Kretas orkidéer

Nedanstående lista tar upp samtliga orkidéer på Kreta. Däremot finns bild endast av de arter jag själv sett och fotograferat där. Övriga har en enkel teckning av den aktuella blomman.  Bilder av dessa, från andra områden, samt fler bilder av övriga, finns i bildgallerierna. Arter utan länk till ett galleri har jag inte sett och saknas därför helt. 

Klicka gärna på bildikonen för att få upp en större bild.

Anacamptis boryi  (Rchb.f.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase

Kretanycklar. Ovanlig art men bra kolonier finns på några ställen. Framförallt inom områdena sydväst om Ida samt runt Dikti. Finns i övrigt på några lokaler i södra Grekland. Liknar mycket vår göknyckel men läppen håller sig mera plan och viker inte sidoflikarna neråt, sporren pekar neråt. Läppen är oftast enhetligt rosa färgat med några mörkt violetta fläckar mot basen, Kanten oftast mörkare färgat. En egenhet den har är att blommorna börjar slå ut från toppen av det glesa axet. Vita färgvarianter förekommer. Hybrider med fjärilsnycklar är inte ovanligt. Höjd upp till 35 cm. Blomning: April – maj.

Till bildgalleriet

Anacamptis collina  (Banks & Solander ex Russel) R.M.Bateman

Säcknycklar har fått namnet efter den grova, korta sporren. Vanlig, ganska tidigt blommande art men som man ändå kan hitta långt in i april. Finns spritt över hela Kreta. Läppens färg kan variera från rött, ljusrött till vitt eller gulgrönt (var. chlorantha, sällsynt). Övriga kalkblad är brungröna. Höjd 10 – 50 cm. Växtplats är phrygana och öppna torra marker. Blomning: Januari – april.

Till bildgalleriet

Anacamptis coriophora subsp. fragrans  (Pollini) R.M.Bateman

Näbbnycklar. Namnet har den fått efter de vasst utdragna hjälmbladen som liknar en fågelnäbb. Blommorna är vitrosa med grön-bruna inslag och med en ganska tjock, neråtriktat sporre. Doftar mandel och vanilj. Höjd 10–30 cm. Arten är vanlig runt Medelhavet så också på Kreta där den är spridd över större delen av ön. Växtplatsen är betade marker, phrygana upp till 1 200 m. Blomning: April–juni. Underarten subsp. coriophora finns inte på Kreta.

Till bildgalleriet

Anacamptis laxiflora  (Lam.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase

Paradnycklar. Elegant, högrest orkidé, upp till 60 cm. Ganska gles blomställning. Blommorna är röda - rödvioletta med vitt fält runt sporrensmynning och neråt läppen. Läppen odelat eller svagt tredelat. Oftast hittar man denna art i våtmarker men den kan också sällsynt finnas i garigue eller andra torrare miljöer. Arten har gått starkt tillbaka p.g.a. dens krav på fuktiga miljöer, en biotoptyp som snabbt har försvunnit. Blomning: Mars–april.

   Sidans topp             Till bildgalleriet

Anacamptis palustris var. robusta (T.Stephenson) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase
Kärrnycklar. Tidigare var denna art, som vi känner från Gotland, förd som underart till föregående, O. laxiflora subsp. palustris. Kärrnyckeln finns endast i blötmarker och den är därför mycket ovanlig på Kreta där de flesta sådana lokaler har dikats ut. Troligtvis finns den numera endast på ett ställe vid Malia. Karakteristisk för blomman är den utbredda läppen till skillnad från O.laxiflora där läppens sidor (flikar) är nedvikta. Blomning: Mitten april–mitten maj.

Anacamptis papilionacea subsp. alibertis G & H Kretzschmar

Fjärilsnycklar är en vanlig art runt Medelhavet. På Kreta förekommer två underarter varav nedanstående subsp. heroica är den vanligaste. Underarten subsp. alibertis finns i huvudsak inom den mellersta delen av Kreta. Det är en fåblommig (upp till 8) slank växt. Blommorna har en läpp som är betydligt mindre än nedanstående underart, ca 10 mm tvärs över. Färgen är vit till rödviolett med mörkare strimmor och prickar från basen ut mot kanten. Övriga blomblad, som hålls i en ganska väl hophållen hjälm över pelaren, är mörkt rosa med mörkare strimmor. Höjd 10–50 cm. Växer på kalk i torrängar, phrygana och överblivna olivodlingar. Blomning: Mitten april–början juni.

   Till bildgalleriet

Anacamptis papilionacea subsp. heroica  (E. D. Clarke) H. Baumann

Denna andra av Kretas fjärilsnycklar är betydligt vanligare än ovanstående Och är spritt över större delen av ön. Det är en mer robust planta som ofta växer i grupper. Det klotformade blomaxet kan ha upp till 15 blommor. Den stora läppen mäter upp till 20 mm och har en grundfärg från vit till rosa med mörka strimmor. Sepaler och petaler bildar en lös ganska öppen hjälm över pelaren, färgen är mörkare än läppen. Vita färgvarianter förekommer. Växplatsen är torra marker, phrygana och öppna ekskogar. Blommar från början februari till början april.

Till bildgalleriet

Anacamptis pyramidalis (L.) L. C. M. Richard
Salepsroten känner vi igen från utbredningsområdets nordliga utposter, Öland och Gotland. Det konformade axet, speciellt innan alla knoppar slagit ut, har gett det artnamnet "pyramidalis". Ganska vanlig art på Kreta, rent vita färgformer förekommer, var. albiflora Raulin. En variant med ljust skära blommor och med nästan rund blomställning har fått beteckningen var. brachystachys Boiss. Ytterligare en form kallas f. augustiloba Breb. Denna kännetecknas av ett runt och mycket ljust blomax, läppen djupt kluven med breda, långa sidoflikar. Mittfliken viker bakåt. Blomning: Slutet mars–slutet maj.

Till bildgalleriet

Anacamptis sancta (L.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase
Helgonnycklarna är en nyligen hittat art på Kreta. Rapporterat från lokaler vid Hersonissos, Kakamouri och efter vägen Aghios Nicolaos - Sitia. Arten är nära släkt med O. coriophora men blommorna är betydligt större. Blommorna har samma utdragna spets men läppen är enfärgat rödviolett utan prickar. Växtplatsen är torrmarker, buskig phrygana. Höjd 15–45 cm. Blomning: Slutet april–maj.

Till bildgalleriet

 

Cephalanthera longifolia (L.) Fritsch.
Vit skogslilja eller svärdssyssla. Även detta en art känd här hemifrån. Många har noterat att de på Kreta förekommande plantorna har ovanligt långa och breda blad och troligtvis är att detta en lokal variant av C. longifolia. Mycket sällsynt. Rapporter finns från Levka Ori och Ida. Blomning: Mars–maj.

Sidans topp             Till bildgalleriet

Cephalanthera cucullata Boiss. et Heldr.
Endemisk art. Höjd 15 - 30 cm. Ganska korta blad som delvis omsluter stjälken. Stora stödblad, längre än blomman. Blommorna ljust rosa och bara delvis öppna. Sällsynt och lokal. Känd från några lokaler på Mt. Ida, Samaria-ravinen och från de östra bergsområdena. Blomning: Början maj till mitten av juni.


Cephalanthera rubra (L.) L. C. Rich.
Röd skogslilja är ytterligare en av våra inhemska arter som har rapporterats från Kreta. Det är dock mycket troligt att det har varit starkt färgade exemplar av C. cucullata som har hittats. Inget säkerställt fynd har gjorts och det är därför mycket osäkert om den kan räknas in i Kretas orkidéflora.

Till bildgalleriet

Dactylorhiza romana (Seb. et Mauri.) Soó
Liksom Adam & Eva har denna orkidé fått namn efter ett par, Romeo och Julia. Den finns också i två färgformer, gul/vit resp. röd. På Kreta är den gula formen vanligast. Detta är den enda art på Kreta av detta annars så artrika släkte. Höjd 15 - 30 cm. Bladen ofläckade, blomman enfärgad utan prickar på läppen, sporren starkt uppåtriktad. Ovanlig men finns på några få platser i stora bestånd, vanligtvis i högre liggande områden. Blomning: Mars till maj.

Till bildgalleriet

Epipactis cretica Kalopsis & Rohbatsch
Nyligen beskriven art. Stängel- och stödblad har rödbrun undersida. Stängel kal, eventuellt lätt hårig, 10–40 cm. Blommorna gröna med svag rödfärgning av blombladens kanter. Växer på nivåer över 700 m på kalkgrund, oftast i blandskog utefter bäckraviner. Blomning: Juni–juli. Endemisk. Huvudsakligen rapporterat från bergen Ida och Dikti.


Epipactis microphylla (Ehrhard) Swartz
Småbladig knipprot. Få och små blad, kölade och placerade i spiral runt stjälken. Blommorna är grönvita inuti och rödaktigt grön på utsidan. Ganska fåblommig. Höjd 15–45 cm. På Kreta på nivåer över 500 m i fuktiga lägen. Blomning; Mitten maj–juni. Fynd finns rapporterade från Vita bergen och Ida.

Himantoglossum samariense Ch.et Ant. Alibertis
På Kreta anser några att det finns två rena arter, mycket sällsynt förekommande, H. affine samt H. caprinum. Övriga plantor som hittats antas ha sitt ursprung i en hybrid mellan dessa två. Denna har nyligen beskrivits som en egen art, H. samariense.  Att detta skulle vara en egen art har väl inte accepterats av alla. Läppen 50–70 mm, spetsen kluven (upp till 15 mm), Rosa flikar och kanter, basen utan fläckar. Höjd upp till 50 cm och har upp till 20 blommor i axet. Växer halvskuggigt i öppen skog vanligtvis över 1 000 m. Blomning Mitten maj–mitten juni. Endemisk för Kreta.
Senare undersökningar har visat att liknande plantor som de på Kreta finns sporadiskt över hela utbredningsområdet för H. jankae i Grekland. Molekylära analyser har också visat att det inte finns några skillnader mellan H. samariense och H. jankae. Idag anses därför Himantoglossum samariense vara samma art som H. jankae och att det bara är den arten som finns på Kreta..

  Sidans topp

Himantoglossum robertianum (Loisel.) P.Delforge
Jättenycklar. Vanlig. En av de tidigaste arterna. Redan i januari kan man hitta denna storvuxna orkidé (upp till 1m). Men på skuggiga ställen hittar man den ända till mitten av april. Mycket variabel både i höjd och färg. Färgen varierar från vitt/grönt (var. chlorantha P. Jovet), grå-rosa/grönt till nästan purpursvart. Rent vita blommor förekommer mycket sällsynt (var. candida Soo). Blomning: Januari–april.

Till bildgalleriet

Limodorum abortivum (L.) Swartz.
Sparrissyssla är det svenska namnet på denna saprofytiska eller delvis parasitiska orkidé. Som blåvioletta sparrisstjälkar växer dessa upp i torra till halvtorra lägen, gärna i barrskog men också i maccian. Höjd 30 - 60 cm. Axet har 6 - 20 violetta blommor. Spridd men ganska sällsynt på Kreta. Blomning: Slutet april–juni.

Till bildgalleriet

Neotinea lactea (Poir.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase

Bleka pricknycklar. Denna art förs ibland som underart till N. tridentata. För den ovana är det svårt att skilja på dessa. Blommorna är oftast ljusare med en vit grundfärg. Kalkbladen som bildar hjälmen är grön/röd strimmig medan den treflikiga läppen har små bruna prickar. Mittfliken är mycket grunt kluven och både den och sidoflikarna är tandade i kanten. Tidigt blommande, ofta i högre liggande områden. Blomning: Februari–April.

Till bildgalleriet

Neotinea maculata (Desf.) Stearn

Tätyxne, en oansenlig och ganska ovanlig art på Kreta men där den finns, finns den ofta i stora kolonier. Finns över hela Kreta, dock oftast i högre liggande områden. Blomställningen är smal, kort och ganska tät med små (6 mm) vita, gulvita eller svagt rosa blommor som knappt öppnar sig. Bladen har rödaktiga prickar eller fläckar. Höjd 10–30 cm. Blomning: Mars–April.

Till bildgalleriet


Neotinea tridentata (Scop.) R.M. Bateman, Pridgeon & M.W.Chase

Pricknycklar är en ovanlig och sällan rapporterat art på Kreta. Tät blomställnig, nästan klotrund. Blommor med skärt randiga, spetsigt utdragna kalkblad, förutom läppen som är tredelat och mer eller mindre starkt rödprickig. Mittfliken delat med en "tand" i mitten. Bladig stjälk där de övre är slidliknande. Den storblommiga varianten med benämningen "communtata" finns inte på Kreta. Bäst skiljer man den från N. lactea  genom det rundare axet och att läppens sidoflikar, "armar" famnar framåt medan hos lactea dessa viker mera bakåt. Växtplatser är i huvudsak i stenig, buskig phrygana inom betade områden på kalk. Höjd 8–30 cm. Blomning: April–mitten av maj.

Till bildgalleriet

Neottia ovata (L.) Bluff & Fingerh.

N. ovata har till ganska nyligen gått under namnet Listera ovata men har efter DNA-analyser funnits stå så nära Neottia att det vore riktigare att flytta den till detta släkte. 

Tvåbladet kräver inte någon närmare presentation, här hemma en av våra vanligaste orkidéer. På Kreta är den däremot en stor raritet, endast funnen på några lokaler inom Levka Ori och Dikti där den växer i fuktiga bäckraviner på nivåerna mellan 400 och 1 200 m. Blomning: Maj–juni.

 Sidans topp                 Till bildgalleriet

Ophrys - sektion Pseudophrys

Ophrys cinereophila Paulus & Gack

Vanlig och spridd art på Kreta. Höjd 10–40 cm. 2–11 små blommor. Sepalerna är ovala, gröna med uppböjda kanter. Petalerna grön-bruna. Läppen treflikig (7,5–-11 mm), neråtböjd från mitten, rödbrun, ofta med en gul kant, silvergrå/blåaktig övre del. Växer i öppen barrskog och i phrygana med tillräcklig fuktighet, på basiskt underlag upp till 900 m. Blomningstid: Februari–april, med huvudblomning i mars. 

Till bildgalleri

Ophrys creberrima H.F. Paulus

Denna för Kreta endemiska art har sin huvudutbredning inom de södra delarna av ön, framför allt på den mellersta delen. Den 12–25 cm höga plantan har upp till fem medelstora blommor. Typiskt för den 11–15 mm långa, treflikiga, läppen är de nedvikta kanterna och att den har en "knäck" strax efter basen. Den blågrå, ibland spräckliga, övre delen av läppen är avgränsad mot den främre bruna delen av en skarpt blå till vitaktig rand i form av ett utdraget "omega"-tecken. Växer på basiskt underlag i gräsig phrygana, ängsmarker och övergivna olivlundar upp till 900 m. Blomning: Början mars till början april.

Till bildgalleri

Ophrys cressa H.F. Paulus

Också O. cressa är endemisk för Kreta. Det är en mycket späd planta, sällan över 15 cm, med medelstora blommor. Den blomma sent, ungefär samtidigt med A. pyramidalis. Bladrosetten har oftast redan hunnit vissna när den blommar. Läppen (10–14 mm) har en markant gul rand runt kanten, främre delen oftast platt utbredd och utan någon krökning, märket på övre delen är ofta enfärgat blågrått som närmast basen övergår i ljust rödbrunt. Växer på nivåer mellan 500–1 300 m i ängsmarker och öppen phrygana på basiskt underlag. Blomning: April till mitten maj.

Sidans topp               Till bildgalleri

Ophrys creticola H.F. Paulus

Denna art är oftast en robust planta som kan nå över 20 cm höjd. Som mest får den fyra mycket stora blommor. Läppen (13–20 mm) är ganska platt, oftast utbredd med en ljusare, tunn rödbrun kant, svagt tredelat. Endemisk på Kreta men förekommer där spridd över större delen. Växer i ängsmarker, öppna fält och phrygana upp till 900 m. Blommar tidigt, mitten av februari–mitten mars.
Blomman på bilden till vänster har börjat falna och har därför fel färg.

Till bildgalleri

Ophrys fusca ssp.kedra H. Paulus

Denna art står ut från övriga fusca-arter främst av två skäl. Den är endast funnen inom ett litet område vid foten av Mt. Kedros, sydost om Spili. Den har en ganska stor läpp (16-17,5 mm) ungefär som hos O. iricolor. Den är mörk brun, i ovanliga fall med en tunn gul kant, och har ett mörkt blått speculum som når över drygt halva läpplängden, sidoloberna böjer neråt. Typiskt är också de långa, oftast mörka, petalena. Växer på kalkrik phrygana. Blomning: Slutet april början maj.

Till bildgalleri

Ophrys fleischmannii Hayek

Ovanlig art. Höjd upp till 15 cm men oftast under 10. 3–5 blommor. Sepalerna ovala, gröna. Petalerna gröna med rödaktiga svagt vågiga kanter. Läppen hårig rödviolett, treflikig med violetta markeringar ovanför den vita " ω"-markeringen. Stubbhåriga sidolober. Ingen "V"-format urgröpning vid basen som är typiskt för ovanstående arter ur gruppen. Endemisk på Kreta där den är vanligast på den östra delen. Växer i barrskog och öppen phrygana på basiskt underlag. Blomning: Mars–april.

Sidans topp                 Till bildgalleri

Ophrys iricolor Desfontaines

En ganska vanlig art som finns över större delen av Kreta. Höjd upp till 25 cm med 2–5 stora blommor. Sepalerna gröna, den övre framåtböjd. Petalerna rödaktigt gröna (bruna). Läppen (14–22 mm) treflikig, mörkt brun med kraftigt blåfärgad övre del. Typiskt för denna art är den röda undersidan på läppen. Typisk växt för phrygana och betade områden där man hittar den i skydd av taggiga buskar. Blomningstid: Mars–april.

Till bildgalleri

Ophrys melena (Renz) Paulus & Gack

Det finns tvivel om huruvida denna art finns på Kreta eller ej men enstaka rapporter finns från de östra delarna. Möjligtvis är det en art som inte fått fotfäste på ön men som tillfälligt dyker upp. Blommorna liknar mycket de hos O. sicula men läppen är här helt täckt av det bruna färgpigment som hos O. sicula lämnar en gul rand kvar runt kanten. Totalutbredningen är östlig med Grekland som center. Växtplatser är phrygana och kargt betesland. Höjd 10–30 cm. Blomning Mars–maj.

Bilden till vänster visar hur en "melena" kan se ut, fast den inte är konstaterad vara en sådan.

Till bildgalleri

Ophrys mesaritica. Paulus & C & A. Alibertis

Detta är en mycket nära släkting till nedanstående O. iricolor men skils från denna genom de betydligt mindre blommorna och den tidiga blomningen, även genom läppens undersida som här är grönbrun. Läppen (12–19 mm) har som O. iricolor mörkblåa märken och är i övrigt mörkt brun. Centrum för utbredningen av denna på Kreta endemiska art är Mesara Plain på södra Kreta, ett område som också har gett den artnamnet. Växtplatser som för O. iricolor. Blomning: Januari–februari.

Ophrys omegaifera subsp. basilissa (C&A. Ali.& H.R.Reinh.) H. Kretzschmar

Denna art har en av de största blommorna inom Ophrys-släktet, läppen kan bli upp till 30 mm lång. Plantan kan nå en höjd av 30 cm men är oftast lägre. Läppen är uppåtböjd från basen men hänger sedan i en båge neråt. Främre delen är korthårig, mörkt brun medan den ovanför den typiska " ω"-markeringen är kal och ljusare. Finns spridd över större delen av Kreta men vanligast i söder och östra delen. Växer öppet på ängsmarker och gräsig phrygana. Blomning: Början februari till april.

Till bildgalleri

Ophrys omegaifera subsp. omegaifera H. Fleischmann

Spridd över större delen av Kreta men ändå inte någon vanlig art och vanligtvis med få plantor på de lokaler där den finns. Höjd 15–25 cm. 2–4 (sällan upp till 6) blommor. Sepalerna ovala, gröna. Petalerna gröna med rödaktiga kanter. Läppen (15–21 mm), som har en markant böjning strax efter basen, är brun och rundad, treflikig med grå markeringar och en vit, blå eller gulaktig "ω"-markering. Denna markering är utmärkande för arter inom denna grupp. Växtplats är buskig phrygana, öppen barrskog. Blomning: Februari–april.

Till bildgalleri

Ophrys pallidula H. Paulus

Arten är endemisk på berget Thripti på östra Kreta. Läppen (11,5-12,5 mm) är starkt böjd och mittre fliken är mycket bred. Läppen påminner därmed mycket om arter från O. omegaifera-gruppen. Färgen är ljust brun och har oftast en ganska bred gul kant, speculum är gråaktigt och når ner till delningen av läppen. Växer på kalkhaltig phrygana. Blomning: April (vanligtvis efter O. triptiensis).

Till bildgalleri

Ophrys phaidra H. Paulus

Denna art påminner mycket om subsp. cressa men har en något större läpp än denna (13-14 mm). Den har också vanligtvis fler blommor, upp till 8. Läppen är ganska platt och har en bred gul rand runt kanten. Grundfärgen är brun till nästan svart. Speculum är delat av en markant förlängning av v-formen under kolumnen. Arten finns på flera lokaler på Kreta, bl. a. i samma områden vid Mt. Kedros där subsp. kedra finns. Växer på kalkhaltig phrygana. Blomning: April (i högre liggande lägen in i maj)

Till bildgalleri

Ophrys phryganae J & P Devillers-Terschuren

Denna art ersätter successivt O. lutea inom de östra delarna av Medelhavet. De flesta anser numera att O. lutea inte finns på Kreta och att tidigare rapporter om denna anses vara O. phrygana. O. phrygana är en ganska robust planta, blommorna liknar mycket de hos O.lutea men är mycket mindre. Läppen (8–13 mm) har dock samma typiska nedvinklade formen. Den är oftast starkt hårig och har en bred gul kant. Förekommer över hela ön i öppna ängsmarker och andra betade områden. Blomning: Mars–maj.

  Sidans topp             Till bildgalleri


Ophrys sicula Tineo

Även denna liknar O lutea men oftast högre och mer spenslig, 5–40 cm. Blommorna är också mindre, ungefär som hos O phryganae. Läppen (8–13 mm) lång står här rakt ut utan den typiska vinkelformen hos O. phrygana, även här kantad av en gul bård men smalare. Läppens centrala del är brun med två blågrå fläckar mot basen. Den bruna delen formar på främre delen av mittfliken ett omvänd "V" (återfinns i viss mån även hos den förra arten). Förekommer över hela ön i öppna ängsmarker, phrygana, olivodlingar och skräpmarker. Blomning: Februari–april.

Till bildgalleri

Ophrys sitiaca Paulus & Alibertis

Höjd 7–20 cm. 1–4 blommor. Mycket variabel art. Sepalerna gröna. Petalerna gröna med rödaktiga kanter. Läppen treflikig, ljust brun med grå markeringar och en vit, blå eller gulaktig " ω"-markering. Påminner en del om O. omegifera men har inte alls den skarpa knäcken som hos denna. Den har dessutom den "V"-formade urgröpning vid basen även om den inte är så markant som hos de typiska "leucadica"-arterna Förekommer inom mellersta och östra delen av Kreta, endemisk. Växer i barrskog och phrygana. Blomning: Februari–mars men kan hittas senare i mycket skuggiga områden.

Till bildgalleri

Ophrys thriptiensis H.F. Paulus

Om subsp. cressa är en liten planta så är denna underart ännu mindre, knappast över 10 cm, med 1–3 medelstora blommor. Underarten, som är endemisk för berget Thripti på östra Kreta, blommar mycket tidigt, först av alla orkidéerna på berget. Läppen (10–13 mm) liknar subsp. creberrima men har inte dess typiska knäck. Märket på övre halvan är silvergrått. Förekommer endast på Thripti mellan 700–1 400 m. Blomning: Mitten februari–mars.

Till bildgalleri

Ophrys - sektion Euophrys

Ophrys apifera Huds.

Bi-ofrys. Denna vackra ophrys-art är ganska lätt att känna igen med sin bulliga läpp med klart gula markeringar. Läppen har vid basen två koniska sidoflikar, små "horn". Sepalerna är ovanligt stora jämfört med läppen, oftast rosafärgat med en grön mittnärv. Ganska vanlig på Kreta. Växer i betesmarker och fuktiga ängar som torkar upp efter blomning, gärna havsnära. Höjd 20–50 cm. Blomning: April–maj.

Till bildgalleriet

Ophrys bombyliflora Link

Humle-ofrys. Om sektionen rymmer några av de vackraste orkidéarterna så är detta en av de mest oansenliga. Det är lätt att gå förbi utan att upptäcka den. De runda sepalerna är gröna. Petalerna är små, håriga och rödaktig gröna. Läppen är brun med ett par blågrå märken vid basen. Sidoflikarna bildar starkt håriga utväxter vid vardera sidan av läppens bas. Allmän över hela Kreta. Höjd upp till 25 cm. Blomning: Mars–april.

Till bildgalleriet

Ophrys candica W. Greuter, Matthäs & Risse

Tidigare ansedd som underart till O. fuciflora, (O. fuciflora subsp. candica). Ganska ovanlig art, mest på östra Kreta. Sepaler rosa med grön mittnerv. Petalerna små, trekantiga och håriga. Läppen nästan fyrkantig med brunt "fluffigt" hår och ett nästan rektangulärt vitt, oregelbundet mönster. Växer ofta i högre lägen till 1 300 m, buskiga ängsmarker och phrygana samt gles barrskog. Höjd 20–40 cm. Blomning: Mitten april–maj..

Till bildgalleri

Ophrys candica var. minoa (W. Greuter, Matthäs & Risse) B Baumann & H Baumann

Denna anses numera av de flesta vara en variant av O. candica. Det är en avvikande variant med långa tjurhornsliknande utväxter vid basen av läppen. I övrigt är den mycket lik huvudarten, växtsätt och lokaler som O. candica men går endast upp till 400 m.

                                                                                      Sidans topp               

Ophrys cretensis (H. Bauman & Kunkele) Paulus

Ännu en av Kretas endemiska orkidéer. Liknar O. herae men har mycket mindre och vanligtvis fler blommor. Läppen är nästan rund, diametern oftast mindre än 10 mm. Gröna sepaler, petalerna ganska breda, trekantiga, gröna eller gulgröna. Läppen är oval, mörkt brun med ett blått/silvergrått H och ofta en smal gulaktig kant. Utskott vid läppens bas. Höjd 10–50 cm. Växer i phrygana, rester av pinjeskog och sluttningar upp till 1 300 m. Blomning: Slutet mars–april.

Kan lätt förväxlas med O. herae men skils från denna genom att fältet längst upp mot stigmat har samma färg som övriga läppen medan det hos O. herae är orange-olivgrönt. Från O. gortynia, som den också kan förväxlas med, skils den genom sin runda läppform och att O. gortynia ofta har en gul rand runt läppkanten. 

Till bildgalleri

Ophrys cretica subsp. ariadnae (Paulus) H.Kretzschmar

Syn. O. karpathensis och som det namnet anger så har denna art sin huvudutbredning på ön Karpathos (och Naxos). Där har den ett mer enhetligt utseende. Största skillnaden mot subsp. cretica är en större läpp med ofta ett mer komplicerat mönster samt att sidoflikarna oftast ligger längs läppen. Ett kännetecken är också märket där höjden är lika med eller högre än bredden. Huvudutbredningen är centrala Kreta, saknas inom västra Kreta.. Växer i phrygana, torra betesmarker och övergivna olivodlingar under 500 m. Höjd 10–30 cm. Den blommar något tidigare än O. cretica. Blomning: Februari–mitten april.

Till bildgalleri

Ophrys cretica subsp. bicornuta H. Kretzschmar & R. Jahn

Detta är en nybeskriven underart som endast finns inom östra delen Kreta. Typiskt för denna är de markanta sidoflikarna av läppen som har formen av två vassa horn som pekar utåt/framåt. Färgen är svart med vit teckning som bildar ett mer eller mindre utpräglat "H". Det vita märket har här formen av en oval och är förhållandevis stort och är en karaktär som skiljer den från ssp. ariadnae. Växer i phrygana och öppna marker under 500 m. Blomning: Mars till början av april.

Sidans topp               Till bildgalleri

Ophrys cretica subsp. cretica (Vierhapper) E Nelson

Kretas ofrys är, namnet till trots, inte endemisk på Kreta utan finns på flera av de östra Medelhavsöarna. Inte särskilt vanlig på Kreta och saknas så gott som helt inom den östra delen. Bildar tillsammans med ssp. ariadnae ett komplex där man kan hitta former som gradvis övergår från ena till den andra arten. Läppen är mörkt lila till svart med vita teckningar, tredelad. Sidoflikarna är korta, håriga och pekar oftast snett utåt. Märket är klart bredare än högt. Sepaler oftast gröna, ibland med inslag av rosa / brunt. Höjd 10–40 cm. Växer i phrygana, torra betesmarker och övergivna olivodlingar under 500 m. Blomning: Början april–maj.

Till bildgalleri

Ophrys episcopalis Poiret

Biskop-ofrys. Relativt vanlig. Variabel art men vanligtvis mycket stora blommor. Småblommiga plantor förväxlades tidigare med O. fuciflora en art som numera anses inte finnas på Kreta. Sepaler rosa i olika nyanser med grön mittnerv. Petalerna små, trekantiga, ludna. Stor fyrkantig läpp med symetriska, gula mönster, två horn vid basen, nederkanten ofta framåt- uppåtvikt. Kraftig, gul uppvikt läppspets.Höjd upp till 50 cm. växer i ängsliknande phrygana, fuktiga marker, gamla terrasserade olivodlingar och liknande. Blomning: Mars–april.

Till bildgalleri

Ophrys gortynia (H. Bauman & Kunkele) Paulus

Ganska ovanlig art, saknas helt på västra Kreta.. Sepaler och petaler gröngula. Läppen (9–4 mm) odelad, starkt konvex, med utväxter på vardera sidan om basen. Färgen är brun–brunröd, ibland med en gul kant på främre delen. Läppens markering består oftast av två parallella linjer, ibland hopbundna till ett H, blå/stålgrå. Blommorna är större än O. cretensis men oftast mindre än hos O mammosa. Vanligast på lägre höjder. Höjd 15–35 cm. Blomning: Mitten av april–maj. Förväxlingsrisk se O. cretensis.

Till bildgalleri

Ophrys heldreichii Schlechter

En av de Ophrys-arter man oftast stöter på under april på Kreta är denna mycket vackra och storblommiga orkidé. Med sina långa "horn", som bildas av läppens sidoflikar, och läppens rika mönster i gult, brunt och gräddvitt, får den en att stanna upp varje gång man stöter på den. Läppens mönster varierar starkt från planta till planta. Grundfärgen är mörkt brun. Den kraftiga och uppböjda läppspetsen är gul. Sepaler och petaler har samma färg, ljust röd till rosa. Höjd 15–50 cm. Växer i buskig phrygana, ängsmarker och andra öppna områden. Blomning: Mitten mars–maj

Sidans topp             Till bildgalleri

Ophrys helios Kreutz

Arten beskrevs först från Karpathos som Ophrys karpathica. På Kreta hade man då länge känt till en småblommig och sent blommande variant av O. episcopalis. Det visade sig att denna var samma som O. karpathica en ny beskrivning gjordes som fick namnet O. helios. Troligtvis är det denna art som avses vid tidigare rapporter om O. fuciflora från Kreta. Den skiljer sig främst genom att ha en mindre läpp och den sena blomningen samt kraftig hårighet runt hela kanten av läppen. Växer i fattiga gräsmarker, garrigue, busk- och gles skogsmark. Utbredningen för O. helios är östra Kreta samt Karpathos. Blomning: Mitten april–maj.

Till bildgalleri

Ophrys herae Hirt & Spaeth

Synonym: O. pseudomammosa. Mycket lik O. mammosa men oftast något spensligare och inte så robust. Växer ofta i grupper. Sepalerna gröna oftast med den nedre halvan av sidosepalerna mer eller mindre tonade i violett. Petaler mörkare gröngula till brunaktiga. Läppen oval (9–14 mm), starkt konvex, svart-brun/rödbrun och med blågrå markeringar. Ibland med en tunn gul kant. Utskotten vid basen mindre framträdande än hos O. mammosa. Finns över hela Kreta men vanligast inom västra delen. Höjd 15–50 cm. Blomning: Februari–april. Tidigare än andra i denna grupp..

Till bildgalleri

Ophrys mammosa Desfontaines

En av de vanligaste Ophrys-arterna på Kreta som i bland kan ses i stor mängd. Sepalerna är gröna till grönrosa, petalerna rödaktig gröna med vågiga kanter. Särskilt på östra Kreta finns populationer med rosa sepaler som möjligtvis är ett inslag från O. spruneri. Den relativt stora läppen (12–17 mm) är mörkt brun med en blå/silvergrå markering i form av ett H eller två parallella linjer. Vid basen finns på vardera sidan ett utskott. Höjd 15–70 cm. Blomning: Mars - april.
De många rapporter om O. sphegodes subsp. sphegodes som finns från Kreta avser troligtvis denna eller någon närstående art. Den allmänna uppfattningen är att O. sphegodes inte förekommer på Kreta.

Till bildgalleri

Ophrys mammosa subsp. falsomammosa B. & H. Bauman

Detta är en robust planta med upp till 10 ganska stora blommor. Sepalerna är vitaktigt gröna med antydning av röda inslag. Petalerna är långa och spetsiga, röda eller brunröda. Läppen, 12-15 mm, är odelad, starkt böjd, har ett smalt och spetsigt utseende och har vid basen två tydliga ”bröst”. Färgen är mörkt brun med speculum i form av ett grått ”H” (ibland bara två streck) med blåaktiga kanter. Kolumnen är mycket lång och spetsigt. Arten anses endemisk för Kreta. Växer i ängar, phrygana ch öppen skog upp till 700 m. Höjd 20-60 cm. Blomning: April - maj.
Skiljs från ssp. mammosa på de ljusa sepalerna, den smala läppen, spetsiga kolumnen och läppens grå teckning.

Till bildgalleri

Ophrys speculum Link

Spegel-ofrys. Enda representant från gruppen som finns rapporterat från Kreta. Mycket sällsynt. Endast ett fåtal lokaler finns. Höjd 5–25 cm. Sepaler gröna, petaler bruna, korta och bakåtböjda. Läppen är tredelad, fransig av tjockt brun-rött hår. Sidoflikarna korta och breda, större delen av mittfliken består av en stor blå, glänsande "spegel". Växer i fuktiga ängar, phrygana och andra öppna områden. Blomning: Februari–mars

Till bildgalleri

Ophrys spruneri subsp. gregoriana (H&G Kretzschmar) H. Kretzschmar

Detta är en nybeskriven, endemisk art som det finns delade meningar om. En del anser den vara en synonym till O. sphaciotica, en art som beskrevs på 1920-talet. Arten är till alla delar lik subsp. spruneri men blommorna är mycket större. Läppen har en längd på 20–30 mm med motsvarande större bredd också. Finns på några lokaler på mellersta och västra delen. Endast enstaka rapporter från östra Kreta finns. Blomning: April.

Ophrys spruneri subsp. spruneri Nyman

Parnassos ofrys. Ytterligare en av dessa eleganta arter inom släktet som med sina rena färger och mönster gör att man stannar till. Läppens (12–17 mm) nästan purpursvarta grundfärg med ett lila H eller dubbelstreck står i skarp kontrast mot de övriga kronbladens vita, röda och rosa färger. Finns spridd över hela ön men oftast med bara enstaka exemplar där den finns. Växer i betesmarker, phrygana, övergivna olivlundar. Höjd 15–40. Blomning: Februari–april.

Sidans topp                          Till bildgalleri

Ophrys tenthredinifera Willdenow

Prakt-ofrys. Detta är absolut en av de vackraste Ophrys-arterna. Mycket karakteristisk med sina runda sepaler som kan variera starkt i färg från rent vitt till starkt rosa, oftast med en grön mittnerv. Läppen är brett rektangulär med ett brunt fält över mittdelen och en bred, gul och kraftigt hårig kant runt om. Färgerna kontrasterar starkt mot det blå fältet närmast läppens bas. Allmän över större delar av ön. Växer i ängslik phrygana, terrassfält och gles skog. Höjd 10 - 40 cm. Blomning: Februari–april.
Ophrys tenthredinifera finns spridd över hela Medelhavsområdet och det pågår arbete med att dela upp arten i flera arter/underarter. Förekomsten inom de östra delarna av Medelhavet, Grekland och österut, har numera delats i fem skilda arter:

Ophrys dimidiata H.F. Paulus
Ophrys dictynnae 
P Delforge
Ophrys korae M. Hirth & H.F. Paulus (finns ej på Kreta)

Ophrys leochroma  P Delforge

Ophrys ulyssea  P Delforge (finns ej på Kreta)

Ophrys villosa (tenthredinifera) Desfontaines
 

Ophrys dimidiata nom. prov. H. F. Paulus
 Arten skall kanske heta Ophrys tenthredinifera subsp. dimidiata. Det är en helt ny beskriven art från Kreta. 

Endemisk för Kreta. Blommning: Mitten mars - tidigt april.

Till bildgalleri

Ophrys dictynnae P Delforge

Detta är en mycket tidigt blommande art med början i slutet av januari redan och sällan senare än slutet mars. Arten är mycket ovanlig och noterades tidigare från få platser inom de centrala och östra delarna av ön men har på senare tid rapporterats från större delen av Kreta. Den har medelstora blommor med ganska kraftig hårighet runt hela läppens kant men har inte den typiska hårtofsen ovanför spetsen längst ut på läppen som finns hos arterna inom västra Medelhavet. Färgen är grönaktigt gul med ett brunt fält. Fältet på läppen närmast stigmat och även i stigmat är orange / ljust rött. Sepaler och petaler är oftast vita eller grönaktig vita ibland ljust rosa. Endemisk för Kreta. Blommning: Januari - mars.

Till bildgalleri

Ophrys leochroma P Delforge

Denna andra av Kretas tenthredinifera-arter är en mycket vacker art. De stora, ofta starkt färgade blommorna är iögonfallande. Den skils från O. dictynnae genom större blommor men framförallt en senare blomning. Läppen är oftast trapetsformat med utåtvikta kanter, den gula bården runt läppen är oftast smalare (och saknas helt ibland) än hos de övriga två. Även denna saknar hårtofsen över spetsen på läppen. Övriga blomblad varierar från ljust till mörkt rosa. Blomning: Mitten mars–början maj. 

Till bildgalleri

Ophrys villosa Desfontaines

Typiska kännetecken för denna är läppens hårighet. Oftast finns en obruten krans av långa hår runt läppen. Detta gör också att den ibland får en hårtofs över läppen spets. Arten har märkbart minder läpp än övriga två och eftersom den växer i samma miljö som O.leochroma är detta det tydligaste kännetecken. Som mått kan användas att läppen inte är längre än den övre sepalen. I övrigt har den det typiska tenthredinifera-utseendet. Fåblommigt ax, 2–3 blommor. Blomning: Mars–april. 
Nya undersökningar (Paulus & Hirth 2012) har visat att det är samma stekelart som pollinerar O. villosa i östra Medelhavet som pollinerar O. tenthredinifera i den västra delen av Medelhavet. Det finns inga större skillnader morfologiskt heller. Därför bör det vara samma art både i väst som i öst och då med namnet O. tenthredinifera subsp. tenthredinifera. Namnet O. villosa bör således betraktas som synonym

Sidans topp                   Till bildgalleri

Orchis anatolica Boiss

Anatoliens nycklar är en östlig art. Den känns lätt igen på den mörkt röda blomstjälken och det glesa axet med rödvioletta blommor. Läppens mittparti är nästan vitt med mörkröda prickar ordnade i två rader. Den långa koniska sporren pekar nästan rakt uppåt. Bladrosetten vid stjälkens bas är prickig. Den är inte kalkkrävande. Växer ofta i steniga branter och phrygana i öppna lägen. Blomning: Mars–maj. 

Till bildgalleri

Orchis anatolica subsp. sitiaca Renz.

En underart till O anatolica är denna orkidé som skiljer sig genom att ha större blommor och kraftigare sporre, vilken ofta bildar en krok uppåt. Petalerna har inslag av grönt. En endemisk art från i huvudsak de mellersta och östra delarna av Kreta. Ängsmarker / phrygana på sura underlag upp till över 1 300 m. Blomning: Mars–maj.

Till bildgalleri

Orchis anthropophora (L.) Allioni

Spökyxne. Allmänt förekommande art. Den täta blomställningen går i gult och grönt med inslag av rött i kalkbladens kanter och på läppens flikar. Läppen påminner även här om en människokropp men här hänger den lugnt och stilla jämfört med ap- och borstnycklarnas spretiga "gubbar". Ingen sporre. De ofläckade bladen är samlade i en rosett vid stjälkens bas. Höjd upp till 40 cm men oftast mycket lägre. Blomning: Mitten mars–mitten maj. 

Till bildgalleri

Orchis italica Poiret in Lam.

Borstnycklar. Allmän art som man ofta träffar på i stora kolonier. Bra "landmärke" när man söker efter orkidéer, det finns ofta andra arter i samma områden. O italica tillhör en grupp av Orchis som har människoliknande blommor (som t.ex. vår O militaris). Detta ger blomställningen ett borstlikt utseende. Blomfärgen är vanligtvis ljust violettröd men färgformer förekommer bl. a. vit. Vanlig över hela Kreta i phrygana och öppen barrskog upp till 900 m. Blomning: Februari–april.

Till bildgalleri

Orchis pauciflora Ten

Gullvivenycklar. Denna art har tidigare räknats som underart till O provincialis. Den är vanlig på Kreta och kan ibland finnas i stora kolonier, vilket på håll ser ut som grupper av gullvivor. Axet har ofta färre blommor än provincialis (4–15). Även här har läppen röda prickar från sporrens mynning och framåt. Mittpartiet är nästan orangegult. Tandad mittflik. Växer ofta i klippiga områden gärna på kanten av branter och liknande, ibland i öppen i skog eller phrygana, sura marker till över 1 300 m Blomning: Mars - april..

Till bildgalleri

Orchis provincialis Balbis

Gullvivenycklar. Det har länge rått osäkerhet om denna art fanns på Kreta men numera finns ganska många rapporter om fynd i huvudsak från Västkreta. Bladen har på denna art bruna fläckar, till skillnad mot O. pauciflora som den ofta kan förväxlas med. Blommorna är gula (som gullvivor) med några små, röda fläckar på läppen. Den relativt långa sporren kröker uppåt. Växer på sura marker i phrygana i öppna lägen, inom Västkreta även i öppen barrskog, 400–600 m. Höjd upp till 30 cm. Blomning: Mars–maj.

Sidans topp                    Till bildgalleri

Orchis quadripunctata Cyr. ex. Ten.

Ögonnycklar. En liten Orchis-art som man ofta hittar i högre liggande områden. Den är vanlig över större delen av Kreta. Prickiga blad. Blomställningen påminner en del om en liten brudsporre med blommornas långa trådsmala sporrar. Den treflikiga läppen har fyra mörkröda prickar intill sporrens mynning (därav artnamnet). Två av dessa finns inne i den hjälm som bildas av övriga sepaler. Höjd upp till 30 cm. Vita varianter finns. Finns endast på basiska underlag, ofta i steniga marker. Blomning: Mars–maj.

Till bildgalleri

Orchis simia Lam.

Apnycklar. Även denna, på Kreta inte särskilt vanliga orkidé, tillhör gruppen med människoliknande blommor, vilket också har gett den namnet. Med de typiskt apliknande blommorna är detta en orkidé som man inte misstar sig på även om färgen kan variera något. Oftast är dock läppens flikar starkt röda. Vita färgformer finns. Blomningen börjar från axets topp. Växtplats terrasserade ängsmarker, buskig phrygana och barrskog. Blomning: Mars–maj..

Till bildgalleri

Orchis spitzelii subsp. nitidifolia Sóo

Glansnycklar. Denna Orchis betraktas  som underart till O. spitzelii (alpnycklar, känd från Gotland). I en del böcker finns den upptagen som O. prisca. Det svenska namnet har den efter de starkt glänsande blad som bildar rosett vid stjälkens bas. De röda blommorna har inslag av grönt i petalerna. läppen djupt treflikig, prickig nerefter mittfliken. Sporren är kort och tjock och kröker neråt. Höjd 15-40 cm. Endemisk för Kreta. Sällsynt. Rapporterat från Omalos, Samaria och framför alt Thrifti. Växer på kalkmarker mellan 800-1 500 m. Blomning: Slutet mars - mitten maj.

Till bildgalleri

Serapias bergonii E. G. Camus

Satyrnycklar. Tidigare gick denna art under namnet S. vomeracea subsp. laxiflora. Detta är en vanlig art på Kreta. Läppen 12–15 mm, rödviolett med två små "knölar" vid basen. Snarlik S. parviflora och småblommiga ex kan lätt förväxlas med denna. Växer i ängsmarker, diken som snabbt torkar upp. Blomning: April–maj.
Vad gäller S. vomeracea så är det osäkert om den finns på Kreta utan de rapporter som finns om den är troligtvis S. bergonii.

Sidans topp                   Till bildgalleri

Serapias cordigera subsp. cretica B&H Bauman.

Håriga satyrnycklar. Kretas variant av S. cordigera har numera getts status av underart. Den breda, nästan hjärtformade, och kraftigt håriga (violetta hår) läppen är det karakteristiska för denna art. Läppfärgen är oftast mörk, brun eller rödbrun. Den rödfläckiga nedre delen av stjälken/bladen är också ett kännetecken. Ovanlig art på Kreta. Höjd upp till 35 cm. Växer endast på sura underlag i buskig phrygana, gles ekskog. Blomning: Mitten april–maj..

Serapias lingua L.

Kala satyrnycklar. Av satyrnycklarna är detta den art som är lättast att känna igen. Blomformen med den snett framåtlutande röda läppen är karakteristisk och lätt att upptäcka. Färgen kan variera från mörkt rött till ljusare nyanser och ibland över till nästan gult. Den är nästan kal. Vid basen finns en glänsande, oftast odelad svål eller valk. Hos övriga arter är denna delad i två parallella valkar. På Kreta är detta en vanlig Serapias-art som finns över större delen av ön. Höjd 10–30 cm. Blomning: Mars–maj.

Till bildgalleri

Serapias orientalis subsp. orientalis H. Bauman & Künkele

Även detta är en storblommig art. Läppen blir upp till 30 mm, ganska spetsig och inte lika hårig (vita hår) som S. cordigera. Färgen är också ljusare, ofta gulaktig. Ett kännetecken är att de mörka sidoloberna på läppen når utanför hjälmen. Höjd 15–30 cm, lägre i torra miljöer. Växer i öppna ängs- och översvämningsmarker Blomning: Mars–april.

Till bildgalleri

Serapias parviflora Parl.

Serapias parviflora Parl.
Småblommiga satyrnycklar. Relativt ovanlig art. Förekommer oftast på fuktiga lokaler. Arten är självpollinerande och redan i början av blomningen kan man se hur fruktämnet börjar svälla upp, ett typiskt kännetecken för arten som annars är lätt att förväxla med småblommiga ex av S. bergonii. Hjälmen är vitaktigt violett med mörka strimmor. Läppen är liten, 8–12 mm, oftast starkt bakåtböjd in under blomman. Färgen är brunröd. Växer i ängs- och fuktmarker. Höjd upp till 35 cm. Blomning: Mars–april.

Sidans top                  Till bildgalleri

Spiranthes spiralis (L.) Chevall

Skruvaxet är den orkidé som blommar senast av alla orkidéer. Vi känner den från en liten förekomst på Öland (inplanterad). Blomaxet har gett den namnet "spiralis" eftersom de små, vita blommorna (3–4 mm) sitter i spiralform runt stjälken. På Kreta är den ovanlig men kan ha förbisetts p.g.a. den sena blomningstiden och plantornas storlek, 6–30 cm. Blommar från september till november.

Till bildgalleriet