This site will be written in Swedish. Please use the Contact form if you have questions about what can be seen here..







Detta år, 2020, blev inte som andra år och inte heller som planerna var för 2020. En orkideresa var bokat och klar inför våren. Den skulle gått till Samos, Grekland. Men så slog pandemin till och tvärstoppade allting. Våra förväntningar på att kunna möta våren som vi gjort så många gånger tidigare grusades. Likaså det 20-års jubileum som årets resa skulle varit.

I stället blev det till att avvakta orkidéernas blomning här hemma. Dess bättre (eller är det det?) så har den varma vintern gjort att våra inhemska orkidéer nästan kommit ikapp en del nere vid Medelhavet. Både Adam och Eva och Sankt Pers nycklar rapporterats i blom sista veckan i april. 

Som ett alternativ till en reserapport från Medelhavsregionen gör jag i stället ett försök att rapportera mina besök på olika orkidé-lokaler här hemma under vår-sommar detta år. 

Österplana Hed och Vall

Den 29 april valde vi att göra ett besök på Kinnekulle. Målet var att se hur långt Adam och Eva samt St. Pers nycklar hade kommit. Vi började dock med att besöka Munk-ängarna där gul- och vitsippor bredde ut sig i fantastiska mattor. 
Framme vid Österplana Hed och Vall konsta-terade vi att Adam och Eva nog hade ett par veckor kvar innan man kunde vänta sig någon blomning. Däremot fanns Sankte Pers nycklar i knopp lite här och var.








 

St Pers nycklar i knopp. På torrängsområdena vid Öster-plana var en hel del (se bild ovan) som sträckte sig ut genom hölsterbladen. Till vänster ser man varianten med fläckiga blad. På Kinnekulle finns Orchis mascula både med och utan fläckar på bladen.






I den soliga slänten ner mot dal-en nedanför alvaret fanns också ett antal St. Pers nycklar som redan hunnit börja slå ut. Det får nog anses vara ett par veckor tidigare än normalt. 

Det nya Strömstad med spa, marina och havsnära lägenheter är kanske inte det man brukade förknippa de bohuslänska samhällena med. Men det är säkert bekvämt för de som söker denna typ av miljö. 
Vårt besök denna soliga vårdag var dock mer inriktat på den bohuslänska naturen, så vi sökte oss från denna "idyll". Bohuslän handlar naturligtvis mycket om havet och så också för oss denna dag.
 

Ett av huvudmålen med resan var att försöka hitta Sankt Pers nycklar som ju lär finnas lite här och var i Bohuslän. Detta lyckades vi med också även om de två lokalerna vi besökte verkade en smula udda för arten. Man är ju van vid att arten blommar på plana torrängs- / alvarsmarker men här växte den i en ganska brant bergsluttning. En annan något överraskande detalj var att så gott som samtliga plantor var i full blom, något som jag bedömer som mycket tidigt. Lite hjälp på traven har de säkert fått i denna söderslänt straxt över havsnivån.

Vår nästa fynd gjordes även det i en något annorlunda miljö. Inne i ett ganska tätt bestånd av gamla tallar växte några plantor. Samtliga var också här gott igång med blomning och ingen av plantorna så ut att ha farit illa av det skuggiga läget utan var stora och kraftiga. En notering som gjordes var att samtliga plantor som sågs hade rent gröna blad. Ingen visade tecken på sådana fläckar som är ganska vanliga på Kinnekulle t.ex.

Typiskt kulturlandskap på Ryr. 

Dalsland är landskapet som ibland beskrivs som ett Sverige i miniatyr. Några av landets större slätter finns i söder (Dalboslätten) medan områdena i norr är bergiga. Tvärs över detta sträcker sig "dalformationen" ett geologiskt intressant område som består omväxlande av kvartsit och lerskiffer (+ en del annat). Områden med lerskiffer innehåller ofta kalk vilket ger ett mycket rikt botaniskt resultat. Ett sådant är Ryrhalvön och naturreservatet Ryr. Halvön består till stor del av gamla kulturmarker som fortfarande hävdas och hålls öppna.

Här finns en av Sveriges största före-komster av Sankt Pers nycklar, vilka just nu närmar sig sitt bästa. Tillsammans med mängder av gullvivor, mandelblom och andra vårväxter är det en fröjd att vandra genom dessa marker.


Sankt Pers nycklar, Orchis mascula ssp. mascula med maskrosor, Taraxacum sp.

Några andra vårblommor som sågs 






Längre fram på sommaren är massförekomsten av blod-näva en imponerande syn på sina ställen på halvön. Men denna gång var det framförallt orkidérna som vi sökte. Den lättvittrade, kalkhaltiga lerskiffern har på några ställen skapat en alvarsliknande miljö som gynnar St. Pers nycklar. Men även inom ängs- och odlingsmarker växer orkidén rikligt och blir ofta större i dessa näringsrikare / fuktigare miljöer.





Typisk miljö från halvöns västsida. På många ställen här går halvön ganska brant ner mot vattnet i sjön Svanefjorden. Som syns här så behöver St. Per inte mycket mylla för att trivas.

Kombinationen Sankt Pers nycklar och gullviva är en oslagbar kombination

Några fler orkidébilder. Även om inte alla plantor var utslagna nu, så är detta år extremt tidigt. Man kunde tydligt se att de som stod i blåsten närmast sjön utan skydd inte kommit lika långt. 
Totalt finns det åtta orkidéarter i naturreservatet.

Vi avslutar med ett par bilder på en rödvingetrast som envist försökte få oss bort från vår valda plats för att inmundiga vår medhavde lunchlåda.

Naturskyddsområdet Österplana Hed och Vall är vidsträkt och täcker in alvarsmark-erna / torrängsområdena söder om Österplana kyrka. Här finns också Örnekulla med flera inhägnade slåttermarker. Bilden visar lite av den stora mängden gullvivor som blommar nu på våren. Här tillsammans med Sankt Pers nycklar som också finns i stort antal här. 

På Kinnekulle finns en av mycket få förekom-ster av Adam och Eva utanför de kustnära lokalerna som ligger utefter ostkusten. Vid detta tilfälle var Adam och Eva just i början av sin blomning och låg väl nertryckt i vegeta-tionen. Kanske lika bra för det har varit natt-frost på senare tid och jag har sett andra år att blommorna har frusit bort. Annars borde de blomma för full nu om man jämför med St. Per som de brukar blomma samtidigt med. Dessa blommade för fullt nu medan A&E just börjat. Kan det vara så att A&E går efter almanackan (det är normalt att de börjar nu) medan St Per går efter hur vinter- / vårvädret varit? Vintern var ju ovanlig mild och det har förmodligen förorsakat den mycket tidiga blomningen hos St. Per.

På bilderna till vänster syns att det finns lite gult i den röda blomman och lite rött i den gula. Ibland hittar man färger som är blandade mellan dessa, (se gärna galleriet för A&E)
Man tror att skälet till att det blivit två färg-former har med pollineringen att göra. A&E pollineras av de tidiga vårhumlorna som letar föda bland de få blommor som finns. A&E har dock inget att erbjuda, de har ingen nektar utan luras bara med sina bjärta färger. Detta lär sig humlorna, att det inte finns något och slutar besöka blommorna. Om det då finns två olikt färgade blommor tar det längre tid för humlorna att lära sig vilka blommor de skall hoppa över.

Lite mer Löfbergs Lila (kaffe, gul och lila). 

Några bilder till på Sankt Pers nycklar (Orchis mascula subsp. mascula). På bild tre framgår tydligt hur lite mylla som behövs för att arten skall kunna gro. Många av våra orkidéer blommar tidigt medan det fortfarande finns tillräcklig fukt i marken. Det gäller att hinna sätta frö innan allt torkar bort. Detta sker kanske under tre månader. Större delen av resterande del av året (8-9 månader) ligger dessa i dvala och översomrar som knölar. 





Vid denna tid på året är det kanske körs-bärsblomningen på Kinnekulle som lockar folk till till besök. Vid mitt besök nu var det rätt tid för detta. Det blommar lite överallt.

Några bilder på annat som sågs på min morgonpromenad. Kvisten med äppleblommorna på är från en fantastisk blommande apel. 

Sverige! Gult, blått och en röd liten stuga.

Denna dag, Kr. Himmelfärdsdag var ingen bra dag att i dessa Corona-tider ge sig ut på vägarna i natursköna områden. Vi startade dagen med att besöka Valle härad men det visade sig snabbt att alla tilgängliga park-eringsplatser redan var fyllda till bristnings-gränsen. 
Den överdådiga blomning av körsbärsträden som lockar många till dessa områden var stort sett över för denna gång. Däremot blir skiftningen i alla gröna nyanser i dessa lövsprickningstider en njutning att beskåda. En annan trevlig upplevelse denna dag var att vi hörde årets första gök.

Ovan ses dels en buske dels en gren med blomklasar från druvfläder. Den som gärna gör flädersaft (av blommorna eller bären) bör nog akta sig för denna andra av våra två fläderarter. Druvflädern är nämligen giftig, det gäller hela växten. 
 

P.g.a. bristen på möjlighet att parkera beslöt vi att lämna Valle och köra till Kinnekulle i stället. För den som tänker göra den resan rekommenderar jag att ta den mindre vägen från Eggby via Lundsbrunn till Källby. En mycket trevlig väg som ringlar fram genom ett otroligt vackert landskap.
Det skulle dock visa sig att det var minst lika mycket folk och bilar där. Vi lyckade dock hitta en grusväg där inga husbilar hade tagit sig in och där vi ostörd kunde inta vår medhavda lunch bland 1000-tal Sankt Pers nycklar.

Vi började dock med Hjälmsäter och guckuskolokalen för att se hur långt dessa kommit. Normalt brukar man säga att guckuskon har börjat blomma första dagarna i juni och det verkade som om det kan stämma ganska bra detta år också. De få knoppar som syntes skulle nog behöva några dagar till innan de slår ut.





                        Guckusko (Cypripedium calseolus) i knopp










Den övervägande delen av plantorna såg ut som på bilden till vänster och kommer säkert behöva ytterligare någon vecka innan de slår ut. Den milda vintern och tidiga vår verkar inte ha påverkat guckuskon specielt mycket. 










Det som överraskade mest var kanske en skogsnyckel (Daztylorhiza fuchsii) som redan var två decimeter och visade antydan till knoppar.

En snabb koll på Adam och Eva-lokalen för att se om det såg bättre ut än vid förra besöket. Det verkade dock inte vara så, de flesta plantorna såg små och knubbiga ut. Det verkade som om det varit ett dåligt år för arten.  
Den stora behållningen för dagen vad gällde orkidéer blev ett besök i den norra delen av reservatet, Österplana Hed och Vall, där det blommade i alla fall något 1000-tal plantor.

Nu frossar vi lite i detta med Sankt Pers nycklar, här i kvällssolen som lade ett gyllene ljus över dessa.

Till slut något stort och smått som kom i vår väg denna ljuvliga vårdag.

Pingstafton 30 maj gjordes ett besök vid Skogatorpskärret utanför Falköping. Detta exklusiva område hade vid denna tid inga blommande orkidéer att visa upp. Som syns på bilden här ovan så är det säkert 1-2 veckor till dess att denna präktiga tuva kommer att blomma. Men då kommer detn att vara en sevärdhet av rang.

Som sagt så fanns inga blommande orkidéer vid denna tid. Men några kunde man ändå se spår av. Bilden till höger visar fröståndaren från förra året efter en nästrot. Det syntes dock inte till några nya skott för året. Att man hittar förra årets ståndare gör inte att man därmed hittar en ny för året. Eftersom nästroten är en saprofyt skickar den upp en blomstängel när förhållandena är de rätta. Det är bara blomstjälken som finns över jord i övrigt är hela plantan under utan. Därförär det inte säkert att man hittar en ny planta där det fanns en förra året.



Fortsättning förljer....................