar receptionen där det mest imponerande var de 10-12 m höga tallarna som var helt täckta av murgröna och fick dessa att se ut som bulliga statyer.
Fjälekorset
Vår eftermiddagsexkursion gick mot mot sydost från Visby till dess vi kom in på väg 146 Boge - Ljugarn. Här runt en vägkorsning där en grusväg tar av till vänster skyltat med "Fjäle 2" finns en gammal notering om alpnycklar. Dessa syntes dock inte till nu men däremot en massa St Pers nycklar. Dessa visade sig vara på sitt bästa, inte bara här utan i princip alla vi såg under vårt besök var fullt utslagna, nästan inga knoppar eller vissna blommor.
Här, dels i vägkanterna dels i den glesa tallskogen, fanns St Pers nycklar, Orchis mascula subsp. mascula, i hundratal, och i alla nyanser.
Hallshuk - Hall
Efter en god frukost i Gustavsviks matsal var vi redo för en utflykt denna första av våra två hela dagar på Gotland. Också för denna dag var det alpnyckeln som var målet. Vi satte därför kurs norrut mot Hallshuk där vi också hade noteringar om att orkidén skulle finnas. Väljer man rätt väg ner kan man köra ända ner till stranden. Också här fanns det gott om St Pers nycklar men några alpnycklar hittade vi inte heller här. Vad som framkommit senare så skulle vi fortsatt utefter stranden vidare mot nordost, för där lär de ha funnits.
Det var en ganska blåsig dag. Ett trevlig inslag var några gravänder som trotsade blåsten och såg ut att trivas denna annars soliga dag.
Vår nästa notering om alpnycklar var vid Hall. Här får man inte köra ner till stranden utan man får promenera förbi gården och ner till strandängarna utefter en privat körväg som går dels genom beteslandskap dels genom gles tallskog. Här nere mellan de vindpinade tallarna fanns återigen gott om St. Pers nycklar. Men så äntligen, efter envist sökande utefter stranden, lyckades det äntligen att hitta den eftersökta alpnyckeln, Orchis spitzelii. Här bland alla St Per fanns ett litet område med sju stycken alpnycklar.
Första bilden visar miljön där alpnyckeln växer. Inte mycket mer än ett 50-tal m från strandlinjen. Övriga bilder visar några av de plantor som hittades vid Hall.
Furillen
Nu då alpnyckeln var hittat kunde vi använda tiden till att besöka områden som vi tidigare inte besökt. Ett sådant område var Furillen (Furilden), en ö utanför Gotlands noröstra kust. Idag finns det broförbindelse ut till ön.
Från Hall började vi med att först köra norrut mot Halshuk fiskeläge. Härifrån valde vi att köra den smala grusvägen som går utefter kusten mot Kappelshamn. Vägen går högt över strandlinjen och på många ställen med fin utsikt över Kappelhamnsviken.
Vägen ut till ön går över en bro som tar en över det grunda vattnet. Här kan man se en hel del fågel. I exemplen ovan ses en gråhäger och skärfläcka. Här som överallt annars finns dramatisk natur även om det inte finns några stora raukfält här. Bild tre och fyra är från Furilden Naturreservat på på norra delen av ön.
Raukar
Har man varit på Gotland utan att ha sett ett raukfält, då har man inte varit på Gotland. Det blir därför en hel del sådant här.
Bron över till Furilden går från Lergravskusten. Här finns ett stort raukfält, kanske det mest spekatulära på Gotland (tycker jag).
Vy från Lergravsviken raukfält
Nedan ses några fler formationer från Lergravsviken.
30 maj
Ny dag nya äventyr och äventyret för dagen skulle vara ett besök på Fårö som vi heller inte besökte vid vårt förra besök. På väg norrut hittade vi övriga två orkidéarter som sågs under vårt besök under denna tidiga orkidésässong, dels vit skogslilja, Cephalanthera longifolia, som vi senare också såg på andra lokaler; dels krutbrännare, Neotinea ustulata.
Langhammar raukfält
Men raukar skulle det vara. och på Fårö finns i alla fall tre stora raukfält. Digerhuvud, Langhammar och Gamle Hamn som alla ligger utefter den nordvästra kusten. Vi började med Digerhuvud raukfält och fortsatte sedan vidare norrut till Langhammars raukfält för att avsluta med Gamle Hamn innan vi, via lite omvägar, satte kurs mot färjan till "fastlandet" igen.
Digerhuvud raukfält (bild 1 och 2) Langhammars raukfält med Langhammarsgubben. De högsta raukarna är 8-9 m.
S:t Oles Port
Inom naturreservatet "Gamle Hamn" strax söder om det lilla samhället Lauters, kan denna ståtliga rauk beses, ibland kallat raukarnas rauk. Inte så konstigt då det nog är den mest fotograferade av Gotlands alla raukar. Den kallas S:t Oles Port efter helgonet S:t Olof som skall ha besökt Gotland på 1000-talet. Strax innanför i tallskogen finns ruinerna efter ett S:t Olof-kapell samt ett antal gravar, troligtvis från kristen tid.
Gamle Hamn kallas området eftersom det enda fram till medeltid (1300-talet) fanns en hamn här. Stormarna fyllde med tiden igen hamninloppet och den övergavs därför.
Att rauken också kallas "Hunden" är kanske inte så konstigt.
Att det varit och var torrt på Gotland kunde ses på många ställen. Till trots för att detta var i slutet av maj fanns områden som var helt upptorkat. På många ställen sågs tallar och enar som stod helt bruna efter förra årets torrsommar.
Bilden är från Fårö.
För den botaniskt intresserade finns nedan ett knippe av andra, icke orkidéer, av sådant som verkade vara karaktärsväxter för tiden för vår resa. Namnen syns genom att hovra över bilderna eller köra bildspelet
Dags för hemresa
Då hade vi kommit fram till dagen för vår hemresa. Men eftersom färjan gick först frampå eftermiddagen hann vi med lite av Visby innan det var dags att ställa sig i färjekön.
Ett besök på Galgbacken, strax söder om staden, fick en att fundera på detta om att allt var bättre förr. Här uppe fanns de murade stenpelarna för galgen kvar.
Muren
Vid ett besök i Visby är det kanske ringmuren som imponerar mest. Så gjorde den säkert också en gång då den byggdes. Dessutom kan man tänka sig att den även avskräckte fintligt sinnade besökare.
Vid vårt besök var gullregnen i sin bästa blomning. Dessa sågs lite varstans, bland annat som här vid både ringmurens ut- och insida.
Visby
Några miljöbilder från staden.
Som avslutning på vår resa, innan det var dags att ställa sig i färjekön, tog vi en tur till Högklint. En utkiksplats strax söder om staden. Klinten reser sig 48 m över havet och härifrån har man en magnifik utsikt norrut mot Visby och vidare ut över Östersjön.
Under de dryga tre timmarna med färjan över till fastlandet konstaterade vi att vårt korta Gotlandsbesök hade blivit riktigt bra. Utmärkt väder för utflykter i öns spännande natur och kultur, därtill ett nytt "kryss" i boken för sedda orkidéer.
The end