Chios orkidéer
Nedanstående lista tar upp samtliga orkidéer på Chios. Däremot finns bild endast av de arter jag själv sett och fotograferat där. Övriga har en enkel teckning av den aktuella blomman. Bilder av dessa, från andra områden, samt fler bilder av övriga, finns i bildgallerierna. Arter utan länk till ett galleri har jag inte sett och länk saknas därför helt.
Klicka gärna på bildikonen för att få upp en större bild.
Anacamptis boryi (Rchb.f.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase
Kretanycklar. Mycket ovanlig art på Chios, har inte hittats sedan 2005. Finns förutom på Kreta, där centrum för utbredningen är, på några lokaler i södra Grekland. Liknar mycket vår göknyckel men läppen håller sig mera plan och viker inte sidoflikarna neråt, sporren pekar neråt. Läppen är oftast enhetligt rosa färgat med några mörkt violetta fläckar mot basen, Kanten oftast mörkare färgat. En egenhet den har är att blommorna börjar slå ut från toppen av det glesa axet. Vita färgvarianter förekommer. Hybrider med fjärilsnycklar är inte ovanligt där arten förekommer mera allmänt.. Höjd upp till 35 cm. Blomning: April – maj.
Anacamptis coriophora subsp. fragrans (Pollini) R.M.Bateman
Näbbnycklar betraktaktas som underart till A. coriophora som delades in i två underarter, subsp. coriophora (brunnycklar) resp. subsp. fragrans. Arten är en ganska vanlig orkidé på Chios. Den tillhör egentligen de sent blommande Anacamptis-arterna men här kan man i låglandet hitta den redan i mars. Blommorna är vitrosa med gröna/bruna inslag. Det svenska namnet har den fått efter de i spets utdragna blombladen som bildar hjälm. Starkt neråtböjd sporre. Artnamnet har den fått av blommornas angenäma doft av mandel och vanilj. Växtplatserna är garigue och andra öppna gräsmarker med låg vegetation. Man hittar den upp till 1 100 m där den kan vara i blom ända till mitten av juni. Höjd 10–30 cm. Lokaler på Chios: Kallimasia, Lithi, Nea Moni, Ochrea, Pelinaeon, Prygi, Psara och Vessa. Blomning sker från slutet mars till juni.
Anacamptis laxiflora (Lam.) Bateman, Pridgeon & Chase
Paradnycklar. Elegant, högrest orkidé, upp till 80 cm. Ganska gles blomställning. Blommorna är röda/rödvioletta med vitt fält runt sporrens mynning och neråt läppen. Läppen odelad eller svagt tredelad. De starkt nedvikta sidorna skiljer den klart från O. palustri's utbredda läpp. Oftast hittar man denna art i våta gräsmarker men den kan också sällsynt finnas i macchian eller andra torra miljöer upp till 1 600 m. Lokaler på Chios: Klidou, Pelinaeon, Pitios, Viki. Blomning: April–maj.
Anacamptis papilionacea L. subsp. heroica (E. D. Clarke) H. Baumann
Denna enda av fjärilsnycklarnas underarter som finns noterad från Chios. Den är spridd över större delen av ön. Plantorna är robusta och växer ofta i grupper. Det klotformade blomaxet kan ha upp till 15 blommor. Den stora läppen mäter upp till 20 mm och har en grundfärg från vit till rosa med mörka strimmor. Sepaler och petaler bildar en lös, ganska öppen hjälm över pelaren, färgen är mörkare än läppen. Vita färgvarianter förekommer. Växplatsen är torra marker, phrygana och öppna ekskogar. Blommar från början av februari till början av april.
Anacamptis picta (Loiseleur) Bateman, Pridgeon & Chase
Denna orkidé ansågs tidigare vara en underart till göknycklarna, A. morio subsp picta men har numera fått status som egen art. Blandas dock ofta ihop med A. morio då det är svårt att skilja på dessa. Detta gäller inte Chios då A. morio inte finns här. A. picta är något spensligare och har oftast ett glesare ax. Blommorna ofta mörkare, något mindre och färre än hos A. morio. Sporren är brant uppåtriktad. Läppen har ett ljusare mittparti med starkt purpurvioletta fläckar. Utbredningen av A. picta är osäker p.g.a. sammanblandningen med A. morio då områdena sammanfaller inom A. morio´s sydliga utbredning. Blomning: Mars – maj.
Den A. picta som finns på Chios beskrivs ibland som en variant Anacamptis picta var. caucasica
Anacamptis pyramidalis L.C.M. Richard
Salepsroten känner vi igen från utbredningsområdets nordliga utposter, Öland och Gotland. Närmare beskrivning behövs inte. Rent vita färgformer förekommer, var. albiflora Raulin. På Chios är salepsroten ganska vanlig. Växtplatser är garigue, öppen tallskog upp till 2 000 m och ofta ser man den växa på vägkanter. Höjd 20–60 cm. Blomning på Chios sker under tiden april till juli.
Anacamptis sancta (L.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase
Chios är ett av de områden där man fortfarande kan hitta helgonnycklar i massor och är där spridda över större delen av ön. Arten blommar ganska sent och rapporteras därför inte så ofta av de som letar efter Ophrys. Arten är nära släkt med A. coriophora men blommorna är betydligt större. Blommorna har samma utdragna spets men läppen är enfärgad rödviolett och utan prickar. Växtplatsen är torrmarker och buskig phrygana Höjd 15–45 cm. Blomning: April–juni.
Cephalanthera longifolia (L.) Fritsch
Vit skogslilja. Detta är en art känd här hemifrån. Skiljer sig från C. damasonium genom de till antalet fler, längre och smalare bladen. Stödbladen är också mindre och de kritvita blom-morna ger därför axet ett större och ståtligare utseende. Arten har hittats endast på ett ställe på Chios (Pelianeon). Öppen skogsterräng upp till 2 000 m. Blomning: April–juli.
Cephalanthera epipactoides Fischer & Meyer
Arten är nära släkt med C. kurdica, som växer i Turkiet, även om denna har röda blommor och en del anser att C. epipactoides bara är en variant av denna. Det är en robust planta som kan bli upp mot 1 m hög med ett ax som kan ha upp till ett 50-tal vita/krämvita blommor. Växer på kalkrika marker i öppen till halvskuggig pinjeskog upp till 1 200 m. Kända lokaler på Chios är Fyta och Ginnaki. Blomning sker från slutet mars t.o.m. maj
Epipactis densifolia Hahn, Passin & Wegener
Detta är en högväxt, robust art, upp till 90 cm hög. Stjälken har ett stort antal breda blad med vågiga kanter. Axet kan ha upp till 65 ganska stora blommor, skära till röda som kan ha inslag av grönt. Växer i öppen till halvskuggig kalkrik mark gärna på gamla mastixterrasser, upp till 1 600 m. Enda kända lokal på Chios är Olympi men den har under senare år inte återfunnits. Blomning: Maj–juni.
Epipactis turcica C.A.J. Kreutz
Denna blommar något senare än den föregående. Den är heller inte lika robust med en höjd upp till 60 cm. Bladen sitter på nedre delen av stjälken. Axet är nästan helt ensidigt med upp till ett 40-tal blommor. Dessa är gröna på utsidan och rosa/röda på insidan. Blommorna öppnas bara till hälften. Växer på kalkrik mark i öppna eller halvskuggiga lägen, gärna på gamla odlingsterrasser, 300–1 500 m. Känd lokal på Chios är Olympi. Blomning: Maj – mitten juli.
Limodorum abortivum (L.) Swartz.
Sparrissyssla är det svenska namnet på denna saprofytiska eller delvis parasitiska orkidé. Finns spridd över större delen av Chios. Som blåvioletta sparrisstjälkar växer dessa upp i torra till halvtorra lägen, gärna i barrskog men också i maccian. Höjd 30–80 cm. Axet har 6–20 violetta blommor. Kända lokaler på Chios: Amahdes, Lithi, Pelinaeon, Pyrgi, Viki och Vrondados. Blomning: April–junli.
Himantoglossum robertianum (Loiseleur) Greuter
Jättenycklar. Vanlig. En av de tidigaste arterna. Redan i januari kan man hitta denna storvuxna orkidé. Men eftersom den går upp till 1 200 m hittar man den ända till slutet av april på skuggiga ställen. Mycket variabel i både höjd och färg. Färgen varierar från vitt/grönt (var. chlorantha P. Jovet), grå-rosa/grönt till nästan purpursvart. Rent vita blommor förekommer mycket sällan (var. candida Soo). Upp till 1 700 m på kalkområden, glest växta gräsmarker, garigue och buskmarker. Höjd 25–80 cm. Finns spridd över större delen av Chios. Blomning: Januari–april.
Himantoglossum comperianum (Steven) P. Delforge
Skäggnycklar har denna sällsynta orkidé fått heta på svenska. Den är kanske mest känd under namnet Comperia comperiana men har på senare år överförts till Himantoglossum. Blommorna har en säregen form med långa skäggtömmar, upp till 10 cm långa, från läppens tre flikar. Blommorna är annars ganska lika fjärilsnycklarnas men oftast något brunare. Det är en ståtlig orkidé som kan nå en höjd av 70 cm. Arten har en östlig utbredning, Mindre Asien, Iran Syrien och Libanon. Små förekomster på några av de östra grekiska öarna utgör västgränsen. På Chios har den rapporterats från en enda lokal på Pelianeon med bara någon enstaka planta, den har dock återkommit flera år. Växer vanligtvis på nivåerna 200–700 m i gles barr- eller blandskog. Blomning: Maj.
Neotinea maculata (Desfontaines) Stearn
Denna art, som på svenska har fått namnet tätyxne, förs av en del till släktet Orchis, då under namnet O. intacta, (t.ex. Delforge 2005). Den är oansenlig (och lätt förbigången) men på Chios ganska vanlig. Blomställningen är smal, kort och ganska tät med små (6 mm) vita, gulvita eller svagt rosa blommor som knappt öppnar sig. Bladen hos den röda formen har rödaktiga prickar eller fläckar medan de hos den vita är helt gröna. Höjd 10–30 cm. Lokaler på Chios: Anavatos, Diefcha, Inouses, Kardamyla, Kourounia, Limenas, Mesta, Nea Moni, Olympi, Pelinaeon, Spartounta, Viki. Blomning: Mars - april.
Neotinea lactea (Poiret) Bateman, Pridgeon & Chase
Bleka pricknycklar. Denna art förs ibland som underart till N. tridentata. För den ovane är det svårt att skilja på dessa. Blommorna är dock oftast ljusare med en vit grundfärg samt blomaxet vanligtvis längre och cylindriskt medan det hos N. tridentata är mera klotrunt. Kalkbladen som bildar hjälmen är grön/röd strimmiga medan den treflikiga läppen, 6–11 mm, har små bruna prickar. Mittfliken är mycket grunt kluven och både den och sidoflikarna är tandade i kanten. Sidoflikarna är mer eller mindre bakåtböjda. Tidigt blommande. Finns ofta i högre liggande områden, upp till 1 800m. Lokaler på Chios: Pelinaeon. Blomning: Mars - april.
Neotinea tridentata (Scop.) Bateman, Pridgeon & Chase
Pricknycklar har sin huvudsakliga utbredning inom östra Medelhavet. Tät, nästan klotrund blomställning. Blommor med skärt till lila randiga, spetsiga kalkblad, oftast betydligt kraftigare färgad än föregående art. Läppen (7–12mm) är tredelad och mer eller mindre starkt rödprickig, ofta ljusare än hjälmen. Mittfliken är delat med en "tand" i mitten, ibland odelad. Både sido- och mittflikarna är oftast rundade, sällan tandade. Bladig stjälk där de övre bladen är slidliknande. Växter på basiskt till lätt surt underlag, fattig gräsmark, garigue och öppna skogsområden. Upp till 1 600 m. Höjd 15–40 cm. Lokaler på Chios: Pelinaeon, Tholopotami. Blomning: Slutet mars–maj.
Ophrys - Sektion Pseudophrys
Ophrys apollonae Paulus & Hirth.
Denna Ophrys-art beskrevs så sent som 2009. Framtiden får utvisa om O. apollonae kommer att accepteras som art. Det är en småblommig och småväxt art som blommar mycket tidigt, redan mitten av februari kan man hitta den. Den 6–9 cm höga växten har oftast bara en blomma, i undantagsfall två eller tre. Blommorna liknar O. basilissa mycket i färg och form men är mycket mindre, läpplängd 11–13 mm. Läppen pekar oftast uppåt. Sepalerna är gröna medan petalerna är mörkare, brunaktiga med mörkare kanter. Blomning: Februari – mars (april).
Bilden till vänster togs en regnig dag och hårigheten på den främer delen av läppen är fylld med vatten och ser därför helt kal ut.
Ophrys attaviria var. attaviria Rückbrodt & Wenker
Detta är en av fusca-typerna med klart östlig utbredning. Namnet har den fått från Rhodos högsta berg Attaviros. Den har ganska stora blommor. Läppen som blir upp till 18 mm är oftast ganska flat och utbredd, med en undersida som vanligtvis är grönaktig utan bruna/röda inslag. Ovansidan har ett gråblått speculum vanligtvis med mörkare teckning överst som ger ett markerat ω-märke. Växtplatser är soliga till halvskuggiga lägen på kalkrika marker, öppen pinjeskog upp till 700 m. Lokaler på Chios: Didima, Kalamoti, Kini, Mesta och Olympi. Blomning: Mars–april.
Ophrys attaviria var. cesmeensis Kreutz
Det här är en mycket ovanlig fusca-typ. Tidigare antogs den vara endemisk på turkiska halvön Cesme inte långt från Chios (därav artnamnet). På Chios har den med säkerhet hittats på en lokal. Det är en ganska liten växt, 10–22 cm men med stora blommor. Läppen, 14–20 mm, är oftast ganska platt men kan vara starkt böjd i längdriktningen. Speculum är mörk, svartaktigt blå, främre delen mörkt rödbrun med en gul rand runt hela läppen. Växtplatser är soliga till halvskuggiga lägen på kalkrika marker, övergivna odlingsmarke, öppen pinjeskog upp till ca 100 m. Lokaler på Chios: Emporios - Dotea. Blomning: Mars - april.
Ophrys basilissa C&A. Ali.& H.R.Reinh.
Denna art har en av de största blommorna inom Ophrys-släktet, läppen kan bli upp till 30 mm lång. Plantan kan nå en höjd av 30 cm men är oftast lägre. Läppen är uppåtböjd från basen men hänger sedan i en båge neråt. Främre delen är korthårig, mörkt brun medan den ovanför den typiska " ω"-markeringen är kal och ljusare. Finns spridd över större delen av Chios men ändå inte vanlig. Växer öppet på ängsmarker och gräsig garigue. Lokaler på Chios: Aipos, Ginnaki, Lithi, Mesta, Limenas, Olympi, Pelinaeon, Oyrgi och Vrondados. Blomning: Början februari till april.
Ophrys blitopertha H. F. Paulus
Artnamnet kommer från pollinatören som är en skalbagge. Det här är troligtvis den enda Ophrys-arten som pollineras av skalbaggar. Typiskt är den oftast platta, utbredda, rödbruna läppen som har en bred, gul rand. Det är en liten planta sällan över 15 cm hög. Växtplatsen är full sol på kalkrik mark, garigue och öppna pinjeskogar upp till 400 m. Lokaler på Chios: Armolia, Diefcha, Elinta, Managros, Olympi, Tholopotami, Parparia, Pirama och Psara. Blomning: Mars - april.
Ophrys cinereophila Paulus & Gack
Vanlig och spridd art på Chios. Höjd 10–40 cm. 2–11 små blommor. Sepalerna är ovala, gröna med uppböjda kanter. Petalerna är grön-bruna. Läppen treflikig (7,5–11 mm), neråtböjd från mitten, rödbrun, ofta med en gul kant, silvergrå/blåaktig övre del. Växer i öppen barrskog eller garigue med tillräcklig fuktighet, på basiskt underlag upp till 900 m. Blomningstid: Februari–april, med huvudblomning i mars.
Ophrys fusca subsp. sancti-isidorii Saliaris, Saliaris & Alibertis
Detta är en helt nybeskriven underart till O. fusca från Chios (2010), uppkallad efter ett helgon från ön, Saint Isidore. Det är en liten planta, endast 7–17 mm, med 1–4 blommor. Medelstora blommor, läpplängd 10–14 (16) mm. Läppen är oftast rak men har ibland en svag böjning i längsled. Typiskt för denna är den kraftiga "V"-formen vid basen av läppen. Färgen är brun, ibland med inslag av mörkare bruna punkter, centrum ibland rödaktigt brun.. Övre delen är blå/blågrå, ofta med inslag av mörkare fält. Kanten runt läppen har oftast en tunn gulgrön kant. Växer i okultiverade, steniga terrasser med gles barrskog. Lokaler på Chios: Kalamoti
Blommar mycket tidigt, från januari till början av april..
Ophrys iricolor Desf.
Denna vackra orkidé är relativt vanlig på Chios, den förekommer över större delen av ön på torra kalkrika lokaler, gärna övergivna odlingsterasser. Totalutbredningen för arten är östra Medelhavet. Höjd upp till 25 cm. 2–5 blommor. Sepalerna gröna, den övre framåtböjd. Petalerna rödaktigt gröna (bruna). Läppen treflikig, mörkt brun med kraftigt blåfärgad övre del. Ett säkert kännetecken för arten är att undersidan på läppen är rödtonad. Upp till 1 100 m. Blomningstid: Mars–april.
Ophrys lindia H. F. Paulus
Detta är en robust men inte speciellt högvuxen, upp till 16 cm, sällsynt upp till 20 cm. Blomman är medelstor med läpplängd 9–12,5 mm. Den är gansk bred och den främre delen är ganska kraftigt nerböjd. Färgen är nötbrun närmast speculum men blir ljusare mot kanterna. Speculum, brunt till blåttoch ganska kort med ett tydligt, ljusare ω-märke, som kontrasterar starkt mot övriga läppen. Gul, ibland rödaktig, rand runt läppen. Växtplatser är soliga till halvskuggiga lägen på kalkrika marker, öppen pinjeskog upp till 400 m. Lokaler på Chios: Kalamoti, Olympi, Pyrgi, Thimiana och Sidirounta. Blomning: Mars–april..
Ophrys mesaritica Paulus & C & A. Alibertis
Detta är en mycket nära släkting till ovanstående O. iricolor men skiljs från denna genom de betydligt mindre blommorna, den tidiga blomningen och genom läppens undersida som här är grönbrun. Läppen (12–19 mm) har som iricolor mörkblåa (oftast gråare än hos iricolor) märken och är i övrigt mörkt brun. Arten ansågs tidigare endemisk för Kreta och har fått namn efter Mesara Plain på södra Kreta, där centrum för utbredningen finns, men den har numera rapporterats från flera andra håll. Mycket sällsynt på Chios men finns rapportrad från Sidirounta. Växtplatser som för O. iricolor. Blomning: Februari–mars.
Ophrys omegaifera H. Fleischmann
Spridd över större delen av Chios men ändå inte någon vanlig art och vanligtvis med få plantor på de lokaler där den finns. Höjd 15–25 cm. 2–4 (sällan upp till 6) blommor. Sepalerna ovala, gröna. Petalerna gröna med rödaktiga kanter. Läppen (15–21 mm), som har en markant böjning strax efter basen, är brun och rundad, treflikig med grå markeringar och en vit, blå eller gulaktig "ω"-markering. Denna markering är utmärkande för arter inom denna grupp. Växtplars är buskig phrygana, öppen barrskog. Blomning: Mars–april.
Ophys pelianea P. Delforge
År 2007 beskrevs denna art från Chios. Namnet har den fått från berget Pelinaio på Chios. Höjd upp till 20 cm. Ganska stora blommor, läpplängd 13–20 mm. Läppen är tredelat med en ganska stor rund främre lob som påminner om O. omegaifera. Sidoloberna är ofta böjda neråt. Färgen på läppen är nötbrun med två blågrå fält upp mot basen dessa skils från främre delen av läppen av ett tydligt vitt band i form av ett " ω"-märke. Blomning: April–maj.
Ophrys persephonae H. F. Paulus
Mycket lik ovanstående men en mera robust planta, 30–40 cm hög. Blommorna är något större men framförallt starkare och klarare i färgen. Även denna har den breda, gula randen runt läppen. Växtplatsen är i full sol på kalkrik mark, garigue och öppna pinjeskogar upp till 300 m. På Chios finns den rapporterad från den nordvästra delen. Lokaler på Chios: Parparia, Pirama och Volissos. Blomning: Mars–april.
Ophrys parosica var. parosica P. Delforge
Arten är ganska nybeskriven från ön Paros, som den fått sitt namn från. Medelstora blommor med läpp 11–16 mm. Läppen är konkav på bredden men ganska rak på längden förutom yttersta spetsen som rundar neråt, och ger den ett långsmalt utseende. Ganska små sidoflikar. Speculum är gråaktigt melerad med mörkare områden. Denna struktur sträcker sig in på den resterande gulbruna, främre delen som ser fläckig ut. Oftast ett mer eller mindre brett gult band utefter läppkanten. Växtplatser är soliga till halvskuggiga lägen på kalkrika marker, öppen pinjeskog upp till 700 m. Höjd upp till 28 cm. Lokaler på Chios: Avgonima, Elata, Elinta, Kalamoti, Limenas, Lithi, Mesta, Olympi, Vessa, Vrondados. Blomning: Mars - april.
Ophrys parosica var. phaseliana (D. Rückbrodt & U. Rückbrodt) P. Delforge
Den liknar ovanstående men är mera robust och storväxt, höjd upp till 40 cm. Blommorna är stora med läpp upp till 18 mm. Läppen är ofta mer konkav även på längden än ovanstående. Har för det mesta ett mer eller mindre brett gult band utefter läppkanten. Växtplatser är soliga till halvskuggiga lägen på kalkrika slänter, öppen pinjeskog upp till 400 m. Arten har ansetts endemisk för Turkiet men finns rapporterad från i alla fall en lokal på Chios. Lokaler på Chios: Olympi, Lithi. Blomning: Mars–april.
Ophrys phryganae J. Devillers-Terchuren & P Devillers
Arten verkar successivt ersätta O. lutea inom de östra delarna av Medelhavet men utbredningen är dåligt känd p.g.a. sammanblandning med O. lutea och sicula. Växer ibland ihop med O. sicula och hybridisering är inte ovanligt. Blommorna liknar mycket O.lutea-blommorna och har samma vinkling av läppen och en bred gul kant som hos denna men är mycket mindre, 8–13 mm, och är oftast starkt hårig. Blommornas storlek är ungefär som O. sicula. Växtplats som för O.sicula. Finns över större delen av Chios. Blomning Mars–maj.
Ophrys sicula Tineo
Denna art förväxlas på många håll med O lutea (gul ofrys). Ibland ser man den under namnet O. lutea subsp. galilaea. Arten finns spridd över större delen av Chios och är en av de vanligaste Ophrys-arterna. Blommorna är ganska små. Läppen är 8–13 mm lång, även här kantad av en gul bård men smalare än hos O. lutea, centrala delen är brun med två blågrå fläckar mot basen. Det bruna formar på främre delen av mittfliken ett omvänd "V". Typiskt är också läppens mer eller mindre horisontella ställning. Växtplatser som för O. lutea men upp till 1 500 m. Höjd 5–40 cm. Blomning: Januari–maj.
Ophrys sitiaca Paulus & Alibertis
Höjd 7–20 cm. 1–4 blommor. Mycket variabel art. Sepalerna gröna. Petalerna gröna med röd-aktiga kanter. Läppen treflikig, ljust brun med grå markeringar och en vit, blå eller gulaktig " ω"-markering. Påminner en del om O. omegaifera men har inte alls den skarpa knäcken som hos denna. Den har dessutom den "V"-formade urgröpningen vid basen även om den inte är så markant som hos de typiska "leucadica"-arterna. Förekommer spridd över större delen av ön men är ändå ganska ovanlig. Barrskog och phrygana. Blomning: februari–april.
Ophrys - Sektion Euophrys
Ophrys apifera Hudson
Bi-ofrys. Denna vackra Ophrys-art är ganska lätt att känna igen med sin bulliga läpp med klart gula markeringar. Läppen har vid basen två koniska sidoflikar, små "horn". Sepalerna är ovanligt stora jämfört med läppen, oftast rosafärgad men varierar från rent vitt, alltid med en grön mittnerv; den övre viker bakåt efter en tid. Växer på många olika typer av mark, fuktiga ängar, betesmarker, garigue, tallskog upp till 1 100 m. Höjd 20–65 cm. Lokaler på Chios: Ochrea, Pelianeon och Vrondados. Blomning: Maj - juni.
Varianter: O. apifera är ofta självpollinerande och ger därför också ofta upphov till avvikande former som lätt etablerar sig. Nedanstående är varianter beskrivna efter läppens variation:
O. apifera var. bicolor har en markant delning av läppen där övre delen är ljus och nedre delen mörk. Sepalerna oftast ljust rosa.
O. apifera var. chlorantha saknar de vanliga färgerna. Läppen är gröngul och sepalerna vita.
O. apifera var. nigra har en mycket kraftigt färgat läpp, nästan svart.
O. apifera var. trollii har läpp med långt utdragen spets som inte viks in under läppen
Ophrys attica (Bossier & Orphanides) B. D. Jackson
Grön ofrys är en ganska robust växt, storbladig och yppigt grön. Blommorna har gröna petaler och sepaler där den övre böjer framå, läppen (7–12,5 mm) har ett rikt mönster av ringar och linjer men har inte (till skillnad från O. umbilicata) någon gul kant, kanten viker ofta in under läppen. Sidoflikarna är starkt koniska och håriga. Finns spridd över hela Chios. Förekommer inom kalkområden i garigue, gammal odlingsmark, busk- och öppen skogsterräng upp till 800 m. Höjd 10–25 cm. Blomning: Mars–maj.
Utbredningen av O. attica är dåligt känd på grund av sammanblandning med O. umbilicata, som den är nära släkt med och svår att skilja från. De har dock olika pollinatörer och detta är nog skälet till isoleringen mellan dem. Troligt utbredningsområde är från södra Albanien österut genom Grekland och den asiatiska delen av Turkiet.
Ophrys bombyliflora Link.
Humle-ofrys. Om nedanstående är en av de vackraste så är den här en av de mest oansenliga inom släktet. Det är lätt att gå förbi utan att upptäcka den. De runda sepalerna är gröna. Petalerna är små, håriga och rödaktig gröna. Läppen är brun med ett par blågrå märken vid basen. Sidoflikarna bildar starkt håriga utväxter vid vardera sidan av läppens bas. Synnerligen ovanlig på Chios, upptäcktes först för ett par år sedan. Fynd har rapporterats från sydöstra delen av ön. Höjd upp till 25 cm. Blomning: Mars–april.
Ophrys bucephala Gölz & H.R. Reinhardt
Även den här arten har ett snarlikt utseende som O. umbilicata och O. attica. Den stora skillnaden är att blommorna är betydligt större. Sepalerna är gröna, ibland vitaktigt gröna. Den mittre böjer in över kolumnen och når som regel en bra bit förbi denna. Den något rödbruna och kraftigt konvexa läppen (12–15,5mm) har ett "bulligt" utseende, med ett komplicerat mönster som oftast täcker nästan hela läppen, bredast mot spetsen. Sidoflikarna är starkt koniska och pekar framåt som två horn, starkt hårig utsida medan insidan är ljusare och nästan hårlös. Arten är betydligt ovanligare än de andra två. Förekommer inom kalkområden i garigue, olivodlingar, gammal odlingsmark, busk- och öppen skogsterräng upp till 500 m. Höjd 10–25 cm. Blomning: Mars–maj.
Ophrys calypsus Hirth & Spaeth
Arten har ganska spinkiga plantor, 9–27 cm men rätt stora blommor. Den är mycket variabel och flera varianter är beskrivna. Sepalerna är skära till purpurfärgade. Petalerna har samma färg och formen av utdragna trekanter. Läppen, 10,5–15 mm, är oval och konvex vilket ger den ett runt och bulligt utseende. Sidoflikarna bildar mer eller mindre välutvecklade horn. Teckningarna på läppen bildar ett komplicerat mönster med elfenbensvita linjer, ibland helt uppsprucken i marmorering. Stigmat är oftast utan markering mot läppen. Arten har endast hittats som en enstaka planta 2006 och 2007. Växer inom kalkområden i gräsig garigue, gamla terasser, busk- och öppen skogsterräng upp till 1 200 m. Lokaler på Chios: Kalamoti, Emporios. Blomning: Mars – maj.
Ett par varianter av O. calypsus har beskrivits. En av dessa har vid något tillfälle hittats på Chios, O. calypsus var. pseudoapulica (P. Delforge) P. Delforge. Artnamnet anspelar på att den liknar O. apulica en storblommig art från Apulien, Italien.
Ophrys ceto Devillers, J. D. Terschuren & Delforge
Ytterligare en nybeskriven art. En del av de fynd som rapporterats skulle kanske föras till arten O. minutula (se nedan), medan en del robusta plantor som hittats passar in på beskrivningen av O. bremifera. Den arten finns dock numera angiven som ett synonym till O. ceto och behandlas därför inte separat här. Blommorna liknar mycket på O. scolopax men är något mörkare i färgen. Sidoloberna bildar även här horn. Sepalerna är rosa till mörkt lila, petalerna har oftast samma färg men är mindre, som utdragna trekanter. Läppen är rödbrun och bullig med ett mönster som bildar ett tjockt X eller H. Även här formar mönstret ofta en medaljong. Spetsen bildar en kraftig, gul "tand" som pekar snett uppåt. Det gråsvarta stigmat är avskilt från läppen med en markant ribba. Växer inom kalkområden i garigue, gammal odlingsmark, busk- och öppen skogsterräng upp till 700 m. Lokaler på Chios: Pitios, Elinta, Emporios och Armolia. Höjd 10–30 cm. Blomning april – maj.
Ophrys chiosica Delforge, Onckelink and Saliaris
Även detta är en endemisk art för Chios. Den beskrevs så sent som 2007 och visar återigen att Chios har varit ett bortglömd område för "orkidéjägarna" i östra Medelhavet. Det är en sent blommande art, tillsammans med O. homeri och O. phrygia är det den som blommar sist av Chios Ophrys-arter. Arten är storväxt, kan bli dryga 40 cm, och har stora blommor (12–18 mm). Läppen har 1–4 mm långa "horn" vid basen, färgen är enhetlig brun med mönster av gula ringar och sträck. Sepalerna är oftast ljust rosa med grönaktiga inslag. Typiskt är de långa petalerna, ofta mörkare än sepalerna. Växer på kalkgrund i phrygana. Lokaler på Chios: Olympi, Pyrgi, Mesta, huvudsakligen inom den sydvästra delen av ön. Blomning: Mai.
Ophrys dodekanensis Kretzschmar & Kreutz
Detta är en ganska liten men robust planta, höjd 7–20 mm. Bladrosetten är förhållandevis kraftig med blad som kan bli upp till 20 cm. Blommorna liknar mycket på O. scolopax men med läpplängd 8–9 mm. Sepalerna är vita till ljust lila, petalerna oftast samma färg men mindre. Läppens sidolober bildar små horn, 1–3 mm. Färgen är mörkt brun med ett ganska enkelt mönster i ljusare färger. Spetsen bildar en kraftig, gulgrön "tand" som pekar snett uppåt. Det gråsvarta stigmat är avskilt från läppen med en markant ribba. Detta är en mycket ovanlig art på Chios med få fynd Växer inom kalkområden i garigue, gammal odlingsmark, busk- och öppen skogsterräng upp till 700 m. Lokaler på Chios: Amahdes, Pelinaeon, Vrondados. Blomning: Mars – april.
Ophrys ferrum-equinum Desf.
Hästskoofrys som denna opfrys heter på svenska är en översättning av det latinska artnamnet. Ferrum betyder järn och equinum betyder hästsko. Namnet avser den oftast stålgrå, hästskoformade markeringen på läppen. I övrigt är läppen purpurbrun, oftast med en ljusare kant, saknar läpputskott vid basen. Övriga kronblad varierar från vitt till rosa och rött. Utbredningen är östlig. På Chios finns den i huvudsak på den mittre delen av ön. Växer på betesmarker, garigue, busk- och öppna skogsmarker upp till 1 100 m. Blomning: Mars – april.
Ophrys homeri Hirth & Spaeth
O. homeri ansågs tidigare var endemisk för Chios men har senare hittats på flera av de grekiska öarna. Även denna är en ganska spinkig planta, 15–36 cm men med mindre blommor än ovanstående O. calypsus. Sepalerna är mörkt rosa till rosa. Den övre ofta krökt framåt över kolumnen. Petalerna har samma färg och är förhållandevis stora. Läppen, 7,5–11 mm, är rund eller ibland trapetsformad. Sidoflikarna bildar ganska små horn som är mer eller mindre runda i formen. Teckningarne på läppen omges av gröngula kanter i ett mer eller mindre uppsprucket mönster. Arten är ovanlig på Chios men finns noterad från lokaler över större delen av ön. Växer inom kalkområden i gräsig garigue, gamla terasser, busk- och öppen skogsterräng upp till 700 m. Lokaler på Chios: Avgonima, Armolia, Lithi, Kato Fana, Nea Moni, Pelinaeon, Prygi och Vessa. Blomning: April–maj..
Ophrys lesbis Gölz & H.R. Reinhard
Beskrivnimngen av denna art är från början fjort från ön Lesbos men den finns på flera av de grekiska öarna. På Chios hittades den första gången 2007 och är än så länge endast hittat på denna lokal. Det är en ganska liten planta 10–28 cm. Blommorna har vitaktiga till rosa petaler, ibland rödaktiga speciellt nedre halvan. Petalerna är ganska stora och har vanligtvis samma färg som sepalerna. Läppen, 7,5–11 mm, är konvex, trapetsformad rund och odelad. Färgen är oftast ljust rödbrun med vitaktig till brunt hårighet på "skuldrorna" närmast basen. Speculum är röd till blåaktig oftast med vit kant runt och form av en hästsko eller två "droppar".Växer i full sol på kalkrik mark, gräsmarker, gräsig garigue och öppen busk-och skogsmarker up till 320 m. Lokaler på Chios: Sidirounta. Blomning: Mars – april.
Ophrys mammosa Desf.
En av de vanligare Ophrys-arterna på Chios fast endast på den södra halvan av ön. Sepalerna är gröna till grön-rosa, petalerna rödaktig gröna med vågiga kanter. Den relativt stora läppen (12–17 mm) är mörkt brun med en blå/silvergrå markering i form av ett H eller två parallella linjer. Vid basen finns på vardera sidan ett utskott "bröst" och det är dessa som gett arten dess namn. Växtlokalen är vanligtvis på kalk, ängar, garigue och öppna skogsmarker upp till 1 400 m. Höjd 15–70 cm. Blomning: Mars–april.
Ophrys masticorum Delforge and Saliarisii
O. mastichorum är endemisk för Chios. Det är en lång men ganska spinkig planta, höjd 10–37 (80) cm, ofta med många blommor (5–15). Sepalerna är ganska långa och den övre böjer sig nästan alltid fram över pelaren. Både dessa och petalerna är rosa i olika nyanser. Läppen (7,5–10,5 mm) är ganska liten jämfört övriga blomblad, långsmal och främre delen böjs karakteristiskt neråt. Växer i öppna, okultiverade, steniga marker. Lokaler på Chios: Armolia, Elata, Kato Fana, Mesta, Olympi, Potami, Pyrgi, Sidirounta, Vroulidia. Blomning: April–maj.
Ophrys minutula Gölz & H.R. Reinhardt
Som artnamnet antyder är detta en art med mycket små blommor (minutula = väldigt små). Läppens längd 6,5–9 mm. Sepalerna, vita till mörkt purpurfärgade med en grön mittstripa, viker bakåt som övriga arter inom gruppen. Petalerna är små och trekantiga. Hornen, som sido-flikarna bildar, är små, 1-3 mm. Läppens teckning är lika övriga inom gruppen (se O. ceto ovan). Typiskt för arten är stigmat, som är grönaktigt till orange. Växer inom kalkområden i gräsig garigue, olivodlingar, busk- och öppen skogsterräng upp till 650 m. Lokaler på Chios: Armolia, Elinta, Lithi, Nea Moni, Olympi, Pelinaeon och Pyrgi. Höjd 14-35 cm. Blomning: Slutet mars–maj.
Ophrys orphanidea Saliaris, Delforge
Denna art, som är känd från Chios och Lesvos, tillhör O. oestrifera-gruppen och har som övriga i gruppen den typiska "geting"-läppen. Det är en späd planta, höjd upp till 28 cm, med mycket små blommor. Typiskt för denna är sepalernas storlek i förhållande till läppen, de är stora och ganska runda, färgen är rosa i olika nyanser. Läppen (6–8,5 mm) har den typiska scolopax-formen med mönster av gula sträck och ringar. Stigmat är ganska brett och mörkt färgat. Detta skiljer den från O. dodecanensis. Den tidigare blomningen skiljer den från O. minutula och O. mastichorum. Arten är spridd inom den södra och centrala delen av ön där det finns gott om lokaler för den. Blomning: Andra halvan mars–första halvan april.
Ophrys phrygia Fleischmann & Bornmüller
O. phrygia är spensligt byggda plantor, höjd 25–65 cm. Sepalerna är vita till ljust eller mörkt lila, ovala och ganska breda, Petalerna har oftast samma färg men är små och trekantiga. Sidoloberna bildar ganska korta, koniska, spetsiga horn som ofta är svängda utåt. Läppen, 11–13,5 mm, är rödbrun till mörkt brun. Den är konvex som hos övriga arter inom gruppen men är här oftast bredare och ger ett rundare intryck. Den har en komplicerad teckning i gult, ofta uppbruten i fragment. Spetsen bildar en kraftig, gulgrön "tand" som pekar framåt. Stigmat är ganska litet, grönaktigt till orange. Arten är inte speciellt vanlig på Chios men finns spridd på den norra delen av ön. Växer inom kalkområden i garigue, gräsmarker med kort vegetation, busk- och öppen skogsterräng upp till 1 700 m. Lokaler på Chios: Giannaki, Kildou, Fyta och Pelinaeon. Blomning: Maj–juni.
Ophrys regis-ferdinandii Renz.
Denna spegelofrys är ganska lik föregående men med en mycket smalare läpp då sidorna är starkt ner-/invikta så att den håriga kanten endast syns i spetsen. Även sidoflikarna är längre och ihoprullade. Växer i öppna till halvskuggiga lägen, torra till fuktiga kalkmarker, fattiga gräsmarker och öppen pinjeskog upp till 400 m. På Chios finns arten spridd över den södra halvan av ön. Blomning: Mars–april.
Ophrys reinholdii H. Fleischmann
Ännu en ofrys med östlig utbredning. En ovanlig art som på Chios finns inom den norra delen av ön. O. reinholdii kännetecknas av den svarta, kilformade till ovala läppen med vita teckningar, ibland grå med vit kant. Sidoloberna pekar framåt och är helt täckt av ljust brunt till svartbrunt hår, utsidan dock ofta vitgrå. Finns på kalkhaltiga, till lätt sura underlag, torra gräsmarker, garigue, busk- och skogsområden upp till 1 300 m. Lokaler på Chios: Ag. Gala, Halandra, Kourounia och Pelinaeon. Blommar i april.
Ophrys saliarisii Paulus & M. Hirth
Nyare rön har visat att Ophrys episcopalis pollineras av ett bi som endast finns på Kreta och arten skulle därför endast finnas där. På Chios i skogarna runt Lithi, inom de centrala områdena på ön, växer en snarlik orkidé med stor trapetsliknande läpp och långa petaler. Dessa pollineras av en annan stekelart från samma släkte som den som pollinerar O episcopalis. Under 2009 beskrevs denna och gavs namnet O. saliarisii efter en orkidéforskare på Chios. Arten har i övrigt hittats på Rhodos. Sepaler och petaler är rosa, petalerna dubbelt så, långa som breda. Läppen brun med rikt mönster av gula linjer runt och under den mer eller mindre "H"-lika gråblå markeringen närmast basen. Blommar under första halvan av april.
Ophrys speculum Link
Spegelofrys är kanske den till utseendet mest spektakulära av alla Ophrys-arter. Med sitt stora runda speculum, som också gett den namnet, lyser den som små diamanter nere i gräset. Sepaler gröna, den övre framåtböjd över pelaren; petaler bruna, korta och bakåtböjda. Läppen är tredelad, fransig av tjockt brunrött hår. Sidoflikarna korta och breda, större delen av mittfliken består av en stor blå, glänsande "spegel" som avgränsas mot den håriga kanten av en gul eller gulgrön rand. Växtplats är torra, soliga, kalkpåverkade gräsmarker, garigue, tidigare odlingsmarker, busk- och öppen skogsterräng. Höjd 5–25 cm. Enda kända lokal på Chios är vid Kataraktis där den senast hittade 2002. Blomning: Mars–april.
O. speculum pollineras, inom de östra delarna av Medelhavet, av en underart till den stekel som vanligtvis är pollinatör. Honan till denna underart är mycket mörkare än honorna inom västra Medelhavet. Detta förklarar att O. speculum oftast har en mörkare färgton inom östra Medelhavet än längre västerut. Denna form kallas ibland O. speculum subsp. orientalis H.F.Paulus.
Ophrys tenthredinifera Willdenow.
Prakt-ofrys. Detta är absolut en av de vackraste Ophrys-arterna. Mycket karakteristisk med sina runda sepaler som kan variera starkt i färg från rent vitt till starkt rosa, oftast med en grön mittnerv. Läppen är brett rektangulär med ett brunt fält över mittdelen och en bred, gul och kraftigt hårig kant runt om; särskilt långhårigt är området runt den för arten typiska gula, uppåtvikta spetsen längst fram. Färgerna kontrasterar starkt mot det blå fältet närmast läppens bas. Läppens sidor är oftast starkt nedvikta. Finns över större delen av Chios. Upp till 1800 m. Höjd 10 - 40 cm. Blomning: Mars–april.
På senare tid har en uppdelning av denna art gjorts. Förekomsten inom de östra delarna av Medelhavet, Grekland och österut, kallas:
Ophrys dictynnae (ej Chios)
Ophrys leochroma
Ophrys ulyssea (västra Grekland)
Ophrys villosa
Ophrys leochroma P. Delforge
Artnamnet "leochroma" betyder "likt en lejonman". De stora, ofta starkt färgade blommorna är iögonfallande. Den skils från O. villosa genom större blommor (läppen). Läppen är oftast trapetsformat med utåtvikta kanter, den gula bården runt läppen är oftast ganska smal (och saknas helt ibland). Den så typiska hårtofsen över spetsen på läppen, som man ser hos arterna västerut (och i viss mån hos villosa), saknas. Övriga blomblad varierar från ljust till mörkt rosa. Blomning: Mitten mars–början maj.
Ophrys villosa Desfontaines
Typiska kännetecken för denna är läppens hårighet. Oftast finns en obruten krans av långa hår runt läppen. Detta gör också att den ibland får en hårtofs över läppens spets. Arten har märkbart minder läpp än O. leochroma och eftersom den växer i samma miljö som denna är detta det tydligaste kännetecken. Som mått kan användas att läppen inte är längre än den övre sepalen. I övrigt har den det typiska tenthredinifera-utseendet. Fåblommigt ax, 2–3 blommor. Växer oftast i öppna lägen i steniga, okultiverade sluttningar. Blomning: Mars–april.
Under 2011 gjordes ytterligare en uppdelning av Chios tenthredinifera-arter där en tidigt blommande form av O. villosa beskrevs som en egen art, Ophrys tentherdinifera subsp. sanctae-marcellae P. Saliaris, A. Saliaris & A. Alibertis. Största skillnad är, förrutom den tidigare blomningen, en något större läpp och ljusare sepaler och petaler. Har tills nu endast hittats i kustområden. Framtiden får väl visa om denna uppdelning håller. Bilden till vänster skulle kunna vara denna nya art (med viss osäkerhet).
Ophrys umbilicata Desfontaines
O. umbilicata tillhör de vanligaste arterna på Chios och återfinns över hela ön. Växer oftast i områden med garigue upp till 1 200 m. Sepalerna är rosa till grönaktigt vita. Den övre är böjd starkt framåt över pelaren. Petalerna har samma färg som sepalerna men oftast något mörkare. Den något rödbruna och kraftigt konvexa läppen (7–12,5 mm) har ett "bulligt" utseende med ett komplicerat mönster som oftast täcker nästan hela läppen, bredast mot spetsen. Sidoflikarna är starkt koniska och pekar framåt som två horn. Starkt hårig utsida medan insidan är ljusare och nästan hårlös. Höjd 10–25 cm. Blomning: Mars–maj.
Orchis anatolica Boiss
Anatoliens nycklar är en östlig art. Den känns lätt igen på den mörkt röda blomstjälken och det glesa axet med rödvioletta blommor. Läppens mittparti är nästan vitt med mörkröda prickar ordnade i två rader. Den långa koniska sporren pekar nästan rakt uppåt. Bladrosetten vid stjälkens bas är prickig. Den är inte kalkkrävande. Växer ofta i steniga branter och phrygana i öppna lägen. På Chios är detta en av de vanligaste orkidéerna och finns över hela ön. Blomning: Mars–maj.
Orchis anthropophora (L.) Allioni
Spökyxne. I och med att denna art flyttades över till Orchis har släktet Aceras försvunnit. Allmänt förekommande art på Peloponnesos men saknas inom de nordvästra delarna. Den täta blomställningen går i gult och grönt med inslag av rött i kalkbladens kanter och på läppens flikar. Läppen påminner även här om en människokropp men här hänger den lugnt och stilla jämfört med ap- och borstnycklarnas spretiga "gubbar". Ingen sporre. De ofläckade bladen är samlade i en rosett vid stjälkens bas. Växer i torra, kalkrika gräsområden, garigue och buskterräng upp till 1 600m. Höjd upp till 40 cm men oftast mycket lägre. Hybrider med O. italica förekommer. Lokaler på Chios: Kalamoti, Limenas, Olympi och Pyrgi. Blomning april–maj.
Orchis italica Poiret
Borstnycklar. Allmän art som man ofta träffar på i stora kolonier. Bra "landmärke" när man söker efter orkidéer, de syns väl och oftast finns andra arter i samma områden. O. italica tillhör en grupp av Orchis som har människoliknande blommor, där läppen har "armar och ben" (som t.ex. våra Johannesnycklar). Detta ger blomställningen ett borstlikt utseende. Blomfärgen är vanligtvis ljust violettröd men färgformer förekommer bl. a. vit. Växer inom kalkområden på steniga gräsmarker, garigue, öppna busk- och skogsmarker upp till 1 300 m. Ganska vanlig på Chios. Blomning: Mars–maj.
Orchis provincialis Balbis ex Lamarck & DC.
De ganska breda bladen hos denna art har bruna fläckar, till skillnad mot övriga gulblommande nycklar. Blommorna är blekt gula (som gullvivor) med några små, röda prickar på läppen. Den ganska långa sporren (13–19 mm) kröker uppåt och avslutas med en uppsvälld ände. Arten verkar inte speciellt kalkkrävande utan växer i nästan alla typer av miljöer. Höjd 15–35 cm. Lokaler på Chios: Amahdes, Diefcha, Kourounia, Pelinaeon och Viki. Blomning: April–maj.
Orchis punctulata Steven ex Lindley.
Broknycklar är en av Europas exklusivaste orkidéer. Utbredningsområdet är den sydöstliga delen av Medelhavsområdet. O. punctulata ses aldrig i något större antal och populationerna är spridda, så utan att veta var man skall leta är det sällan man stöter på den. På Chios finns endast två rapporter om denna art, en från Viki 1999 och en från Kato Fana 2001. Blommorna liknar mycket våra johannesnycklar men färgen är helt annorlunda, guldbrun, gul och grön. Hjälmen som bildas av sepaler och petaler har bruna ränder på insidan. Läppen är gul/gröngul med bruna prickar, flikarna ibland brunaktiga. Blommorna doftar stark vanilj. Höjd upp till 90 cm. Lokaler på Chios: Kato Fana, Viki. Blomning: Februari–mars.
Orchis quadripunctata Cyr. ex. Ten.
Ögonnycklar. En liten Orchis-art som man ofta hittar i högre liggande områden i östra Medelhavet. Den är mycket ovanlig på Chios, har hittats endast en gång. Prickiga blad. Blomställningen påminner en del om en liten brudsporre med blommornas långa trådsmala sporrar. Den treflikiga läppen har fyra mörkröda prickar intill sporrens mynning (därav artnamnet). Två av dessa finns inne i den hjälm som bildas av övriga kronblad. Höjd upp till 30 cm. Vita varianter finns. Lokaluppgifter för Chios saknas, det är mest troligt att den inte finns längre. Blomning: Mars - maj.
Orchis ( x) sezikiana B.Baumann & H.Baumann
Detta är en ny art, som beskrivits från Cypern och SV Turkiet. Arten har uppkommit genom hybridisering mellan O. anatolica och O. quadripunctata och skrivs ofta i litteraturen som O. x sezikiana men då dessa populationer har visat sig vara stabila har den numera av de flesta accepterats som en ny art. Arten finns numera även rapporterad från Chios (Pantelis Saliaris).
Utseendet är ett mellanting mellan de båda förmodade föräldrarna. Förekommer upp till 600 m i öppen skogsterräng, macchia och stenig garigue. Lokaluppgifter för Chios saknas men den får nog räknas som ovanlig. Blommar: Mars–maj.
Serapias bergonii E.G. Camus
Tidigare gick denna art under namnet S. vomeracea subsp. laxiflora eller S. laxiflora. Detta är en ganska vanlig art på Chios, särskilt på kalkmark. Blommornas stödblad är lika långa som blomman eller når strax över denna. Läppen är 12–18 mm, rödviolett med två små "knölar" vid basen; oftast bakåtböjd in under blomman. Snarlik ovanstående art och förväxlas ibland med denna men kanske framförallt med S vomeracea då variationen inom dessa arter är så stor att gränserna flyter ihop. Utbredningen är östlig. Lokaler på Chios: Amahdes, Elinta, Kar-damyla, Lithi, Nea Moni, Ochrea, Olympi, Thimiana, Tripes, Viki, Vrontados. Höjd 15–45 cm. Blomning: April–maj.
Serapias orientalis subsp. carica H Baumann & Künkele
Tidigare ansågs detta vara en underart till S. orientalis. Även denna är en storblommig art, oftast kortare än orientalis och med ett mera kompakt blomax. Blommorna är mörkt röda. Läppen blir upp till 30 mm, rejäl hårighet som når nästan till spetsen av läppen. Växtplatser är garigue, olivlundar, gamla odlingsterrasser på kalkhaltig grund, upp till 400 m. Höjd 9–35 cm. Lokaler på Chios: ??. Blomning: Mars–april
Serapias parviflora Parlatore
Småblommiga satyrnycklar är en i Medelhavstrakterna vida spridd art. Hjälmen är vitaktig violett med mörka strimmor. Läppen är liten, 8–12 mm, oftast starkt bakåtböjd in under blomman. Färgen är brunröd. Höjd upp till 35 cm. Växer på många olika underlag, fuktig gräsmark, garrigue, buskmarker och öppen skogsterräng. Lokal på Chios: Ochrea. Blomning: Mars–maj. OBS: Denna art förväxlas ibland med S. bergonii.
Serapias politisii Renz (Pro hybr.)
Detta är en Serapias som framförallt finns på en del av de grekiska öarna. På Chios är den rapporterat från Ochrea med någon enstaka lokal. Arten anses ha uppkommit ur en hybrid (eller är en hybrid) mellan S. bergonii och S. parviflora. Utseendet är också ett mellanting av dessa båda arter. Blomaxet mer utdragit än hos S .parviflora, mer likt S. bergonii men oftast med färre blommor än denna. Växtplatsen är garrigue, macchia och skogsgläntor upp till 800 m. Blomning: April–maj.
Spiranthes spiralis (L.) Chevallier
Skruvaxet är den orkidén som blommar senast av alla orkidéer. Vi känner den från en liten förekomst på Öland (inplanterad). Blomaxet har gett den namnet "spiralis" eftersom de små, vita blommorna (3–4 mm) sitter i spiralform runt stjälken. Ovanlig på Chios men kan ha förbisetts p.g.a. den sena blomningstiden och plantornas storlek, 6–30 cm. Arten har dock gått starkt tillbaka p.g.a. jordbrukets brukningsmetoder. Kända lokaler på Chios: Elinta, Kalamoti. Blomning på Chios: Augusti - oktober.