Orkidéer i Trädgården                       Vad blommar när 2024

Ser man historiskt på detta med att odla orkidéer så har det varit tropiska arter som det handlat om. Redan under 1800-talet började man odla i större skala och också då skapa hybrider som många gånger blev starkt eftersökta. Men det var först efter andra världskrigen som detta tog fart då man lärde sig att odla på sterilt näringssubstrat. Ytterligare ett språng gjordes på 1960-talet då man kom på att man kunde framställa 1000-tals likadana plantor från tillväxtpunkten hos en orkidé, meristemförökning. Detta gjorde att utbudet av plantor exploderade och snart fanns det orkidéer i var mans fönster.

Vad gällde det vi idag kallar "trädgårdsorkidéer" så fanns det länge inte något större intresse hos de stora odlarna för dessa. Först på 1970/80-talet började det dyka upp sådana till försäljning för amatörer. Detta berodde väl dels på att de skulle odlas utomhus, dels att de också ansågs svårodlade. Först 1987 registrerades den första korsningen av Cypripedium-arter. Så småningom lärde man sig att så och odla upp även dessa på näringssubstrat vilket gjorde att tillgången på material ökade och priserna sjönk. Idag är det i huvudsak hybrider som säljs. Ett skäl till detta är att det vanligtvis, precis som hos de tropiska arterna, är lättare att odla dessa. Dessutom kommer det fram ur korsnings- och urvalsarbetet sorter med större och färgrikare blommor.

Cypripedium Cypripedium

Vad odlar man
Det vanligaste är naturligt nog växter från antingen den egna delen av landet eller från liknande miljöer i andra länder och även andra världsdelar. Eftersom de flesta föredrar orkidéer med stora blommor så blir det ofta guckuskotyper. Det är den enda orkidén från tempererade miljöer som kan mäta sig med de tropiska som odlas i inomhus eller i växthus. 

I huvudsak är det tre typer av orkidéer som man hittar i trädgårdar:
 - Släktet Cypripedium eller guckuskor som de skall heta på svenska. Detta är den av orkidéerna inom de tempererade zonerna som har störst blommor och därför också vanligast i odling. Som ovan nämnt är det ofta hybrider som odlas.
Totalt finns det ett drygt femtiotal arter inom släktet men det är endast ett mindre antal av dessa som vanligvis finns i odling


 
- Släktet Dactylorhiza eller handnycklar på svenska. Släktet innehåller några av de vanligaste vilt växande arterna hos oss som t.ex. majnycklar, skogsnycklar, Jungfru Marie hand med flera. Även inom detta släkte börjar det komma fram hybrider.

 

- Släktet Epipactis men av Europas ca 80 arter är det några enstaka som man hittar i handeln. De flesta har ganska små gröna eller rödaktiga blommor. Nordamerikas enda Epipactis-art E. gigantea hittas ibland i handeln.

Pleione forrestii Pleione forrestii

Det finns några arter från subtropiska/tempererade zoner som man kan odla i våra trädgårdar men de flesta fordrar att man förvarar dessa i en frostfri miljö över vintern. Dessa odlas därför oftast i krukor som placeras utomhus under sommaren. 

 - Släktet Pleione är kanske det vanligaste släktet från denna kategori. I mycket gynnsamma lägen går det att plantera någon/några av arterna utomhus. Av de ca 20 arterna i släktet är det ett 10-tal som man vanligtvis kan hitta i handeln.

 - Släktet Bletilla, av släktets 5 arter är det främst Bletilla striata som odlas hos oss. Den kan odlas på friland, i alla fall i områden som inte har för kalla vintrar.

 - Släktet Calanthe, av släktets 220 arter är det någon enstaka som odlas hos oss. Bör odlas i kruka för frostfri vinterförvaring.  

Cymbidium hybrid Cymbidium hybrid


Förutom ovanstående arter finns många av de tropiska arterna, som vi vanligtvis odlar inomhus, som passar utmärkt att odla ute från senvåren till tidig höst. Inom släktena Cymbidum, Dendrobium, Encyclia, Cattleya med flera finns arter som trivs med det klimat vi har under vår sommar. De tål däremot inte frost, så i god tid innan nattfrost börjar göra sig gällande måste de tas in.

Cypripedium - guckuskor
Hos oss i Sverige finns endast en art från detta släkte, Cypripedium calceolus. Den är, så som samtliga orkidéer, fridlysta och får därför inte till någon del tas från växtplatsen. Så även om den på många håll kan finnas i riklig mängd så får man inte plocka eller gräva upp plantor. Arten finns dock att köpa i handeln framför allt från odlare i Tyskland, Holland och England. En varning kanske man skall ge om plantor som bjuds ut på säljsidor på Internet (t.ex. Ebay och liknande). Handla inte rena arter från personer eller företag som man inte känner till och som man vet är seriösa. Det grävs fortfarande upp plantor illegalt. 
Totalt finns ett drygt 40-tal arter i världen. I Europa finns tre arter (C. calceolus, guttatum och macranthos) medan det stora antalet finns i Nordamerika och Asien, speciellt många finns i Kina. 

Utbredning av Cypripedium
De överjordiska delarna av Cypripedium vissnar ner och plantan gör sig klar för övervintring. Undre bilden visar ett skott så som det kan se ut redan på hösren. De överjordiska delarna av Cypripedium vissnar ner och plantan gör sig klar för övervintring. Undre bilden visar ett skott så som det kan se ut redan på hösren.

Odla Cypripedium
Bästa tiden att plantera Cypripedium är på hösten efter att bladverket vissnat. Då är plantan i vila och kan hanteras utan att skada tillväxten. Köper man på ett gardencenter brukar plantorna vara krukodlade och då är det lättare att få till en plantering även på annan tid. 
Vid import från andra länder kommer plantorna ibland utan någon kompost runt rötterna. Denna typ av inköp bör göras under plantornas viloperiod, d.v.s. hösten (vinter) eventuellt tidig vår. 
Läget för planteringen bör vara norrsidan av huset. Men plantorna bör ha fritt uppåt, alltså inte under träd. Öst- resp. västsida går också bra om man inte får in sol mitt på dagen. Under tillväxten bör jorden inte torka ut utan bör hållas jämt fuktig. Vattning under torrperioder rekommenderas. Planteringsjorden bör inte vara för mullrik eventuellt kan sådan jord förbättras med inblandning av perlit, grovt grus eller annat icke nedbrytbart material. Undvik kompostjord eftersom den innehåller för mycket näring. Mycket få av Cypripedium-arterna fordrar kalkhaltig jord så som vår guckusko.  
Om jorden runt plantan är för kompakt kan det behövas ett dränerande lager i botten av planteringsgropen för att förhindra att vatten blir stående runt rötterna. Vid planteringen skall plantan inte placeras djupare än att de nya skotten sitter precis i eller strax under ytan. Bred ut rötterna i sidled och täck med planteringsmaterialet. Cypripedium har inga djupt gående rötter utan sprider ut dessa oftast i de övre 10 cm under ytan. 
I områden där man ofta har regnperioder under vintern rekommenderas att täcka plantorna under vintern. Vatten som rinner in mot de nya skotten och sedan fryser till kan skada dessa. 

 

Cypripedium 'Ulla Silkens' Cypripedium 'Ulla Silkens'

Arter och hybrider
Nedan följer ett antal exempel på arter/hybrider som jag odlat i min trädgård.
I de flesta fall är det så att hybriderna är lättare att odla och få bra resultat med. Detta oftast eftersom de inte är lika känsliga för "fel" miljö. Dessutom görs ett urval hos odlarna, som korsar fram hybrider, så att hybrider som kommer ut på marknaden är de som är bäst anpassat för trädgårdsodling.
Alla arter/hybrider blommar inte samtidigt, några är tidiga medan andra kommer igång senare. Detta kan utnyttjas för att få en längre blomning i orkidérabatten. Vanligtvis står blommorna hos Cypripedium mellan en och två veckor beroende på vädret. Men om man väljer att blanda tidiga och sena arter kan man säkert ha blomning någon månad. 

Cypripedium 'Ulla Silkens'
Cypripedium flavum x C. reginae

Enligt min erfarenhet är detta en av de bästa hybriderna. Verkar inte kräsen på planteringsjorden och kommer igen år efter år samtidigt som den förökar sig snabbt. En fördubbling vartannat år är inte omöjligt. 
Köper man fröplantor som inte har blommor får man vara medveten om att dessa kan variera mycket från planta till planta. Bilderna här ovan visar alla Cypripedium 'Ulla Silkens'.  
Har vanligtvis en blomma per skott men ibland två.

Blommar från någon/några dagar in i juni. Har man många skott så slår inte alla ut samtidigt och man kan då ha blomning ett par veckor.  

Ingående arter

Cypripedium flavum

Cypripedium flavum Cypripedium flavum

Cypripedium flavum är en art från sydvästra Kina där den växer i gles skogs- eller buskterräng vanligtvis över 2000 m. Ofta i trakter med kalkberg men även utanför sådana områden. Och eftersom den även växer ihop med Rhododendron och olika ljungarter är den förmodligen inte kalkkrävande.
Hos mig har jag förmodligen inte hittat rätt läge för fortfarande efter många år har jag bara ett blommande skott per år. 
Höjd 17-60 cm (hos mig knappast över 20 cm). En blomma per skott. Den mycket näpna, gula blomman till trots är min erfarenhet att detta kanske inte är den art man skall börja sin Cypripedium-odling med.
Blommar hos mig ganska tidigt, runt månadsskiftet maj-juni.





Cypripedium reginae 

Cypripedium reginae Cypripedium reginae

Cypripedium reginae är en art från Nordamerika, från nordöstra delen av USA och angränsande delar av Canada. Av de rena arterna man hittar i handeln är det kanske denna som man oftast ser. Med sin iögonfallande, starkt röda läpp och kritvita sepaler/petaler har den blivit en populär trädgårdsväxt. I det vilda kan den bilda stora populationer med hundratals plantor och lär av många anses vara den vackraste inom Cypripedium-släktet.
Detta är troligtvis den inom släktet som växer våtast. Den växer om inte i sumpmarker så i alla fall i klart fuktiga miljöer. Höjd 35-85 cm. Vanligtvis en blomma per skott men i undantagsfall två.
Blommar hos mig som en av de sista, andra halvan av juni.

 

Cypripedium reginae var. alba Cypripedium reginae var. alba

Cypripedium reginae var. alba.
C. reginae finns som så många andra blommor även i en helvit variant. Det är dock inte denna som ingår i Cypripedium 'Ulla Silkens'





Cypripedium 'Kentucky Pink'
Cypripedium kentuckiense x C. macranthos

Cypripedium 'Kentucky Pink' Cypripedium 'Kentucky Pink'

På gardencentra kan man idag hitta flera olika Cypripedium-hybrider. Tyvärr finns sällan några namn på ingående arter. En sådan är C. 'Kentucky Pink'. Efter en del forskande verkar det mest troliga att det är nedan nämnda arter som är de som ingår. Mycket av karaktärerna hos dessa arter kan man också skönja hos hybriden.
Hybriden har fungerat bra hos mig och på få år fördubblats. Imponerande stora blommor på den annars låga stjälken, hos mig knappast mycket över 35 cm. Den får som de flesta Cypripedium en blomma per skott. 
Blommar ganska tidigt från någon dag/dagar in i juni.
Denna hybrid finns registrerat med namnet Cypripedium 'Philipp'.



Cypripedium 'Philipp Dark'
Cypripedium kentuckiense x C. macranthos

Cypripedium 'Philipp Dark' Cypripedium 'Philipp Dark'

Detta är samma hybrid som ovanstående Cypripedium 'Kentucky Pink' men en utvald klon som ger rödare blommor. 












Ingående arter

Cypripedium kentuckiense Cypripedium kentuckiense

Cypripedium kentuckiense
C. kentukiense är en nordamerikansk art från de centrala södra delarna av USA. Växer upp till 500 m-nivån. Den finns vanligtvis i områden med sura underlag (sandsten) i raviner och utefter bäckar. 
Detta är en av arterna inom släktet som har störst läpp, storlek nästan som ett hönsägg. 
Arten är högvuxen, 80 cm, en blomma per stjälk. En av de rena arterna som fungerat bäst under mina förhållanden. Förökar sig lätt och bildar bestånd. Blommar från mitten av juni. 








Cypripedium macranthos

Cypripedium macranthos Cypripedium macranthos

Arten är den andra av de tre Cypripedium-arterna som anges finnas i Europa (den tredje är C. guttatum). Arten har en utbredning från de östra delarna av den europeiska delen av Ryssland och vidare österut genom Kina till Taiwan och Japan. Växer i ängar och gles skog- och buskmarker med lätt skuggning. 
I beskrivningar anges höjden till 15-40 cm. Hos mig håller den sig till den lägre halvan av dessa höjdangivelser. Förökar sig långsamt. Blommar ganska tidigt, från början av juni








Cypripedium x ventricosum
Cypripedium macranthos
x Cypripedium calceolus

Cypripedium ventricosum 'Red' Cypripedium ventricosum 'Red'

Detta är en naturhybrid  mellan macranthos och calceolus och inte en art som man ibland ser den angiven som. Den finna naturligt i Ryssland och vidare österut mot Korea och Kina. Det sägs att där arterna möts hybridiserar dessa flitigt. Den planta jag har har klonnamnet "Red" och skall därför vara något rödare än vanligt.
Jag har haft plantan för kort tid för att säga något om hur den trivs i min miljö. Blommar från andra halvan maj. Höjd upp till 50 cm. 





 

Cypripedium guttatum

Cypripedium guttatum (bild från Botaniska träsgården i Göteborg). Cypripedium guttatum (bild från Botaniska träsgården i Göteborg).

Detta är den tredje av de europiska Cypripedium-arterna. den finns från de östra delarna av europeiska delen av Ryssland och vidare österut. Även i nordvästra delen av Nordamerika (Canada, Alaska). Växer i ängar och gles skog på nivåerna 1000 - 4000 m. 
Jag känner inte till att den används i hybridisering och vad jag vet är den ovanlig i odling. Jag har försökt med fröplantor men utan att lyckas få upp dessa till blombar storlek (inte än i alla fall).






Cypripedium 'Kentucky Maxi' (C. 'Gabriela')
Cypripedium fasciolatum x C. kentuckiense

Cypripedium 'Kentucky Maxi' Cypripedium 'Kentucky Maxi'

Ytterligare en hybrid där C. kentuckiense ingår. Här korsat med en art från de centrala delarna av inre Kina, C. fasciolatum. Hybriden finns dock registrerar som Cypripedium 'Gabriela', så epitetet 'Kentucky Maxi' är tydligen ett handelsnamn som någon satt på denna, varför?  Båda ingående arter tillhör de som har störst läpp inom släktet och hybriden får därför också en stor sådan. Hos mig har denna klarat sig bra och förökat sig även om det inte gått så fort. Höjd upp till 40 cm. Blommar i början av juni.









Cypripedium fasciolatum

Cypripedium fasciolatum är en art från de inre, centrala delarna av Kina. Den sägs växa i skogsmiljö i kalkpåverkade trakter. Så möjligen kan denna vara gynnat av kalk i odlingssubstraten. Jag har inte odlat denna mer än ett år så jag kan inte säga hur väl den går hos mig. Blommar tidigt. Höjd 35-40 cm (hos mig).
Detta är en av alla inom Cypripedium-släktet som har störst sko (tillsammans med C. kentuckiense).








Cypripedium 'Macra Pink'
Cypripedium fasciolatum x C. macranthos 

Cypripedium 'Macra Pink' Cypripedium 'Macra Pink'

Frösådda hybrider kan, som nämnt ovan, bli mycket olika, från nästan som ena föräldern till nästan som den andra. Denna korsning är hos mig förvillande lik C. macranthos men får ibland två blommor på ett och samma skott vilket inte macranthos kan. Så detta är Cypripedium 'Macra Pink'. 
Denna har hos mig klarat sig bra men förökar sig långsamt. Lågt växande, knappast mer än 30 cm.
Blommar i månadsskiftet maj/juni.









Cypripedium 'Barry Phillips'
Cypripedium fasciolatum x C. segawae

Cypripedium 'Barry Phillips' Cypripedium 'Barry Phillips'

Båda dessa guckuskor är gula med endast får strimmor av rödaktig färg. Så att hybriden får en i princip helgul blomma är ingen överraskning. Denna har hos mig klarat sig bra och har ökat i storlek år för år. Blommar från slutet av maj vid lämpligt väder, en av de första hos mig. 
Ganska stora blommor men höjden är inte mer än ca 30-35 cm. 












Cypripedium segawae
Arten är endemisk på Taiwan. Där växer den i skogsmiljö (cypressskog) i högre liggande terräng. Blommar tidigt. Jag har inte odlat arten så jag vet inte hur den klarar sig hos oss.



Cypripedium 'Johnny Petersen'
Cypripedium parviflora x C. macranthos var. rebunense

Cypripedium 'Johnny Petersen' Cypripedium 'Johnny Petersen'

Detta är en korsning mellan en amerikansk, C. parviflorum, och en underart till C. macranthos, nämligen den ljust gula var. rebunense, en art som är endemisk på Rebun Island, en ö strax utanför norra Japan. 
C. parviflorum är som namnet antyder en ganska småblommig art mycket lik vår C. calceolus. Hybriden kan variera mycket i blomfärgen. Denna blommar som en av de första hos mig ofta i slutet av maj. 
Mycket odlingsvärd art som förökar sig snabbt och bildar ruggar. Medelstora blommor, lågväxt, knappast mer än 30-35 cm. 









Cypripedium formosanum

Cypripedium formosanum Cypripedium formosanum

Arten är som namnet antyder endemisk för Formosa, numera Taiwan. Ganska lättodlat art som delar sig friskt. Den kommer igång ganska tidigt på våren och de nya skotten är känsliga för frost. Så om den odlas på friland bör man bevaka och täcka över de nya skotten ifall det blir nattfrost. Det går dock utmärkt att odla arten i krukor som vinterförvaras frostfritt. Då kommer den i gång mycket tidigare, redan i februari börjar tillväxten hos mig och i slutet av mars blommar de. Jag brukar hålla temperaturen ca 5-7 grader under vintern. Försiktig vattning då och då. På friland kommer plantan igång ungefär samtidigt med de tidigaste av övriga arter, i andra halvan av april och blommar i slutet av maj. 
Odlar man i kruka bör man välja en stor kruka eftersom plantan delar sig snabbt. 



 


Till toppen



Övriga trädgårdsorkidéer
 

Dactylorhiza majalis ssp. majalis  (i mitten) Till höger med rent gröna blad hybriden 'Atlanta'
Dactylorhiza majalis ssp. majalis (i mitten) Till höger med rent gröna blad hybriden 'Atlanta'

Dactylorhiza - handnycklar

Dactylorhiza är det artrikaste orkidésläkte i norra Europa och så också här hos oss. Det svenska namnet "Handnycklar" har släktet fått efter rotknölens form. Den ser ut som en hand med två eller flera "fingrar". För den ovane kan man förväxla Dactylorhiza-arter  med arter ur Orchis-släket men detta senare har alltid två runda rotknölar. 
Det finns en hel del av våra inhemska arter som fungerar utmärkt att odla i trädgården. Det är dock viktigt att notera att samtliga orkidéer i Sverige är fridlysta. Det innebär att även om de ser talrika ut på en del ställen så får man inte ta någon del av plantorna med från växtplatsen. Det finns dock numera många arter ute i handeln så man behöver inte vara utan och de pryder verkligen sin plats i rabatterna. 
   


Odla Dactylorhiza
Så gott som samtliga arter kräver eller föredrar kalkhaltigt växtmaterial. I övrigt verkar vanlig trädgårdsjord fungera bra. Arter och hybrider som säljs är helt anpassade för våra förhållanden och är vinterhärdiga. Viss täckning kan vara bra. Själv täcker jag plantorna med ett lager löv på hösten. Notera också att de nya skotten anläggs redan på hösten så markera var plantorna står så att man inte gräver/räfsar för hårt och skadar skotten som på våren ligger alldeles under ytan. Ett tips: Låt de torra blomstjälkarna står kvar över vintern så slipper man ta mista på var plantorna finns när man vårrensar.
Observera att alla arter i släktet har två rötter (rotknölar) en mörk som är den som har blommat under sommaren och en ljusare som nybildats under året och som är den som skall blomma kommande år. Vid delning av plantor behöver man därför se till att vardera delen har minst dessa två rotknölar. 
Vanligtvis så sker pollinering av Dactylorhiza även i våra trädgårdar vilket gör att det frampå eftersommaren står en ståndare med ett antal frökapslar. En sådan kapsel kan innehålla flera tusen frö och finns det sedan ett antal frökapslar per planta och dessutom ett antal plantor kan det snabbt bli något 100 000-tal frö. Ibland kommer det spontant upp frösådda plantor, vanligtvis i någon orörd del av en rabatt, oftast i någon annan perenn som stått orörd några år. Vill man prova så själv behöver man göra detta på någon yta som får ligga orörd 3-5 år eftersom de små frögroddana (så gott som osynlig för ögat) inte tål att röras om och det kan ta flera år från sådd till blommande planta. Har man flera arter i trädgården går det inte att veta vilka som ingår i eventuella fröplantor eftersom så gott som samtliga arter inom släktet kan korsas med varandra.
Nedan ses till vänster några spontant frösådda handnycklar i ett bestånd av trädgårdsiris. Högra bilden visar ett bi som i sitt sök efter nektar har fått pollenklubborna fästade på huvudet och som sedan kommer att pollinera nästa blomma den besöker. Noteras kan att inga arter i Dactylorhiza-släktet har någon nektar att erbjuda, utan plantan bara lurar humlor och bin med doft, form och färg för att säkerställa pollineringen. Se mer om pollinering

 


Arter och hybrider
Nedan följer exempel på några arter/hybrider som jag odlat. 
 

Majnycklar - Dactylorhiza majalis ssp. majalis
Majnycklarna finns allmänt i kalkrika trakter i södra Sverige upp till Halland. Detta är en av de vanligaste i handeln men se upp med var du handlar för de grävs upp fortfarande där det finns mycket. 
Arten fungerar utmärkt i trädgården men se till att odligsbädden är kalk-haltig. I naturen växer den i fuktiga ängar så man skall nog inte plantera den i för torra lägen eller se till att man håller jorden fuktig. Kan stå i full sol. Typisk är de breda, starkt fläckiga bladen. Förökar sig ganska bra och som syns på bilden blir det då flera blomstjälkar som under hösten kan delas och planteras var för sig.
Blommar som namnet antyder redan i maj, hos mig från slutet av månaden.
D. majalis ssp. majalis används ibland i korsningar.


 

Dactylorhiza 'Atlanta'
Dactylorhiza foliosa x D. majalis ssp. majalis

D. foliosa är en art som endast finns på Maderia. Den andra föräldern är samma som beskrivits här ovan. Hybriden odlas på samma sätt som majnycklarna. Hos mig har den fungerat bra men jag har inte haft den tillräckligt läng för att säga något om hur bra den är på att föröka sig.
Noteras kan att hybriden har ärvt bladfärg efter foliosa som har rent gröna blad. Blommorna är på mitt exemplar utan de typiska läppmönstren men kan säkert, som på de flesta hybrider, variera från planta till planta. D. foliosa har ganska svaga markeringar på läppen medan majalis har kraftigt kontrasterande markeringar.  Blommar från någon vecka in i juni.







 

Dactylorhiza foliosa

Under flera år hade jag denna art från Madeira i trädgården. Den kom igen år efter år men aldrig med mer än ett blomax, d.v.s. den delade sig inte. Eventuellt hade jag inte hittat rätt förhållanden för den. Den växer naturligt i sura marker, skall alltså inte ha kalk i jorden. Lätt skuggigt läge. Blommade hos mig från någon vecka in i juni. Tyvärr klarade den inte den torra och varma sommaren 2018. Även om jag vattnade rabatterna så kom den inte upp året efter.  







 

Dactylorhiza fuchsii (hybrid?)

Den avbildade plantan har funnits i min trädgård sedan mitten av 80-talet. Blommar årligen och förökar sig flitigt. Från början trodde jag det var skogsnycklar men har så småningom insett att det nog inte är en ren art utan den har nog något inkorsat i sig, men vad? I naturen korsar skogsnyckeln sig ofta med ängsnycklar eftersom dessa ofta finns på samma lokaler. Det brukar resultera i storvuxna plantor, vanligtvis större än någon av föräldraarterna. Men finns det andra arter från släktet kan det mycket väl vara något annat.
Denna blommar hos mig från mitten av juni.





 

Till toppen

Kärrknipprot Epipactis palustris Kärrknipprot Epipactis palustris



Förrutom guckuskor och handnycklar så är det knipprötter, släktet Epipactis, som man oftast kan hitta i handeln. Det finns i Europa ett 80-tal knipprötter men de allra flesta har små blommor som dessutom har ganska oansenliga färger. I princip är det en art av dessa som man vanligtvis hittar för odling i trädgårdar, kärrknipprot Epipactis palustris. Förutom de europeiska arterna finns det en knipprotsart i Nordamerika som också odlas, Epipactis gigantea. Det finns numera också en del korsningar där.
Kärrknipproten växer naturligt i rikkärr och andra fuktiga miljöer inom kalkbergsområden. I trädgården behöver man därför tillsätta kalk i växtmaterialet. 

 

Kärrknipprot - Epipactis palustris
Blomfärgen kan variera en hel del på kärrknipproten i det vilda. Den övre bilden visar en röd variant som inte är så vanlig utan oftast är färgen mer brun så som på bilden till höger. Däremot är den vackra läppen alltid lika vit.
Jag har inga större erfarenheter av just kärrknipproten men den tycks inte svårodlat och kan man placera den i ett fuktigare parti men fortfarande i full sol så borde det fungeta bra. Blomning: Juli

Epipactis 'Lowland Legacy'
Också inom släktet Epipactis finns det nu hybrider. En sådan är Epipactis 'Lowland Legacy. Denna är en korsning mellan Epipactis gigantea från Nordamerika och en art som finns på Cypern, Epipactis veratrifolia
Samma gäller även här att om man köper hybrider är man säkra på att det inte är uppgrävda arter.






Bilden visar en monstruös version av blomman med nästan en dubblering av blombladen.



Ingående arter

Epipactis gigantea
Arten är den enda ursprungliga art ur släktet Epipactis i Noramerika. Den växer dock i områden som mycket liknar våra förhållanden. I det vilda växer den nära vatten, gärna strömmande vatten.Den bör därför planteras så att den kan hållas fuktig hela tiden. Hos mig verkar den vilja ha mycket ljus. Jag fick flytta den vid något tillgälle och då hamnade den skuggigt. Den växte visserligen men ingen blomning. Blommorna är något större än hos vår kärrknipprot. Höjd upp till 80 cm men ofta lägre än så. Blomning sker i juli.
 

Epipactis veratrifolia
Detta är en art som har sin huvudsakliga utbredning i Asien men finns på ett par lokaler på Cypern där jag sett den. Den finns numera att köpa hos välsorterade orkidéhandlare. Blommorna är betydligt större än vår kärrknipprot. Plantan kan nå en höjd av 1 m. Växer i naturen med ständig tilgång på vatten, banker utefter bäckar, raviner där det sipprar fram vatten och liknande miljöer. 
Jag har inte provat arten i trädgården. Den används också i hybrider med andra Epipactisarter, exempel: Epipactis veratrifoliathunbergii.
Blomning: Juni - augusti beroende på läge.














Icke vinterhärdiga orkidéer

Pleione formosana

Andra orkidéer för trädgården

Inom den stora majoriteten av orkidéer, tropiska, subtropiska och i viss mån tempererade områden finns en del arter som går att odla i våra trädgårdar. De flesta av dessa, med få undantag, klarar inte vår vinter utan får odlas på ett sätt som gör det möjligt att förvara plantorna frostfritt över vintern. Exempel på sådana arter är: Pleione, Bletilla och Calanthe.

Pleione formosana Pleione formosana

Jungfrusko - Pleione

Pleione är ett asiatiskt släkte med ca 30 arter. Av dessa är det ett 10-tal som man oftast ser i odling. Dessutom finns också numera en hel del hybrider och selekterade kloner så utbudet är mycket stort.
I naturen växer dessa vanligtvis i högre lliggande terräng, 1000 - 4200 m. Det sägs att några av arterna kan under vintern täckas av snö. Det finns därför åtminstone ett par arter som klarar vår vinter, i alla fall där vintrarna inte är för stränga/långa. 
Samtliga arter har en strikt årsbunden växtcykel. Blommar och växer upp under vår/sommar för att sedan gå i vila och övervintra som nakna bulber. De tappar då alla blad och även rötterna vissnar. Bulben står kvar endast som ett näringsmagasin för den nya plantan som skall växa fram kommande vår. För oss odlare innebär detta att vi kan plocka upp bulberna och förvara dessa kallt men frostfritt fram till dess ny tillväxt börjar visa sig i februari. Plantering bör göras innan rötterna börjar växa fram. 
Det första som sker är att det nya skottet blommar samtidigt med att det kommer nya rötter. Bladet utvecklas först efter att blomman vissnat. 
Pleione växer vanligtvis på backen i den övre förnan av halvt nerbrutet växtmaterial. Exempel på annat finns t.ex. i tjocka mosslager på sten eller grenar. Som växtmaterial fungerar vanlig orkidékompost men med inblandning av en del torv.  

Ovanstående samling visar några av de mest förekommande arterna i odling. Som nämnt ovan så finns det idag många hybrider också. Noteras kan att arterna P. praecox och saxicola är höstblommande. Samtliga arter odlas i princip på samma sätt. 

 

Cymbidium

Ytterligare en av de tropiska orkidéerna som fungerar utmärkt att odla i träd-gården är Cymbidium. Den är ganska vanlig att hitta på olika gardencenter. Den tål dock inte vår vinter även om den klarar någon frostnatt på hösten utan för mycket skada. Bästa sättet är att odla den i kruka som lätt kan flyttas in till frostfritt läge om det blir frost. Min erfarenhet är att det är svårt att få den i blom om man odlar den inomhus året om. Den behöver den svala hösten för att initiera knoppar. Så ut med den så fort nattfrosten är över gärna innan om man orkar bära krukan ut och in. Sedan får den stå i trädgården i ett halvskuggigt läge fram till dess nattfrosten börjar igen. 
Redan i januari kan man börja skönja de nya knoppanlagen nere vid bulbernas bas. Hos oss börjar den blomma redan i mars. d.v.s. innan man kan flytta ut plantan. Det går utmärkt att då flytta in krukan för att kunna njuta av blommorna men blommorna står då inte så länge som om man kan försena blomningen så att den sker när man flyttat ut krukan i trädgården. Blommorna kan då hålla sig 2-3 månader medan den inomhus i rumstemperatur kanske håller 3 veckor. 

Vid omplantering används vanlig orkidékompost men med inblandning av torv. Tillsätt gärna en "nypa" naturgödsel i komposten. Använd inte för stor kruka och plantera inte om innan de nya bulberna nästan "hänger" utanför krukkanten. 
Cymbidium tappar inte bladen på vintern utan står grön hela året. Den behöver därför ljus även under vintervilan.
Allt man kan hitta i handeln idag är hybrider. De rena arterna ses sällan i odling. Det finns också en del mycket stor-blommande sorter där blommorna kanske är 10-12 cm. Dessa verkar dock vara något svårodlade och plantorna är vanligtvis mycket stora.. 



 

Till toppen

Cymbidium hybrid

Det finns mycket att välja på vad gäller Cymbidium, i alla fall vad gäller färger. Alla odlas dock likadant.