Orkidéparadiset Monte Gargano 16-23 april 2016
(Klicka gärna på bilderna så får du en större bild)

För orkidéresan våren 2016 valde vi att göra ett återbesök på Monte Gargano. Det var nu 11 år sedan vi gjorde förra besöket (2005) och det var därför många i den nuvarande gruppen som inte varit där.
Resan startade för de flesta från Landvetter, Göteborg, men några valde att flyga från Kastrup, Köpenhamn. Vid mellanlandningen i München samlades dock gruppen igen för vidare flygning till Bari. Här hämtades de förbokade bilarna och den dryga 12 mil långa resan till Mattinata, Gargano, startade.

Vi valde att köra den något mindre vägen utefter kusten och kom därför att köra längs saltanläggningarna strax före man kommer fram till Gargano. Även om fågellivet inte var så omfattande just då kunde vi bland annat studera flamingo, styltlöpare och långnäbbad mås.

Precis som förra gången hade vi vald Villagio San Matteo, Mattinata, som bas under veckan. Detta är ett lägenhetshotell strax innanför stranden nedanför staden. Anläggningen ligger inbäddad i stora odlingar av oliv och citrusfrukter och består av enplanshus med ett antal lägenheter i vardera. I dagsläget finns dock ingen restaurant här men en utbyggnad pågår och när den står färdig planeras det även för en restaurant.

Den lilla staden Mattinata ligger på de lägsta sluttningarna av Monte Sacro, det 874 m höga berget som tornar upp sig bakom staden. Våra lägenheter ligger strax innanför stranden till vänster i bilden.

Varm vår

Våren 2016 hade varit varm och torr. Framförallt hade april varit mycket varmare än normalt. Detta fortsatte även under hela vår vecka med dagstemperaturer på 18-24 grader, som gott sommarväder här hemma. Endast en regnskur fick vi en eftermiddag på hemväg till lägenheterna. 







På hemväg efter den enda regn-skur vi fick under vår vecka fick vi se denna regnbåge. Naturligt- vis blev det tvärnit för att föreviga detta fenomen. Regn- bågen lär ju vara ett tecken om att ingen mer syndaflod skall drabba oss. Detta gällde i syn- nerhet vår vecka som i övrigt bjöd på önskeväder.

Värmen hade dock förorsakat tidig blomning och kanske även en snabb sådan. På lägre nivåer var därför en hel del av orkidéerna avblommade redan men eftersom det finns gott om lokaler även i högre liggande terräng kunde vi hitta de flesta av arterna i gott skick. 

Totalt hittades under veckan 46 arter. Tre av dessa sågs dock endast som överblommade ex, Anacamptis collina, Himantoglossum robertianum och Neotinea lactea. På några lokaler fanns även Ophrys med stora frökapslar. Dessa gick dock inte att artbestämma men förmodligen var det tidigt blommande O. fusca-arter. Ytterligare en art som vi inte såg i blom var Anacamptis fragrans, vilken vi endast hittade i knopp. Utöver de rena arterna hittades ett antal hybrider.




 

                         Denna väl överblommade jättenyckel, Himmantoglossum robertianum, redan

                                    med stora frökapslar, får representera effekten av den varma våren.

   


Bonusstopp

Eftersom vi hade landat i Bari redan före lunch, tog vi oss tid att göra ett bonusstopp på väg mot Mattinata. Här i en sluttning, strax innan Manfredonia, kunde vi redan ana att våren varit tidig. Många av arterna vi såg var på väg att blomma över. Däremot fanns det mycket Serapias i full blom. Vi kunde här, innan våra egentliga exkursionsdagar börjat, studera fem av Garganos sju Serapias-arter. Ovanstående bilder visar från vänster: Serapias parviflora, bergonii, orientalis subsp. apulica, cordigera och längst till höger vomeracea.


Exkursionerna

Vinterns sex planerade exkursioner skulle nu testas i verkligheten, en per dag. Dessa fungerade utmärkt visade det sig. Men även om vi här och var hoppade över några av de inprickade lokalerna blev det ändå sex intensiva dagar. Det visade sig också att några av lokalerna, som tidigare noterats som fina orkidémarker, numera var starkt betade eller överväxta. Att markanvänd-ningen ändras, med stark påverkan på förekomsten av orkidéer, är inte ovanligt och får tas med i beräkningen för en orkidé-jägare.
Även om halvön inte är så stor, ca 4 x 6 mil, blir det fort kilometrar när man skall följa alla slingriga vägar. Samtliga vägar på Gargano har asfalttäcke och är oftast av god kvalitet även om de i många fall är smala och i vissa fall så smala att man med svårighet kan passera mötande bilar. Kartan här ovan visar grovt upplägget för våra sex förplanerade exkursioner.


Dag 1

För denna första dag valde vi den kortaste rutten, Rutt 1. Den tog oss upp genom Monte Sacros sluttningar ovanför Mattinata. Detta är ett av de orkidérikaste områden på Gargano och förväntningarna var därför stora. Men redan vid första stoppet blev vi varse att markerna inte är de samma år från år. Av ovanstående bild kan man se hur väl betat sluttningen är och det blir därför endast i kanterna av buskar och liknande som högre örter klarar sig.
Dess bättre hittade vi områden längre fram som inte hade fått samma oblida behandling av får och getter.

Till höger finns fyra av de arter vi hittade på vår fortsatta färd upp mot Monte Sacro.
Från vänster syns en spindel-ofrys, Ophrys passionis. Vidare den sista av de sex arter av satyrnyckel som vi såg under resan, Serapias lingua eller kala satyr-nycklar. Samt Ophrys phrygana. Längst ut till höger finns en variant av toffelofrys, Ophrys bertoloniiformis med ovanligt röda petaler och sepaler vilka vanligtvis är ganska gröna. 















 

Det är inte bara orkidéer man råkar på. Här är det en italiensk väggödla (ruinödla), Podarcis sicula, som villigt poserar för mig. Av djur är det främst ödlor man ser, någon sällsynt gång kanske en orm som snabbt slingrar iväg. Av större djur som ekorrar, mård, hare, rådjur samt den sällsynta skogskatten så är det främst inom de större skogsområdena man kan hitta dessa. Men som besökare, som rör sig utefter vägarna, är det dock mycket sällan man ser några av dessa.

Av alla Garganos 34 Ophrys-arter är kanske ovanstående praktofrys, Ophrys neglecta, den vackraste. Arten är ganska vanlig och spridd över större delen av halvön. Den är kanske för de flesta känd under namnet Ophrys tenthredinifera, en art som sedan några år tillbaka är uppdelat och därför fått olika nygamla beteckningar.


Dag 2

För vår andra exkursionsdag valde vi Rutt 6 men en miss i GPS-hanteringen gjorde att vi åkte upp den östra vägen till Monte San Angelo och inte som markerat på kartan. Vi bytte därför och åkte upp den södra vägen då vi valde rutt tre senare i veckan. Planen var att via Monte San Angelo köra ner i dalen, Val Carbonara, nedanför och följa den uppåt innan vi åter vände neråt mot låglandet och tillbaka till våra lägenheter. Vägen upp till Monte San Angelo på dryga 800 m går på serpentinvägar genom ett otroligt landskap omformat av människan. Bilden ovan ger en antydan om detta enorma murbyggandet som formar bergssidorna till möjliga odlingslotter.  








 

Vårt första stopp gjordes efter att man kommit ca halvvägs upp. Här fanns tidigare en orkidérik slänt men som nu var totalt överväxt av pinjeskog med tät undervegetation. Upp mot toppen av slänten fanns tidigare en fin lokal med mycket stornycklar, Orchis purpurea. Vi lyckades hitta en dåligt upptrampad stig som ledde uppåt och kom fram till lokalen som nu var så gott som helt överväxt. Dock fanns fortfarande några stornycklar kvar som trotsade buskagen. 









 

Ett trevligt fynd gjordes sedan nere vid vägen. Här växte en hel del spökyxne (Orchis anthropophora) tillsammans med borstnycklar (Orchis italica) så det var föga överraskande att det också fanns en hybrid mellan dessa. Det vetenskapliga namnet på denna är Orchis x bivonae.

Efter att ha passerat genom Monte San Angelo (som är väl värd ett eget besök) körde vi ner till dalbottnen nedanför, en sänkning på ca 300 m. Val Carbonara är en vacker dalgång mellan Monte San Angelo och 1000-meterstoppen Monte Spigno och Monte Croce på andra sidan. Dalen höjer sig sakta upp till 700m-nivån igen varifrån ovanstående bild är tagen. 
 

Strax efter att vi nått dalbottnen gjorde vi ett stopp för att kolla ett skogsområde med äkta kastanj. Här brukar vildpeoner, Paeonia mascula, blomma fint. Nu var de redan på nergång efter den varma våren men vi hittade några i riktig fin kondition.
 

Ovan syns ett axplock av några av orkidéerna som vi så på vår väg upp genom dalen. Från vänster: Ophrys brutia en av alla dessa små spindelofrysar. Nästa är bleka gullvivenycklar, Orchis provincialis. Sedan kommer en krutbrännare, Neotinea ustulata som är en av få orkidéer på  Gargano som vi känner igen här hemifrån. Slutligen en färgvariant av fjärilsnyckel, Anacamptis papilionacea. Vanligtvis är läppen rödtonad hos denna underart som ibland benämns subsp. rosea.





Längre upp i dalen botaniserade vi i några örtrika ängar. Här fanns två av de få orkidéer som vi har här hemma också, krutbrännare och göknycklar, Anacamptis morio. Just göknyckeln var nog den vanligaste orkidéen på Gargano vid vårt besök och sågs på de flesta lokaler vi besökte. Här stötte vi också för första gången på pricknycklar, Neotinea tridentata.






Ett av huvudmålen för dagens exkursion var att hitta Ophrys prom-ontorii. Den brukade finnas ute på en stenig äng bakom ett rejält taggtrådsstängsel. Lite fundersamma blev vi då vi upptäckte att det gick ett 15-tal ungdjur, mestadels tjurar, innanför stängslet. Men det visade sig att de mest var nyfikna på vilka det var som rörde sig i deras marker och efter att tag försvann de åt sitt eget håll. Turligt nog hade de nog nyligen släppts in på det aktuella området för ängen såg ganska obetat ut med mycket blommor, bland annat ett antal av den eftersökta O. promontorii.










 
Noggranna förbered-elser för fotografering av den rara orkidén.












Med så många dagar tillsammans blev det många tillfällen till social samvaro. Inte minst som här där vi slått oss ner i orkidé-ängen för att njuta av dagens medhavda lunchpaket. 



Dag 3

Då det var dags för vår tredje exkursion valde vi en av de längre resorna, dryga 12 mil skulle det bli innan vi var hemma igen. Huvudmålet för dagen var att hitta Ophrys oestrifera subsp montis-gargani eller som tidigare kallat Ophrys cornuta.
Resan gick därför österut fram till Vieste och vidare mot Peschici, där sista delen av sträckan är känd för att ha den eftersökta Ophrys:en.  Men innan vi kom så långt gjorde vi några stopp för att njuta av det som kallas "en av Italiens vackraste vägar", vägen från Mattinata fram till Vieste. Här stupar de vita kalkklipporna brant ner i havet och kustlinjen är till stora delar omöjlig att nå från landsidan. Bilden ovan visar udden längst ute i Sydost med staden Vieste ovanför den branta klippväggen. Erosionen har lämnat denna 27 m höga monolit kvar på sandstranden. Nedan finns några fler bilder från den aktuella sträckan.









 

Ophrys apulica är den Ophrys som har störst blomma av alla Europas Ophrys:ar. Här på udden som sticker ut efter att ha passerat Vieste är en säker plats för att få se denna magnifika orkidé. Att få den på bild kan däremot vara stressande ibland. Det blåser ofta här och Vieste anses som en av Europas blåsigaste orter.

Vägkanter är ofta bra lokaler att leta efter orkidéer på. Det gällde också Ophrys oestri-fera ssp. montis-gargani som dök upp inte långt efter att vi lämnat Vieste bakom oss.

Den eftersökta orkidéen till-hör Scolopax-gruppen och har därför den typiska "geting"-kroppen. Här en variant med vita kronblad. 

Den vanligaste färgen på pet-aler och sepaler är någon ny-ans av rödlila.

De ganska små blommorna är som smycken med sin utsök-ta form och teckning.

Dag 4

Nu tog vi den andra av de långa turerna, den längsta som var ca 16 mil. Rutten går runt halvöns högsta topp, Monte Calvo 1065 m. Vi körde till San Giovanni Rotondo och vidare via San Marco in Lamis mot Sannicandro Garganico. På denna sträcka passerade vi ruttens högsta punkt, dryga 700 m. De branta sluttningarna efter San Marco in Lamis, strax innan vi kom upp på den nya nivån, var värd besväret att ta sig upp i. Här var de flesta orkidéerna fräschare än längre ner. Bilden ovan visar en slänt med massor av spökyxne och borstnycklar. 

Här uppe färgade Orchis quadripunct-ata, ögonnycklar, slänterna röda på vissa ställen. Vi skulle säkert kunnat räk-na dessa i tusental.

Blomrikedomen var magnifik och ögon-nycklarna blandade sig fint med olika klöverväxter och blått lin.

Artnamet quadripunctata betyder fyra punkter. Ofta ser man bara två men böjer man sig ner och tittar in mot sporr-ens mynning hittar man två till.







Också denna dag hade vi en speciell orkidé vi ville hitta, Ophrys parvimaculata. Den finns i huvudsak i Apulien och då säkrast på nordsidan av Gargano. Tyvärr var de lokaler där jag tidigare sett den antingen betat eller överväxt av buskar. Men med hjälp av, en bara ett år gammal notering, lyckade vi hitta den. Så även om antalet av denna inte blev så stort så kunde vi i alla fall notera den som hittat. 











Vår fortsatta resa gick utefter Lago di Varano, en av lagunsjöarna vid Garganos nordkust, fram till byn Cagnano Varano där vi åter körde över bergen tillbaka till San Giovanni Rotondo men nu på andra sidan Monte Calvo. Här på nerväg igen hittade vi resans kanske störste överraskning, Ett bockyxne i blom! Himantoglossum hircinum, som är den art som finns här, blommar normalt inte förrän väl inne i maj. 






Ett par andra arter som också sågs på hemvägen var Romeo & Julia, Dactylorhiza romana. Detta är en art som står nära vår Adam & Eva och som på samma sätt som den har Romeo & Julia två färgvarianter. Vi lyckades dock endast hitta den gula varianten. Fast bilden till höger visar ett rätt så vitt exemplar. Den andra är en Ophrys biscutella, en art som har sin huvudsakliga utbredning på Gargano där den är ganska vanlig.


Dag 5

Ett besök i det stora skogsområdet Foresta Umbra hör till om man är på Gargano och denna näst sista dag skulle vi göra ett så-dant. För vägen upp dit valde vi att köra från Mattinata via Strada Communale Paratina, en mycket smal och de första kilometrar-na en mycket brant väg. Tillfällen gavs dock till fantastiska vyer över Mattinata och kusten utanför. 

Väl uppe på 600 m-nivån planade det ut och vi körde genom ett vackert odlings- och beteslandskap men där det också fanns gott om fina orkidémarker att undersöka. 

Ovanstående bild får representera vårt ganska snabba besök på Foresta Umbra där vi valde, att på en av de många välplan-erade rastområdena, ta vår lunchrast.  

Ett skäl till den ganska korta visiten på Foresta Umbra var att vi skulle botanisera i sluttningarna på väg ner mot Val Carbonara, dal-en nedanför Monte San Angelo. Det kom dock att visa sig att orki-déblomningen i dessa mestadels sydvända sluttningar nog hade sett sitt bästa. T.ex. hade vi hoppats på gullvivenycklar, Orchis pau-ciflora, som det brukade finnas gott om här. Vi lyckades till slut hitta ett exemplar på ett skuggigt ställe. Däremot fick vi resans andra överraskning, en blommande sparrissyssla, Limodorum abortivum. Den ser man sällan i blom förrän mot mitten av maj.


Dag 6

Nu hade vi nådd resans sista dag och det fanns därför endast en av de planerade exkursionerna kvar, Rutt 3. Denna gick till Monte San Angelo och därifrån söderut mot kanten av berget. Nu valde vi dock att åka upp den södra vägen till M. S. Angelo, så som vi skulle gjort redan dag två. Detta är en hisnande upplevelse där vi höjer oss ca 700 m på en sträcka av ca 2,8 km (fågelvägen), men med alla serpentinkurvor som behövs för att klara detta blir körsträckan dryga 8 km. Numera är dock vägen bred och fin med rejäla avbärare mot stupen utanför.
På denna del av Gargano ser man här och var bildens runda stenhydda, dock ofta i hoprasat skick. Detta var en gång övernattningshus för herdarna som vallade sin bodskap i området. Ofta ser man att det också fanns stenmurar runt hyddan där de föste in djuren för att skydda dessa på natten.













Efter Monte San Angelo är landskapet ganska platt, mestadels steniga betesmarker med låg vegetation och endast enstaka buskar. Detta är därför utmärkta orkidémarker och hittar man bara möjlighet att parkera så hittar man också orkidéer.










 

Vår rutt slutade vid vägens ände där det låg ett stort kloster, Abbazia di Santa Maria di Pulsano. Här hängde det nästan på kanten av klipporna ca 500 m över slätten nedanför.

Från området vid klostret hade man en enorm utsikt över slätten nedanför och ravinerna som här tränger i genom på kanten av Garganos begsplatå. Lägg märke till den uthuggna gångvägen på andra sidan ravinen.

Nedan finns ett axplock av sådant som vi såg under dagen.


Hemresan

Då var vårt Gargano-äventyr slut och kl 07.30 lördag morgon var bilarna packade för avfärd inför returresan till Bari där bilarna skulle återlämnas. Även denna dag såg ut at bli lika fin som de vi haft under veckan. Men detta ändrade sig och det kändes riktigt bra att det var denna dag vi skulle lämna för medan vi väntade på vår avgång började regnet strila ner. Vi lämnade därför Italien i hällande regn. Molnigheten höll sig över hela Europa under vår flygning. Först när vi lämnade den danska kusten och flög in mot Sverige kunde vi sikta landskapet under oss. 

Vi trodde därför att nu hade våren kommit även här hemma, men tyvätt blev vi varse annat då vi landade på Landvetter och vi kunde se hur hagelbygarna strök över horisonten. Vi kom därför hem till en vecka med snö, hagel och nattfrost, en riktig kontrast till den upplevelsen vi just varit med om. 












Nedanstående lista visar vilka arter/hybrider vi hittade under vår vecka
Totalt hittades: 47 arter
                          7 hybrider 
                          1 färgvariant

Anacamptis collina, ö.bl.
Anacamptis fragrans,
knopp
Anacamptis morio
Anacamptis morio
var. alba
Anacamptis papilionacae
Anacamptis papilionacea x morio
Anacamptis pyramidalis
Dactylorhiza romana
Himantoglossum hircinum
Himantoglossum robertianum, 
ö.bl.
Limodorum abortivum
Neotinea lactea,
ö.bl.
Neotinea tridentata
Neotinea tridentata x ustulata
Neotinea ustulata
Ophrys  incubacea
Ophrys apulica
Ophrys archipelagi
Ophrys argolica
ssp. biscutella
Ophrys argolica
ssp. biscutella x ?
Ophrys bertoloniformis
Ophrys bertoloniformis x incubacea
Ophrys bertolonii
Ophrys bertolonii x neglecta
Ophrys bombyliflora
Ophrys brutia
Ophrys funerea

Ophrys incubacea

Ophrys lucifera
Ophrys melena
Ophrys minipassionis
Ophrys neglecta (
syn. O. tenthredinifera)
Ophrys neglecta x ?
Ophrys oestrifera
ssp. montis-gargani (syn. O. cornuta)
Ophrys parvimaculata
Ophrys passiones
ssp. garganica
Ophrys phryganae
Ophrys promontorii
Ophrys sicula
Ophrys sipontensis 
Ophrys sphegodes
sp.
Ophrys sphegodes ssp. tarquinia
Orchis anthropophora
Orchis anthropophora x italica
Orchis italica
Orchis pauciflora
Orchis provincialis
Orchis purpurea
Orchis quadripunctata
Serapias bergonii                  
Serapias cordigera
Serapias lingua
Serapias orientalis
ssp. apulica
Serapias parviflora
Serapias vomeracae