Den låga eftermiddagssolen fick de nyutsprungna löven att glittra som guld. 

Denna eftermiddag tillbringades på Ryrhalvön med dess naturreservat. Reservatet ligger inom den så kallade Dalformationen. Här finns stråk av bergarter som ger en mycket rik flora. Ryr är en halvö som sticker ut i sjön Svanefjorden.
Eftermiddagen upplevdes som en sommardag med 20-22 grader och strålande sol. Växtligheten visade dock tecken på att vara något senare detta år, förmodligen av den kalla våren med nattfrost nästan hela april och början av maj.
Förhoppningen var att hitta någon St Pers nyckel som hunnit slå ut och i de öppna och soliga sluttningarna mot sjön fanns det också några sådana. De flesta var doch fortfarande någon vecka från blomning. 

På västra sidan av halvön finns öppna sluttningar ner mot sjön och här fanns en del Stankte Pers nycklar (Orchis mascula) som hade hunnit slå ur. 




Nedan ses ett axplock av annat vi såg. Mandelblomorna (Saxifraga granuláta) fick man leta efter innan man hittade någon med utslagna blommor. Nästa är hällebräken (Saxifraga osloënsis) en sällsynt växt men finns lite varstans på Ryr. Styvmorsviol (Viola tricolor) som just slagit ut. Vitsippa (Anemone nemorosa) var nu på väg ner medan gullvivan (Primula veris) just hade börjat sin blomning. Slutligen två bilder på St Per i olika stadier. 

En snabb kvällstur till Kinnekulle för att kolla hur det gått för krutbrännaren visade att St. Pers nycklar nu var på gång. 

Som den något röriga bilden till höger visar så var det fyra blomstjälkar på väg upp men det skulle nog behövas någon vecka till och kanske drygt det innan man ser blommorna på "riktigt".
Förrutom de tre skotten med blommor fanns det ytterligare 3-4 små bladrosetter. Det verkar dock inte som om det skulle vara fröplantor utan förmodligen vegetativ förökning från huvudplantan. 










Nedan syns ytterligare några bilder på St. Pers nycklar. Som framgår så var de flesta precis i början av sin blomning. Bladrosetten på sista bilden tillhör en skogsnyckel. För att hitta den i blom behöver man nog fram till mitten av juni.

Årets krutbrännare (Neotinea ustulata) på Kinnekulle


För att vara säker på att få se krutbrännaren på Kinnekulle i friskt skick gjordes ett nytt kvällsbesök till den aktuella lokalen. Årets blomning har gett fyra fina blomstjälkar och nu var de i mycket fint skick. Tidigare år hade de börjat falna redan i slutet av maj vilket gjort att man kommit för sent. Detta år verkar det som om växtligheten är något senare (normalare?) än vad man vant sig med de senaste åren. Det samma gäller Adam och Eva som nu var på sitt bästa.

Ett tecken på att våren varit lite senare var mandelblomman (Saxifraga granulata) som nu stod som bäst medan den knappt hade annat än knoppar senast.  

På Österplana var det nu Sankt Pers nycklar som dominerade. Det verkade vara ett bra år för arten som fanns i stor mängd.













         St. Pers nycklar, Orchis mascula subsp. mascula

Här på Österplana gjordes ett något overraskande fynd av två flugblomster (Ophrys insectifera) med utslagna blommor. Dessa förvändades inte vara i blom förrän i juni.

En snabb tur till lokalen för Adam & Eva (Dactylorhiza sambucina) visade att också dessa var på sitt bästa, kankse började några se slitna ut.Den sena kvällssolen fick färgerna att glöda extra starkt i den gröna omgivningen.

Guskusko, Cypripedium calceolus, var som bäst nu.

Guidning av grupper på Kinnekulle är alltid intressant. Att få visa denna unika natur är dessutom ett nöje. Denna gång blev det två gånger på kort tid och det hann inte hända något mellan gångerna. Däremot hade det hänt en hel del sedan förra besöket. Som framgår av bilden ovan så var guckuskon, Cypripedium canceolus, som bäst nu. Så det man sade förr, att ville man se denna skulle man åka första söndagen i juni, stämde i år.
Ett annat förväntad faktum var att Adam & Eva nu var mer eller mindre helt avblommat. Samma gällde för krutbrännaren där det nu endast fanns någon enstaka blomma i toppen på ena axet som kunde visa vad det var för orkidé.

På många platser runt Kinnekulle kan man se resultatet från vågornas svall mot kalkstenen en gång i tiden då större delen av berget låg under havsnivån. Här vid Munkängarna syns detta tydligt med raukliknande bildningar i slänterna.

Ramslökens blomning vid Munkängarna kan få både människor och djur att stanna upp inför detta fantastiska blomsterhav (och doft).

Vy från Skogsatorpkärret

En tur till detta Västrasveriges finaste orkidéområde visade att växtligheten här nu hade kommit i kapp det man kunde se på Kinnekulle för någon vecka sedan. Men fortfarande verkade det vara i början av säsongen vad gällde orkidéerna.  

En av de första handnycklarna (Dactylorhiza) att blomma, om man bortser från Adam och Eva, är ängsnycklarna (Dactylorhiza incarnata). Som bilden här till höger visar så varierar blomfärgen kraftigt från mörkt rött till ljust rosa, även helvita alba-varianter förekommer (fast det har jag inte sett vid Skogastorp). 
I de fuktiga delarna av området var dessa nu i full blom.

Ytterligare två orkidéer hittades, tvåblad (Neottia ovata) och brudsporre (Gymnadenia conopsea). Den sistnämnda fanns dock endast med små knoppar och behöver kanske ett par veckor till för att blomma men då finns dessa i hundratal. 

Som sista stopp gjordes ett besök vid lokalen för Guckusko, Cypripedium calceolus (som inte ligger i kärret). Nu var dessa i full blom och den stora "tuvan" med guckusko fanns även detta år intill stigen. Den var dock något glesare än jag sett den andra år men ändå imponernade.

Ovanstående bild får visa att det inte är lika mycket orkidéer alla år. År 2021 passerades ängen till höger om vägen och den var då "full" av stora, vackra exemplar av grönvit nattviol. Nu syntes inte en enda. 

Skälet för vår tur till Dalsland var inte orkidéer utan fjärilar, framförallt aspfjärilen som hade setts inom områdets grusvägar. Tyvärr gäckade denna stora, vackra fjäril oss även denna gång. Lite annat smått i naturen såg dock och kunde förevigas. Ovanstående vy är strax efter Ragnerudsjöns Camping på väg mot Högsäter varifrån vi vände hemåt igen.

Vi blev dock inte helt utan orkidéer denna dag. Framme vid Högsäter valde vi att ta en titt på Högsäters pampiga kyrka, ibland kallat Dalslands domkyrka. Och se, där på kyrkogårdens gräsmattor växte några ex av grönvit nattviol.

Vi startar denna resa med bild på en kyrka, Kungslena kyrka, en mycket anrik kyrka som uppfördes under första hälften av 12-hundratalet. Sägnen säger att de tre tornen restes som ett minna från det besök i kyrkan som gjordes på påskdagen 1258 av Birger Jarl, sonen Valdemar, som vid denna tid var för ung för att vara kung, samt hans måg kung Håkon av Norge. 

Även detta år fanns det gott om vaxnycklar men den varma försommaren hade fått dessa att redan nu vara över sitt bästa och många hade börjat blomma över i nedre delen av axet. 

Ett intressant fynd var bildens exemplar av en ljuströd vaxnyckel, möjligtvis en hybrid mellan vaxnyckel och den vanliga ängsnyckeln.

På väg hem från Lammevadskärret valde vi att besöka Hopamarken, ett litet naturreservat vid vägen Åsle - Falköping. Kanske inte så stort men har många intressanta växter. Tidigare på våren färgas kärret av majvivor vilket tydligt syntes även nu på det stora antal fröställningar. Det som nu främst fångade uppmärksamheten var ett bestånd av korsningen mellan ängsnycklar och skogsnycklar. 

Också här finns en rullstolsramp direkt från parkeringen som tar en mitt ut i kärret. Reservatet ligger i anslutning till vägen. Nu var dock kärret i praktiken torrt.









Vy från från rastplatsen vid ändan på rampen ut mot vägen. 

Korsningen mellan ängsnyckel och skogsnyckel (Dactylorhiza incarnata x fuchsii) är ganska vanlig där dessa möts. Hybriden har fått namnet Dactylorhiza x kerneriorum. Som syns av bilderna så kan de frösådda plantorna se ganska så olika ut vad gäller form, färg och blommornas teckningar. Men vanligtvis är hybriderna betydligt större än någon av föräldraarterna. På den vänstra bilden syns en normalhög ängsnyckel strax till höger om hybriderna. Vanligtvis får hybriden också de typiskt prickiga bladen som skogsnyckeln har.

Tittar man närmare på blommorna i axet hos Jungfru Marie nycklar så hittar man stora skillnader i form, färg och teckningar mellan plantorna. Bild tre visar två likadana ax vilket antyder att dessa bådan kommer från samma rot och är därför genetiskt lika (en klon).  

Svenska samlingsnamnet för släktet Dactylorhiza är "handnycklar". Dessa pollineras i huvudsak av fjärilar med en sugsnabel som når ner i sporren. Tyvärr för fjärilen har handnycklarna (som många av våra andra svenska orkidéer) ingen nektar i sporren. Det finns inget hos dessa blommor som ger fjärilen något i utbyte, de bara luras med former och färger. 













På bilden till höger syns en ängssmygare som sitter på en Jungfru Marie nyckel. Den har till synes två vita horn på huvudet. Detta är pollinerna från blomman som fastnat på fjärilen och när denna sedan flyger till nästa blomma kommer denna att pollineras. 

Väl inne i juli är det tid för att göra ett besök på lokalen för purpurknipprot (Epipactis atrorubens) strax utanför Trollhättan. Framför allt med tanke på den varma vår/försommar som varit. Och mycket riktigt, de flesta exemplar hade en stor del av blommorna utslagna. Tyvärr visade det sig att något djur, troligtvis rådjur, hade passerat området och bitit av axen på ca 50 % av beståndet. Det finns dock så många (flera hundra) att detta inte borde göra någon större skada på den framtida tillväxten.

Också detta år blommade purpurknipproten i stort antal. Jag provade inte räkna men det finns flera hundra exemplar på denna lokal. Som framgår av bilden så var de på sitt bästa just nu. Endast några knoppar i toppen fanns kvar. Eftersom arten ofta har ett långt ax med många blommor börjar ofta nedersta blommorna vissna innan toppblommorna hunnit slå ut. 

De flesta av exemplaren på den aktuella lokalen är ganska homogena vad gäller blomfärgen. Letar man tillräckligt så finns en och annan med avvikande färg. Bilden till höger visar ett sådant exemplar med gulgröna sepaler och petaler.

Ett snabbt besök på lokalen för den lilla orkidén knärot (Goodyera repens) på Hunneberg visade att det behövs nog någon vecka till innan det blir någon blomning. En överraskning var dock att ett 15-tal plantor låg uppryckta med avbitna blomax. Resten av plantor-na samt rötterna fanns kvar.
Jag förmodar att det är ett rådjur som passerat lokalen och tagit sig en munsbit men nöjd sig med några av knopparna.
Knäroten växer med rötterna mycket ytligt, just under mossan i de halvt förmultnade barr som täcker skogsmarken där den växer. Drar man i stjälken kommer hela plantan med rötter och allt att följa med.
Nu kommer inte detta påverka knärotslokalen nämnvärd, som framgår av bilden ovan så finns 100-tals bladrosetter kvar. Dessutom fanns det också ett 50-tal blomstjälkar på gång. Så allt som allt såg det ut att vara ett bra år för arten.

Alla orkidéer är fridlysta så man får inte gräva upp någon för att kolla hur det ser ut under ytan. Men när dessa knärotsplantor ändå var uppryckta kunde man passa på att ta en bild på hur i alla fall den ser ut.
Som man ser så har den ett par tjocka rötter som växer parallellt med och strax under ytan. Det syns också hur årets planta skickar ut en utlöpare (stolon) där den nya plantan skall utvecklas i spetsen där den vinklar upp och bildar ett knä. Därav namnet knärot.

















 

Knärot Goodyera repens

Ett snabbt besök gjordes på lokalen för skogsfru, Epipogium aphyl-lum, idag. Besöket blev ännu kortare än först tänkt på grund av en rejäl regnskur som kom just då jag nådde lokalen. Då det var en genomblöt person som provade räkna plantor fick det gå fort. Men även om det gick fort sågs 15-20 plantor. Så gott som alla var just på väg upp genom mosstäcket. Så om någon vecka kommer det nog att se bättre ut. Det fanns dock en planta som hunnit upp och som också fått öppnat första blomman.






















 

Skogsfru, Epipogium aphyllum 


 

Uppdatering 2023-07-20 
Ett nytt besök på skogsfrulokalen visade att ovanstående exemplar nu hade fått sällskap av ytterligare ett par plantor som hade utslagna blommor men i övrigt var det endast knoppar på resten av de totalt ca 30 plantorna som räknades.

Uppdatering 2023-08-10
Ett nytt besök på skogsfrulokalen visade nu att de blommor som först slög ut nu falnat. Det såg också ut som att i alla fall ett av axen hade fröskidor som börjat svälla. Hoppet är att fler blommor skall ha blivit pollinerade. Tidigare år har visat att frekvensen av lyckat pollinering och frösättning har varit mycket låg.