This site will be written in Swedish. Please use the Contact form if you have questions about what can be seen here..

Precis som de tre senaste åren blir även detta år mina orkidéexkursioner i huvudsak begränsat till Sverige. Jag kommer därför  här  nedan kortfattat beskriva de utflykter/resor med orkidéer som mål som kommer att ske under 2023. 
Klicka gärna på bilderna för att få upp en fullstor bild.

Dagens besök på Kinnekulle visade att det vid denna tid i första hand var den otroliga mängd av gul- och vitsippor vid Munkängarna som imponerade. Ett snabbt besök vid lokalen för Adam & Eva samt på Österplana visade att det nog var ett par veckor kvar innan man kan förvänta sig orkidéer i blom. Det i sin tur visar att växtligheten är i ungefärligt normalläge. 

Även om det kanske är ett par veckor kvar till blomning gick det att hitta blad-rosetter med antydan till knopp för flera av de tidiga arterna. Nedan ses exempel på fyra sådana.

St. Pers nycklar, Orchis mas-cula. Här formen med bruna fläckar på bladen.

Bladrosett av Adam & Eva, Dactylorhiza sambucina

Flugblomster, Ophrys insec-tifera

En stor överraskning var det då man 2021 hittade krutbrän-nare, Neotinea ustulata, på Kinnekulle. Även nu två år senare ser det ut att bli blom-ning. På bilden syns redan knopparna i en av bladros-etterna. 

Lite annat än orkidéer fanns i alla fall blommande vid denna tid på Kinnekulle. Bild ett visar vitsippor i ett hav av ramslökblad. Blomning av dessa sker vid månadsskiftet maj-juni. Bild två visar backsippa, Pulsatilla vulgaris, som inte är speciellt vanlig på Kinnekulle men finns lite här och var. Nästa bild är en buskviol, Viola hirta. Denna finns ymnigt överallt på torrare områden som t.ex. Österplana. Ännu en bild på St Pers nyckel men nu utan de bruna fläckarna på bladen. Båda formerna förekommer på Kinnekulle. Slutligen en bild som visar det överflöd av sippor vid denna tid vid Munkängarna.




Den låga eftermiddagssolen fick de nyutsprungna löven att glittra som guld. 

Denna eftermiddag tillbringades på Ryrhalvön med dess naturreservat. Reservatet ligger inom den så kallade Dalformationen. Här finns stråk av bergarter som ger en mycket rik flora. Ryr är en halvö som sticker ut i sjön Svanefjorden.
Eftermiddagen upplevdes som en sommardag med 20-22 grader och strålande sol. Växtligheten visade dock tecken på att vara något senare detta år, förmodligen av den kalla våren med nattfrost nästan hela april och början av maj.
Förhoppningen var att hitta någon St Pers nyckel som hunnit slå ut och i de öppna och soliga sluttningarna mot sjön fanns det också några sådana. De flesta var doch fortfarande någon vecka från blomning. 












På västra sidan av halvön finns öppna sluttningar ner mot sjön och här fanns en del Stankte Pers nycklar (Orchis mascula) som hade hunnit slå ur. 




Nedan ses ett axplock av annat vi såg. Mandelblomorna (Saxifraga granuláta) fick man leta efter innan man hittade någon med utslagna blommor. Nästa är hällebräken (Saxifraga osloënsis) en sällsynt växt men finns lite varstans på Ryr. Styvmorsviol (Viola tricolor) som just slagit ut. Vitsippa (Anemone nemorosa) var nu på väg ner medan gullvivan (Primula veris) just hade börjat sin blomning. Slutligen två bilder på St Per i olika stadier. 
















Orchis mascula subsp. mascula

Två bilder som visar att det redan fanns St. Pers nycklar som blommade. Men de flesta som sågs hade endast bladrosett eller just uppstickande blomax så som syns på bild-erna ovan.


Avslutningsvis ett par "miljöbilder" från vår vårresa till Ryrhalvön. 

Styvmorsviol (Viola tricolor) trivs utmärkt på det tunna jordlagret som finns ovan kalkhällarna.
Ett sjunket skepp som blivit kvar. Idag är endast stårskelettet kvar.

En snabb kvällstur till Kinnekulle för att kolla hur det gått för krutbrännaren visade att St. Pers nycklar nu var på gång. 

Som den något röriga bilden till höger visar så var det fyra blomstjälkar på väg upp men det skulle nog behövas någon vecka till och kanske drygt det innan man ser blommorna på "riktigt".
Förrutom de tre skotten med blommor fanns det ytterligare 3-4 små bladrosetter. Det verkar dock inte som om det skulle vara fröplantor utan förmodligen vegetativ förökning från huvudplantan. 











Nedan syns ytterligare några bilder på St. Pers nycklar. Som framgår så var de flesta precis i början av sin blomning. Bladrosetten på sista bilden tillhör en skogsnyckel. För att hitta den i blom behöver man nog fram till mitten av juni.




Årets krutbrännare (Neotinea ustulata) på Kinnekulle


För att vara säker på att få se krutbrännaren på Kinnekulle i friskt skick gjordes ett nytt kvällsbesök till den aktuella lokalen. Årets blomning har gett fyra fina blomstjälkar och nu var de i mycket fint skick. Tidigare år hade de börjat falna redan i slutet av maj vilket gjort att man kommit för sent. Detta år verkar det som om växtligheten är något senare (normalare?) än vad man vant sig med de senaste åren. Det samma gäller Adam och Eva som nu var på sitt bästa.












Ett tecken på att våren varit lite senare var mandelblomman (Saxifraga granulata) som nu stod som bäst medan den knappt hade annat än knoppar senast.  

På Österplana var det nu Sankt Pers nycklar som dominerade. Det verkade vara ett bra år för arten som fanns i stor mängd.













         St. Pers nycklar, Orchis mascula subsp. mascula












 

Ett ex av St. Pers nyckel med en ovanlig välformat och utbredd läpp.
















Här på Österplana gjordes ett något overraskande fynd av två flugblomster (Ophrys insectifera) med utslagna blommor. Dessa förvändades inte vara i blom förrän i juni.

















Kvällens höjdpunkt var dock att hitta krutbrännaren (Neotinea ustulata) i gott skick. 

En snabb tur till lokalen för Adam & Eva (Dactylorhiza sambucina) visade att också dessa var på sitt bästa, kankse började några se slitna ut.Den sena kvällssolen fick färgerna att glöda extra starkt i den gröna omgivningen.

En tur ner till guckuskolokalen vid Hjälmsäter hanns också med även om det började bli sent. De sista solstrålarna lyste mellan stammar och grenverk i skogen bakom och skapade ljusmönster i bildens bakgrund.
Det visade sig dock att det nog skulle behövas någon vecka till innan det stora skådespelet kan beundras. Nu var det så gott som bara knoppar även om några var på väg att öppnas.








Guckusko, Cypripedium calceolus





Guskusko, Cypripedium calceolus, var som bäst nu.

Guidning av grupper på Kinnekulle är alltid intressant. Att få visa denna unika natur är dessutom ett nöje. Denna gång blev det två gånger på kort tid och det hann inte hända något mellan gångerna. Däremot hade det hänt en hel del sedan förra besöket. Som framgår av bilden ovan så var guckuskon, Cypripedium canceolus, som bäst nu. Så det man sade förr, att ville man se denna skulle man åka första söndagen i juni, stämde i år.
Ett annat förväntad faktum var att Adam & Eva nu var mer eller mindre helt avblommat. Samma gällde för krutbrännaren där det nu endast fanns någon enstaka blomma i toppen på ena axet som kunde visa vad det var för orkidé.











På många platser runt Kinnekulle kan man se resultatet från vågornas svall mot kalkstenen en gång i tiden då större delen av berget låg under havsnivån. Här vid Munkängarna syns detta tydligt med raukliknande bildningar i slänterna.















Fortfarande var det St Pers nycklar som var den dominerande orkidén även om också den hade börjat falna. I skuggiga lägen kunde ändå fina exemplar ses. 















Ramslökens blomning vid Munkängarna kan få både människor och djur att stanna upp inför detta fantastiska blomsterhav (och doft).

Förutom guckusko (bild 1) och St pers nycklar sågs också nästrot (bild 2), korallrot (bild 3) samt ängs- och blodnycklar (bild 4). Stirrar man länge ner bland gräs och andra örter hittar man även andra intressanta saker som fyller en med förundran. Nedan ses två exempel på sådant, en puktörneblåvinge och en grön spindel.

Vy från Skogsatorpkärret

En tur till detta Västrasveriges finaste orkidéområde visade att växtligheten här nu hade kommit i kapp det man kunde se på Kinnekulle för någon vecka sedan. Men fortfarande verkade det vara i början av säsongen vad gällde orkidéerna.  








En av de första handnycklarna (Dactylorhiza) att blomma, om man bortser från Adam och Eva, är ängsnycklarna (Dactylorhiza incarnata). Som bilden här till höger visar så varierar blomfärgen kraftigt från mörkt rött till ljust rosa, även helvita alba-varianter förekommer (fast det har jag inte sett vid Skogastorp). 
I de fuktiga delarna av området var dessa nu i full blom.



















Även den gulvita vaxnyckeln (Dactylorhiza incarnata var. ochroleuca) var i full blom nu. Också den föredrar fuktiga miljöer.
Här i Skogastorp finns några spridda exemplar. För den som vill se massblomning av denna orkidé rekommenderas Prästgårdskärret vid Dimbo någon mil bort.
Observera att detta inte är en alba-form. Sådana finns också men då är blommorna kritvita utan något gult. 

 

Skogsnyckeln hade just börjat sin blomning vid vårt besök. Nedan ses hur variabel den kan vara både vad gäller form och färg. 


















Ytterligare två orkidéer hittades, tvåblad (Neottia ovata) och brudsporre (Gymnadenia conopsea). Den sistnämnda fanns dock endast med små knoppar och behöver kanske ett par veckor till för att blomma men då finns dessa i hundratal. 

Som sista stopp gjordes ett besök vid lokalen för Guckusko, Cypripedium calceolus (som inte ligger i kärret). Nu var dessa i full blom och den stora "tuvan" med guckusko fanns även detta år intill stigen. Den var dock något glesare än jag sett den andra år men ändå imponernade.

Ovanstående bild får visa att det inte är lika mycket orkidéer alla år. År 2021 passerades ängen till höger om vägen och den var då "full" av stora, vackra exemplar av grönvit nattviol. Nu syntes inte en enda. 

Skälet för vår tur till Dalsland var inte orkidéer utan fjärilar, framförallt aspfjärilen som hade setts inom områdets grusvägar. Tyvärr gäckade denna stora, vackra fjäril oss även denna gång. Lite annat smått i naturen såg dock och kunde förevigas. Ovanstående vy är strax efter Ragnerudsjöns Camping på väg mot Högsäter varifrån vi vände hemåt igen.

Vi blev dock inte helt utan orkidéer denna dag. Framme vid Högsäter valde vi att ta en titt på Högsäters pampiga kyrka, ibland kallat Dalslands domkyrka. Och se, där på kyrkogårdens gräsmattor växte några ex av grönvit nattviol.

















Men innan vi kommit så långt som till Högsäter hittades ännu en orkidé. I väg-kanterna fanns på en del ställen Jungfru Marie nycklar. Den varma perioden vi haft hade gjort att några var nästan överblommade medan andra i skuggigare partier bara var i knopp.
Utan att vara säker så skulle detta kunna vara en variant av Jungfru Marie nycklar, Dactylorhiza maculata subsp. elodes eller Fattig Marie nycklar, en variant som växer i fuktiga och sura miljöer.



Nedan ses lite av "de små" som noterades i brist på aspfjärilen. Hovra över bilderna med muspekaren så syns namnet på "krypet".

Vi startar denna resa med bild på en kyrka, Kungslena kyrka, en mycket anrik kyrka som uppfördes under första hälften av 12-hundratalet. Sägnen säger att de tre tornen restes som ett minna från det besök i kyrkan som gjordes på påskdagen 1258 av Birger Jarl, sonen Valdemar, som vid denna tid var för ung för att vara kung, samt hans måg kung Håkon av Norge. 

Det var dock inte Kungslena kyrka som var målet för dagens tur, utan Lammevadskärret strax utanför Dimbo. Detta benämns ibland som Prästgårdskärret. 
Det finns bra rullstolsspångar som tar en handikappat  tvärs över kärret. 
I kärret finns en av Sveriges största före-komst av vaxnycklar, en underart till ängs-nyckeln, Dactylorhiza incarnata ssp. ochro-leuca

Även detta år fanns det gott om vaxnycklar men den varma försommaren hade fått dessa att redan nu vara över sitt bästa och många hade börjat blomma över i nedre delen av axet. 

























Ett intressant fynd var bildens exemplar av en ljuströd vaxnyckel, möjligtvis en hybrid mellan vaxnyckel och den vanliga ängsnyckeln.









Ytterligare ett tecken på att den varma perioden vi haft hade satt fart på växtlig-heten var att kärrknipproten, Epipactis palustris, blommade för fullt. Den skall ett normalår starta blomningen någon vecka in i juli. 
Bilderna till vänster visar två färgvarianter av kärrknipprot. Här i Lammevadskärret hittar man en rödare variant av arten jämfört den vanligare grönbruna. Den vänstra bilden visar också ett bi som besöker blommorna. Kärrknipproten har lite nektar som eftersöks av bin som därmed får med sig pollinerna. 



Nedan ses ytterligare exempel på orkidéer i Lammevadskärret.

Här ett exempel på hur de flesta av ängsnycklarna Dact-ylorhiza incarnata,  såg ut nu, så gott som avblommade och med uppsvällda frökapslar.

Att också flugblomstren, Ophrys insectifera hade gjort sitt och nu stod med full-matade frökapslar var kanske mer väntat.

I Lammevadskärret brukar det finnas ett antal sumpnycklar, Dactylorhiza majalis ssp. lap-ponica, Men denna gång hit-tads inte mer än ett enstaka till trots för idogt letande.  

Även ett ex av tvåblad, Neottia ovata, sågs även om arten oftast föredrar lite skuggigare lägen än i detta öppna kärr.

På väg hem från Lammevadskärret valde vi att besöka Hopamarken, ett litet naturreservat vid vägen Åsle - Falköping. Kanske inte så stort men har många intressanta växter. Tidigare på våren färgas kärret av majvivor vilket tydligt syntes även nu på det stora antal fröställningar. Det som nu främst fångade uppmärksamheten var ett bestånd av korsningen mellan ängsnycklar och skogsnycklar. 

Också här finns en rullstolsramp direkt från parkeringen som tar en mitt ut i kärret. Reservatet ligger i anslutning till vägen. Nu var dock kärret i praktiken torrt.









Vy från från rastplatsen vid ändan på rampen ut mot vägen. 

Korsningen mellan ängsnyckel och skogsnyckel (Dactylorhiza incarnata x fuchsii) är ganska vanlig där dessa möts. Hybriden har fått namnet Dactylorhiza x kerneriorum. Som syns av bilderna så kan de frösådda plantorna se ganska så olika ut vad gäller form, färg och blommornas teckningar. Men vanligtvis är hybriderna betydligt större än någon av föräldraarterna. På den vänstra bilden syns en normalhög ängsnyckel strax till höger om hybriderna. Vanligtvis får hybriden också de typiskt prickiga bladen som skogsnyckeln har.






















En ny art för dagen hittades här, nämligen en blodnyckel, Dactylorhiza incarnata ssp. cruenta. Eftersom den är en underart till ängsnyckeln ser den till större delen ut som en sådan men det finns en unik egenskap hos denna som skiljer den från huvudarten, den har prickiga blad. Det latinska namnet "cruenta" betyder "blodig" och syftar på de mörka prickarna. Det är också det som givit den det svenska namnet. Ibland flyter prickarna ihop och färgar bladen svartröd. Flerparten av handnycklarna har prickiga blad men detta är den enda där prickarna även finns på undersidan av bladen.


Några arter till som kan ses i Hopamarken är:

Också i Hopamarken finns ett stort antal kärrknippsrötter, Epipactis palustris.

Ny för dagen var även denna brudsporre, Gymnadenia con-opsea. Arten är ganska vanlig i kalkpåverkade trakter.

Ängsnycklarna Dactylorhiza incarnata, är talrika här i kärret men nu fick man leta för att hitta något som såg hyfsat ut för även här höll de flesta på att blomma över.

Också flugblomstret, Ophrys insectifera, var så gott som över för denna gång. Det kunde dock konstateras att de finns i stor mängd här.

Vi avslutar vår tur med det som kanske märktes mest i kärret, alla fjärilar som denna varma, fina dag virvlade runt. Här ett par bilder av en Älggräspärlemorfjäril.

Hunneberg är kanske inte känd för sin rikedom av orkidéer men det finns några arter i alla fall. Nu vid midsommartid är det Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata) och grönvit nattviol Platanthera chlorantha) som kan hittas, ibland i stor mängd. Här vid Grindsjötorp finns framförallt Jungfru Marie nycklar som man hittar i hundratal men även grönvit nattviol finns det gott om. 

Tittar man närmare på blommorna i axet hos Jungfru Marie nycklar så hittar man stora skillnader i form, färg och teckningar mellan plantorna. Bild tre visar två likadana ax vilket antyder att dessa bådan kommer från samma rot och är därför genetiskt lika (en klon).  


Svenska samlingsnamnet för släktet Dactylorhiza är "handnycklar". Dessa pollineras i huvudsak av fjärilar med en sugsnabel som når ner i sporren. Tyvärr för fjärilen har handnycklarna (som många av våra andra svenska orkidéer) ingen nektar i sporren. Det finns inget hos dessa blommor som ger fjärilen något i utbyte, de bara luras med former och färger. 













På bilden till höger syns en ängssmygare som sitter på en Jungfru Marie nyckel. Den har till synes två vita horn på huvudet. Detta är pollinerna från blomman som fastnat på fjärilen och när denna sedan flyger till nästa blomma kommer denna att pollineras. 

På Hunneberg kan man hitta den grön-vita nattviolen (Platanthera chlorantha) lite varstans. Här vid Grindsjötorp finns det en hel del exemplar. Detta år verkade de vara tidigt i blom för de flesta av de som sågs var på väg att blomma över.

Går man lite närmare kan man ana att pollinerna är borta, någon fjäril har fått med sig dessa. Nattviolen har, till skillnad mot handnycklarna, nektar i sporren. Den brukar vara fylld till ca 1/3-del, så det är fjärilar med tillräcklig lång sugsnabel som kommer åt nektaren. 

Här ett exempel på hur det ser ut efter ett tag. Troligtvis har dessa blommor inte blivit pollinerade annars skulle frökaps-larna varit på väg att svälla upp nu.

Väl inne i juli är det tid för att göra ett besök på lokalen för purpurknipprot (Epipactis atrorubens) strax utanför Trollhättan. Framför allt med tanke på den varma vår/försommar som varit. Och mycket riktigt, de flesta exemplar hade en stor del av blommorna utslagna. Tyvärr visade det sig att något djur, troligtvis rådjur, hade passerat området och bitit av axen på ca 50 % av beståndet. Det finns dock så många (flera hundra) att detta inte borde göra någon större skada på den framtida tillväxten.

Ett snabbt besök på en lokal för skogsknipprot Epipactis helleborine, som finns ganska nära purpurknipprotens lokal, hanns med innan jag fortsatte till purpurknipproten.











Som syns så behövs säkert någon vecka till innan första blommorna slår ut. Bilden till vänster visat att det i detta stadium är lätt att förbise denna gröna växt i allt annat grönt




















Också detta år blommade purpurknipproten i stort antal. Jag provade inte räkna men det finns flera hundra exemplar på denna lokal. Som framgår av bilden så var de på sitt bästa just nu. Endast några knoppar i toppen fanns kvar. Eftersom arten ofta har ett långt ax med många blommor börjar ofta nedersta blommorna vissna innan toppblommorna hunnit slå ut. 
























Denna bild får exemplifiera detta med långa ax på purpurknipproten. Här finns ett 35-tal blommor/knoppar. 

















De flesta av exemplaren på den aktuella lokalen är ganska homogena vad gäller blomfärgen. Letar man tillräckligt så finns en och annan med avvikande färg. Bilden till höger visar ett sådant exemplar med gulgröna sepaler och petaler.
























Troligtvis är det rådjur som passerat genom skogsdungen där den aktuella lokalen är. Väldig många, kanske hälften av alla plantorna, var avätna och såg ut som på bilden till vänster där enstaka blommor eller inga alls fanns kvar. 

Det fanns också ett antal småväxta exemplar av purpurknipproten som endast var i knopp. Knopparna verkade väldigt ljusa så det blir att göra ett nytt besök så småningom. 
Dagens besök fick göras ganska kort på grund av regnskurarna som vandrade över en då och då. Så ett nytt besök får planeras in.


Uppdatering 2023-08-03

Vid dagens besök på lokalen för purpurknipp-roten konstaterades att fruktsättningen detta år varit mycket bra. Samtliga plantor som hade haft blommor kvar var fullmatade med frökapslar. 
Bilderna till vänster visar hur stor skillnad det var på frökapslarnas färg. Om detta hade en koppling till hur blommornas färg varit tidigare gick inte att konstatera nu. 
















Frökapslar på purpurknipprot, Epipactis atrorub-ens.

Ett snabbt besök på lokalen för den lilla orkidén knärot (Goodyera repens) på Hunneberg visade att det behövs nog någon vecka till innan det blir någon blomning. En överraskning var dock att ett 15-tal plantor låg uppryckta med avbitna blomax. Resten av plantor-na samt rötterna fanns kvar.
Jag förmodar att det är ett rådjur som passerat lokalen och tagit sig en munsbit men nöjd sig med några av knopparna.
Knäroten växer med rötterna mycket ytligt, just under mossan i de halvt förmultnade barr som täcker skogsmarken där den växer. Drar man i stjälken kommer hela plantan med rötter och allt att följa med.
Nu kommer inte detta påverka knärotslokalen nämnvärd, som framgår av bilden ovan så finns 100-tals bladrosetter kvar. Dessutom fanns det också ett 50-tal blomstjälkar på gång. Så allt som allt såg det ut att vara ett bra år för arten.

Alla orkidéer är fridlysta så man får inte gräva upp någon för att kolla hur det ser ut under ytan. Men när dessa knärotsplantor ändå var uppryckta kunde man passa på att ta en bild på hur i alla fall den ser ut.
Som man ser så har den ett par tjocka rötter som växer parallellt med och strax under ytan. Det syns också hur årets planta skickar ut en utlöpare (stolon) där den nya plantan skall utvecklas i spetsen där den vinklar upp och bildar ett knä. Därav namnet knärot.


















 

Knärot Goodyera repens























Knärot Goodyera repens
Även den planta som kommit längst hade nog några dagar kvar till dess att blom-morna slår ut.




Uppdatering 2023-07-22
Ett nytt besök på lokalen för knärot, Goodyera repens, gjordes för att kolla om blomningen hade kommit igång. Det hade den men inte mer än att det var några enstaka plantor som hade öppna blommor. Totalt räknades ett 60-tal plantor som hade (hade haft) blomstjälk. men då hade ca 1/3-del avätna blomax.

Nedan ses ett par av de få ax som hunnit få blommor som öppnat sig. Här syns tydligt att knärotens många knoppar slår ut undan för undan. Oftast har första blomman hunnit vissna innan halva axet hunnit slå ut. Speciellt om blommorna hunnit bli pollinerade. De små blommorna till trots så är det oftast humlor som sköter den uppgiften.   
 
På bild fyra syns förutom en blomstjälk där det fortfarande endast finns knoppar, ett läge som gällde för större delen av axen, också förra årets blomstjälk, nu med tomma fröskidor. 

Uppdatering 2023-07-25

Ännu ett snabbt besök på knärotslokalen gjordes i samband med att vi hade vägarna förbi. Nu började fler exemplar öppna blom-morna men fortfarande var det bara knoppar på de flesta. 
Det är tydligt att man måste ganska nära, för att upptäcka dessa tunna, 10-12 cm höga blomax. 

Uppdatering 2023-09-21

Ett snabbt besök vid knärotslokalen visade att ett antal av blomaxen hade blivit pollinerade. Nedanstående bild visar ett ax där så gott som samtliga blommor nu har uppsvällda frökapslar. Pollinarörerna är vanligtvis humlor som lokas av den lilla mängd nektar som finns i vardera blomman. Se bild: https://edit.hemsida24.se/Page/Edit/homepageid/71823?p=129#/
 

Knärot Goodyera repens

Ett snabbt besök gjordes på lokalen för skogsfru, Epipogium aphyl-lum, idag. Besöket blev ännu kortare än först tänkt på grund av en rejäl regnskur som kom just då jag nådde lokalen. Då det var en genomblöt person som provade räkna plantor fick det gå fort. Men även om det gick fort sågs 15-20 plantor. Så gott som alla var just på väg upp genom mosstäcket. Så om någon vecka kommer det nog att se bättre ut. Det fanns dock en planta som hunnit upp och som också fått öppnat första blomman.






















 

Skogsfru, Epipogium aphyllum 


 

Uppdatering 2023-07-20 
Ett nytt besök på skogsfrulokalen visade att ovanstående exemplar nu hade fått sällskap av ytterligare ett par plantor som hade utslagna blommor men i övrigt var det endast knoppar på resten av de totalt ca 30 plantorna som räknades.

































Med siktet inställd på skogsfrun

Skogsfrun 2023-08-04

Återbesök på lokalen för skogsfru visade att dessa nu, två veckor efter förra besöket, var i full blom. Samtliga ca 30-talet plantor var fullt utslagna. Endast de första blommorna som hade öppnat sig redan 16 juli hade börjat skrumpna lite.   

Uppdatering 2023-08-10
Ett nytt besök på skogsfrulokalen visade nu att de blommor som först slög ut nu falnat. Det såg också ut som att i alla fall ett av axen hade fröskidor som börjat svälla. Hoppet är att fler blommor skall ha blivit pollinerade. Tidigare år har visat att frekvensen av lyckat pollinering och frösättning har varit mycket låg.

Fint ljus i skogsfruns skog denna kväll.
Fint ljus i skogsfruns skog denna kväll.