Ophrys fusca subsp. fusca Link
Brun ofrys anses numera tillhöra västra Medelhavet och tidigare rapporter från östra delarna anses tillhöra nybeskrivna arter som brutits ut från O. fusca. Brun ofrys är ganska vanlig men sammanblandning med närstående arter från O. fusca-komplexet gör utbredningen oklar. Plantan har stora blommor med en brun läpp med gråblå, något fläckig övre del, 15–22 mm lång. Växer i soliga, torra slänter, garigue, macchia upp till 1 100 m. Blomning: Mars - maj.
O. fusca beskrevs första gången i början av 1800-talet i Portugal och man ansåg då att arten fanns över större delen av Medelhavsregionen. Allt eftersom förståelsen för orkidéerna ökade beskrevs nya arter som därmed bröts ut från O. fusca. Idag finns ett stort antal arter/underarter beskrivna, mer eller mindre accepterade som egna taxon. Det är mycket svårt, i alla fall för en amatör, att ha en komplett bild av hur detta O. fusca-komplex ser ut idag.
I denna sammanställning har jag använd i huvudsak två källor till den uppdelning jag gjort. För de västliga arterna är det:
G.I.R.O.S: Orchidee d'Italia
Och för de inom östra delarna:
Zissis Antonopoulos: The Bee Orchids of Greece, the Genus Ophrys.
Ophrys fusca subsp. bilunulata (Risso) Aldasoro & L. Saéz
Subsp. bilunulata har ett typiskt "fusca-utseende". Den skiljer sig dock från huvudarten genom att alltid ha en ca en millimeter bred gul rand runt läppen. Färgen är överlag klarare. Läppen är nästan rak endast svagt krökt och starkt tredelad. Sidoflikarna ibland nervikta. Spekulum från metalliskt blå (som iricolor) till gråaktigt, ibland marmorerad. Utbredningen är västra Medelhavet från södra Spanien till Ligurien och Mallorca. Sällsynt i Malaga med några få lokaler på gränsen mot Cadiz, 600–1 100 m. Växer soligt till halvskuggigt i gräs- och buskmarker, övergivna odlingsmarker och olivlundar. Blomning: Februari–maj.
Ophrys fusca subsp. caesiella (P. Delforge) Kreutz
Tveksam art som står nedanstående O. fusca subsp. obaesa mycket nära. Läppen, 10–13 mm, står oftast ut nästan horisontellt. Sidoloberna viker oftast ner och även lite under läppen. De blågrå märkena på läppen når ner till öppningen mellan loberna. Mittfliken är långhårig längst fram och kan därför se lite "okammat" ut. Hårigheten är ibland ojämt fördelat. Ursprungligen beskriven från norra Malta men anses finnas inom sydöstra delen av Sicilien. På kalk upp till 600 m. Blomning: Mars–april.
Ophrys fusca subsp. calocaerina (Devillers-Tersch. & Devillers) Kreutz
Detta är en ganska sent blommande art som från början beskrivits från Grekland men som nu anses vara samma som en inte beskriven art som länge varit känd från Sicilien. Det finns dock synpunkter om att detta är samma art som subsp. sabulosa (se nedan). Det är ganska spinkigt planta men kan bli dryga 40 cm hög. Stora blommor, läppen 13–16 mm, med en böjd läpp. Sidoflikarna böjer ner. Kastanjebrun, ofta smal gul kant, övre delen är metalliskt grå ofta med rödaktiga inslag och ljusare grå framåt. Typiskt är de olivgröna, långa petalerna (8,5–11,5 mm). Sepalerna är ljusare grön. Växtplatser är lågväxta gräsmarker, garrigue och buskmarker på kalk upp till 700 m. Utbredningen är kontinentala Grekland, Sicilien och södra Italien (Apulien). Blomning: April–maj.
Ophrys fusca subsp. funerea Viviani
O. fusca subsp. funerea är en småblommig art, läpplängd 7,5 till drygt 10 mm.. Höjd 10–22 cm. Sepaler och petaler gröna, läppen är brun med två gråblå fläckar vid basen och delat av en V-format fåra. Oftast har den en hårlös gul rand runt läppkanten. Mycket variabel art. Växer i garigue, betesmarker, macchia och ljus skogsmark upp till 1 000 m. Artens utbredning är något oklar p.g.a. sammanblandning med andra arter. En del anser att den är begräsat till Korsika och Sardinien (och Gargano) och att förekomsterna inom mellersta Italien och Sicilien tillhör andra arter. Blomning: April–maj.
Ophrys fusca subsp. hespera (Devillers-Tersch. & Devillers) Kreutz
Detta är en art som beskrevs år 2000 (då som O. hespera). Den har fått namnet efter det grekiska "hesperos" som betyder "från väst" och som avser läget på Mt. Argentario där man först hittad den. Den har dock en betydligt större utbredning på ön och även utanför denna. Men p.g.a. sammanblandning med andra är totala utbredningen oklar. Den ganska korta läppen (8-10 mm) är tredelad med relativt långa sidolober. Främre delen är mörkare brun, ofta med en smal gul kant. Höjd 10–15 cm. Växtplatser är full sol i torra, buskiga marker, olivlundar och garrigue på kalkgrund. Blomning: April–maj.
I "Orchidee d'Italia" (2009) behandlas denna som ett synonym till O. fusca subsp. funerea och framtiden får väl visa om subsp. hespera kommer att accepteras som en egen underart till fusca.
Ophrys fusca subsp. lucana (P.Delforge, Devillers-Tersch. & Devillers) Kreutz
Artnamnet lucana kommer från det gamla namnet på den italienska regionen Basilicata som var Lucania. Arten är också beskriven från detta område men finns inom merparten av den sydliga delen av Italien samt de inre, centrala delarna av halvön. Det är en ganska robust planta med rätt stora blommor. Sepalerna är ljust gröna/gulgröna; petalerna är något kortare med lätt vågiga kanter, oftast gröna men ibland bruna eller rödaktiga med ljusare kanter. Läppen, 12,5-18 mm, är tredelat med en nötbrun ton. Spekulum når sällan ner till läppens delning, färgen är gråblå till rödaktig och den har ibland en vit linje i framkanten. Stigmat har en brun fläck på vardera sidan som ofta går ihop till ett brunt streck tvärs över. Utbredningen är möjligtvis något oklar p.g.a. sammanblandning med andra närliggande arter. Det finns i södra Italien flera snarlika taxon. Men som ovan nämnd anser man att arten finns inom de södra och östra delarna av italienska halvöns södra halva. Växer i sol till halskugga på kalkhaltigt underlag, magra gräsmarker, övergivna odlingsmarker, skogskanter och liknande områden. Blomning: Maj–juni
Ophrys fusca subsp. lucifera (J. Devillers-Terschuren & P Devillers) Kreutz
Ytterligare en av O. fuscas många underarter. Den har stora blommor, läppen 14–20 mm, nästan helt rak utan krökning både på längden och tvären vilket ger den ett brett och platt utseende. Den blåaktiga övre delen når inte ner till läppens delning, undersidan är grön men ofta med rödaktigt centrum. Runt kanten finns vanligtvis en gul rand. Brunt streck tvärs över stigma. Utbredningen är inom Toscana, Apulien, Sicilien samt den maltesiska arkipelagen. Blomning: Mars–april.
Ophrys fusca subsp. obaesa (Lojacono) E.G.Camus & A. Camus
Också detta är en endemisk art för Sicilien men är där ganska vanlig. Blommorna är oftast grupperade i toppen av blomstjälken. Typiskt för arten är den sadelformade läppen vilket framträder tydigt sett i "profil". Den medelstora läppen (9–13 mm) har en rödbrun, sammetslik hårighet med gråblått märke mot basen. Detta når inte ner till läppens delning. Arten växer ofta i täta grupper. Blomning: April–maj.
Ophrys fusca subsp. sabulosa (H.F. Paulus & Gack ex P. Delforge) Kreutz
Detta är en sent blommande art. Robust planta som blir over 30 cm. Stora blommor, läppen 15–19 mm, kastanjebrun med rödaktigt sken, övre halvan ofta vithårig, ofta smal gul kant, endast svagt krökt. Sidoflikarna viker ofta neråt. Läppmarkeringen är gråvit till rödaktig. Mittfliken ganska kort. Endemisk för Sicilien, sällsynt. Kalkmarker upp till 1 300 m. Blomning: April–maj, efter O. lupercalis och gackiae.
Ophrys fusca subsp. zonata (Devillers-Tersch. & Devillers) Kreutz
Underarten zonata tillhör den grupp orkidéer som är endemisk för Korsika och Sardinien. En del anser dock att skillnaden mot O. fusca subsp. funerea är alldeles för liten för att den skall betraktas som egen art. Den har medelstora blommor med läpplängd på 7,5–14,5 mm. Läppen är svagt bågformig med kanterna något inrullade; svagt tredelad, blå/blågrå teckningar på övre delen, främre delen mörkt rödbrun. Sepalerna gröna; petalerna brunaktigt gröna. Liknar subsp. fusca men har betydligt kortare läpp. Höjd 10–25 cm. Förekommer ganska allmänt på Sardinien. Växer i sol/halvskugga på torr kalkgrund, garigue och annan typ av fattiga marker upp till 1 000 m. Blomning: April–maj.
I "Orchidee d'Italia" (2009) behandlas denna som ett synonym till O. fusca subsp. funerea och framtiden får väl visa om subsp. zonata kommer att accepteras som en egen underart till O. fusca.
