Cyperns orkidéer

Nedanstående lista tar upp samtliga orkidéer på Cypern. Däremot finns bild endast av de arter jag själv sett och fotograferat där. Övriga har en enkel teckning av den aktuella blomman. Bilder av dessa från andra områden samt fler bilder av övriga, finns i bildgallerierna. Arter utan länk till ett galleri har jag inte sett och länk saknas därför helt.

Klicka gärna på bildikonen för att få upp en större bild.

Anacamptis collina (Banks & Sol. ex Russell) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase

Detta är en av de första orkidéerna som börjar blomma. Redan i januari kan man hitta den i kustnära områden men blomningstiden är ganska lång då man hittar den upp till 1 000 m nivån. Arten är lätt att känna igen med sin kraftiga blomstjälk. De något vaxlika blommorna med sina korta, tjocka sporrar varierar i färg från grönvit (v. leucoglossa) till ljust röd den vanligaste färgen är dock brunröd. Sporrens form har gett den det svenska namnet, säcknycklar. Steniga gräsmarker och macchia är vanliga biotoper. Höjd 10–40 cm. Blomning: Januari – mars.

Till bildgalleri

Anacamptis coriophora subsp. fragrans (Pollini) R.M.Bateman

Näbbnycklar tillhör en av de vanligaste orkidéerna på Cypern. Denna tillsammans med den närbesläktade O. sancta, vilken den ofta växer tillsammans med, tillhör de sen-blommande arterna här. Växtplatserna är garigue och andra öppna gräsmarker med låg vegetation. Man hittar den upp till 1 400 m där den kan vara i blom ända till mitten av maj. Blommorna är vitrosa med gröna/bruna inslag. Namnet har den fått efter de i spets utdragna blombladen som bildar hjälm. Starkt nedåtböjd sporre. Höjd 10–30 cm. Blomning: Slutet mars–maj.

Till bildgalleri

Anacamptis laxiflora (Lam.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase

Paradnycklar. Elegant, högrest orkidé, upp till 80 cm. Ganska gles blomställning. Blommorna är röda till rödvioletta med vitt fält runt sporrensmynning och neråt läppen. Läppen odelat eller svagt tredelat; sidorna nedvikta. Oftast hittar man denna art i våt-marker men den kan också sällsynt finnas i macchian eller andra torra miljöer. Detta var tidigare en vanlig art på Cypern men allt eftersom våtmarkerna har dikats ur och tagits i bruk som jordbruksmarker har paradnycklarna blivit allt sällsyntare. Tidigare planterades också eucalyptusträd för att torka upp sumpmarkerna i försök på att komma från de svåra angreppen av malaria som var vanliga förr. Fuktiga nordsluttningar på Akamas är idag området för den huvudsakliga utbredningen. Blomning: Mars–maj.

Till bildgalleri

Anacamptis palustris (Jacq.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase

Kärrnycklar. Tidigare var denna art, som vi känner från Gotland, fört som underart till O. laxiflora, då som subsp. palustris. Kärrnyckeln finns endast i blötmarker och den är därför mycket ovanlig på Cypern där de flesta sådana lokaler har dikats ut. Karakteristisk för blomman är den utbredda läppen till skillnad från O. laxiflora där läppens sidor (flikar) är nedvikta. Höjd upp till 80 cm. Blomning: Mitten april–mitten maj.

Till bildgalleri

Anacamptis papilionacea subsp. palaestina (H.Bauman & L.Lorenz) H.Kretzschmar, Eccarius & Dietr. comb. nov.

Fjärilsnycklar är en vanlig orkidé i Medelhavsområdet men inte på Cypern. Där har den länge trotts vara försvunnen men nya rapporter visar att den fortfarande finns kvar, dock ytterst sällsynt. De stora rosa till purpurröda blommorna syns lätt på långt håll. Stjälken omsluts av rödanlupna bladslidor. Fjärilsnycklarna växer på de flesta typer av växtlokaler, torrbackar, gräsmarker, maccian, öppna ängar m.m. Höjd 15–40 cm. Blomning: Februari–mars.

Det har genom tiderna varit olika uppfattningar om vilken underart det är som finns på Cypern. Arten var länge "försvunnen" men återupptäcktes 2001 och finns idag på åtminstone en lokal. 
 

Anacamptis pyramidalis (L) L.C.M. Richard

Salepsroten känner vi igen från utbredningsområdets nordliga utposter, Öland och Gotland. Närmare beskrivning behövs inte. Rent vita färgformer förekommer, var. albiflora Raulin. På Cypern är salepsroten ganska vanlig. Växtplatser är garigue, öppen tallskog och ofta ser man den växa på vägkanter. Höjd 20–60 cm. Blomning: Slutet mars–mitten maj.

Till bildgalleri

Anacamptis sancta L.

Helgonnycklarna är nära släkt med subsp. fragrans. Växer också inom samma områden och hybrider förekommer. Detta är en östlig art, vanlig på de grekiska öarna och Mellanösten. Ofta hittar man den när det mesta av kringliggande vegetation är uttorkad och brunbränd. Blommorna är enfärgat rödviolett, aldrig fläckig läpp. Även här är hjälmen utdragen i en spets, flikig läpp, krökt, nedåtriktat sporre. Höjd 15–45 cm. Blomning: Slutet mars–maj.

                                                                                                                                                 Sidans topp

Anacamptis syriaca Biossier ex. H. Baumann & Kunkele

Denna Anacamptis-art står mycket nära vår göknyckel, O. morio, och har tidigare räknats som underart till denna. Den har dock en mer östlig utbredning. Artnamnet har den fått av att den återfinns i Syrien. Detta är kanske den vanligaste orkidén på Cypern och återfinns från havsnivån upp till 1 300 m nivån. Den känns lätt igen på de rödlila kronbladen med typiska gröna strimmor som formar hjälmen. Läppen är rent vit till ljust rosa och svagt tredelad. Vita färgformer finns. Höjd 10–30 cm. Blomning: Februari–april.

Till bildgalleri

Cephalanthera rubra (L.) L. C. M. Richard

Detta är den enda av skogsliljorna som finns på Cypern. Gamla rapporter om C. damasonium och C. longifolia finns men dessa har aldrig återfunnits och arterna räknas inte längre till floran på ön. Den röda skogsliljan återfinns högt uppe på Troodos sluttningar (1 400–1 600 m) i djup skugga från svarttall. Höjd 15–65 cm. Blomning: Juni–juli.

Till bildgalleri

Dactylorhiza iberica (M.Bieb. ex. Willdenowi) Soó) 

På Cypern är denna art tillsammans med den förra de enda representanterna, för detta i Nord Europa så vanliga släkte. För att hitta D. iberica får man söka i de högre liggande delarna av Troodos, 1 000–1 600m. Där växer den sparsamt i bäckkanter och områden med tillräckligt fuktighet. De rödlila blommornas hjälm bildas av samtliga blomblad (förutom läppen). Det vanliga hos släktet är annars att sidosepalerna spretar utåt/uppåt. Läppen har ett ljusare mittparti med mörka teckningar. D. iberica är en östlig art spridd från Grekland österut till Iran. Höjd 20–60 cm. Blomning: Juni–juli.

Dactylorhiza romana (Sebastiani) Soó) 

På svenska har denna nära släkting till vår Adam & Eva fått namnet Romeo & Julia. Även denna finns i två färgformer, röd och gul. På Cypern finns dock bara den gula formen. Jämfört med A & E är denna art mycket spensligare till växten, smalare blad och glesare ax. Läppen saknar också röda prickar. Sporren står nästan rakt uppåt, något böjd. På Cypern finns ingen risk för förväxling då detta är den ända rent gulblommiga "nyckel". Den växer i tallskog inom Akamas-, Paphos- och Troodosområdena upp till 1 000 m. Höjd 15–35 cm. Blomning: Februari–mars..

Till bildgalleri

Epipactis condensata Boiss. ex D. P. Young

Ytterligare en östlig orkidéart som är mycket sällsynt på Cypern. Växer sparsamt på Troodos sluttningar i öppen tallskog på 1 500-1 700 m.ö.h. Robusta plantor som bildar bestånd. Mycket tätblommigt ax, oftast hängande blommor. Blommorna gröna, yttre delen av läppen (epichilen) är hjärtformad och rödviolett på inre delen. Höjd 20–75 cm. Blomning juli.

Epipactis microphylla (Ehrhardt) Swartz

Denna Epipactis förekommer sällsynt på Cypern, i hasselskog i Pitsillia-regionen. Skiljs från de andra arterna på Cypern genom de veckiga upphöjningar på läppen (som hos purpurknipproten). Glest ax, 4–30 blommor. Täthårig blomställning, grönvita blommor med inslag av violett, oftast hängande. Höjd 15–55 cm. Blomning andra halvan av juni

Epipactis troodi H. Lindberg

Cyperns knipprot är en av de fyra endemiska orkidéarterna som finns på Cypern, nära släkt med några andra östliga arter. Den växer som namnet antyder på Troodos sluttningar oftast i tallskog över 800 m-nivån. Plantan har ett tanigt utseende och ett ganska fåblommigt ax med upp till 30-talet blommor. Blommorna gröngula med inslag av violett. Höjd 20–45 cm. Blomning: Juni–juli (aug.).

                                                                                                                                             Sidans topp

Epipactis veratrifolia Boissier et Hohenacker

Denna östliga Epipactis-art står vår kärrknipperot nära men blir mycket större, oftast över metern. Växer i områden med ständigt vått underlag, intill bäckar på Troodos sluttningar. En förekomst i låglandet, våtmark vid Episkopi. Blommorna är gulaktigt gröna med inslag av brunt. Höjd 20–>120cm. Blomning: Vid Episkopi mars–maj, juni–augusti på Troodos.

Till bildgalleri

Himantoglossum robertianum (Loiseleur) P. Delforge

Jättenycklar. Vanlig. En av de tidigaste arterna. Redan i januari (vissa år till och med i slutet av december) kan man hitta denna storvuxna orkidé. Men eftersom den går ända upp till 1 200 m hittar man den till slutet av april på skuggiga ställen. Mycket variabel i både höjd och färg. Färgen varierar från vitt/grönt (var. chlorantha P. Jovet), grårosa/grönt till nästan purpursvart. Rent vita blommor förekommer mycket sällsynt (var. candida Soo). Höjd 25–80 cm. Blomning: Januari–april.

Till bildgalleri

Neotinea maculata Reichenbach fil.

Tätyxne, som den fått heta på svanska, förs av en del till släktet Orchis. Det är en liten orkidé med små blommor i ett gyttrat ax, ljust rosa till vita. Den vita formen saknar också de mörka fläckarna på bladrosetten som finns hos den röda. Denna kallas ibland N. intacta. Tätyxne växer ofta i skuggan under buskar på nordsluttningar där fukten hålls under hela vintern. Uppgifter finns om att den vita formen är vanligare i skogsområden på Troodos och blommar senare (maj) än den rosa som dominerar i låglandet. Höjd sällan över 15 cm. Blomning: Mars–maj..

Till bildgalleri

Ophrys - Sektion Pseudophrys

Ophrys cinereophila Paulus & Gack

Vanlig och spridd art på Cypern, speciellt i kustområdena. Höjd 10–40 cm. 2–11 små blommor. Sepalerna är ovala, gröna med uppböjda kanter. Petalerna är grönbruna. Läppen treflikig (7,5–11 mm), neråtböjd från mitten, rödbrun, ofta med en gul kant, silvergrå/blåaktig övre del. På Cypern finns det ingen risk för förväxling med andra arter inom fusca-komplexet då övriga är O. iricolor och O. israelitica vilka båda skiljer sig tydligt från O. cinereophila. Växer i öppen barrskog eller garrigue med tillräcklig fuktighet, på basiskt underlag upp till 1 000 m. Blomningstid: Mitten februari–mars.

Till bildgalleri

Ophrys iricolor Desfontaines

O. iricolor är en relativt ovanlig art på Cypern även om den är spridd över större delen av ön. Växer i områden med kalkhaltig garigue upp till 800 m. De 2–6 blommorna har en läpp som kan vara upp till 25 mm lång och eftersom de tre loberna oftast hålls utspridda blir bredden motsvarande stor. Sepalerna gröna, den övre framåtböjd. Petalerna rödaktigt gröna (bruna). Läppen treflikig, mörkt brun med kraftigt blåfärgad övre del; undersidan röd, ett säkert kännetecken för denna art. Höjd 15–30 cm. Blomning: Februari–mars.

 Sidans topp                      Till bildgalleri

Ophrys israelitica H. Baumann & Künkele

En ganska vanlig art på Cypern. Den kan lätt förväxlas med O. omegaifera speciellt eftersom de ibland visar karaktärsdrag av varandra. Numera anses det att det bara finns en art på Cypern, nämligen O. israelitica och att tidigare rapporter om omegaifera avser denna. Typiskt för O. israelitica är det blågrå speculum som oftast är melerat med vitt och att den blommar något tidigare än O. omegaifera samt att blommorna är mindre (läppen 11–16 mm). Växtplatserna är garigue och öppen tallskog på nivån 100–1 100 m. Höjd 12–17 cm. Blomning: Januari–mars.

Till bildgalleri

Ophrys melena (Renz) Paulus & Gack

Detta är en ofrys som mycket liknar O. sicula men där läppen är helt täckt av det bruna färgpigment som hos O. sicula lämnar en gul rand kvar runt kanten. Det är en ganska liten och spenslig planta med 3–6 blommor. Totalutbredningen är östlig med Grekland som center men den förekommer sparsamt på Cypern också, men med endast ett fåtal kända lokaler. Växtplatser är garigue, macchia och kargt betesland. Höjd 10–20 cm. Blomning: Mars..

Till bildgalleri

Ophrys sicula Tineo

Denna art förväxlas på många håll med O lutea (gul ofrys) men på Cypern finns inte O. lutea som är en mer västlig art. Ibland ser man sicula under namnet O. lutea subsp. galilaea eller subsp. minor. Blommorna är ganska små. Läppen är 8–13 mm lång, även här kantad av en gul bård men smalare än hos O. lutea. Läppens centrala del är brun med två blågrå fläckar mot basen. Den bruna delen formar på främre delen av mittfliken ett omvänd "V". Arten är vanlig över hela ön förrutom längst i öster där den är ovanlig. Höjd 5–40 cm. Blomning: Mitten februari–mars.

Till bildgalleri

Ophrys - Sektion Euophrys

Ophrys alasiatica  Kreutz, Segers & H.Walraven

Arten är endemisk för Cypern. Finns i en del litteratur noterat som O. sintenisii. Oftast höga och välväxta plantor, 30-–50 cm med 6–12 medelstora blommor. Gröna sepaler där den övre böjer framåt, sidosepalerna är rödtonade i nedre halvan. Petalerna olivgröna med vågiga kanter. Läppen oval, starkt konvex, ljust brun till rödbrun och med blågrå markeringar. Oftast med en gul kant. Utskotten vid basen är mindre framträdande än hos O. mammosaBlomning: Februari–mitten mars.

Till bildgalleri

Ophrys apifera  Hudson

Bi-ofrys. Denna vackra Ophrysart är ganska lätt att känna igen med sin bulliga läpp med klart gula markeringar. Läppen har vid basen två koniska sidoflikar, små "horn". Sepalerna är ovanligt stora jämfört läppen, oftast rosafärgade men varierar från rent vitt, alltid med en grön mittnerv; den övre viker bakåt efter en tid. Arten är ganska ovanlig förutom på Akrotiri där den är vanlgare. Växer på många olika marktyper, fuktiga ängar, garigue, tallskog upp till 900 m. Höjd 15–40 cm. Blomning: Slutet mars–början maj.

Varianter O. apifera är ofta självpollinerande och ger därför också ofta upphov till avvikande former som lätt etablerar sig. På Cypern finns flera sådana former beskrivna:
O. apifera var. bicolor (Naegeli) har en markant delning av läppen där övre delen är ljus och nedre delen mörk. Sepalerna oftast ljust rosa.
O. apifera var. chlorantha (Hegetschw.) saknar de vanliga färgerna. Läppen är gröngul och sepalerna vita.

 Sidans topp                       Till bildgalleri

Ophrys attica  (Bossier & Orphanides) B. D. Jackson

Detta är en art som en del anser inte förekommer på Cypern. Det finns dock exemplar där som inte passar in på någon av ovanstående två huvudarter med gröna sepaler där den övre böjer framåt men där läppen inte har någon gul kant och där kanten ofta viker in under läppen. Sidoflikarna starkt koniska och håriga. Allt detta typiska kännetecken för O. attica. Men det är svårt att skilja på O. attica och O.rhodia. Sidosepalerna hos rhodia pekar något neråt och övre sepalen är inte lika mycket vikt över pelaren. Höjd 10–25 cm. Blomning: Januari–början april.
Utbredningen av O. attica är dåligt känd på grund av sammanblandning med O. umbilicata och O. rhodia, som den är nära släkt med och svår att skilja från. De har dock olika pollinatörer och detta är nog isoleringen mellan dem. På Cypern förekommer O. attica sporadiskt och mest typisk är plantor i Larnaka-området. Troligt utbredningsområde är från södra Albanien österut genom Grekland och den asiatiska delen av Turkiet.
På senare tid (2012) har denna det som ansetts som O. attica på Cypern beskrivits som en egen endemisk art, Ophrys astarte 
Devillers & Devillers-Terschuren

Till bildgalleri

Ophrys bornmuelleri Schulze

På Cypern hittar man två Ophrys från denna grupp, O. bornmuelleri-gruppen. Det är denna och nedanstående O. levantina. Karakteristisk för dessa är de mycket små petalerna och den stora nästan fyrkantiga läppen. Hos O. bornmuelleri har läppen ett komplicerat mönster i brunt och gult. Den bruna grundfärgen blir ljusare mot kanterna som är grönaktiga och oftast framåtvikt. Vid läppens bas finns på vardera sidan ett "horn". Petalerna är gröna el. vitaktig gröna, ibland rosa och hålls rakt utåt. Blommorna liknar mycket på den i Medelhavsområdet betydligt vanligare O. fuciflora och har tidigare ansetts vara en underart till denna. Höjd 15–50 cm. Blomning: Mitten mars–mitten april.

Ophrys elegans  (Renz) Bauman & Künkele

Tidigare namn är O. argolica subsp. elegans. Denna tidigtblommande art finns nästan bara på Cypern där den lokalt kan vara ganska vanlig. De rosa sepalerna viker sig starkt bakåt strax efter att blomman slagit ut. Det samma gör petalerna som har en mörkare rosa färg. Den rödbruna, starkt konvexa läppen är tredelad; mittfliken får ett trekantigt utseende eftersom sidorna viker ner och in under läppen. Sidoflikarna ligger utefter mittfliken, bara spetsarna viker ut från denna. Läppens markering består av två blågrå fläckar. Växer i gles barrskog på torra, sandiga underlag upp till 500 m Höjd 10–20 cm. Blomning: Februari–mars.

Till bildgalleri

Ophrys flavomarginata  (Renz) Bauman & Künkele

Detta är en art som liknar O. umbilicata mycket men skiljer sig från denna genom sina gröna sepaler och petaler. Även här är den övre sepalen böjd framåt över pelaren. Den starkt konvexa och mot spetsen breda läppen skiljer sig också något genom att oftast ha en gul/grön kant som ofta viker sig utåt något. Mönstret är det typiska, blåaktiga "umbilicata"-mönstret med ringar och linjer i vitt eller gult. Sidoflikarna är koniska men inte lika spetsiga som hos O. umbilicata och som hos övriga arter inom gruppen är de kraftigt hårig. Arten är ganska vanlig på Cypern och växer oftast i garigue och öppen skogsterräng upp till 900 m. Höjd 10–25 cm. Blomning: Januari–början april.

Till bildgalleri

Ophrys herae  Hirth & Spaeth

Synonym: O. pseudomammosa. Mycket lik O. mammosa men oftast något spensligare och inte så robust som O. mammosa. Sepalerna gröna oftast med den nedre halvan av sidosepalerna mer eller mindre tonat i violett. Petaler mörkare gröngul till brunaktig. Läppen oval, starkt konvex, svartbrun–rödbrun och med blågrå markeringar. Ibland med en tunn gul kant. Utskotten vid basen är mindre framträdande än hos O. mammosa. Förekommer inom de centrala södra delarna av Cypern. Höjd 15–50 cm. Blomning: Februari–mitten mars. Tidigare än andra i denna grupp.

 Sidans topp                        Till bildgalleri

Ophrys kotschyi   H. Fleischmann & Soó

Denna art är av många ansedd som den vackraste av alla Ophrys-arter. Med sin mörka nästan svarta läpp med brunröda teckningar som avgränsas med vita kantlinjer är den ett riktigt smycke. Arten är endemisk för Cypern. Sepalerna är gröna och den övre böjer fram över pelaren. Petalerna är mörkt gröna, ibland med rosa inslag, ofta bakåtböjda. Stor tredelad läpp, upptill 18 mm lång. De starkt håriga sidoflikarna har antydningar till "horn" men inte alls så utpräglade som övriga arter inom O. umbilicata-gruppen (O. kotschyi förs också ofta till en annan grupp, O. reinholdii gruppen). Mittflikens teckningar varierar kraftigt och bildar ett mer eller mindre komplicerat mönster. Arten förekommer på södra Cypern i ett ganska smalt bälte norr, öster och söder om Troodosmassivet på kalkhaltig berggrund. Finns upp till 840 m men huvudutbredningen ligger under 500m. O. kotschyi tillhör en av de sällsyntare arterna på Cypern och oftast finns det få exemplar på de lokaler där den finns. Höjd 12–35 cm. Blomning: Februari–mars.

Till bildgalleri

Ophrys lapetica  Gölz & Reinhard

Detta är ytterligare en av Cyperns endemier. Den är ganska vanlig i garigue och öppna skogsområden, 100–900 m. ö. h. Sepalerna är alltid röda, från ljust rosa till starkt röd-violetta, aldrig gröna. Petalerna har oftast samma färg, ganska små och nästan trekantiga. Det är dock på läppen man lättast känner igen denna art. Den är treflikig där mittfliken har en starkt utdragen, smalare nedre del med invikta kanter. Detta gör att läppen är bredast på mitten (jmf. O. umbilicata som är bredast mot spetsen av läppen). Läppen är mörkt brun med mönster i blågrått och gult. Mönstret når aldrig längre än halvvägs ner mot spetsen. Sidoflikarna är små och starkt håriga. Höjd 12–25 cm. Blomning: Februari–mars (början april).

Till bildgalleri

Ophrys levantina  Gölz & H. R. Reinhard

O. levantina är den andra i bornmuelleri-gruppen. Även denna har mycket små, nästan trekantiga petaler, gröna, gulaktiga eller rosa. Sepalerna är grönvita, ibland med rosa inslag och ofta vikta bakåt särskilt den övre. Den kraftigt håriga läppen är mörkt brun med små blågrå eller inga teckningar alls. Sidorna hänger neråt och kanterna oftast inte framåtvikta vilket ger den ett rundare utseende; vid basen har även denna ett "horn" på vardera sidan. Arten kan förväxlas med föregående men skils från denna genom tidigare blomning och att läppen saknar mönster. Ett annat karaktärsdrag som skiljer den från O. bornmuelleri är att läppen oftast står rakt utåt medan den hos O. levantina hänger neråt och t.o.m. viker bakåt ibland. O. levantina är ganska vanlig på Cypern i områden med garigue, ofta under buskar, upp till 700 m. Höjd 10–25 cm. Blomning: Februari–mars.

Till bildgalleri

Ophrys mammosa  Desfontaines

En ganska vanlig art på Cypern. Sepalerna är gröna till grönrosa; undre halvan starkare rosafärgad; mer eller mindre inrullade kanter. Petalerna rödaktig gröna med vågiga kanter. Den relativt stora odelade läppen är mörkt brun med en blå/silvergrå markering i form av ett H eller två parallella linjer. Vid basen finns på vardera sidan ett kraftigt utskott. Vanliga växtplatser är garigue och övergivna vingårdar; upp till 800 m. Höjd 15–50 cm. Blomning: mars–maj.

         Sidans topp                       Till bildgalleri

Ophrys morio  H.F. Paulus & Kreutz

Arten har i tidigare litteratur kallats O. transhyrcana. Den känns lättast igen på läppen som oftast är djupt tredelat och där mittflikens kanter i främre delen viker in under läppen. Detta gör att den får ett smalt och spetsig (trekantigt) utseende. Färgen är rödbrun med den vanliga blågrå H-markeringen. De karakteristiska utskotten vid läppens bas saknas oftast. Sepalerna är gröna till rosa oftast med inrullade kanter speciellt den övre sepalen får ofta ett smalt utseende. Petalerna har samma färg som sepalerna, även dessa kan ibland ha inrullade kanter. Höjd 20 – 40 cm. Växtplatser är fattiga gräsmarker, garrigue, busk- och öppen skogsmark upp till 700 m. Utbredningen är Cypern, där den är ganska vanlig, och eventuellt även södra Anatolien. Blomning: Mitten januari–april..

                           Till bildgalleri

Ophrys rhodia  (Bauman & Künkele) Delforge

Även detta är en art som är ifrågasatt om huruvida den finns på Cypern eller ej. Hos Delforge finns den dock angiven för Cypern men med beteckningen "rare". Där har den också placerats i O. scolopax-gruppen till trots för de stora likheter den har med O. umbilicata. Ett tydigt kännetecken för denna art är dock att övre sepalen inte böjer framåt över pelaren som hos O. umbilicata utan står mer rakt uppåt med en svag båge framåt. Både sepaler och petaler är gröna till vitaktigt gröna; sällsynt med rosa inslag. Aven på läppen går de gröna tonerna igen på insidan av de spetsiga något utåtvikta sidoflikarna samt genom att de annars gul/vita markeringarna på mittfliken ofta har en grönaktig ton. Säkraste lokaler är inom Larnaka-området samt Akrotiri. Höjd 10–35 cm. Blomning: Mitten februari–mars (något senare än O. attica)

Till bildgalleri

Ophrys tentherdinifera   Willdenow

Prakt-ofrys. Detta är absolut en av de vackraste Ophrys-arterna. Mycket karakteristisk med sina runda sepaler som kan variera starkt i färg från rent vitt till starkt rosa, oftast med en grön mittnerv. Läppen är brett rektangulär med ett brunt fält över mittdelen och en bred, gul och kraftigt hårig kant runt om. Prakt-ofrysen inom de östra delarna av Medelhavet har dock oftast inte den typiska hårtofsen över den uppåtvikta spetsen längst fram på läppen. Färgerna kontrasterar starkt mot det blå fältet närmast läppens bas. Mycket ovanlig på Cypern, finns rapporterat från endast en lokal inom Akamas-området. Östra medelhavets prakt-ofrys har numera delats in i flera arter och möjligen skall Cyperns O. tenthredinifera tillhöra någon av dessa. Höjd 10–40 cm. Blomning: Sent februari–tidig mars.

Till bildgalleri

Ophrys umbilicata  Desfontaines

Även O. umbilicata är en ganska vanlig art på Cypern. Växer oftast i områden med garigue upp till 900 m. Sepalerna är rosa till grönaktigt vita. Den övre är böjd starkt framåt över pelaren. Petalerna har samma färg som sepalerna men oftast starkare färgade. Den ofta något rödbruna och kraftigt konvexa läppen har ett "bulligt" utseende med ett komplicerat mönster som oftast täcker nästan hela läppen, bredast mot spetsen. Sidoflikarna är starkt koniska och pekar framåt. Starkt hårig utsida medan insidan är ljusare och nästan hårlös. Höjd 10–25 cm. Blomning: Februari–början april.
Förekomsten på Cypern pollineras av en annan bi-art än övriga förekomster och anses därför av en del vara en egen art, Ophrys orientalis  (Renz) Soó. eller möjligen Ophrys oestrifera subsp. orientalis.

Till bildgalleri

Orchis anatolica Boiss

Anatoliens nycklar hittar man på de lägre delarna av Troodos norra och östra sluttningar på 100–500 m nivån; oftast i halvskuggig tallskog. Den känns igen på den mörkt röda stjälken och de fläckade bladen som sitter i rosett vid basen. De rosa till violetta blommorna har en lång rak, smal, konisk sporre som pekar bakåt och något uppåt. Läppens mittparti är ljust med mörkare prickar. Höjd 10-40 cm. Blomning: Februari–mars.

Till bildgalleri

Orchis anatolica subsp.troodi Renz

Något högre upp på Troodos sluttningar, upp till 1 500 m, samt på Akamas hittar vi denna Orchis, underart till O. anatolica. Den anses också av några vara en egen art. Den skiljer sig från anatolica genom större blommor; längre och krökt, alltid uppåtriktat sporre; oftast ljusare blommor. Sidosepalerna pekar oftast rätt uppåt. Lokalt kan den förekomma rikligt; oftast på sur till neutral mark i tall- och ekskog. Endemisk. Höjd 15–50 cm. Blomning: Mars–maj.

Till bildgalleri

Orchis italica Poiret

Borstnycklar har fått sitt namn efter det borstlika utseende på axet. Borsten utgörs av blomläpparnas flikar. Läppen har formen av en liten sprattlande gubbe. Blomfärgen varierar från ljust rosa till purpur, även vita former finns sällsynt. Borstnycklarna finns över stora delar av medelhavsregionen och på Cypern kan man på en del sluttningar hitta den i hundratal. Den trivs på områden med öppen garigue, kulturpåverkade gräsmarker och är en av de första att kolonisera markerna efter bränder. Höjd 20–50 cm. Blomning från mars till tidig april.

Sidans topp                        Till bildgalleri

Orchis punctulata Steven ex Lindley

Broknycklar är en av Europas exklusivaste orkidéer. Utbredningsområdet är den sydöstliga delen av Medelhavsområdet. O. punctulata ses aldrig i något större antal och populationerna är spridda, så utan att veta var man skall leta är det sällan man stöter på den. På Cypern hittar man den på Akamas, runt Paphos och Limassol och i inlandet vid Larnaca. Det verkar dock som om den har blivit vanligare med tiden och rapporteras idag från betydligt fler lokaler än tidigare. Blommorna liknar mycket våra johannesnycklar men färgen är helt annorlunda, guldbrunt, gult och grönt. Hjälmen som bildas av sepaler och petaler har bruna ränder på insidan. Läppen är gul/gröngul med bruna prickar, flikarna ibland brunaktig. Blommorna doftar starkt vanilj. Höjd upp till 90 cm. Blomning: Februari–mars.

Till bildgalleri

Orchis quadripunctata Cyrillo ex Tenore

Ögonnycklar är, som på de flesta av öarna i den grekiska arkipelagen, ganska vanlig på Cypern. De fyra prickarna på läppen som har gett den dess artnamn är dock här ofta många fler och varierar från 3-7. Den trådsmala sporren är oftast krökt neråt. Blomfärgen är rosaröd, rent vita exemplar finns sällsynt. Bladen är prickiga och hela plantan påminner om en O. anatolica men ögonnycklarna är till alla delar mindre än denna. Ögonnycklarna hittar man från havsnivån upp till 1 000 m vilket gör att den har en mycket lång blomningstid. Höjd 10–30 cm. Blomning: Februari–april.

Till bildgalleri

Orchis simia Lamark

Apnycklarna tillhör samma grupp som O. italica men har en mer östlig utbredning. På Cypern tillhör apnycklarna en av de mest sällsynta bland orkidéerna. Man hittar den inom ett smalt stråk i Limassol-distriktet på 600–800 m nivån på kalkhaltig grund. Vissa år kan den lokalt finnas i mängd medan andra år, om det blir för torrt, finns knappast någon. O. simia skiljs från O. italica genom de starkt färgade läppflikarna (armarna och benen på apan) samt att dessa är trubbiga. Blommorna börjar slå ut från toppen av axet. Höjd 20–40cm. Blomning: Mars–april.

Till bildgalleri

Platanthera holmboei H.Lindberg 

Denna nattviol anses av många vara en underart till grönvit nattviol, P. chlorantha subsp. holmboei. Det är kanske i första hand blomfärgen som avviker. Den är grön och inte grönaktigt vit som hos P. chlorantha. Den växer i området från 800–1 600 m och i de nedre delarna av dessa nivåer ser den ofta mer ut som en vanlig grönvit nattviol. Högre upp får den mera det typiska utseendet för P. holmboei med en något buktat (slingrande) blomstjälk. På Cypern är det främst inom Troodos som den växer.  Höjd 15–40 cm. Blomning: Mitten maj–juni.

Serapias aphroditae  Delforge

Aphrodites satyrnycklar skulle man kunna kalla denna för västra Cypern endemiska art. Gudinnan Aphrodite är enligt mytologin född på Cypern, därav namnet. I huvudsak hittar man arten endast inom Akamas, i övrigt mycket sporadiskt. Det är en art som står nära S. bergonii men både plantan som helhet och blommorna är mindre än hos denna. Blommans hjälm är gråaktig violett med röda strimmor. Den röda läppen (epichilen) är 8–11 mm lång. De små blommorna gör att förväxling kan ske med S. parviflora. Tydigast skiljer man dessa åt genom att kolla formen på petalernas som är gömda inne i hjälmen. Hos S. parviflora är dessa droppformade med utdragen spets medan dessa hos S. aphroditae är nästan cirkelrund vid basen med utdragen spets. Höjd 11–24 cm (vanligast runt 15 cm). Blomning: Mars–tidig april.

Sidans topp                      Till bildgalleri

Serapias bergonii  E. G. Camus

Ett tidigare namn man ser i littraturen för denna art är S. vomeracea subsp. laxiflora. Detta är en vanlig art på Cypern. Ganska glest ax. Läppen 12–18 mm, rödviolett med två små "knölar" vid basen. Blommornas stödblad är lika lång som blomman eller når strax över denna. Snarlik S. vomeracea och förväxlas ibland med denna men denna har oftast ett tätare ax och längre läpp. Höjd 15–42 cm. Blomning: Mars–maj.

Till bildgalleri

Serapias orientalis subsp. levantina  (H.Baumann & Künkele) Kreutz

Detta är ytterligare en östlig Serapias med utbredningsområde från Cypern och österut. Växtplatserna är lika som för S. vomeracea, upp till 400 m. Sällsynt, men är vanligare på norra Cypern. Underarten levantina liknar S. vomeracea mycket är men är betydigt mindre; i många av karaktärerna är den ett mellanting mellan S. bergonii och subsp. orientalis och framtida studier får visa hur den skall klassificeras. Stödbladen lika långa som blommorna; hjälmen grålila utsida med violetta ränder; läppen 14–25 cm; djupt röd med långt, tätt violett hårighet vid basen. Höjd 25–30 cm. Blomning: Mars–mitten april.

Till bildgalleri

Serapias parviflora  Parlatore

Småblommiga satyrnycklar. Relativt ovanlig art, vanligare på den västra delen av ön t.ex. i Peyia Forrest. Förekommer oftast på garigue och gräsbevuxna lokaler upp till 300 m. Blomställningen är smal och gles. Självpollinerande, ofta har fruktämnet börjat svälla upp när blomman öppnar sig. Blommans hjälm är vitaktig violett med mörka strimmor. Läppen är liten, 8–12 mm, oftast starkt bakåtböjd in under blomman. Färgen är brunröd. Höjd upp till 35 cm. Blomning: Mitten mars–april. Denna är kanske den art som lättast känns igen men förväxlas ibland med S. bergonii (och även den mycket ovanliga S. aphroditae). Se ovan.

Till bildgalleri

Serapias vomeracea  (N. L. Burman) Briquet

Allmänna satyrnycklar är spridd över stora delar av Medelhavsområdet där Cypern utgör östgränsen för utbredningsområdet. I en del litteratur (Kreutz 2004) finns den inte angiven som art för Cypern. Det är en ganska storväxt art med ett något tätare ax och en läpp som är större än hos O. bergonii, som den kan förväxlas med. Det kan dock vara svårt med bestämningen då det ofta finns en flytande övergång mellan dessa två. Växtplatser är grässlänter, garigue, olivlundar och öppen skog upp till 1 000 m. S. vomeracea har ett mycket långt stödblad, upp till 70 mm; längre än blomman och av samma färg som denne. Läppen är 18–30 mm lång och ljust röd till purpurröd; den inre delen (hypochilen) är starkt hårig. Epichilen mer eller mindre nedåtriktat. Höjd 25–60 cm. Blomning: Mars – maj.

Till bildgalleri

Spiranthes spiralis (L.) Chevallier

Skruvax är en av fyra arter från vår flora som återfinns på Cypern. Den hittas i kustområdens tallskogar från Akamas till Paphos. Blomningen sker sent på året efter att bladrosetten vissnat ner. Nästan samtidigt, i december, växer nästa års planta upp. Namnet har den fått efter formen på blomaxet där de små vita blommorna sitter i spiral uppefter detta. Höjd 6–35 cm. Blomning: Oktober–december.

 Sidans topp                        Till bildgalleri