Rhodos orkidéer
Nedanstående lista tar upp samtliga orkidéer på Rhodos. Däremot finns bild endast av de arter jag själv sett och fotograferat där. Övriga har en enkel teckning av den aktuella blomman. Bilder av dessa, från andra områden, samt fler bilder av övriga, finns i bildgallerierna. Arter utan länk till ett galleri har jag inte sett och länk saknas därför helt.
Klicka gärna på bildikonen för att få upp en större bild.
Anacamptis collina (Banks & Sol. ex Russell) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase
Säcknycklar har fått namnet efter den grova, korta sporren. Vanlig, ganska tidigt blommande art men som man ändå kan hitta långt in i april. Finns spridd över hela Rhodos men är ändå ganska ovanlig. Läppens färg kan variera från rött, ljusrött till vitt eller gulgrönt (var. chlorantha, sällsynt, se bilden till vänster). Övriga kalkblad är brungröna. Höjd 10–50 cm. Växtplats är phrygana och öppna torra marker. Blomning: Februari–april.
Anacamptis coriophora subsp. fragrans (Pollini) R.M,Bateman
Näbbnycklar betraktas ibland som egen art, A fragrans. A. coriophora delas in i två underarter, subsp. coriophora (brunnycklar) resp. subsp. fragrans. Arten är en ganska vanlig orkidé på Rhodos framförallt i söder. Den tillhör egentligen de sent blommande Anacamptis-arterna men här kan man i låglandet hitta den redan i slutet av mars. Blommorna är vitrosa med gröna/bruna inslag. Det svenska namnet har den fått efter de i spets utdragna blombladen som bildar hjälm. Starkt neråtböjd sporre. Artnamnet har den fått av blommornas angenäma doft av mandel och vanilj. Växtplatserna är garrigue och andra öppna gräsmarker med låg vegetation. Man hittar den upp till 500 m på Rhodos framförallt i söder, ovanligare norrut. Höjd 10–30 cm. Blomning: Början april–maj.
Anacamptis laxiflora (Lam.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase
Paradnycklar. Elegant, högrest orkidé, upp till 80 cm. Ganska gles blomställning. Blommorna är röda–rödvioletta med vitt fält runt sporrens mynning och neråt läppen. Läppen odelad eller svagt tredelad. De starkt nedvikta sidorna skiljer den klart från A. palustri's utbredda läpp. Oftast hittar man denna art i våta gräsmarker men den kan också sällsynt finnas i macchian eller andra torrare miljöer upp till 700 m. Arten har gått starkt tillbaka p.g.a. dränering för jordbruk och finns idag mest på den södra delen av ön. Blomning: April..
Anacamptis papilionacea subsp. heroica (E. D. Clarke) H. Baumann
Detta är en av de två varianter av fjärilsnycklar som finns på Rhodos. Den är spridd över hela ön. Plantorna är robusta och växer ofta i grupper. Det klotformade blomaxet kan ha upp till 15 blommor. Den stora läppen mäter upp till 20 mm och har en grundfärg från vit till rosa med mörka strimmor. Sepaler och petaler bildar en lös, ganska öppen hjälm över pelaren, färgen är mörkare än läppen. Vita färgvarianter förekommer. Växplatsen är torra marker, phrygana och öppna ekskogar. Blomning mars–april.
Anacamptis papilionacea subsp. messenica (Renz) H.Kretzschmar, Eccarius & H.Dietr.
Denna variant av fjärilsnycklar på Rhodos har tidigare antsetts vara en lokal färgform av subsp. heroica men anses numera vara en egen underart. Utbredningen på ön är inte känd men rapporter finns från ett antal lokaler. Plantorna är robusta och växer ofta i grupper, klotformat blomaxet, ljusa till vita blommor med röda strimmor. Sepaler och petaler bildar en lös, ganska öppen hjälm över pelaren, färgen har samma ljusa ton som läppen och de vanliga rödgröna ränderna. Växtplatsen är torra marker, phrygana och öppna ekskogar. Höjd 15–25 cm. Blomning: Mars–april.
Ytterligare ett par "papilionacea" finns rapporterade från Rhodos, A. papilionacea subsp. schirwanica (Woronow) Soó. (Kreutz 2002) men förekomsten är osäker. Troligtvis avser fynden på Rhodos den underart som beskrivs nedan.
År 2009 beskrevs en ny underart på Rhodos. A. papilionacea subsp. thaliae Kreutz & J. & L. Essink. Arten har blommor med ljus bottenfärg med ett mycket färgstarkt mönster av röda prickar och ränder. Sepaler och petaler har oftast ränder med en brunaktig färg. Blomstjälken saknar den röda färg som övriga papilionacea har vilket gör att hela växten ser blekare ut.
Anacamptis picta (Loiseleur) Bateman, Pridgeon & Chase
Denna orkidé ansågs tidigare vara en underart till göknycklarna, A. morio subsp. picta men har numera fått status som egen art. Blandas dock ofta ihop med A. morio då det är svårt att skilja på dessa. A. picta är något spensligare och har oftast ett glesare ax. Blommorna ofta mörkare, något mindre och färre än hos A. morio. Sporren är brant uppåtriktat. Läppen har ett ljusare mittparti med starkt purpurvioletta fläckar. Utbredningen av A. picta är osäker p.g.a. sammanblandning med A. morio då utbrednings-områdena sammanfaller inom A. morio´s sydliga utbredning. Hybrider med A. papilionacea är ganska vanliga där dessa finns inom samma område. Utbredningen på Rhodos är i huvudsak begränsat till Profitis Ilias där den finns upp till 700 m i övrigt mycket ovanlig. Blomning: Mars–april.
Anacamptis pyramidalis (L) L.C.M. Richard
Salepsroten känner vi igen från utbredningsområdets nordliga utposter, Öland och Gotland. Närmare beskrivning behövs inte. Rent vita färgformer förekommer, var. albiflora. Undersökningar har visat att plantor med mörkare färger blommar tidigare än de ljusa färgformerna. På Rhodos är salepsroten ganska vanlig över hela ön upp till 500 m. Växtplatser är garrigue, öppen tallskog och ofta ser man den växa på vägkanter. Höjd 20–60 cm. Blomning: April–maj. Bilden till vänster visar en planta med ovanlig läppform.
Anacamptis sancta (L.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase
Rhodos anses vara centrum för den vackra helgonnyckeln och här kan man få se den i massor och är dessutom spridd över hela ön. Arten blommar ganska sent och rapporteras därför inte så ofta av de som letar efter Ophrys. Arten är nära släkt med A. fragrans men blommorna är betydligt större. Blommorna har samma utdragna spets men läppen är enfärgad från ljust till kraftigt rödviolett och utan prickar. Växtplatsen är torrmarker och buskig phrygana. Höjd 15–45 cm. Blommar från sent april till maj.
Anacamptis syriaca (Biossier ex. H. Baumann & Künkele) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase
Denna östliga art finns endast på en lokal på Profitis Ilias (tveksamheter finns dessutom om det verkligen är denna). Arten står mycket nära vår göknyckel, O. morio, och har tidigare räknats som underart till denna. Artnamnet har den fått av att den återfinns i Syrien. På Cypern är den en av de vanligaste orkidéerna. Den känns lätt igen på de rödlila kronbladen med de typiska gröna strimmor som formar hjälmen. Läppen är rent vit till ljust rosa och svagt tredelad. Vita färgformer finns. Höjd 10–30 cm. Blomning: Mars–april.
Cephalanthera epipactoides Fisch. & C.A. Mey.
Arten är nära släkt med C. kurdica, som växer i Turkiet, även om denna har röda blommor så anser en del att C. epipactoides bara är en variant av denna. Det är en robust planta som kan bli upp mot en meter hög med ett ax som kan ha upp till ett 50-tal vita/krämvita blommor. Växer på kalkrika marker i öppen till halvskuggig pinjeskog upp till 1 200 m. På Rhodos har endast några små plantor hittats fast man sökt grundligt inom lämpliga lokaler. Blomning: Maj.
Cephalanthera longifolia (L.) Fritsch
Vit skogslilja. Detta är en art känd här hemifrån. Skiljer sig från C. damasonium genom de till antalet fler, längre och smalare bladen. Stödbladen är också mindre och de kritvita blommorna ger därför axet ett större och ståtligare utseende. Arten har hittats endast en gång på västsidan av Rhodos i ett stort bestånd av Limodorum. Öppen skogsterräng upp till 2 000 m. Blomning: April–maj.
Dactylorhiza romana (Sebast.) Soó
Liksom Adam & Eva har denna orkidé fått namn efter ett par, Romeo och Julia. Den finns också i två färgformer, gul/vit resp. röd. Detta är den enda art på Rhodos av detta annars så artrika släkte. Höjd 15–30 cm. Bladen ofläckade, blomman enfärgad utan prickar på läppen, sporren starkt uppåtriktat. Denna, i övriga grekiska övärlden väl utbredda, art är mycket ovanlig på Rhodos, endast en känd rapport finns. Blomning: Mars–april.
Himantoglossum robertianum (Loiseleur) P. Delforge
Jättenycklar. Vanlig. En av de tidigaste arterna. Redan i januari kan man hitta denna storvuxna orkidé på olika ställen runt Medelhavet. Men eftersom den finns upp till 1 200 m hittar man den ända till slutet av april på skuggiga ställen. Mycket variabel i både höjd och färg. Färgen varierar från vitt/grönt, grå-rosa/grönt till nästan purpursvart. Rent vita blommor förekommer mycket sällan. På Rhodos finns den huvudsakligen utbredd inom de centrala delarna upp till 700 m på glest växta gräsmarker, garrigue och buskmarker. Höjd 25-80 cm. Blomning: Februari–mars (april).
Himantoglossum comperianum (Steven) P. Delforge
Skäggnycklar har denna sällsynta orkidé fått heta på svenska. Den är kanske mest känd under namnet Comperia comperiana men har på senare år överförts till Himantoglossum. Blommorna har en säregen form med långa skäggtömmar, upp till 10 cm långa, från läppens tre flikar. Blommorna är annars ganska lika fjärilsnycklarnas men oftast något brunare. Det är en ståtlig orkidé som kan nå en höjd av 70 cm. Arten har en östlig utbredning, Mindre Asien, Iran, Syrien och Libanon. Små förekomster på några av de östra grekiska öarna utgör västgränsen. På Rhodos har den rapporterats från ett fåtal lokaler, senast i mitten av 1990-talet, och anses numera inte finnas kvar. Växer på nivåerna 200–700 m i gles barr- eller blandskog. Blomning: Maj.
Limodorum abortivum (L.) Swartz.
Sparrissyssla är det svenska namnet på denna saprofytiska eller delvis parasitiska orkidé. Finns spridd över större delen av Rhodos. Som blåvioletta sparrisstjälkar växer dessa upp i torra till halvtorra lägen, gärna i barrskog men också i maccian. Höjd 30–80 cm. Axet har 6–20 violetta blommor som slår ut en efter en underifrån. En rosafärgat variant, var. rubrum tidigare endast känd från södra Turkiet har nu också hittats på Rhodos. Blomning: April–maj.
Neotinea lactea (Poir.) R.M. Bateman, Pridgeon & M.W. Chase
Bleka pricknycklar. Denna art förs ibland som underart till N. tridentata. För den ovane är det svårt att skilja på dessa. Blommorna är dock oftast ljusare med en vit grundfärg samt blomaxet vanligtvis längre och cylindriskt jämfört med N. tridentata. På Rhodos är detta dock inget problem då O. tridentata inte finns där. Kalkbladen som bildar hjälmen är grön/röd strimmiga medan den treflikiga läppen, 6–11 mm, har små bruna prickar. Mittfliken är mycket grunt kluven och både den och sidoflikarna är tandade i kanten. Sidoflikarna är mer eller mindre bakåtböjda. Tidigt blommande. Finns ofta i högre liggande områden. På Rhodos är den huvudsakliga utbredningen på Profitis Ilias. Blomning: Mars–början av april.
Neotinea maculata (Desfontaines) Stearn
Denna art, som på svenska har fått namnet tätyxne, förs av en del till släktet Orchis, då ofta under namnet O. intacta, (t.ex. Delforge 2005). Den är oansenlig (och lätt förbigången) men på Rhodos ganska vanlig upp till 800 m. Framförallt finns stora populationer inom Akramitis och Profitis Ilias. Blomställningen är smal, kort och ganska tät med små (6 mm) vita, gulvita eller svagt rosa blommor som knappt öppnar sig. Bladen hos den röda formen har rödaktiga prickar eller fläckar medan de hos den vita är helt gröna. Höjd 10–30 cm. Blomning: Mars–april. .
Ophrys - Sektion Pseudophrys
O. apollonae Paulus & M. Hirth
Denna Ophrys-art beskrevs så sent som 2009. Framtiden får utvisa om O. apollonae kommer att accepteras som art. Det är en småblommig och småväxt art som blommar mycket tidigt, redan mitten av februari kan man hitta den. Den 6–9 cm höga växten har oftast bara en blomma, i undantagsfall två eller tre. Blommorna liknar mycket O. basilissa i färg och form men är mycket mindre, läpplängd 11–13 mm. Läppen pekar oftast uppåt. Sepalerna är gröna medan petalerna är mörkare, brunaktiga med mörkare kanter. I början av mars är detta en ganska vanlig art på Rhodos. Blomning: Februari–mars.
Ophrys attaviria D.Rückbr., U.Rückbr., Wenker & S. Wenker
Detta är en av fusca-typerna med klart östlig utbredning. Namnet har den fått från Rhodos högsta berg Attaviros. Den har ganska stora blommor. Läppen som blir upp till 18 mm är oftast ganska flat och utbredd, med en undersida som vanligtvis är grönaktig utan bruna/röda inslag. Ovansidan har ett gråblått speculum vanligtvis med mörkare teckning överst som ger ett markerat ω-märke. Växtplatser är soliga till halvskuggiga lägen på kalkrika marker, öppen pinjeskog upp till 700 m, på Rhodos huvudsaklig på de centrala och södra delarna. Blomning: April..
Ophrys attaviria var. eptapigiensis (Paulus) P. Delforge
Stor och robust art med 3–12 medelstora blommor. Höjd 20–40. Blommorna står mer eller mindre horisontellt ut från stjälken. Skiljer sig från huvudarten med vanligtvis mindre och mörkare blommor, mörkare petaler och tidigare blomning. Den V-formade övre delen av läppen är också kortare hos denna. Växer i mörk barrskog eller garrigue med tillräcklig fuktighet, på kalkhaltigt underlag upp till 300 m. Endemisk på Rhodos i huvudsak inom några enstaka lokaler, vid Epta Pigas (som den fått namnet från) samt Lahnia, Apolakkia och Mesanagros. Blomningstid: Mars–april någon dryg vecka innan huvudarten.
Ophrys basilissa C.Alibertis, A.Alibertis & H.R.Reinhard
Till nyligen har man ansett att denna art inte fanns på Rhodos men uppgifter och belägg finns numera för att den i alla fall finns på Attaviros sluttningar. Arten har en av de största blommorna inom Ophrys-släktet, läppen kan bli upp till 30 mm lång. Plantan kan nå en höjd av 30 cm men är oftast lägre. Läppen är uppåtböjd från basen men hänger sedan i en båge neråt. Främre delen är korthårig, mörkt brun medan den ovanför den typiska " ω"-markeringen är kal och ljusare. Växer i öppet på ängsmarker och gräsig phrygana. Blomning: Början februari till april.
Ophrys blitopertha Paulus & Gack
Artnamnet kommer från pollinatören som är en skalbagge. Det här är troligtvis den enda Ophrys-arten som pollineras av skalbaggar. Typiskt är den oftast platta, utbredda, rödbruna läppen som har en bred, gul rand. Det är en liten planta sällan över 15 cm hög. Växtplatsen är full sol på kalkrik mark, garrigue och öppna pinjeskogar upp till 400 m. På Rhodos är detta en ganska ovanlig art och har under senare år endast hittats några få gånger. Den är väderkänslig och kan vissa år börja blomingen först halvvägs in i april. Blomning: Mars–april.
Ophrys cinereophila Paulus & Gack
Vanlig och spridd art på Rhodos inom de centrala och östra delarna, speciellt i kustområdena. Höjd 10–40 cm. 2–11 små blommor. Sepalerna är ovala, gröna med uppböjda kanter. Petalerna är grön-bruna. Läppen treflikig (7,5–11 mm), neråtböjd från mitten, rödbrun, ofta med en gul kant, silvergrå/blåaktig övre del. Växer i öppen barrskog eller garrigue med tillräcklig fuktighet, på basiskt underlag upp till 700 m. Blomningstid: Februari–april, med huvudblomning i mars.
Ophrys iricolor Desf.
Denna vackra orkidé finns över större delen av Rhodos men har blivit allt ovanligare framförallt på norra delen. Växer på kalkrika lokaler i garrigue, olivlundar och på gärna övergivna odlingsterasser. Totalutbredningen för arten är östra Medelhavet. Höjd upp till 25 cm. 2–5 blommor. Sepalerna gröna, den övre framåtböjd. Petalerna rödaktigt gröna (bruna). Läppen tre-flikig, mörkt brun med kraftigt blåfärgad övre del. Ett säkert kännetecken för arten är att undersidan på läppen är rödtonad. Upp till 1 100 m. Blomningstid: Mars–april.
Ophrys leucadica Renz
Även detta är en art som anses ha hybridursprung (Ophrys xleucadica Renz 1928). Läppen är 12–16 mm lång och pekar nedåt med ca 45° vinkel. Den har en markant mittfåra som går från läppbasen till långt ut på läppen. Mycket smal och ojämn läppkant i brungult. Främre delen starkt hårig, Omegamärket når ner till eller i höjd med där läppen tredelar sig. Utbredningen på Rhodos är cental och sydlig. Växer i olivlundar, tidigare odlingsmark, garrigue och öppen skogsterräng upp till 600 m. Blomning: Slutet februari–april.
Ophrys lindia H. F. Paulus
Detta är en robust men inte speciellt högvuxen art, upp till 16 cm, sällsynt upp till 20 cm. Blomman är medelstor med läpplängd 9–12,5 mm. Den är gansk bred och den främre delen är ganska kraftigt nerböjd. Färgen är nötbrun närmast speculum men blir ljusare mot kanterna. Speculum, brunt till blått och ganska kort med ett tydligt, ljusare ω-märke, som kontrasterar starkt mot övriga läppen. Gul, ibland rödaktig, rand runt läppen. Ovanlig på Rhodos men finns i områden vid Prasonisi bay på sydspetsen av ön, vid Mesanagros samt nära Apollona Växtplatser är soliga till halvskuggiga lägen på kalkrika marker, öppen pinjeskog upp till 300 m. Blomning: Mars - april.
Ophrys omegaifera H. Fleischmann
Spridd över större delen av Rhodos framförallt på Attaviros skogklädda sluttningar. Höjd 15–25 cm. 2–4 (sällan upp till 6) blommor. Sepalerna ovala, gröna. Petalerna gröna med rödaktiga kanter. Läppen (15–21 mm), som har en markant böjning strax efter basen, är brun och rundad, treflikig med grå markeringar och en vit, blå eller gulaktig "ω"-markering. Denna markering är utmärkande för arter inom denna grupp. Växtplats är buskig phrygana, öppen barrskog upp till 1 000 m. Blomning: Mars–april.
Ophrys parvula H. F. Paulus
Detta är ytterligare en endemisk art för Rhodos. Artnamnet anspelar på storleken då detta är den minst av alla fusca-typerna, oftast inte mer än 10 cm hög och med 1–6 blommor men vanligtvis bara ett par stycken. Även blommorna tillhör de minsta inom gruppen, läppen, 6–9 mm, är mörkt brun, nästan svart med oftast en smal, gul bård runt kanten. Sidoloberna står nästan platt utåt. Växtplatsen är på kalkrik mark, garrigue och fuktig mark upp till 100 m. Utbredningen på Rhodos är på den södra udden på de kustnära höjderna nära Prasonisi Bay söder om Kattavia, samt några kilometer nordost om Kattavia. Blomning: Mars–april.
Ophrys persephonae H. F. Paulus
Detta är en robust planta, 30–40 cm hög men med ett ganska glest ax med vanligtvis 4–5 blommor (upp till 9). Ganska stora blommor, läppen är mörkt brun, nästan svart med oftast en bred, gul bård runt kanten. Sidoloberna står nästan platt utåt. Arten kan förväxlas med O. blitopertha. Växtplatsen är i full sol på kalkrik mark, garrigue och öppna pinjeskogar upp till 300 m. Utbredningen på Rhodos är inom de centrala delarna, i Lautani-dalen mellan Kolymbia, Archipolis, Dimilia, och vidare mot Apollona. Blomning: Mars–april.
Ophrys phryganae J. Devillers-Terch. & Devillers
Arten verkar successivt ersättea O. lutea inom de östra delarna av Medelhavet men utbredningen är dåligt känd p.g.a. sammanblandning med O. sicula/O. lutea. Växer ibland ihop med O. sicula och hybridisering är inte ovanligt. Blommorna liknar mycket O.lutea-blommorna och har samma vinkling av läppen som hos denna men är mycket mindre, 8–13 mm, och är oftast starkt hårig. Ett annat kännetecken är att stigmat är högre och smalare hos O. sicula vilken den mycket lätt kan förväxlas med. Blommornas storlek är ungefär som O. sicula. Växer i garrigue, fuktiga ängar, gles barrskog på kalk upp till 1 200 m. Finns över större delen av Rhodos men är vanligast på södra delen. Blomning: Mars–april (maj).
Ophrys sicula Tineo
Denna art förväxlas på många håll med O lutea (gul ofrys). Ibland ser man den under namnet O. lutea subsp. galilaea. Arten finns spridd och vanlig över hela Rhodos. Blommorna är ganska små. Läppen är 8–13 mm lång, även här kantad av en gul bård men smalare än hos O. lutea (finns ej på Rhodos). Centrala delen är brun med två blågrå fläckar mot basen. Det bruna formar på främre delen av mittfliken ett omvänd "V". Typiskt är också läppens mer eller mindre horisontella ställning. Växer i garrigue, fuktiga ängar, gles barrskog på kalk upp till 1 500 m. Höjd 5–40 cm. Blomning: Mars–april.
Ophrys sitiaca C. Paulus & A. Alibertis
Höjd 7–20 cm. 1–4 blommor. Mycket variabel art. Sepalerna gröna. Petalerna gröna med rödaktiga kanter. Läppen treflikig, ljust brun med grå markeringar och en vit, blå eller gulaktig "ω"-markering. Påminner en del om O. omegaifera men har inte alls den skarpa knäcken som hos denna. Den har dessutom den "V"-formade urgröpningen vid basen även om den inte är så markant som hos de typiska "leucadica"-arterna. Förekommer spridd över större delen av ön men är ändå ganska ovanlig framförallt inom den norra delen. Barrskog och phrygana. Blomning: Februari–mars..
Ophrys - Sektion Euophrys
Ophrys apifera Hudson
Bi-ofrys. Denna vackra Ophrys-art är ganska lätt att känna igen med sin bulliga läpp med klart gula markeringar. Läppen har vid basen två koniska sidoflikar, små "horn". Sepalerna är ovanligt stora jämfört med läppen, oftast rosafärgad men varierar från rent vitt, alltid med en grön mittnerv; den övre viker bakåt efter en tid. Växer på många olika typer av mark, fuktiga ängar, betesmarker, garrigue, tallskog upp till 400 m men oftast där marken är fuktig. Man ser därför ofta att O. apifera växer tillsammans med Orchis laxiflora. Arten är spridd över hela Rhodos men överallt ovanlig. Endast vid Kattavia på södra delen är den vanlig. Höjd 20–65 cm. Blomning: Mitten april–maj.
Ophrys bombyliflora Link
Humle-ofrys. Om flera av sektionens arter kan ansees vara några av de vackraste bland våra orkidéer så detta en av de mest oansenliga inom hela släktet. Den är lätt att gå förbi utan att upptäckas. De runda sepalerna är gröna. Petalerna är små, håriga och rödaktig gröna. Läppen är brun med ett par blågrå märken vid basen. Sidoflikarna bildar starkt håriga utväxter vid vardera sidan av läppens bas. På Rhodos finns den över hela ön. Höjd upp till 25 cm. Blomning: Mars–april.
Ophrys calypsus M.Hirth & H.Spaeth
Denna ansågs tidigare vara en variant av Ophrys heldreichii. Den har dock en mera fyrkantig läpp. Arten har ganska spinkiga plantor, 9–27 cm men rätt stora blommor. Den är mycket variabel och flera varianter är beskrivna. Sepalerna är skära till purpurfärgade. Petalerna har samma färg och formen av utdragna trekanter. Läppen, 10,5–15 mm, är oval och konvex vilket ger den ett runt och bulligt utseende. Sidoflikarna bildar mer eller mindre välutvecklade horn. Teckningarna på läppen bildar ett komplicerat mönster med elfenbensvita linjer, ibland helt uppspruckna i marmorering. Växer inom kalkområden i gräsig garrigue, gamla terrasser, busk- och öppen skogsterräng upp till 600 m. På Rhodos finns den inom de norra samt östra, centrala delarna. Blomning: April–(maj).
Ophrys calypsus var. pseudoapulica (P. Delforge) P. Delforge
Uppdelningen av O. calypsus i de två variteterna har gjorts med med läppformen som kännetecken. Var. pseudoapulika är som namnet antyder lik den storblommiga Ophrys apulica från Gargano. Läppen är här stor (16 mm) och utspridd vilket ger den ett trapetsformat utseende. Växtplatser och blomningstider som för huvudarten.
Ophrys calypsus var. scolopaxoides (P. Delforge) P. Delforge
Denna känns igen på den mindre och smalare läppen (11–14 mm) där sidorna oftast är nerböjda eller böjda in under läppen. Detta ger den ett utseende som påminner om, som namnet antyder, arterna inom O. solopax-gruppen även om "hornen" här är mycket mindre, oftast bara ett par mm. Hela planta är oftast under medelstorlek för huvudarten. Växtplatser och blomningstider som för huvudarten..
Ophrys candica W. Greuter, Matthäs & Risse
Tidigare ansedd som underart till O. fuciflora, (O. fuciflora. subsp. candica). Ganska ovanlig art, i huvudsak på de västra/centrala delarna. Största bestånd nära Embonas inom Attaviros. Sepaler rosa med grön mittnerv. Petalerna är små, trekantiga och håriga. Läppen nästan fyrkantig med brunt "fluffigt" hår och ett nästan rektangulärt vitt, oregelbundet mönster. Växer ofta i högre lägen till 900 m, buskiga ängsmarker och phrygana samt gles barrskog. Höjd 20–40 cm. Blomning: April.
Ophrys candica var. minoa (W. Greuter, Matthäs & Risse) B Baumann & H Baumann
Denna anses numera av de flesta vara en variant av O. candica. Det är en avvikande variant med långa tjurhornsliknande utväxter vid basen av läppen. I övrigt är den mycket lik huvudarten, växtsätt och lokaler som för huvudarten men går endast upp till 800 m. Blomning: April–maj.
Ophrys colossaea P Delforge
Denna storblommiga Ophrys har genom tiderna ansetts tillhöra olika arter som episcopalis, apulica, och maxima. År 2005 klassade Delforge den som en egen art. Framtida undersökningar får visa om bestämningen är korrekt eller inte. Höjd upp till 70 cm. Sepaler breda, oftast starkt rosa-rödviolett med grön mittnärv. Petalerna har oftast samma färg men är små trekantiga och ludna. Läppen är stor, 14–18 mm, fyrkantig, brun med gula teckningar och med mer eller mindre välutvecklade horn vid basen. Förekommer inom kalkområden i garrigue, gammal odlingsmark, busk- och öppen skogsterrän. Blomning: Mitten april–maj. Detta är den sista ofrysen för året, tillsammans med O. apifera, som blommar på Rhodos.
Ophrys cornutula H.F. Paulus
Detta är en spinkig men ofta högväxt art 15–50 cm. Blommorna har det typiska oestrifera-utseendet med de mycket långa hornen men läppen är mycket liten, 6–9 mm. Arten beskrevs ursprunglig från södra Rhodos men har numera hittats på flera ställen. Sepalerna är ljust rosa till vita med en grön mittrand. De trekantiga petalena har samma färg. Läppen har det typiska scolopax-mönstret. Den kan förväxlas med O. dodekanensis men blommar senare än denna och har mindre läpp och oftast längre horn. Växer i kalkhaltig phrygana och gles barrskog upp till 300 m. Finns i huvudsak på södra Rhodos och då speciellt inom området vid Kattavia. Blomning: Mars–april.
Ophrys cretica subsp. beloniae G.Kretzschmar & H.Kretschmar
Denna underart av O. cretica är känd endast från södra Rhodos och ön Naxos. En ovanlig art på Rhodos men längst i söder finns ett antal lokaler med stabila populationer. O. cretica subsp. beloniae är en medelstor planta upp till 25 cm och med upp till 10 stora blommor men oftast färre än så. Sepalerna är vitaktigt gröna till rosa, den övre svagt framåtböjd. Läppen är rödbrun till rödsvart med en blågrå teckning kantat med en vit linje. Sidoloberna bildar två trubbiga horn som pekar neråt/utåt. Föredrar tjock phrygana, busk- och gräsmarker, växer ofta under torniga buskar och alltid på kalk, upp till 500 m. Blomning: Mars–tidig april.
Ophrys dodekanensis H. Kretzschmar & Kreutz
Detta är en ganska liten men robust planta, höjd 7–20 mm. Bladrosetten är förhållandevis kraftig med blad som kan bli upp till 20 cm. Blommorna liknar mycket O. scolopax men med läpplängd 8–9 mm. Sepalerna är vita till ljust lila, petalerna oftast samma färg men mindre. Läppens sidolober bildar små horn, 1–3 mm. Färgen är mörkt brun med ett ganska enkelt mönster i ljusare färger. Spetsen bildar en kraftig, gulgrön "tand" som pekar snett uppåt. Det gråsvarta stigmat är avskilt från läppen med en markant ribba. Växer inom kalkområden i phrygana, gammal odlingsmark, busk- och öppen skogsterräng upp till 700 m. Finns spridd över större delen av ön men med en koncentration till de centrala delarna. Blomning: Mitten februari–mitten mars i högre liggande områden till början av april.
Ophrys ferrum-equinum Desf.
Hästskoofrys som denna ofrys heter på svenska är en översättning av det latinska artnamnet. Ferrum betyder järn och equinum betyder hästsko. Namnet avser den oftast stålgrå, hästskoformade markeringen på läppen (som inte har vit kant). I övrigt är läppen purpurbrun, oftast med en ljusare kant, saknar läpputskott vid basen. Övriga kronblad varierar från vitt till rosa och rött. Utbredningen är östlig. På Rhodos är detta en ganska vanlig art över hela ön. Växer på betesmarker, garrigue, busk- och öppna skogsmarker upp till 500 m. Blomning: Mars–april.
Flera underarter finns beskrivna men osäkert om dessa finns på Rhodos:
Ophrys ferrum-equinum subsp. labiosa Vierhapper: har en mycket smal läpp där framförallt mittre delen är kraftig konväx med nerböjda sidor som ger den ett hoptryckt utseende.
Ophrys ferrum-equinum var. subtriloba Hayek: sepalerna har ibland gröna inslag och läppen är tydligt tredelat med rundade sidolober.
Ophrys gottfrediana Rentz
Denna art, som i mycket liknar O. ferrum-equinum, finns rapporterat från Rhodos. Om detta är rätt bestämning får framtiden utvisa.
Ophrys halia H.F. Paulus
Denna för Rhodos endemiska art är uppkallad efter en nymf från Rhodos, gudinnan Halia, som var gift med Poseidon. Det är en ganska spinkig planta 15–45 cm med medelstora blommor. Sepalerna är rosa till rödvioletta men oftast med stora inslag av grönt, vilket skiljer den från O. colossaea. Ett annat skiljetecken är att läppen är mindre, 10–13 mm, med mer eller mindre välutvecklade horn vid basen. Läppmönstret är uppsprucket i gulvita ringar och streck. Grundfärgen är mörkt brun. Växer ofta i buskiga ängsmarker och phrygana samt gles barrskog 200 m. Blomning: Mitten april–tidig maj.
Ophrys heterochila (Rentz & Taaubenheim). P. Delforge
Artnamnet är sammansatt av grekiskans "variabel" och "läpp" och syftar på att läppens form varierar kraftigt. Ibland är den hel som hos fuciflora, ibland tredelat och hoptryckt som hos scolopax-typerna och kan då förväxlas med O. dodekanensis. Dessa två hybridiserar också och blir då ännu svårare att identifiera. Läpplängd 7–9 mm. Teckningen på läppen formar oftast ett grovt, blågrått/brunrött "H" eller "X" med gulvita kanter. Sepalerna är rosa till vita med gröna mittnerver, den övre oftast starkt bakåtvikt Petalerna är små, trekantiga och något starkare färgade än sepalerna. På Rhodos finns arten huvudsakligen vid Profitis Ilias i de mellersta och övre skogsområdena. Växer i skuggiga till halvskuggiga lägen oftast i gles barrskog, ovanligare i phrygana, 300–700 m. Höjd 10–27 cm. Blomning: Mars–april.
År 2009 gjordes en uppdelning av Ophrys heterochila på Rhodos. En ny art beskrevs, Ophys oreas P. Devillers & J. Devillers – Terschuren. Den har ljusare sepaler och en plattare läpp än normalläget för O. heterochila. Den blommar också något tidigare, från slutet februari till slutet mars. O. oreas förekommer i huvudsak på sluttningarna runt Profitis Ilias. Framtiden får visa om dessa små skillnader mot huvudarten kommer att accepteras som skäl för att skilja ut en ny art speciellt med tanke på att O. heterochila är i sig mycket variabel.
Ophrys leochroma P Delforge
Artnamnet leochroma betyder "likt en lejonman". Detta är absolut en av de vackraste Ophrys-arterna. Mycket karakteristisk med sina runda sepaler som kan variera starkt i färg från rent vitt till starkt rosa, oftast med en grön mittnerv. Läppen är brett rektangulär med ett brunt fält över mittdelen och en bred, gul och kraftigt hårig kant runt om; hos leochroma saknas den för thenthredinifera så typiska hårtofsen runt den gula, uppåtvikta spetsen längst fram. Färgerna kontrasterar starkt mot det blå fältet närmast läppens bas. Läppens sidor är oftast starkt nedvikta. Finns över större delen av Rhodos men vanligast inom de norra respektive södra delarna. Upp till 700 m. Höjd 10–40 cm. Blomning: Mars–tidig april.
Ophrys korae M. Hirth H.F. Paulus
Ophrys lucis (Kalteisen & H.R. Reinhardt) H.F. Paulus & Gack
Artnamnet Ophrys lucis skall betyda ljusets ofrys eftersom den växer på Rhodos som kallas "ljusets ö" eller "solens ö". Detta är en medelstor planta 15–30 cm med ett fåblommigt ax, 2–4 blommor. Sepalerna är vita, rosa eller ljust röda, den övre något framåtböjd. Petalerna är starkare röda och ganska långa och spetsiga. Läppen (11–13 mm) är tredelad, bullig och brett eliptisk. Sidoloberna som ligger längs läppens sida är starkt håriga och bildar ofta antydningar till horn. Grundfärgen är ljust orangebrun med ett gråblått märke mitt på som formats av två kantiga punkter som hänger ihop i mitten. Växer i gles barrskog, buskiga och steniga marker, ovanlig i phrygana, upp till 700 m. Arten har stor spridning på Rhodos men vanligast i de centrala delarna. Speciellt fina lokaler finns i Loutanidalen väster om Kolymbia. Där finns också gott om hybrider med O. ferrum-equineum, reinholdii och leochroma. Även fina lokaler vid Laerma. Blomning. Mars–april.
Ophrys mammosa Desf.
Även om O. mammosa finns noterad från större delen av ön är den inte vanlig. Vanligast är den i norr och i områden med phrygana samt i den centrala delen. O. mammosa är en mycket variabel art och kan lätt förväxlas med andra i samma grupp. På Rhodos finns endast denna så någon risk förväxling bör inte finnas. Det har dock funnits funderingar på om den population som finns på Rhodos inte är samma som finns på Cypern och som har fått namnet Ophrys morio. Framtida forskning får väl utröna hur det skall vara. Sepalerna är gröna till grön-rosa, petalerna rödaktig gröna med vågiga kanter. Den relativt stora läppen (12–17 mm) är mörkt brun med en blå/silvergrå markering i form av ett H eller två parallella linjer. Vid basen finns på vardera sidan ett utskott. Växtlokalen är vanligtvis på kalk, ängar, garrigue och öppna skogsmarker upp till 700 m. Höjd 15–70 cm. Blomning: Mars-april.
Ophrys polyxo J. Mast, M.-A. Garnier, Devillers-Tersch & Devillers
Arten är emdemisk för Rhodos. Det är rätt stora plantor med många, medelstora blommor, Läpplängd ca 10 cm. även denna har ett scolopax-likt utseende med nervikta sidor som ger den en långsmal läpp. Typiskt för arten är de stora sepalerna. Även petalerna är förhållandevis stora. Troligtvis har denna art förorsakat många av de rapporter som gjorts om Ophrys heldreichii på Rhodos. Växer i fuktiga, soliga till halvskuggiga ängar och öppningar i skogsområden. Blomning: Mars–april.
Ophrys regis-ferdinandii Renz.
Denna spegelofrys är ganska lik den närstående O. speculum men med en mycket smalare läpp då sidorna är starkt ner-/invikta så att den håriga kanten endast syns i spetsen. Även sidoflikarna är längre och ihoprullade. Växer i öppna till halvskuggiga lägen, torra till fuktiga kalkmarker, fattiga gräsmarker och öppen pinjeskog upp till 450 m. Rhodos utgör huvudområde för utbredningan av denna art som i övrigt finns inom ett smalt band över de östra öarna i Egeiska havet samt västra Turkiet. På Rhodos är den mycket vanlig och växer i samma områden som O. speculum. Det sägs att de vackraste plantorna hittar man i kustnära phrygana på den södra delen av ön. Blomningstid Mars–april.
Ophrys reinholdii Spruner ex Fleischm
Ännu en ofrys med östlig utbredning. Detta är en ganska vanlig art på Rhodos som utgör centrum för utbredningen och här hittar man den oftast med det typiska utseendet för arten. Största förekomsterna finns i de västra och södra delarna, speciellt inom Profitis Ilias. O. reinholdii kännetecknas av den svarta, kilformade till ovala läppen med vita teckningar, ibland grå med vit kant. Sidoloberna pekar framåt och är helt täckt av ljust brunt till svartbrunt hår, utsidan dock ofta vitgrå. Finns på kalkhaltiga, torra gräsmarker, garrigue, busk- och skogsområden upp till 800 m (föredrar gles tallskog). Blomning: Mars–april.
Ophrys rhodia (H.Baumann & Kunkele) P. Delforge
Ophrys rhodia är en av de mest spridda Ophrys-arterna på Rhodos, speciellt inom de centrala delarna. Medelstora, robusta plantor 10–35 cm. Både sepaler och petaler är gröna till vitaktigt gröna; sällsynt med rosa inslag. Övre sepalen är oftast böjd svagt bakåt så att kolumnen blir fri. Även på läppen går de gröna tonerna igen på insidan av de spetsiga, något utåtvikta sidoflikarna samt genom att de annars gul/vita markeringarna på mittfliken ofta har en grönaktig ton. Växer i många typer av miljö, gräsmarker, phrygana, ängar, olivlundar, alltid på kalkgrund upp till 700 m. Blomning: Mars–april.
Ophrys saliarisii Paulus & M. Hirth spec. nov
Nyare rön har visat att Ophrys heldreichii pollineras av ett bi som endast finns på Kreta och arten skulle därför endast finnas där. På Rhodos i skogarna runt Laerma, inom de centrala områdena på ön, växer en snarlik orkidé med stor trapetsliknande läpp och långa petaler. Dessa pollineras av en annan stekelart från samma släkte som den som pollinerar O heldreichii. Under 2009 beskrevs denna och gavs namnet O. saliarisii efter en orkidéforskare på Chios där denna art också finns. Blommar under första halvan av april.
Ophrys speculum Link
Spegelofrys är kanske den till utseendet mest spektakulära av alla Ophrys-arter. Med sitt stora runda speculum, som också gett den namnet, lyser den som små diamanter nere i gräset. Sepaler gröna, den övre framåtböjd över pelaren; petaler bruna, korta och bakåtböjda. Läppen är tredelad, fransig av tjockt brunrött hår. Sidoflikarna korta och breda, större delen av mittfliken består av en stor blå, glänsande "spegel" som avgränsas mot den håriga kanten av en gul eller gulgrön rand. Växtplats är torra, soliga, kalkpåverkade gräsmarker, garrigue, tidigare odlingsmarker, busk- och öppen skogsterräng. Höjd 5–25 cm. Arten är mycket vanlig på Rhodos speciellt i kustområdena, tillsammans med O. sicula är detta den vanligaste på hela ön. Blomning: Mars–tidig april.
O. speculum pollineras, inom de östra delarna av Medelhavet, av en underart till den stekel som vanligtvis är pollinatör. Honan till denna underart är mycket mörkare än honorna inom västra Medelhavet. Detta förklarar att O. speculum oftast har en mörkare färgton inom östra Medelhavet än vad som är fallet längre västerut. Denna form kallas ibland O. speculum subsp. orientalis (Paulus) Paulus & Salk.
Ophrys tenthredinifera Willdenow
På senare tid har en uppdelning, av Ophrys tenthredinifera från östra Medelhavet, gjorts (P. Delforge 2005) och man räknar nu med att det finns fyra olika arter. På Rhodos finns med säkerhet endast en av dessa. Uppdelningen ser ut som följande:
O. dictynnae P. Delforge. Finns i huvudsak på Kreta. Någon rapport finns även från Rhodos men har inte gått att bekräfta. Blommar tidigt, sällan efter utgången av mars.
Ophrys leochroma P. Delforge, se beskrivning.
Ophrys ulyssea P. Delforge. Detta är en småblommig art från västra delarna av Grekland.
Ophrys villosa Desfontaines. Typiska kännetecken för denna är läppens hårighet. Oftast finns en obruten krans av långa hår runt läppen. Den, för de västliga arterna så typiska hårtofsen, ovanför spetsen längst ut på läppen, saknas också (gäller övriga tre arter också).
Ophrys umbilicata Desfontaines
O. umbilicata är en ovanlig orkidé på Rhodos. De flesta rapporter om denna är från västra och södra delarna av ön och då oftast noteringar om enstaka plantor. Sepalerna är rosa till grönaktigt vita. Den övre är böjd starkt framåt över pelaren. Petalerna har samma färg som sepalerna men oftast något mörkare. Den något rödbruna och kraftigt konvexa läppen (7–12,5 mm) har ett "bulligt" utseende med ett komplicerat mönster som oftast täcker nästan hela läppen, bredast mot spetsen. Sidoflikarna är starkt koniska och pekar framåt som två horn. Starkt hårig utsida medan insidan är ljusare och nästan hårlös. Höjd 10–25 cm. Växer oftast i områden med garrigue, betesmarker, ängar och gles pinjeskog upp till 400 m. Blomning: Mars–april.
Orchis anatolica Boiss
Anatoliens nycklar är en östlig art. Den känns lätt igen på den mörkt röda blomstjälken och det glesa axet med rödvioletta blommor. Läppens mittparti är nästan vitt med mörkröda prickar ordnade i två rader. Den långa koniska sporren pekar nästan rakt uppåt. Bladrosetten vid stjälkens bas är prickig. Den är inte kalkkrävande. Växer ofta i steniga branter och phrygana i öppna lägen upp till 800 m. På Rhodos är detta en ganska vanlig orkidé med en huvudutbredning runt de högsta bergen på öns västsida, Akramitis och Profitis Ilias. Blomning: Mars–april.
Orchis anthropophora (L.) Allioni
Spökyxne. I och med att denna art flyttades över till Orchis har släktet Aceras försvunnit. Ganska ovanligt förekommande art på Rhodos med huvudutbredningen inom den mittre, västra delen av ön. Största förekomsterna finns på syd- resp. nordsluttningarna av Profitis Ilias Den täta blomställningen går i gult och grönt med inslag av rött i kalkbladens kanter och på läppens flikar. Läppen påminner även här om en människokropp men här hänger den lugnt och stilla jämfört med ap- och borstnycklarnas spretiga "gubbar". Ingen sporre. De ofläckade bladen är samlade i en rosett vid stjälkens bas. Växer i torra, kalkrika gräsområden, garrigue och buskterräng upp till 700 m. Höjd upp till 40 cm men oftast mycket lägre. Hybrider med O. italica förekommer. Blomning: Mars–april.
Orchis italica Poir.
Borstnycklar. Allmän art som man ofta träffar på i stora kolonier. Bra "landmärke" när man söker efter orkidéer, de syns väl och oftast finns andra arter i samma områden. O. italica tillhör en grupp av Orchis som har människoliknande blommor, där läppen har "armar och ben" (som t.ex. våra johannesnycklar). Detta ger blomställningen ett borstlikt utseende. Blomfärgen är vanligtvis ljust violettröd men färgformer förekommer bl. a. vit. Bladrosetten vid marken har vanligtvis helt gröna blad men fläckiga blad förekommer (se bilden till vä). Växer inom kalkområden på steniga gräsmarker, garrigue, öppna busk- och skogsmarker upp till ca 500 m. Vanlig inom de centrala delarna av ön men ses sällan på den norra resp. södra delen. Blomning: Mars–april.
Orchis mascula subsp. pinetorum (Boiss. & Kotschy) E.G. Camus
Barrnycklar är en art från östra Medelhavet, Grekland, Makedonien, Turkiet och Mindre Asien. Växer i ljusa löv- och barrskogar, buskage och skogsbryn upp, oftast på basiska underlag. Totalutbredningen är osäker då den förväxlas med andra mascula-former. Den har ett ganska glest men rikblommigt ax. Blommorna är dock ljusare färgade än vår O. mascula, läppen ofläckad eller med små fläckar och med en längre utdragen mittdel. Stängeln är 20–60 cm hög. Basbladen är äggformigt lansettlika, oftast ofläckade. På Rhodos är arten mycket sällsynt. Den finns endast rapporterad en gång från nordsidan av Attaviros. Blommar: April–maj.
Orchis provincialis Balbis ex Lamarck & DC.
De ganska breda bladen hos denna art har bruna fläckar, till skillnad mot övriga gulblommande nycklar. Blommorna är blekt gula (som gullvivor) med några små, röda prickar på läppen. Den ganska långa sporren (13–19 mm) kröker uppåt och avslutas med en uppsvälld ände. Arten verkar inte speciellt kalkkrävande utan växer i nästan alla typer av miljöer. Arten är ovanlig på Rhodos förutom på Profitis Ilias där den kan färga marken blekgul av massblomning. Höjd 15–35 cm. Blomning: April.
Orchis punctulata Steven ex Lindley
Broknycklar är en av Europas exklusivaste orkidéer. Utbredningsområdet är den sydöstliga delen av Medelhavsområdet. O. punctulata ses aldrig i något större antal och populationerna är spridda, så utan att veta var man skall leta är det sällan man stöter på den. På Rhodos finns några gamla rapporter om denna art (Epta Piges och Salakos, norra slutningen av Profitis Ilias) men dessa har inte kunnat bekräftats och man räknar arten som utgången. Blommorna liknar mycket våra johannesnycklar men färgen är helt annorlunda, guldbrun, gul och grön. Hjälmen som bildas av sepaler och petaler har bruna ränder på insidan. Läppen är gul/gröngul med bruna prickar, flikarna ibland brunaktiga. Blommorna doftar stark vanilj. Höjd upp till 90 cm. Blomning: Början av mars–början av april.
Orchis simia Lam.
Apnycklar. Även denna, på Rhodos mycket ovanliga orkidé, tillhör gruppen med människoliknande blommor, vilket också har gett den namnet. Med de typiskt apliknande blommorna är detta en orkidé som man inte misstar sig på även om färgen kan variera något. Oftast är dock läppens flikar starkt röda. Vita färgformer finns. Blomningen börjar från axets topp. Växtplats terrasserade ängsmarker, buskig phrygana och barrskog. På Rhodos finns apnycklarna endast rapporterat från några få lokaler varav några på ostsidan av Profitis Ilias. Blomning: Mars–april.
Serapias bergonii E.G. Camus
Tidigare gick denna art under namnet S. vomeracea subsp. laxiflora eller S. laxiflora. Detta är den vanligaste Serapias-arten på Rhodos och finns spridd över större delen av ön upp till 700 m. Blommornas stödblad är lika långa som blomman eller når strax över denna. Läppen är 12–18 mm, röd-violett med två små "knölar" vid basen; oftast bakåtböjd in under blomman. Hybridiserar ibland med S orientalis vilket gör bestämningen besvärlig. Utbredningen är östlig. Höjd 15–45 cm. Blomning: April–maj.
Serapias orientalis subsp. carica H Baumann & Künkele
Detta är en storblommig art. Läppen blir upp till 30 mm, ganska spetsig och på övre delen täckt av vitaktigt (oftast) hår. Färgen är oftast mörkt röd till skillnad från subsp. orientalis som är ganska ljus, ofta gulaktig. Ett kännetecken är att de mörka sidoloberna på läppen når utanför hjälmen. Höjd 15–30 cm, lägre i torra miljöer. Växer i öppna ängs- och översvämningsmarker. På Rhodos finns endast denna underart av S. orientalis. Den har den sin huvudsakliga utbredning på södra delen av ön. Blomning: Mars–april.
Serapias parviflora Parlatore
Småblommiga satyrnycklar är en i Medelhavstrakterna vida spridd art. Hjälmen är vitaktigt violett med mörka strimmor. Läppen är liten, 8–12 mm, oftast starkt bakåtböjd in under blomman. Färgen är brunröd. Höjd upp till 35 cm. Växer på många olika underlag, fuktig gräsmark, garrigue, buskmarker och öppen skogsterräng. Finns idag huvudsakligen på södra delen av Rhodos upp till 300 m men är ganska ovanlig. De flesta lokaler på norra delen har bebyggts eller raserats på annat sätt. Denna art förväxlas ibland med småväxta exemplar av S. bergonii. Se ovan. Blomning: April
Serapias politisii Renz (Pro hybr.)
Detta är en Serapias som framförallt finns på en del av de grekiska öarna. På Rhodos är den rapporterad från berget Profitis Ilias med några enstaka lokaler. Arten anses ha uppkommit ur en hybrid (eller är en hybrid) mellan S. bergonii och S. parviflora. Utseendet är också ett mellanting av dessa båda arter. Blomaxet mer utdragit än hos S .parviflora, mer likt S. bergonii men oftast med färre blommor än denna. Växtplatsen är garrigue, macchia och skogsgläntor upp till 800 m. Blomning: Slutet: April–maj.
Spiranthes spiralis (L.) Chevallier
Skruvaxet är den orkidé som blommar senast av alla orkidéer. Vi känner den från en liten förekomst på Öland (inplanterad). Blomaxet har gett den namnet "spiralis" eftersom de små, vita blommorna (3–4 mm) sitter i spiralform runt stjälken. Ovanlig men kan ha förbisetts p.g.a. den sena blomningstiden och plantornas storlek, 6–30 cm. Arten har dock gått starkt tillbaka p.g.a. jordbrukets brukningsmetoder. Arten finns över större delen av Rhodos men kanske vanligare i de lägre liggande områdena i norr resp. söder. Blomning: November–december.