A. papilionacea subsp. rubra, Gargano, 2005-04-20

Anacamptis papilionacea (L.) R.M.Bateman, Pridgeon & M.W.Chase


Fjärilsnycklar är en vanlig orkidé i Medelhavsområdet. De stora rosa till purpurröda blommorna syns lätt på långt håll. Stjälken omsluts av rödanlupna bladslidor. Blommorna har vanligtvis en stor, utbredd läpp med vit/ljusrosa grundfärg med rött mönster av linjer och prickar. Sepaler och petaler bildar en löst sammansatt hjälm, färgen är röd med mörkröda strimmor. Flera underarter/varieteter har beskrivits. Utbredningen är mediterran men finns norrut till början av Alperna. Fjärilsnycklarna växer i de flesta typer av miljöer (förutom skog), torrbackar, gräsmarker, maccian, phrygana, öppna ängar m.m. upp till 1 800 m. Höjd 15–40 cm. Blomning: Februari–maj.

 

 

 

A. papilionacea subsp. alibertis G & H Kretzschmar

Underarten subsp. alibertis finns i huvudsak inom den mellersta delen av Kreta men kan nog förekomma i andra områden där subsp. heroica finns. Det är en fåblommig (upp till 8 blommor) slank växt. Blommorna har en läpp som är betydligt mindre än nedanstående subsp. heroica, som kan finnas inom samma områden, ca 10 mm tvärs över. Färgen är vit till rödviolett med mörkare strimmor och prickar från basen ut mot kanten. Övriga blomblad, som hålls i en ganska väl hophållen hjälm över pelaren, är mörkt rosa med mörkare strimmor. Höjd 10-50 cm. Växer på kalk i torrängar, phrygana och överblivna olivodlingar. Blomning: Mitten april–början juni.

 

 

A. papilionacea subsp. grandiflora (Boiss.) Kreutz

Blommorna är hos denna underarten som namnet antyder större än hos grundformen, framförallt gäller det läppen som är mycket större. Sepalerna och petalerna är även här purpurröda med mörkare ränder; den stora, oftast utbredda, läppen har en vit till ljust rosa grundfärg med skarpt röda ränder och prickar. Utbredningen är i huvudsak västlig även om den rapporteras från östra medelhavet också. Detta kan möjligtvis bero på sammanblandning med subsp. heroica. Växtplatser och blomningstider är som hos grundformen.

 

 

A. papilionacea subsp. heroica (E. D. Clarke) H. Baumann

Detta är en robust form av fjärilsnycklarna, växer ofta i grupper. Den har ett klotformad blomax med upp till 15 blommor. Den stora läppen mäter upp till 20 mm och har en grundfärg från vit till rosa med mörka strimmor. Sepaler och petaler bildar en lös, ganska öppen hjälm över pelaren, färgen är mörkare än läppen med mörkröda strimmor. Vita färgvarianter förekommer. Utbredningen är  inom södra Grekland och de grekiska öarna. Växplatsen är torra marker, phrygana och öppna ekskogar upp till 700 m. Höjd 15–30 cm. Blomning: Mars–april. 

 

 

A. papilionacea subsp. messenica (Renz) H.Kretzschmar, Eccarius & H.Dietr.

Denna underart av fjärilsnycklar har tidigare antsetts en vara lokal färgform av subsp. heroica men anses numera vara en egen underart. Plantorna, som liknar subsp. heroica mycket, är robusta och växer ofta i grupper, klotformat blomaxet, ljusa till vita blommor med röda strimmor. Sepaler och petaler bildar en lös, ganska öppen hjälm över pelaren, färgen har samma ljusa ton som läppen och de vanliga rödgröna ränderna. Totalutbredningen är begränsat till södra Peloponnesos, Rhodos och möjligtvis några av övriga öar i Egeiska havet. Växtplatsen är torra marker, phrygana och öppna ekskogar. Höjd 15–25 cm. Blomning: Mars–april.

 

 

A. papilionacea subsp. rubra (Jacq.) Pérez-Chisc

Vilken status denna variant av fjärilsnycklar skall ha finns det delade meningar om. Möjligtvis skall den anses vara en färgvariant och i så fall heta var. rubra. Eller så är skillnadrna för små, som en del menar, mot grundformen och skall därför inte särskiljas från denna. Detta är den vanligaste fjärilsnyckeln i södra Italien. Hjälmen som bildas av sepaler och petaler är purpurröd med mörkare ränder; läppen oftast rosa, röd eller olika nyanser av violett; mittpartiet samt området runt sporrens mynning ljusare eller vitt och nästan helt utan färgade linjer och prickar. Läppens sidor är oftast uppvikta och ger blomman ett långsmalt utseende. Växtplats och blomning som huvudformen.

 

 

Ytterligare ett par "papilionacea" finns rapporterade t.ex. från Rhodos, A. papilionacea subsp. schirwanica (Woronow) Soó. (Kreutz 2002) men förekomsten är osäker. Troligtvis avser fynden på Rhodos nedanstående underart. 


A. papilionacea subsp. thaliae Kreutz & J. & L. Essink
År 2009 beskrevs en ny underart, A. papilionacea subsp. thaliae.  Arten har blommor med ljus bottenfärg med ett mycket färgstarkt mönster av röda prickar och ränder. Sepaler och petaler har oftast ränder med en brunaktig färg. Blomstjälken saknar den röda färg som övriga papilionacea har vilket gör att hela växten ser blekare ut. utbredningen är Rhodos och den närliggande delen av Turkiet. Växtplatser och blomningstider som för huvudarten.

Med mycket stor osäkerhet i bestämningen kan nedanstående blid visa subsp. thaliae.