This site will be written in Swedish. Please use the Contact form if you have questions about what can be seen here..

Inte heller detta år, 2022, kändes det som om det vore läge att göra någon utlandsresa. Början av året då en resa skulle ha bokats härjade de nya varianterna av Covid-viruset som värst. Så småningom öppnades möjligheterna att resa igen men för att vara på den säkra sidan så har vi valt att hålla oss till exkursioner här hemma även detta år. 
Här nedan kommer jag försöka beskriva när och vad som händer sett med "orkidéögon", i alla fall i huvudsak. Det hela blir naturligt-vis inte heltäckande för landet utan kommer att bygga på mina exkursioner till diverse lokaler.   

Kinekulle 2022-05-02

Massblomning av klockjulros, Helleborus foetidus. Massblomning av klockjulros, Helleborus foetidus.

Detta års första besök på Kinnekulle var kanske inte tänkt för att hitta några blom-mande orkidéer. Våren hade varit alldeles för kall, framförallt nätterna som ofta hamnat på minussidan. Dessutom har det inte regnat på en hel månad så det är väl-digt torrt överallt. Men det är alltid intressant att se hur långt våren fortskridit. 












Adam och Eva, Dactylorhiza sambucina, brukar vara den första att börja blomma, men har stark konkurrens om det epitetet av St. Pers nycklar som startar nästan samtidigt. Vid dagens besök kunde man konstatera att det nog är ett par veckor kvar till dess man ser några blommande plantor. 
 







Även en och annan St. Pers nycklar, Orchis mascula ssp. mascula, fanns att se fast denna gång endast som bladrosetter.


Att våren hade kommit igång även här sågs på att det fanns en hel del andra blommor som var i gång. Nedan ses från vänster klockjulros (Helleborus foetidus), buskviol (Viola hirta), vitsippor (Anemone nemorosa) och längts till höger en backsippa (Pulsatilla  vulgaris) som vid denna tiden för det mesta är överblommade. 

Vy från Ryrhalvön
Bladrosett av St. Pers nycklar med förra årets fröställning. Bladrosett av St. Pers nycklar med förra årets fröställning.

Nu, en vecka efter besöket på Kinnekulle, har det hunnit hända en hel del med växtligheten. Ryr är känd för att härbärgera ett av Sveriges tätaste bestånd av St Pers nycklar (Orchis mascula ssp. mascula) så att titta efter dessa var naturligtvis ett av skälen till detta besök. Ryrhalvön har annars ett vackert och om- växlande landskap med en hel del av den gamla typens odlingslandskap. Området är också botaniskt mycket rikt så det finns flera skäl för att göra ett besök.
Vad gällde St Per så var en hel del fortfarande endast som bladrosetter. Men mot "utsidan" (halvön sticker ut i sjön Svanefjorden) där solen legat på i sluttningarna fanns flera plantor med blomax där de första blommorna slagit ut. De flesta var dock små och spensliga. Om detta beror på den torka som rått under våren eller om det var dessa första som var så är vårt att avgöra i nuläget.

 

Nedan ses ett axplock av vad som sågs. Öppna bilderna eller hovra över bilden med muspekaren så framgår namnet.

Fikastund i vacker miljö vid Österplana

Återbesök på Kinnekulle. Mycket har hänt på de två veckorna som gått sedan förra besöket. Det som var huvudmålet denna dag var att kolla hur det gått för Adam & Eva (Dactylorhiza sambucina) och vi kunde konstatera att de nu var i blom även om många inte slagit ut fullt. De flest var ganska korta och fortfarande med många knoppar kvar i axet.










Nedan ses exempel på "knubbiga" Adam & Eva. Möjligtvis kan den långa torka som rått under våren ha bidragit till att det blir korta plantor. Mittre bilden visar en mellanting mellan den röda respektive gula varianten. Sådana brukar man kunna hitta där båda varianterna möts.











Ytterligare en orkidé kunde ses denna gång, fast endast som bladrosett. Skogsnycklar, Dactylorhiza fuchsii, som det var, blommar normalt inte förrän i mitten av juni på Kinnekulle, men på öppna, solvarma ytor kan man hitta den redan i början av juni.


Den av orkidéerna vid denna tid som syns mest är ändå St Pers nycklar (Orchis mascula ssp. mascula) även om också denna hade någon vecka kvar till full blomning, vilket nedanstående bilder tydligt visar.
De tre sista bilderna visar en sent blommand backsippa (Pulsatilla  vulgaris), en blomklase från en körsbärskvist som indikerar att det nu blommade körsbärträd överallt på Kinnekulle. Slutligen en mindre samlamander som finns i de stenbrott där det numera står vatten.

Vy från naturskyddsområdet Österplana Hed och vall med St. Pers Nycklar, Orchis mascula ssp. mascula

Ett nytt besök gjordes på Kinnekulle som nu visade en hel del nya växter som kommit i blom. T. ex var guckuskon i full blom nu. Lokalen är nu så känd att du redan i GoogleMap kan söka på "Guckusko Kinnekulle" och få träff på kartan för parkeringen. 

Guckusko, Cypripedium calceolus Guckusko, Cypripedium calceolus














För den som kommer ner i skogen med guckuskorna för första gången kommer att häpna över denna prakt som naturen utan människans hjälp har skapat. Även mängd-en är imponerande.

Adam & Eva, Dactylorhiza sambucina Adam & Eva, Dactylorhiza sambucina























En koll på lokalen för Adam och Eva visade att som förväntad var de flesta av plantorna nu överblommade. Någon enstaka gul variant var kvar i hyfsat skick som syns på bilden här intill. De röda i bakgrunden är St. Pers nycklar.


Nedan ses ytterligare en del arter som sågs. De flesta av dessa var just i början av sin blomning. Korallroten tillsammans med guckuskon var den som kommit längst. Ramslöken som syns i nedre raden är från Munkängarna där den just börjat blomma. 

Krutbrännare, Neotinea ustulata Krutbrännare, Neotinea ustulata








Förra året hittades för första gång krutbrännare (Neotinea ustulata) på Kinnekulle. Även detta år fanns den kvar, nu med tre blommande skott. Vid tiden för mitt besök hade den redan börjat blomma färdigt. Den verkar vara tidigare här än på t.ex. Öland.  Hur den kommit hit är fortfarande en gåta. Närmaste lokal för arten är på Öland och dit är det ca 28 mil fågelvägen.  


Av andra orkidéer sågs otaliga skogsnycklar men ingen som kommit så långt att man kunde skönja blommornas färg. Det gjordes även lite eftersökning av honungsblomster men utan resultat, kanske något för tidigt för arten.

En tur till Skogatorp för att kolla läget där denna tidiga vår. Vanligtvis är växtligheten en till två veckor senare här än på Kinnekulle. Detta syntes också tydligt detta år och inga orkidéer sågs blomma nu. Däremot fanns enorma mängder liljekonvalj i blom. 













Det mesta av liljekonvaljen här växer solöppet och ganska torrt vilket innebär att plantorna blir kortare än under mera skuggiga förhållanden. Blommorna är dock lika vackra.









Som framgår av bilden här intill så är guckuskorna minst en vecka, kanske två, efter de som finns på Kinnekulle. Som syns så har knopparna inte mer än just nått upp ur bladrosetten. 
Bladrosetter av skogsnycklar syntes här och var men inte mycket mer än så. 


I brist på orkidéer får man njuta av annan vårlig växtlighet så som ses här nedan. Från vänster Natt och dag, Melanpyrum nemorosum, smörbollar (två bilder), Trollius europaeus, majnycklar, Primula farinosa, vätteros, Lathraea squamaria, osh slutligen ett midsommarblomster, Geranium sylvaticum.

Vi avslutar vår resa till Skogatorp med en bild på en fasan vi stötte på. Dessa otroliga färger och teckningar i fjäderdräkten imponerar. Denna fasan provade dessutom, av någon outgrundlig anledning, imponera genom att i diket försöka springa efter och ikapp bilen, fast han misslyckade dock när vi ökade farten. 

Till toppen av sidan


Hunneberg, Grindsjötorp 2022-06-26

Grindsjötorp på Hunneberg. I förgrunden en grönvit nattviol i den örtrika ängen framför torpet.
 

En tur upp till Grindsjötorp på Hunneberg tillhör tiden runt midsommar. Då blommar där två av bergets tre orkidéarter, grönvit nattviol och Jungfru Marie nycklar. Just natt-violen verkar ha ett bra år detta år. Kommer inte ihåg att jag sett så många tidigare. Den vänstra bilden visar ett av de största exem-plar jag sett.
 

Grönvit nattviol, Platanthera clorantha

Grönvit nattviol, Platanthera clorantha

Den andra orkidéen som blommar vid denna tiden här vid Grindsjötorp är den av Sveriges orkidéer som kanske är vanligast, Jungfru Marie nycklar. Den fordrar inte kalk i marken så finns ängsmiljö så brukar man hitta den där. Vid Grindsjötorps örtrika ängar fanns den nu i hundratal. En fröjd för en orkidéintresserats öga.
För att inte missförstå så kan väl nämnas att den ofta får heta "fläckigt nyckelblomster" eller "fläcknycklar". "Fläck" syftar här på bladrosettens fläckiga blad. Men eftersom det finns ett antal arter i detta släkte som har fläckiga blad är det lätt att missförstå dessa namn.


Jungfru Marie nycklar, Dactylorhiza maculata

Ovan ett kollage med olika former och färger på Jungfru Marie nycklar. 


Nedan lite annat som också kunde ses denna dag på Hunneberg. 

Berggräsfjäril, Lasiommata petropolitana

Nu så här efter midsommar är rätt tid att kolla upp luktsporren, Gymnadenia odoratissima, i Skogatorpskärret, ett av mycket få lokaler på svenska fastlandet. Vid detta besök hade de just börjat blomma. Här i Skogatorpskärret är plantorna väldig olika i färg, allt från kritvit till ganska mörkt lila. På bilden ovan ses fyra olika nyanser.

För den som är osäker på om vad som är vad när man tittar på brudsporrar / luktsporrar kanske bilden till höger kan vara till hjälp. Tyvärr är inte skalan samma i båda bilderna för luktsporrens blommor (till höger) är mindre än brudsporrens. Men man ser et tydlig skillnad på blommorna läpp. Brudsporrens läpp är delat i tre med ungifär lika långa flikar medan luktsporrens läpp knappt är delat alls utan mittfliken är mycket längre än de små sidoflikarna.







Brudsporre Gymnadenia conopsea till vänster
Luktsporre Gymnadenia odoratissima till höger





















Intressant var att se en fjäril som pollinerade en luktsporre. I detta fallet en slåttergräsfjäril, Maniola jurtina. Man ser tydligt att en pollenklubba har fastnat på sugsnabeln. Några sekunder senare hade den flera sådana men jag hann inte få en ny bild.










Vid denna tid är det brudsporrarna som dominerar bilden. Här en ovanlig stor och tät klunga av sådana. Samtliga har samma blomfärg och det går nog att dra slutsatsen att det här är frågan om en vegetativ förökning och att alla plantorna tillhör samma klon. 





























Skogsnycklarna, Dactylorhiza fuchsii, hade redan börjat blomma av.




























En annan orkidé som inte är lika frekvent som ovanstående är kärrknipprot, Epipactis palustris. Den hade just börjat sin blomperiod. 

Varholmen

Tips:
Om man från Skogatorpskärret kör till Dala och därifrån kör ut till 46:an till Falköping passerar man ett litet naturreservat, Varholmen. Det är vi denna tid på sommaren en upplevelse att komma upp på åsen och den osannolika blomsterprakt som finns där. 
Här finns också en av Sveriges få lokal för fjädergräs, Stipa pennata. Lokalerna på Falbygden är de enda i Sverige för detta gräs som annars hör hemma i centrala / södra Europa, västra Asien och norra Afrika.
















 

Fjädergräs, Stipa pennata




Till toppen av sidan

 

Dalsland, Billingsfors 2022-07-05

Vy från den större lokalen med tallknipprot (OBS: Bilden gör inte rättvisa åt hur brant det är).

Skogsknipprot Epipactis helleborine är en ganska allmänt spridd art upp till Jämtland - Medelpad. Det anses nu att den har en underart, subsp. orbicularis. Denna har tills nyligen ansetts finnas i Skåne, Öland och ev. Gotland. Underarten har fått det svenska namnet tallknipprot efter den miljö som den oftast hittas i, gles tallskog vanligtvis på sand eller grusigt underlag. 
Det har under en tid sagts att det troligtvis finns tallknipprot, Epipactis helleborine subsp. orbicularis, även på några lokaler i Dalsland. Nu skulle jag få möjlighet att besöka ett par av dessa lokaler. Guidad av en kunnig och naturintresserad person som bodde inte långt från lokalen var det inte svårt att hitta rätt. Vi besökte två lokaler med några kilometers mellanrum.
Första lokalen vid en cykelväg där man slagit vägkanterna tidigt och därmed också några av de eftersökta plantorna. Vi kunde dock hitta ett 20-tal plantor som klarat sig. 
Den andra lokalen var betydligt större och vi uppskattade antalet plantor till 100-200.   


Vid första lokalen som låg vid sidan av en cykelväg där, till trots för att man hade slagit gräset utefter vägkanterna, fanns i alla fall ett 20-tal plantor. Bilderna nedan är från denna lokal. De flesta var ganska små för att vara tallknipprot men bar ändå tydliga tecken för arten. Någon enstaka planta hade en höjd som man oftast ser hos tallknipprot, sista bilden. Genomgående var blommorna ljusa på lokalen, som bild 1 och 2 visar.

Vi fortsatt till den större lokalen några kilometer bort. Här i en stenig slänt ner mot stora bilvägen fanns massor av tallknipprot. Slänten såg väldig torr ut för tillfället men möjligtvis sipprar vatten ner mot vägdiket nedanför och att växtligheten därför klarar sig. Vi bedömde antalet till någonstans mellan 100 och 200 plantor. De flesta stod i grupper som tydligen var en vegetativ förökning för samtliga blomställningar i gruppen hade samma färg på blommorna. Bilden till höger visar ett sådant exempel. 
Annars varierade färgen en hel del mellan grupperna som stod utspridda över ett ganska stort område, så tydligen fungerade även fröspridningen här.















 

Tallknipprot, Epipactis helleborine subsp. orbicularis








Blommornas färger varierade en hel del. Förutom de två nyanserna som syns här fanns även några nästan helt gröna.

Skogsknipprot i allmänhet och så också underarten orbicularis polline-ras av getingar. Getingen attraheras av ett ämne som utsöndras i den inre delen av läppen (epichilen). (Se gärna "Orkidéernas pollinering") För att nå ner i "skålen" kommer getingen ofelbart att slå huvudet i pollinerna som därmed sitter fast på huvudet och följer med till nästa blomma. 
Det har också konstaterats att ämnet som getingen får i sig är berusande och man kan soliga dagar kunna se getingar, som fått lite för mycket och tillfälligt tappat flygförmågan, ligga och krypa runt på backen under plantan.



Det var två nöjda personer som efter att ha botaniserat i slänten som lämnade tallknipprötterna för denna gång. Två personer som dessutom kände sig nöjda över att ha utvidgat tallknipprotens utbredning i Sverige ganska rejält. Förmodligen är det så att arten inte har uppmärksammats utan tagits för att vara den vanliga skogsknipproten. Så det kan nog förväntas att den kommer att rapporteras från fler lokaler där miljön är den rätta för arten.

 

Till toppen av sidan

Kinnekulle 2022-07-08

Då var det dags att göra ett besök på Kinnekulle igen. Huvudskälet var att kolla om det gick att hitta knott-blomster men samtidigt göra ett besök på lokalen för Englandsnycklar som inte krävde någon större omväg. 
Tyvärr är det inte mycket kvar av den lokalen idag. Helt överväxt av mans-hög vass och diverse sly är det knappt möjligt att ta sig fram. Tiden för Englandsnycklarna borde vara den rätta men efter lite letande fick jag ihop 6-7 plantor där de för några år sedan räknades i hundratal. 
Finns det någon skötselplan för detta område som är en av två lokaler i Sverige för arten?





 

Englandsnycklar, bilden till vänster är en leopardnyckel, Dactylorhiza majalis subsp. integrata var. junialis, även om mönstret på bladen hos denna är mycket svagt. Till höger syns axet av en äkta Englandsnyckel som fått tillägget var. integrata

Men som sagt ovan så var huvudsyftet att kolla om det gick att hitta knottblomster som på Kinnekulle har en av södra Sveriges få lokaler för arten. Som syns på bilden till vänster så fanns den också detta år. Men som alla tidigare år så var det mycket sparsamt, lyckades hitta totalt tre plantor. Det är dock inte lätt att få öga på dessa små gröna växter i allt annat grönt så det är väl inte omöjligt att det kan finnas fler.
















Knottblomster, Malaxis monophyllos

 

Hos Knottblomstret (Malaxis (tidigare Microstylis) monophyllos) är de otaliga små blommorna (ca. 3-4 mm) helt gröna. Fruktämnet (blomstjälken) vrider sig vanligtvis hos orkidéerna ett halvt varv så att läppen hamnar neråt. Hos knottblomstret fortsätter fruktämnet att vrida sig ett helt varv och får därför läppen uppåt i slutläget.
Latinska artnamnet "monophyllos" betyder ett blad och avser plantans enda blad nere vid marken.



















Bilden till vänster får representera vad som händer nu. Många av vårens/försommarens orkidéer är nu full upptagna med att utveckla fröskidor. Som här där mellan två ängsnycklar som gjort sitt en kärrknipprot tittar fram. Det är den arten som nu tar över kärret.


Ytterligare några som är på upphällningen ses här nedan. 
Bild 1: Skogsnyckel, Dactylorhiza fuchsii, fanns ännu i skuggigare partier i gott skick men i övrigt i slutstadiet av blomningen.
Bild 2: Flugblomster, Ophrys insectifera, har nu inte mycket mer än väl uppsvällda fröskidor.
Bild 3: Tvåblad, Neottia ovata, håller blommorna i gott skick ända till dess fröskidorna är färdiga.
Bild 4: Honungsblomster, Malaxis monophyllos, även den behåller formen på blommorna långt efter att förskidorna utvecklats.
Bild 5: Brudsporre, Gymnadenia conopsea, brukar kunna hittas långt in i juli i fint skick beroende på miljön där de växer.


Kärrknipproten har som sagt just börjat sin blomperiod. I fuktigare/blöta partier kan den bli mycket talrik. Oftast står den fullt solöppet i kärren men även i halvskuggiga kantzoner frodas den.
















 

Kärrknipprot, Epipactis palustris

 

Kärrknipproten kan också den ha olika färger på blommorna. De två första resp. två sista bilderna visar en jämförelse mellan två nyanser man ofta ser på Kinnekulle.
Att detta är en av våra vackraste orkidéer är lätt att hålla med om när man kommer nära som på de två sista bilderna.

Jag avslutar denna kavalkad, av vad man kan hitta på Kinnekulle så här en vecka in i juli, med en art som ännu inte kommit i blom vilket är helt som det skall vara. Skogsknipproten blommar normalt från andra halvan i juli och in i augusti. Den hittar man vanligtvis i de skuggigare partierna i skogens kantzoner men även längre in om inte skogen är för tät.







 

Skogsknipprot, Epipactis helleborine


Till toppen av sidan

 

Trollhättan 2022-07-13
 

Det kanske syns dåligt men detta är miljön för 100-tals purpurknipprot. 

Nu är rätt tid att i vårt område söka efter purpur- och skogsknipprot. Inklämd i industriområdet Stallbacka finns ett område starkt störd av mänsklig aktivitet. Här i den numera uppväxta, glesa blandskogen har purpurknipproten hittat ideala för-hållanden, för den finns i 100-tal. Tiden för mitt besök verkade väl vald för så gott som samtliga plantor hade de flesta av knopparna redan utslagna. Men som vanligt hos Epipactis så hinner de första blommorna falna medan det fortfarande är knoppar längst upp i axet.














Purpurknipprot, Epipactis atrorubens

Bilden till höger visar att den torra och varma tiden vi haft har påverkat denna plantan. blommorna i nederkanten av axet har redan börjat falna medan knopparna i toppen inte kommer att orka slå ut utan vissnar. 
Notera den lilla spindeln och myran som besöker blommorna. En egen värld i världen.
Det är inte ovanligt att se myror som söker sig till Epipactis-arterna för det sekret som utsöndras i "skålen" på den inre delen av läppen (epichilen). Det är detta som lockar pollinatörerna fast myrorna hör knappast till de som får till pollinationen.












 

Purpurknipprot Epipactis atrorubens



Nedan några fler bilder från dagens besök.
Bild 1: Färgen hos purpurknipproten på detta område är ganska konstant starkt röd. Det är dock inte ovanligt, där det finns många plantor, att färgen varierar men här hittade jag endast någon enstaka planta som avvek.
Bild 2: En del av plantorna hade en avsevärd höjd, 80 cm var inte ovanligt. Denna står i utkanten av skogsdungen och man har fri sikt till industrilokalerna strax bortanför.
Bild 3: I torrt väder kryper gärna trädgårdssnäckorna upp i höga växter och sätter sig i väntan på fukt. Blommorna på denna planta är pollinerade och de egna pollenklubborna är borta. Dessa fastnar på insektens huvud som kan få flera sådana fastsatta. Förmodligen obehagligt och på blomman vid snäckankan man se att insekten lyckats skrubba av sig pollinerna. På blomman under snäckan syns pollinerna hänga kvar och har alltså inte följt med insekten.
Bild 4: Purpurknipprot med puktörne, också det en art som inte är vanlig i vårt område.
Bild 5: Purpurknipprot Epipactis atrorubens
Bild 6: Strimsporre Linaria repens, ytterligare en art som inte är vanlig hos oss i denna del av Västsverige.
 

Alldeles intill den aktuella skogsdungen med purpur-knipprot finns ytterligare en skogsdunge där det brukar finnas gott om skogsknipprot. I år verkade det dock vara ett ganska magert resultat för denna art. 














Skogsknipprot Epipactis helleborine subsp. helleborine

 

Till toppen av sidan
 



Hunneberg 2022-07-14

Det är nu dags att ge sig ut i blåbärsskogen. Om man vet var man skall gå kan man förutom blåbär hitta knärot, Goodyera repens. En sådan tur gjorde jag nu på kvällen och förutom en liter blåbär hittade jag en otrolig samling av dessa små orkidéer. Det var dock lite väl tidigt för knäroten som i nuläget just börjat visa vit färg på knopparna men inte någon enda som öppnat sig. Får göra ett nytt besök om några dagar, för det var en imponerande samling som fanns där. På 2-3 kvm räknade jag till ca 60 blomstjälkar. Däremot hittade jag endast någon enstaka utanför detta område till trots för att jag sökte i områden där jag andra år hittat plantor.

















 

Knärot Goodyera repens i knopp. 

Som man kan se på bilden till vänster så var området med alla stänglarna täckt av bladrosetter från knärot. Den bladrosett som har blomstjälk i år kommer att vissna efter blomningen och en ny bladrosett, som skall blomma nästa år, växer fram. Denna står sedan grön under hela vintern. 
Lägg märke till den fina nätådringen på bladen. Det är dock inte bladnerver utan endast ett färgmönster. Som alla orkidéer är knäroten enhjärtbladig och bladen är därför linjenerviga.


















Bladrosetter hos knärot Goodyera repens




Öresjö 2022-07-17




Skogsfru, Epipogium aphyllum, som just tagit sig upp över vitmossan.

En tur till lokalen för skogsfru med ett par goda vänner visade att det (som förväntat) var lite i tidigaste laget. Det gick ändå att räkna till ett 10-tal plantor varav många just stack upp över vitmossan. En blomstängel hade blommor utslagna, i övrigt endast knoppar.

Bildsekvensen till höger visar tre stadier i blom-stjälkens utveckling. Den kommer i första läget alltid hopböjd och kan på det sätt tränga upp utan att knopparna skadas. Bild två visar hur det ser ut efter en tid då stjälkarna har rätat ut sig och knopparna börjar få rätt läge. Längst till höger syns den enda som denna dag hade hunnit få blommor utslagna.
Skogsfrun är en saprofyt vilket gör att den lever underjordisk hela tiden och skickar endast upp en blomstjälk bara när det är lämpliga förhållanden.

 

Skogsfru, Epipogium aphyllum

Under några år har jag stött på ytterligare en orkidéart på skogsfrulokalen, spindelblomster. Endast ett exemplar som står på samma ställe år efter år. Vid tiden för skogsfruns blomning har spindelblomstret blommat av och av bilden kan man skönja att frökapslarna redan har öppnat sig och fröna blåst ut.
En rolig detalj är att blomman står i princip orörd medan frökapseln utvecklas. På de flesta orkidéer vissnar blomman och torkar ihop så fort den har blivit pollinerat. 


















Spindelblomster, Neottia cordata.
 

Till toppen av sidan
 


Öresjö 2022-07-21

Vy från skogsfrulokalen. En solstrimma når genom granarnas grenar och lyser upp gruppen.

Nu, fyra dagar efter förra besöket, hade flera av plantorna fått utslagna blommor. Men fortfarande var de flesta av de ca 25 plantorna bara i knoppstadiet. De flesta av dessa 25 var dessutom små med endast någon eller ett par knoppar. 



















 

Skogsfru Epipogium aphyllum

Miljön inom skogsfrulokalen består till stor del av vitmossa (Sphagnum) ormbunkar, blåbärsris (ses i bakgrund-en) samt en del annat av skuggtåliga växter.














Skogsfru Epopogium aphyllum med skogsbräken Dryopteris carthusiana



Nedan ses några fler bilder från dagen besök. Klickar man upp bild 4 ser man tydligt att skogsfruns blommor inte har vridit sig ett halvt varv för att få läppen neråt, vilket är det vanligast hos orkidéer, utan läppen förblir vänd uppåt. OBS samtliga av världens orkidéer har läppen uppåt i knoppstadiet. De flesta vänder dock blomman 180° medan blomman slår ut och får då läppen neråt. Blommorna pollineras av humlor. P.g.a. blommans uppbyggnad behövs det en ganska stor insekt för att pollineringen skall ske. 
 

Komplettering - 2022-07-26

Ett nytt besök, några dagar efter det förra, visade att det hade fortsatt att dyka upp nya plantor. Totalt kunde man räkna till ca 40 plantor, det största antal jag någon gång räknat på lokalen. Precis som vid förra besöket konstaterades att det till över-vägande delen var små plantor med 1-3 blommor. De flesta hade nu utslagna blommor även om många av dessa små, nyss uppkomna endast hade knoppar.  



















Skogsfru, Epipogium aphyllum. Ett av de större exemplaren från årets blomning.


 

Till toppen av sidan
 

Ett nytt besök på lokalen för knärot på Hunneberg gjordes för att kolla vad som hänt. Det visade sig att blommorna i de flesta av plantorna nu hade börjat vissna. Enstaka blommor i toppen var fortfarande fina. Det var dock lite för tidigt för att avgöra om pollineringen hade lyckats. 
Ett sökande i omgivningen gjordes där det för några år sedan fanns ytterligare lokaler. Tyvärr verkar det fortfarande som att dessa inte har återkommit efter torrsommaren 2018. I alla fall hittades inga fler plantor än de på den avbildade lokalen. 















 

Lokal med ca 60 blommande plantor

 

Nedan några bilder på knärot från lokalen på Hunneberg.